Fotbollsfeber

Ja, bloggen har ingen feber, för vi struntar i hur det går för Kalmar FF i eftermiddagens match mot Falkenberg. Det var kanske inte riktigt sant för vi ser gärna att Falkenberg vinner. Vårt avståndstagande till KFF grundar sig på hanteringen av Rydström och Hans Eklund. De fick sparken som tränare i FF, vilket vi tycker var förhastat och orättvist. Det har varit ganska tyst om Nanne Bergstrand på senare tid. Är han kvar som tränare eller har också han fått sparken, lite i lönndom? 14.30 drar matchen igång och vi avvaktar med viss spänning resultatet.

Landet har drabbats av en annan, relativt ny idrottsfeber: Padel. Bloggen är inte så insatt i ämnet med det förefaller vid första påseende som något egendomligt och kanske också onödigt. Det borde inte få kallas för ” Padel-tennis” för tennis är något helt annat och har ett underhållningsvärde som vida överstiger” paddlandet”. Vi skall be vår nye gästbloggare Sport-Kalle om en sakkunnig kommentar vid tillfälle.

För övrigt kan vi notera att våra farhågor beträffande en svag älgstam har visat sig välgrundade. Det är lång tid kvar av jaktsäsongen men entusiasmen brukar avta med tiden så det blir nog ingen ”masslakt” fortsättningsvis heller. Dessbättre

Rädda den svenska älgen! Lyssna inte på enögda skogstjänstemän som ger en förvanskad, skev bild av verkligheten .Ex. Råttor, möss, kackerlackor och vägglöss är skadedjur. Inte älgen. Den är en nationell stolthet och ovärderlig tillgång som mycket väl kan vara förenlig med ett vettigt och lönsamt skogsbruk. Det gäller bara att veta hur det skall gå till. Kunskap är många gånger effektivare än” kulor och krut”.

Låt inte pandemin avlösas av ” Pang- mani” Länge leve älgen!

I morgon är det måndag. Trevligt

oktober 25, 2020 at 10:53 f m Lämna en kommentar

Lugnt och stilla

Lördag .Melodikrysset är löst och en blick ut genom fönstret manar till en tur ut i en sprakande färgprakt. Vi har tjatat om det tidigare. Oktober är fantastisk.

Solen skiner och det är i stort sett kav lugnt. Trots att solen inte står så högt den här årstiden så levererar väl solpaneler lite ström. Däremot står vindkraftverkens rotorblad stilla och levererar inte ett skvatt. Eller ”kiloskvatt” om man vill försöka vara lite smårolig. Det vill vi gärna även om det inte alltid blir så kul.

Vi har med åren upptäckt att det är roligare att skatta än att gråta. Vi har lite svårt för individer som skall vara så förbannat seriösa och tråkiga Typexemplet är en chef på mellannivå vid ex. Vägverket.( Eller Trafikverket heter det kanske heter nu för tiden) Oftast totalt humorbefriade, som tar sig själva på för stort allvar, vilket i och för sig är lite komiskt. Nu är vi kanske lite orättvisa för lokalt här i trakten finns en ” vägverkare” som under sin aktiva tid var väldigt trevlig och duktig.

Det finns andra som är ofrivilligt komiska och skrattretande. Även dessa tar sig själva på fullaste allvar, vilket de är ensamma om. Utmärkande är att de snöat in på något område, och de är inte mottagliga för åsikter och argument som strider mot deras uppfattning och” sanningar” . Ibland kan deras agerande vara av det slaget att men undrar om det enbart är en följd av elakartad enfald eller om det finns en bakomliggande sjukdomsbild.

Nu lämnar vi dessa beklagansvärda invånare och beger oss ut i en fantastisk natur. Vilket privilegium att ha skog, åker och äng inpå knuten. Jag kan ibland skänka en medlidandets tanke till alla som tvingas dväljas i storstädernas stenöken. Men har de valt själva så får de stå sitt kast.

I kväll har vi ingen aning om kosthållet för vi är bortbjudna , men med tanke på värdparets kvalitet så blir det säkert något riktigt gott.

Trevlig lördag och glöm inte att lyssna på helgmålsringningen

oktober 17, 2020 at 10:52 f m 1 kommentar

Onsdag-”Lillelördag”

”Lillelördag” är en lite småfånig benämning som luktar gamla ”Caféprogram” på TV. Nåja, det finns andra, mer handfasta benämningar, men de skall vi inte ta här och nu för då får vi sedlighetsivrare på halsen.

