Archive for september, 2012
Poeten
Tyvärr har GK, ja hela riket, drabbats av en allvarlig kulturell åderlåtning i och med att vår versfotsekvilibrist Nils Norrälv lämnat det jordiska. Detta sorgliga faktum har meddelats tidigare liksom den något mera upplyftande informationen att Nils efterlämnat ett stort antal kväden som vi här på bloggen ser som vår självklara plikt att publicera. Även andra kulturpersonligheter har under senare år lämnat oss. En del alldeles för tidigt. Andra i senaste laget. Vi tänkte, här och nu, skänka sångaren och låtskrivaren Alf Robertson en tanke. Även hans stämma har tystnat och diktarpennan lagts på hyllan för gott. Dessbättre finns hans röst och diktarkonst bevarad på skivor och nothäften så att också kommande generationer kan avnjuta hans livsverk.
Att vi just idag minns Alf Robertson beror på att det kväde av Nils N som vi nu tänkt publicera uppvisar många likhheter med ett Robertsonskt dito. Detta är naturligtvis slumpens skördar. Vi skulle naturligtvis aldrig komma på att tänka tanken att dessa giganter skulle ägna sig åt simpelt plagiat. Vi skänker läsekretsen Norrälvs, av svärta färgade, socialrealistiska epos:
Fyllehundar och hembränt brännevin
Satt helt bar där på bordellen för mig själv i Östersund Då det gamla slitna fnasket kom in för kärleksstund Det fanns inga flera där. Vi var ensamma just då Hon var från Tammerfors, fnaskat här sen sextiotvå Under tiden pratar hon om tid som var så fin Med kunder så unga och inga fyllesvin Hon sa: Karlar bryr sej om en när inte frugan vill ha kul Ja då får man duga, fast gammal fet och ful Men efter några groggar dom tycker jag är fin En grogg på päronsoda och hembränt brännevin Fyllehundar bryr sej om en men inga unga män Men även dom blir gamla och kommer till mej sen Då skall jag bjuda dem på kärleksakt så fin Ett göka med kröka av hembränt brännevin. Jag skulle resa vidare till Sundsvall nästa dag Jag tackade helt slutkörd ”Nu får det va bra” Sen drömde jag en mardröm under fläktande gardin Att hon fick hundra ungar. Och en av dom va min”Storebror ser dig!”
Medborgarnas integritet kontra myndigheternas behov av övervakning har stötts och blötts i samband med FRA-lagar m.m. Det har bland annat avslöjats att myndigheter och arbetsgivare anställer IT-spanare, som med hjälp av datorprogram kan kolla medarbetarnas datorförehavande in i minsta detalj. Kontakt med ansvariga i GK ger beskedet att ortsborna kan känna sig lugna. Före detta brandchefen Bo Slatte meddelar att de brandväggar som installerades under hans tid här i GK ger ett fullgott skydd än i dag. ”Skulle man trots detta känna sig osäker finns hos räddningskåren effektiv utrustning för skärmsläckning” slutar Bosse.
Hur är det då i vår omvärld? För att utröna detta ger vi oss på resa västerut. Hur ser det ut här i denna grannkommun, som om sanningen skall fram ligger på efterkälken både vad gäller befolkningsunderlag och teknisk utveckling? Vi hittar chefen på Icke-Tekniska avdelningen (IT) i färd med att kontrollblåsa de horn som används för akustisk information och nyhetsförmedling.
”Vi har ingen datatrafik som kan avlyssnas och missbrukas. Vi har i alla tider hållit fast vid detta gamla hederliga information- och signalsystem men funderar faktiskt nu i dagarna på att byta till något säkrare. Systemet är inte helt tillförlitligt.
I samband med årets älgjakt hördes någon blåsa falskt på kommunskogen vilket ledde till att räddningstjänsten ryckte ut till en befarad trafikolycka. Ej heller de gamla hederliga vårdkasarna är helt vattentäta. Stor oro spreds i trakten härförleden då en gräsbränning förväxlades med den uråldriga signalen som varnar: Dansken kommer! Paniken som uppstod är lättbegriplig. Danskar är illa sedda i dessa trakter eftersom dessa köpt upp flertalet fritidshus och dessutom konkurrerat ut traktens jägare genom att betala skyhöga jaktarrende.”
Konjunkturnedgången
Finanskris och konjunkturnedgång håller omvärlden i ett järngrepp. Varslen står som spön i backen till följd av vikande orderingång och medborgarna i många länder bävar inför en osäker framtid. Hur är då läget i GK? Vi skickar vår reporter Bo Åsefur för att intervjua chefen för ortens största bank och lokale kommunekonomen om det finansiella läget och ställer frågan: ”Är pengarna Slut?”
”Slut? Pengarna tar aldrig slut. Dom finns bara på olika ställen vid olika tillfällen. Just nu är det vi som sitter på kulorna och dom som har tomt i pungen är hjärtligt välkomna att hämta här. Hur mycket som helst. Fast dom får naturligtvis betala för sig.”
”Ni har under ett antal år innehaft en tätposition som rikets populäraste bank. Vad är hemligheten?” undrar vi. ”Egentligen är det från början ett lyckligt misstag som skapat vår tätposition. En bugg i datasystemet har gjort att vi under en längre tid legat med utlåningsräntor som varit betydligt lägre än inlåningsdito. Detta har varit så populärt att vi beslutat behålla detta koncept samtidigt som vi slopat alla in- ut- och påsättningsavgifter.”
Efter detta glada besked uppsökte Bo kommunekonomen som även han målade en ljus bild av kommunfinanserna.
”Läget är stabilt. Industrin går på högvarv och skatteintäkterna rullar in i mer än erforderlig omfattning. Allt är lugnt och vi är inte i behov av andra stimulanspaket än dom som bärs hem från Systemet på fredagar.”
Artikeln Gert!
Idag kom ytterligare utsvävningar av osammanhängande karaktär där Mästerbloggare Gert Bulin hämningslöst spekulerar om GK-bloggredaktionens fortplantningsförehavanden. Trovärdigheten hos Herr Bulin har i och med detta nått nya, oanade bottennivåer. Den sista återstående möjligheten för Herr Bulin att återfå något som kan liknas vid trovärdighet är att snarast publicera den tidigare utlovade artikeln angående ”Schackbrädet – Den ultimata platsen för våldsbrott”.
Tills dess att Herr Bulin återkommer med mer relevant information i ämnet lämnar vi Gert därhän och fokuserar istället på mer aktuella spörsmål. Vi återkommer under morgondagen med en granskning av det ekonomiska läget i GK.
Äntligen Gert!
Äntligen. Gud ske pris. Han lever! Nu kanske någon drar den förhastade slutsatsen att det handlar om Jesus Krist eller motsvarande. Nej inte riktigt. Det är en person som står strax under på rangskalan. Mästerbloggare Gert Bulin har givit ett hett efterlängtat livstecken ifrån sig. Det jublades på bloggredaktionen och smällarna från champagnekorkarna skapade nästan lite nyårsstämning. Nu är vi så lättade att vi i lugn och ro kan ta del av hans skrivelse.
Bloggredaktionen måste mitt i glädjeyran tillstå att vi är aningen konfunderade. Mästerbloggare Gert har lovat en utförlig redogörelse av tidigare omtalat olyckstillbud vid schackbrädet. Men… Inte ett ljud. Istället kommer något osammanhängande om judar och Tyskland och hans spekulationer över vilket yrkesskrå som ansvarar för bloggen tar tydligen fokus och ork från själva kärnfrågan: Du lovade i april att skriva din artikel om våldsbrottet. Det är denna vi efterlyser. Om mästerbloggare Bulin fortsätter att sväva ut i oväsentligheter istället för att infria sitt löfte är risken stor att han tappar all trovärdighet.