Veckans onsdag är en blåsig historia som börjar riva loss trädens lövskrud. På den gamla goda tiden när allt var som det skulle, var det normalt avlövat i samband med älgjakten d.v.s. i mitten av oktober. Då kunde man se älgarna lättare och framför allt fanns det älgar att se. Nu är årstiderna lite i olag . Vad detta beror på anar vi som som har förmågan att se klart. De andra, lite obegåvade, får väl leva i villfarelsen att allt är som det skall

Vi har här i GK ett tragiskt exempel på klimatförändringsförnekare som inte kan, eller vill, se verkligheten. Vi tänker på ordföranden i lokala bandysektionen, Bertil Dehbil som har gett sig faen på att det skall bli seriespel i bandy på” Gröna Gölens” is nu i vinter. Spelschemat är redan fastlagt, med början i december och slut i mitten av februari. Bertil är i likhet med andra förnekare inte mottaglig för sakliga argument. ” Tänk om det inte blir någon vinter med is som bär” ” Det blir vinter och kallt. Det finns ingen klimatförändring” slutar Bertil Dehbil.

Det vore trevligt om han fick rätt. Tänk att än en gång få sätta tänderna i en Bandykorv ( kokt med papper) och få tulla av dryckerna i Bandyportföljen. Detta är stor idrott, som den yngre generationen sällan fått uppleva. Det spelas bandy nu för tiden också, men på konstfruset och i sämsta fall inomhus. Nej. Naturis skall det vara, och svinkallt.

Bertil Debhil är dessbättre ganska ensam förnekare i GK. Man hittar en och annan förvirrad individ i gränsområdena, men antalet sjunker stadigt allteftersom sanningen hinner ifatt och bevisen hopas. Vi behöver inte fästa något avseende vid dessa enfaldens apostlar. De tynar sakta bort och det blir inte ens ett tomrum kvar efter dem.

Trevlig ”Lillelördag”

oktober 14, 2020 at 12:51 e m 7 kommentarer

I väntans tider

Efter en morgon med lite trevlig frost skiner solen från en molnfri himmel. Så här års kan man tycka att solsken är trevligt för man riskerar inga hudförändringar. Solen är inte så skarp och man har heltäckande klädsel vid utevistelse om man har förståndet i behåll.

I morgon är det älgjakt och även om det skulle vara lite småkallt så slipper jägarna att frysa. Det finns ingen anledning att sitta och passa på älgar som inte finns så deltagarna kommer ganska snart att samlas i värmen kring elden för korvgrillning och jaktprat.

I dessa tider är det viktigt att privata markägare ,som bestämmer över sin egen mark, tar sitt ansvar och håller igen med skottlossningen. Ett uppehåll på några år skulle få älgstammen att repa sig och till viss del balansera upp den av skogsbolagen påbjudna avskjutningen: ” Fyller ni inte licenserna så blir ni uppsagda som jaktarrendatorer”

En fundering i alla enkelhet. Varför ser man en hel del tall i 40-50 årsåldern? Med den älgtäthet som fanns i slutet av förra seklet borde allt varit uppätet. Observationsrekordet är en flock om 26 älgar vid ett och samma tillfälle på en rapsåker i Böletrakten ,i mitten av 80-talet.

Nej nu släpper vi detta. Bloggen jagar inte i nämnvärd omfattning längre, framför allt inte älg. Jakt är inte jakt längre, utan skogen är en tummelplats för diverse osmakliga tekniska innovationer. Jag ryser vid tanken på ex. hundpejl. Ett djävulens påfund.

Trevlig söndag . Ut i naturen och se om ni hittat några älgar att titta på. Ni kommer nog att misslyckas

oktober 11, 2020 at 9:21 f m Lämna en kommentar

Skall syndarna vakna för sent?

Det är ganska länge sedan Alvar Alvarsson ( Allvarlig Alvar) fick komma till tals på bloggen. Vi söker upp Alvar i hans bostad. Vi hittar honom vid köksbordet där han sitter och lackar lite Älgspillning för att” konservera” och spara lortarna till eftervärlden.

”Vad gör du Alvar? Skall du samla älgskit på burk och sälja till Tyskarna”? ”Inte alls . Jag vill bara lackförsegla några så att mina efterkommande kan få se hur lite älgbajs såg ut” .” Varför det ?” ” Varför? Det begriper du väl. Vi har i dagsläget ingen jaktbar älgstam och skogliga aktörer vill fortfarande halvera älgstammen. Hur halverar man något som inte finns ? Det förr så gedigna skogsmannaförståndet har tunnats ut i samma utsträckning som älgstammen. Hur kan dessa enfaldiga vandaler få hålla på? Om några år har vi bara några Älgparker kvar där barnfamiljer kan åka runt på safari mot avgift få se hur en älg ser ut.

I alla skogsbolag har i stort sett alla skogliga tjänstemännen samma åsikt. Jag träffar fortfarande, en i och för sig trevlig skogstjänsteman. som med en dåres envishet hävdar att älgen skall utrotas. Mannen jobbar på ett företag som börjar på S och slutar på A.

Jag var med på en skoglig sammankomst för många år sedan där Skogsmannaklubben var på exkursion för att titta på gammal lövskog med häckande Vitryggig hackspett. Beståndet hade föreslagits som reservat men markägaren var inte så sugen. Under förflyttning mellan två bestånd yttrar en skogsinspektor lite tyst, men trots allt så så högt att alla skulle höra: ”Skjut den där djävla fågeln så är problemet löst. ”

Nu vill man att älgen skall gå samma väg. Att barkborren orsakat skador på granskog för 7.4 miljarder betvivlar vi inte. Här har ofta skogsägarna bäddat för skadorna genom att plantera gran på för torr mark. Torkan 2018 är det ingen som kan lastas för, men vidsträckta granmonokulturer på fel ståndort har förvärrat skadorna i ansenlig omfattning.

Men att älgbetningen på Tall skulle orsaka årliga skador för 7,2 miljarder köper jag inte. Att ett betat toppskott orsakar stamkrök, dubbeltopp eller sprötkvist är ställt utom allt tvivel men man kan på goda grunder tro att de flesta av de skadade stammarna faller ut under gallringsfasen och det blir tillräckligts med bra huvudstammar kvar till slutavverkningen. Räknar man med stora tillväxtnedsättningar efter betning av sidoskott? I min ungdom fick jag i ”Vadims Gröna” lära mig att lågt sittande grenar inte bidrog till tillväxten utan tvärt om betraktades som” tärande”. Samma skrift berättade att man i samband med kvalitetsdanande stamkvistning i tallungskog kunde reducera den gröna kronan med 20% utan tillväxtförluster.

Det stam kvistas inte så mycket numera .Tyvärr. Man har inte tid med finlir och dokumentation. Det viktigaste är att det går fort, oavsett vad det gäller.

Det finns plant- och ungskog av tall som är allvarligt skadad. Ingen tvekan om det. Särskilt i norra Sverige där problemet med vandringsälgar är svårlöst, men om helikopterjakt är lösningen förefaller tveksamt, och oetiskt.

Under resor i södra Sverige brukar jag hålla koll på omgivningen. Hustrun kör och jag tittar på skogen. Man ser inte allt men siktdjupet är oftast så pass bra att man skulle se förödande härjningar om de fanns. Älgen är inte så buskablyg och betar nog också intill vägarna om där finns lockande föda. Hur ofta ser man svårt skadade eller spolierade tallbestånd. ? Inte speciellt ofta. Däremot ser man många välartade planteringar och ungskogar.

Jag skall avsluta med en berättelse från hemmaplan. I mitten av 50-talet planterade min käre far ett par hektar, med tall. Metoden var” spett och fylljord” så plantorna tog sig nära nog hundraprocentigt. När beståndet var ca 2 m, slog sig en vinter ko med dubbelkalv ner i omgivningen. En kall vinterdag kommer min pappa hem , lika nedbruten som ungskogen : ”Tallplanteringen är totalspolierad Allt är förstört” Min far satte upp ”fägelskrämmor” . Ett par avlagda rockar stoppades upp med hö så att de skulle föreställa några elaka människor. Avsikten var att älgarna skulle skrämmas och överge planteringen. Det enda som hände var att älgarna åt upp hö- stoppningen.

Hur ser det ut i dag? Efter ett antal varsamma gallringar står här nu ett alldeles förtjusande tallbestånd och väntar på slutavverkning. Ingen kan se att detta varit ” totalspolierat”

Tiden läker , om inte alla sår, så de flesta. Även i tallskogen.