Har mannen som gett det knivskarpa intellektet ett ansikte tappat skärpan? Har rättrådighetens och sanningens främste förkämpe förlorat sig in i dimman? Är det ingen substans i alla blogginlägg där han tagit heder och ära av i stort sett allt och alla? Är inte alla moderatdjävlar så djävliga som Gert påstår? Skulle inte det ”satans aset” till sosse-bilförare haft däng? Skall inte alla religiösa djävlar utplånas? Finns det kanske någon kommunist som trots allt skulle kunna finnas kvar? Nja du Gert… Infria ditt löfte, NU!
Djurisk kommunikation
Vi här på GK-bloggen har under lång tid varit oerhört nyfikna på vad som döljer sig bakom alla annonser där personer som påstår sig kunna prata med husdjur av allehanda slag erbjuder sina tjänster. Yrkestiteln tycks vara ”Djurkommunikatör”.
Nyfikenheten stegras ytterligare när en känd speleman, den förträfflige Kalle Moraeus, påstår att han kan prata med sina hädangångna katter. Nu måste vi komma till skott och få vår nyfikenhet stillad. Tillfället är sällsynt lägligt i och med att vår lille Kissemiss blivit överkörd i veckan. Vi har således tillgång till en avliden katt och efter några spadtag är katten åter uppe i dagsljuset. Vidare har stövaren varit lite skallsnål i harlöporna på sista tiden så vi ser nu en möjlighet att också få orsaken till detta utrett med sakkunnig hjälp. För att vara på den säkra sidan ämnar vi besöka två kommunikatörer. Överensstämmer deras diagnoser skall vi aldrig mer ifrågasätta deras trovärdighet.
Vi tar först kontakt med Djur. kand. Leg. Djurkommunikatör Charlotte Charlatan och bokar tid för ett besök.
När vi träder in i det trivsamma väntrummet är där fullt med två-, tre- och fyrbenta patienter. Där är katter, hundar, kaniner, marsvin och en vandrande pinne sitter och ser deppig ut i ett hörn. Eftersom vi bokat tid har vi förtur men får trots det vänta då en kungspudel som brutit ihop efter missat cert. på Älvsjömässan kräver omedelbar samtalsterapi för att inte sjunka ned i djup depression.
Nåja, det blir så småningom vår tur och Charlotte bjuder med en gest mot soffan ”Var så god och sitt”. Vi lyder uppmaningen men blir genast bortmotade.
”Nej, nej. Där skall hunden sitta så han känner sig likvärdig och sedd. Sätt er på golvet och tryck er mot hunden så att han känner värmen och energin från era kroppar. Mindervärdeskomplex kan mycket väl vara orsaken till att han slutat skälla. Jag skall prata lite förtroligt med Karo så får vi se var klon klämmer. Sedan skall vi ha frigörande dans och så avslutas behandlingen med helkroppsmassage där jag smörjer in Karo med en blandning av äggula, vitlök, fransk getost och senap. Som final tar vi en drink gjord på pumpakärnor vilket skänker frid åt själslivet. Detta tar en stund så vi får be er komma tillbaka om några timmar.”
När vi efter stipulerad tid återvänder sitter Karo synbart nöjd och slickar bort de sista resterna av massageextraktet.
”Stackars lille Karo. Vi har haft ett långt samtal och jag hade inledningsvis svårt att nå fram. Karo försöker vara lite macho och ville först inte erkänna hur det ligger till. Till slut brister det och storgråtande erkänner han att han saknar sin döde älsklingskisse. Jag skriver ut några sobril och sen får vi hoppas att tiden läker såren och att han börjar skälla igen. Nu måste jag be er gå för jag måste tala en Svärdbärare tillrätta som just muckat gräl med en Guppy. Det blir 3600:- plus 930:- för massagextraktet. Jag har inte tid med katten nu. Ni får komma tillbaka om två veckor”.