Jag har under många år efterlyst lagstiftning beträffande ståndortsanpassning: Förbud mot granplantering på svaga marker. Nu viskas det om att det äntligen kan vara något på gång. Vi får se. Sent skall syndarna vakna

oktober 6, 2020 at 10:02 f m Lämna en kommentar

Poetisk sensation

Bloggen fortsätter idag sin kulturella välgärning.

Som vi tidigare har berättat så är nya dikter av förre Ankdammeriledamoten Katrin Torstensson på väg ut till bokhandeln Eller egentligen, Domus, där den mesta litteraturen nu saluförs, bland annat på grund av att Bokhandeln slagit igen. Bloggen hat fått en förhandstitt på ett verk som vi i vår tur tillsänt våra recensenter, Lill- Gull A:sson B:sson Nilsdotter Persson och Ebba Pitt- Pattström.

Den översända dikten ingår i ett verk som fått namnet: ” Vädersläppning.”

Ni kära läsare har tidigare tagit del av en av Torstenssons mest kända dikter:” Sumprunkare. Hon fortsätter på den minimalistiska vägen och en av hennes nya dikter lyder kort och gott:

Pitten och pilsner

När Lill-Gull får dikten under ögonen ser man hur det stramar till mungiporna. Hon läser och läser och så småningom blir hennes förr så stela anlete ett enda stort leende:” Faaantastiskt, Oerhört! Vilken pregnans, man blir helt tagen och förstummad. Vilket språk ! Så brutalt men ändå så mjukt

Låt mig dissekera och penetrera texten i sina beståndsdelar. Inledande Pi och ännu ett Pi får betraktaren att med automatik tänka på Arkimeders konstant : 3,14 . Detta tal är irrationellt med en oändlig antal decimaler. Nästan omärkligt och subtilt får hon oss att betänka människans litenhet i ett kosmiskt, oändligt perspektiv.

Lägger vi till ett t.” Pit” erinras vi om Pitepalt och läsaren förnimmer doften av mandelpotatis kornmjöl, fläsk , rårörda lingon och skirat smör. Man leds in i husmanskostens förtrollade värld, och dikten känns med ens handfast och jordnära. Att så brutalt kastas från existensilla grubblerier till en rykande varm Pitepalt vittnar om Katrins exceptionella fingertoppskänsla

Adderar vi ännu ett t så får vi ”Pitt. Plötsligt har ett bestämt organ” Pitten ” förvandlats till en anonym lem utan bestämd innehavare. Vad vill Katrin ha sagt med detta. ? Är det på det viset att hon saknar internerade Janne Cladd så till den grad att hon att hon är beredd att satsa på vilket organ som helst. Är hela dikten” Pitten och pilsner” egentligen bara uttryck för en längtan efter sexuella orgier under rusets inflytande. Med vem som helst

När Ebba- Pitt Pattström får dikten i sin hand läser hon inledningsvis med visst intresse, men sedan skjuter hon papperet ifrån sig med sedvanligt missbelåten min. Denna tar jag inte i min hand. Dikten påminner mig om min före detta make ”Horaset,” ledamot i Ankdammerin. Jag kan ännu med avsmak förnimma hur han i kvällningen kom krypande för att med öl- stinkande andedräkt försökte visa upp sina färdigheter. Nej usch och fy.

Bloggen återkommer när vi fått ytterligare mästervärk att redovisa.

oktober 2, 2020 at 10:04 f m Lämna en kommentar

Sport-Kalle: Golf

Bloggen är glad och stolt över våra eminenta gästbloggare som ger en intressant och varierad bild av omvärlden. Nyligen presenterade vi en ny förmåga, ”Sport-Kalle”, som gav sin syn på skidåkning på längden och på tvären.

Nu har Olle skaffat sig erfarenhet av en ny sport som han tidigare inte varit så bekant med: Golf. Ordet till Sport-Kalle.

Jag har sett golf på TV och imponerats av elitspelarnas skicklighet och nervstyrka. Fantastiskt duktiga och mestadels trevliga idrottsmän. Ja inte Tiger Woods som alltid ser butter och förbannad ut.

Under en tur i östra delarna av Småland upptäcker jag att en förmodligen lågbegåvad markägare anlagt en golfbana på prima, produktiv åkermark. En skändlig handling som borde rendera åtal. För att utröna om detta jordiska missbruk kan anses motiverat beslöt jag att ta en närmare titt på spelet och spelarna.

Jag beger mig till klubbhuset och slår mig ner på lagom avstånd. Inte så långt bort att jag inte hör konversationen men heller inte så nära att de ansvariga tror att jag är intresserad av medlemskap.

Porträttgalleriet är intressant. En blandning av kön och åldrar med en övervikt åt det pensionerade hållet. Klädseln utmärks av viss elegans. Rutiga byxor och tröjor med emblem från större banor runt om i riket och världen. Augusta och St. Andrews m.fl. Om bärarna är medlemmar eller bara vill tala om att man haft råd att spela på de svindyra anläggningarna framgår inte. För all del. Man ser också en och annan ungdom med trasiga jeans, men enligt rykte finns det krafter som vill förbjuda denna utstyrsel. Bar överkropp är dessbättre förbjudet, så de fulltatuerade som vill visa upp sina mästerverk får söka sig till andra arenor.

En äldre mansperson med ganska imponerande volym tilldrar sig mitt intresse. Han är iklädd en vidbrättad hatt med något skotskt klubbemblem. Lacostetröjan är oklanderligt vit och matchas av ett par aprikosfärgade halvlånga shorts Jag flyttar lite närmre för att kunna höra samtalet mellan den voluminöse och några damer som verkar tilltala mannen ifråga: Jag och Bettan var och spelade Falsterbo förra helgen. En klassisk gammal fin bana och medlemmarna är sååååå charmiga och trevliga. Bettan och jag spelade faktiskt riktigt bra golf. Riktigt bra. Jag sänkte en wedge från 20 meter och drog i några riktigt långa puttar. Vi träffade Liv i restaurangen. Hon är så väl bibehållen och såååå charmig.

Nej nu måste jag ut och spela. Jag har lite bråttom för jag skall bjuda Bettan på skaldjursbuffé med bubbel till kvällen. Jag har hittat en fantastiskt god champagne som bara kostar strax över tusenlappen.

Mannen tar sin välmatade bag och drar iväg. Ja, han behöver inte dra för han har en liten motor på golfvagnen som sköter framfarten. Jag stannar på sådant avstånd att jag inte noteras, men så nära att jag kan se hans agerande. Han peggar upp på första tee, intar position, och nu börjar det. Han slår en provsving, han slår en provsving till. Provsving… provsving… provsving, provsving, provsving, provsving… När han äntligen är redo, ramlar bollen ner från peggen som förmodligen drabbats av materialutmattning vid det här laget. Till slut träffar hans driver så pass att bollen flyger iväg 20-30 meter. Out! Djävlar. När han kommer fram till bollen noterar han att den ligger någon halvmeter out: Mannen ser sig om men noterar inga åskådare så han kan sparka in bollen på Fairway.

Jag skall inte trötta läsarna med fler detaljer, bara berätta att han så småningom når green efter åtskilliga slag och missar. Han fyrputtar och drar vidare.

Ronden blir kort för på första vattenhindret tar hans bollar slut. Ett dussin rangebollar, som han smugit ner i bagen, hamnar i vattnet, och när han också dränkt ett halvdussin svindyra ”Top Flight” återstår inget annat än reträtt.

Är du redan tillbaka” spörjer damerna som dröjt sig kvar. De hade spanat in banägaren som de tyckte var snygg och stilig och nu satt de och hoppades på närkontakt. Jo Bettan ringde och berättade att det var långa köer på hemvägen så jag måste skynda. Jag vill ju inte att skumpan skall bli ljummen. Ha ha ha ha…..

Ja. Utan att vara elak i överkant kan jag nog konstatera den välklädde och välmatade var fullständigt oduglig. Usel! Jag erinrar mig ett uttryck som en äldre tennis-domare en gång myntade: När spelstyrkan sjunker stiger elegansen.

september 30, 2020 at 6:04 e m Lämna en kommentar

Beklagligt missförstånd

Så här på lördagen hade vi tänkt att skriva om något trevligt, men vi känner behov att rätta till ett fatalt missförstånd, så snart som möjligt. Vi gjorde nyligen ett besök hos den beryktade gnällspiken Grin-Olle, en ganska obehaglig upplevelse.
Nu visar det sig att en annan lokal bloggare: Bert, på” Berts blogg om Mönsterås” har fått för sig att Grin-Olle är ett alias för Bert själv. Man häpnar. Var kommer sådana tankar ifrån. På vilka grunder dras dessa slutsatser?