En titt i plastsäcken säger oss att detta förefaller vara ett riskabelt tidsschema. Nu är det dags för kommunikatör två. Det är så vist ordnat att det i grannskapet bor ytterligare en person som har rykte om sej att kunna förstå sig på djur. Han heter Pelle Moras och är faktiskt avlägsen släkting till ovan nämnde fiolspelare. Vi inser att det hastar om vi skall hinna klämma fram något ur katten innan naturen har gjort sitt. Kanske har Pelle samma gåva som sin mera berömde släkting. Vi uppsöker Pelle som vid vår ankomst sitter och spelar dragspel. Vårt ärende är dock så pass viktigt att vi trotsar detta och stiger på. Pelle visar sig vara en trevlig prick, men när vi halar fram säcken för inspektion säger Pelle kort och brutalt:
”Nej, fy för faen! Ta bort kräket! Men jag kan titta på jycken.”
Pelle går avsides med Karo men är snart tillbaka med en klockren diagnos.
”Karo är förbannad för att katten blev ihjälkörd. Han hade så hett längtat efter att själv få bita ihjäl fanstyget, så nu tjurar han några dar, men det går snart över.”
Den kunskap om Karos psyke som många års samvaro gett säger oss att Pelle kan vara på rätt spår. Charlotte däremot, avfärdar vi som en god representant för sitt efternamn.
Fotovård
GK-bloggen känner sig föranlåten att än en gång kasta blickarna på vårdapparaten här i länet. Till och från kommer larm om att verksamheten på en sjukstuga i nordlig riktning skall trappas ner. Än är det akuten, än det andra. Nu senast är det fotoavdelningen som hotas och såväl personal som patienter känner berättigad oro. Vi tar kontakt med pensionären och f.d. fältskären, låglandsättade Hopp Jerk, som har ett långt förflutet på denna vårdinrättning, för en kommentar.
”Nå doktor Jerk. Vardan denna osunda bantning av apparaten?” undrar vi försynt.
”Jag har som bekant lämnat sjukstugan sen en tid tillbaka så jag är inte uppdaterad på just detta fall. Normalt brukar orsaken vara prestige. Någon kommer med något mindre begåvat förslag och sedan vill vederbörande av prestigeskäl inte ändra sig när det visar sig att denne hade fel. Alternativt kan man gissa att kundunderlaget är för dåligt. En affärsidkare måste ha betalande kunder. Ett idrottsevenemang måste ha åskådare som köper biljett o.s.v. Kanske är det samma sak här. Vi kanske måste öka kundunderlaget. Frågeställningen är för mig ny och jag kan så här på stående fötter inte komma med något radikalt förslag som löser dilemmat. En epidemi vore naturligtvis ett alternativ. Kolera är kanske väl drastiskt men en lagom släng av salmonella skulle ge kundströmmen en skjuts och ett ökat kassaflöde”.
”Kass i kistan ger klirr i kassakistan” Slutar dr. Jerk.
Mästerbloggare Gert Bulin
Snälle, söte, rare Gert Bulin. Hör av dig!
Du lovade tidigt i våras att du utförligt skulle kommentera det olustiga tillbud som drabbade dig i samband med en schackrond. Händelsen finns beskriven tidigare på denna blogg, men trots detta, en kort rekapitulation.
Gerts motspelare kastar i frustration över ett mindre lyckat drag en schackpjäs som är nära att träffa stackars Gerts högra ben. Mästerbloggaren kan inte avfärda det timade som en olycklig bagatell utan tycker sig ana ett vidare och allvarligare sammanhang fyllt av illvilja, konspiration ja kanske rent av mordkomplott.
Det vi nu efterlyser är den redogörelse som Gert utlovat under den som vi tycker hårresande rubriken ”Schackbrädet – Den ultimata platsen för våldsbrott”. Gert lovade att skriva om detta under våren/försommaren. Även om det just idag blåser jumma vindar så ger almanackan information om att vi är framme i medio av september. Detta gör oss oroliga. Är du sjuk? Är du förvirrad och har tappat alla tidsbegrepp? Är du så skrämd av händelsen att du blivit apatisk och oförmögen att blogga (med undantag för en enstaka kommentar)? Eller värst av allt: Har du flyttat från orten ?