För att reda ut, besöker vi Olle på nytt, med risk för liv och lem. Vi kan avslöja att Olle bor västerut, och inte alls i Gröna Köpingens grannsocken Mönsterås.

På slingrande vägar söker vi oss fram till Olles bostad. Vi knackar ånyo på, och möts av uppmaningen: Far åt helvete..

”Men Bäste Olle. Jag vill bara att du tittar ut och dementerar ett rykte. Det är så att Bert på ” Bert blogg om Mönsterås” har fått för sig att du och Bert är samma person”.

Men va i helvetes djävlar. Skulle jag ha något ihop med den där förbannade sillmjölken och bloggardjäveln. Ta hit det djävla aset så skall han få se på satan. Skulle det finnas någon likhet mellan mej och den där förbannade lipsillen och jeremiadisten? En person som bara ljuger, skrävlar och gnäller vill jag inte bli förknippad med. Jag kan ibland vara lite sur och tvär men har i grunden en positiv framtoning som vida distanserar Bloggar- djäveln. Be honom dra åt helvete, och för honom aldrig mer på tal”.

Ja det var ord och inga visor. Om Olle har fog för sina åsikter överlåter vi åt andra att bedöm. Men nu är missförståndet tillrättat : Grin-Olle och Bert är inte samma person.

I kväll blir det sill, två vita och en brun. Trevlig helg!

september 26, 2020 at 10:15 f m 9 kommentarer

Kultur:Ankdammerin

Ett område som Bloggen har stort intresse av, och känner ansvar för, är kultur i olika former. Konst och litteratur ligger oss varm om hjärtat. Särskilt konstig litteratur, ihopmakad av humbugar, som trots bristande kompetens lyckats lura delar av menigheten tro att det är bra, bara för att deras verk är obegripliga.

Även Gröna köpingen har drabbats, och vår förnämsta litterära sammanslutning, ”Ankdammerin” har infiltrerats av personer som reser frågetecken. Aktiviteten har av olika skäl gått på sparlåga på senare tid och de månatliga sittningarna där de Ardeton samlas i Ohlssons lada har legat nere.

Ankdammerin har drabbats av viss åderlåtning då Kristina Sävlig och Dana Sarius gått ur tiden. Även en del frivilliga avgångar kan noteras, främst då Katrin Torstensson som lämnat sin stol obesutten.

Torstensson får nog betraktas som Ankdammerins främsta turbulensgeneratorn, i och med sitt samröre med den numera internerade Kulturstofilen Janne Cladd. Samröret består i äktenskap, och de ingick i det äkta ståndet redan på 70-talet. Under resans gång har det nog också varit fråga om en hel del oäkta stånd, för Janne har visat stort intresse för utomäktenskapliga förbindelser. Så stort att det renderat honom några år på tukthus för påstådda sexuella över- och under grepp. Han han något halvår kvar på omskolningsläger i Fagerhultstrakten , en anstalt som han försökt göra om till otukthus, genom att komma med skamliga förslag till de kvinnliga lägervakterna.

Janne Cladd är en sorglig figur. Inte nog med att han skakar galler för osedligt beteende, han har också utgett sig för att vara av bättre härstamning än han i verkligheten är. Cladd har påstått att han är son till en besutten jordägare i Flerohoppstrakten när han i själva verket är fallen efter en enkel kolonilottsinnehavare i gränstrakterna kring Glahytt. Cladd har svassat runt i de innersta litterära kretsarna och i lånta fjädrar duperat Ankdammeriledamöterna så till den grad att han kunnat driva en egen liten litterär filial, kallad” Slubben,” med hjälp av penningar från Ankdammerin. Hans hustru Katrin har varit behjälplig även med detta. Ankdammerins stolta devis:” Dille och vrak” har dragits i smutsen.