Än en gång. HÖR AV DIG!!! Vi är så oroliga.
Ledaren
Vi har på riksplanet med avsky noterat de avslöjanden om diverse ledare och tränares otillbörliga sexuella intresse för sina adepter i samband med träning och resor.
Vi kontaktar GK:s ungdomsidrottsledare Peder Asth som vi hittar i gympasalen under ett träningspass. ”Nå Peder. Hur är stämningen här i bygden?” undrar vi. ”Nej, här blir det ingen stämning. Vi är inte ens häktade än och vi har för övrigt ren säd i påsen och har inget att dölja. Dom små gossarna döljer heller inget, hoppas vi.”
”Vi tar hand om alla ungdomar här, från dom minsta små fram till det att dom börjar kunna försvara sig. Det är verkligen jättefina ungdomar. Träningsflitiga, villiga och vänliga och dom är aldrig sena att ge oss ledare en hjälpande hand. Vi fostrar dom med fasthet men kräver ingen kadaverdisciplin. Vi ser, tvärt om, gärna att dom ibland vänder oss ledare ryggen.”
Prövningar
Till mångas glädje är vinprovarsäsongen igång igen efter sommarlovet.
Dryckesprovning är en populär företeelse här i GK. Det finns whiskyklubbar och vinprovarsammanslutningar. Det finns också ölhävarklubbar och föreningar för snapskryddare. Det senaste tillskottet är en samling deckarentusiaster som inspirerade av Tv-serien ”Beck” bildat Calvadosklubben ”Munstänkarna”.
Den vanligaste prövningen är fortfarande vinprovning, en hobby som i stor utsträckning tycks attrahera det kvinnliga könet som på detta sätt kan komma i åtnjutande av ett rus utan att framstå som oanständigt begivna. Genom att sniffa, smutta, vrida och vända på kupade glas får man sitt rusdrycksintag att framstå som en beundransvärd forskargärning. Och ve den amatör som fattar glaset med handen om själva kupan och därigenom med kroppsvärmen äventyrar den temperatur om 16,0886 grader Celcius vid vilken rödvin endast är drickbart enligt förståsigpåarna.
Den i GK som har överlägset störst erfarenhet av dryckesvaror är förtidspensionären och etylentusiasten, tillika ordförande i GIFFF (GK:s Intresseförening För Fri Fermentation), Astor Määsk. Vi hittar Astor tillsammans med övriga Giffare på en bänk i hamnen. Giffarna mönstrar i dag sin starkaste uppställning, A-laget. Här är det eftersträvansvärt att bli bänkad. Vi efterhör om Astor är förtrogen med den så populära dryckesprovartrenden. Jo då, Astor är väl bekant med fenomenet men förnekar att det rör sig om en nypåkommen modetrend.
”Nej, nej! Vi har på den här, för ändamålet så lämpliga plats, under lång tid testat det mesta i dryckesväg, möjligen med något förenklade rutiner. Vi har skippat smuttandet men i övrigt är gången vid provningarna snarlik, frånsett oskicket att ibland spotta ut provsubstratet. Det tycker vi är direkt stötande och oetiskt.
Vi tittar om vätskan är grumlig eller klar, luktar huruvida halten finkel är påtagligt störande och sedan avslutas provningen med ganska så rejäla klunkar. De flaskor som uppvisar för höga halter finkel ställs åt sidan för vidare provning om en bristsituation skulle uppstå.
Temperaturen är inga problem. Den blir med automatik byxljummen, vilket motsvarar en temp på ca 20 grader, en temperatur som inte förändras trots att vi håller plastmuggen med bägge händerna för att förhindra spillning”.
Vi lämnar Astor och hans studiekamrater samtidigt som dom, under glada tillrop, avslutar provningen med dagens absoluta höjdpunkt: En sjuttiofemma Explorer -12, katalognummer 3 till det facila priset av 188:-. Ett prisvärt alternativ till Falukorv, såväl rå som stekt.
Gröna Köpingen 