Det ryktas att Katrin Torstensson har en ny diktsamling på gång. När denna är ute i handeln skall vi be vår lokala kulturguru Lill-Gull A:sson B:sson Nilsdotter Person om en recension. Även vår andra lokala litterära storhet, Ebba- Pitt Pattström , tidigare gift med Horaset i Angdammerin, skall få komma med en kommentar. Vi ser med spänning fram mot denna poetiska milstolpe.

september 22, 2020 at 11:22 f m Lämna en kommentar

Mysfredag med Grin-Olle

Nu när vi har presenterat vår nye Gästbloggare,” Sport-Erik”,kan det kanske vara läge för att göra återbesök hos våra gamla vänner: ex Blondin-Balle, Isabella Rövenglip, Sendre -Bella och inte minst Grin-Olle. Den av dessa som ligger Bloggen speciellt varmt om hjärtat är just vår gode vän , ”Grin-Olle”

Blondinballe är alla kvinnors gunstling. Hans tafatta, lantliga charm väcker moderskänslorna även hos den mest hårdhudade militanta feminist(.Det är inte läge att besöka Balle just nu för han är tvärförbannad över att traktorracet i Döderhultsdalen är inställ). De som vill läsa om lyx och glamour väljer Isabella Rövenglip men Grin-Olle är Bloggredaktörens egen absoluta favorit .

Så här på fredag när vi i kvällningen skall samlas för lite fest med mat och dryck, eller snarare drycker, går våra tankar med automatik till medborgare på samhällets skuggsida. En av dessa är definitivt Grin-Olle

Olle betraktas av de flesta som en lite udda och besvärlig typ. Han har en enastående förmåga att bli ovän med alla i sin omgivning, men vi på bloggen, som kan se den äkta människan bakom en grinig och avvisande fasad, har upptäckt att det finns en annan sida hos Olle: Han är i själva verket mångdubbelt grinigare och avigare än man skulle kunna tro. Hans negativa inställning till allt och alla är sjuklig och gör honom till ett beklagligt unikum. Men ett intressant sådant. Hur har han kunnat bli på detta sätt? Ja, vi vill helst inte forska i detta, utan vi konstaterar att det är som det är och förmodligen inget att göra något åt..

Vi avlägger ett besök i grannsocknen och på Olles adress stannar vi utanför ytterdörren för att se eller höra tecken på att Olle är på plats. Jodå. Det strömmar svensktoppsskval ut genom dörrspringan och ett svagt slamrande tyder på att Olle sitter vid datorn och författar nidskrifter: Man kan också höra lösryckta kommentarer: Satans sossedjävlar…….. Förbannade moderatsvin ……De där djävla klimataktivisterna han dra åt helvete…. Jo nog är Olle hemma.

Vi knackar på lite lagom diskret.. Ingen reaktion. Vi tar i lite hårdare och då flyger dörren upp med en smäll: ”Vad är det för djävla liv här i min trappuppgång ?Jaså, det är du ditt bondska skitarsle. Du kan fara åt helvete men innan dess skall jag berätta ett och annat för dig din satans djävla bondlurk. Du skall inte fara runt här i civiliserade trakter och spela Allan. Åk hem till din förbannade dynghög. Där kan du stå och sprätta skit och gala som en djävla tupp som vill imponera på hönorna. Inte ens de gillar dig, du ditt impotenta fjäderfä. Hoppas att all djävla is smälter och dränker dig och hela din omgivning. Far åt helvete!

Ja nog är Olle sig lik. Men kanske inte riktigt. Grin-Olle har tidigare avfärdat alla klimatlarm som nonsens och idioti men nu hoppas han plötsligt att en temperaturhöjning skall göra att havsnivån stiger så pass att dyngstacken i Gröna köpingen läggs under vatten. Efter ett par år med svår torka skulle kanske en temporär blötläggning betraktas som önskvärd men en permanent försumpning skulle ställa till problem , inte minst för lantbruket. Är vår odalmän redo för en övergång till risodling? Förmodligen inte. Maskinparken är inte anpassad och växtföljden skulle komma i olag.

Nej det slugaste är nog att vi alla hjälps åt att hejda klimatförändringen innan det är för sent. En del rabiata stolpskott som ex . Amerikanska presidenter och lokala dito kommer vi aldrig att frälsa men det gäller att hålla deras numerär på så låg nivå att de saknar inflytande. Däremot hoppas att vi att de håller sig flytande om det värsta trots allt skulle inträffa. Vi är godhjärtade och önskar inte ens våra värsta meningsmotståndare en kvalfull drunkningsdöd.

Trevlig helg!

september 18, 2020 at 10:35 f m 3 kommentarer

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 37 andra följare

Kalender

oktober 2020
M T O T F L S
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se