Archive for oktober, 2012
Sex och samlevnad
Som tidigare meddelat har någon omdömeslös bloggkonsument tyckt sig märka att vi på red. är sexfixerade och att detta tema får oproportionerligt stort utrymme.
Vi kan nu efter ett antal veckor i bloggosfären konstatera att detta är helt fel.
Det är precis tvärt om. Under senare tid har red. formligen bombarderats med önskemål om rådgivning i frågor som rör sex och samlevnad. Vi är aningen smickrade över att ryktet gått om vår kompetens på området och vi skulle naturligtvis själva kunna agera svarspanel i denna frågespalt i S&S-frågor som vi i dag vill sjösätta men vi tycker nog att detta skulle verka aningen förmätet så vi har headhuntat en svarpanel av olika kön: Han, hon och hen, och med olika ålder, erfarenhet och böjelser.
Panelen är till två tredjedelar redan rekryterad. Kvinnlig representant blir vår kulturguru Lill-Gull A-son B-son Nilsdotter Persson. Kultur kan uttydas ”Kul tur” på ex. konst och hantverksrundor, men vi tror oss veta att kultur är latin och betyder odling. Vi har svårt att tänka oss en mera fruktbärande odling än sex så vi tycker att Lill-Gull är som klippt och skuren för uppdraget.
Skuren är däremot på intet vis vår manlige medhjälpare i panelen, franskättade 75-årige Manfred Potaint som ikraft av sin ålder har en gedigen erfarenhet och, trots sin ålder, fortfarande äger ett genuint intresse för dessa frågor.
Vi har här i kommunen ännu inte hittat någon ”Hen” så vi ligger lite lågt så länge, men vi vi hälsar Lill-Gull och Manfred hjärtligt välkomna till vår S&S-panel.
Vi kommer att publicerar frågor och svar fortlöpande med jämna resp. ojämna mellanrum.
Sensationsjournalistik eller kultur?
Vi har från, som vi tycker, vederhäftigt håll uppsnappat en fläkt av kritik mot vår blogg. Kritiken består i att vår sagesman tycker att det är för stort fokus på kultur och efterlyser att kommunala tveksamheter uppmärksammas i högre utsträckning.
Kultur är i dagens samhälle en bristvara. Ja man skulle kunna påstå att kultur i likhet med utrotningshotade växter och djur borde rödlistas.
Dessutom finns det en väl genomtänkt baktanke. Nu, när någon för oss anonym kines har fått sitt mer eller mindre välförtjänta nobelpris i skrivkonst, ryktas det om att Svenska Akademin börjar att såväl tissla som tassla om ett postumt erkännande av kommunens nationalskald, Nils Norrälv. Vad skulle inte ett nobelpris till bygden betyda? Tanken svindlar!
Vi tycker därför att det är med råge befogat att ge vännen Nils stor publicitet för att på så vis sätta lite blåslampa under ”De Aderton” sittplatserna. Vi avfärdar således denna kritik som sällsynt obefogad.
Vad anbelangar det kommunala så kan vi garantera att så fort det finns anleding till granskning skall vi inte tveka att plocka fram luppen, men i en så extremt välskött kommun duggar skandalerna tyvärr inte så tätt.
Skulle vårt vördade kommunalråd, Åke Rolandsson, på grannkommunalt manér, visa otillbörligt intresse för någon oppositionspolitiker i ledande ställning, eller för den delen, i vilken ställning som helst, så garanterar, upprepar, garanterar vi på bloggen att det skall få den extraordinära uppmärksamhet som detta förtjänar. Paparazzifotograferna kommer att hänga som druvklasar i träden i den Rolandssonska trädgården och vi på red. skall icke sky några medel i kampen för sanning och transparens. Detta kommer med stor säkerhet inte att hända så vännen Åke kan nog känna sig lugn även fortsättningsvis, tror vi.
Vad skulle vi i övrigt rapporterat om där vi känner minsta lukt av skandal? Det rivna godsmagasinet? Javisst. Lite synd kan vi tycka, men skandal är starkt i överkant. Svindyr fotbollsplan med konstgräs? Det gröna gräset skulle kanske haft en nyans rött i topparna bl.a. för att på så sätt se mer äkta och höstlikt ut. Finns här någon djurpark där skötarna kunde tänkas vara lite elaka mot djuren för att skapa rubriker? Nej. Så här har vi det. Inga oegentligheter så långt ögat når. Det är tungt.
I väntan på de politiska scoopen fortsätter vi vår kulturella välgärning.
Det är naturligtvis oerhört lätt att hitta utomkommunala missförhållanden som kan nagelfaras, men en alltför närgången och intensiv granskning skapar olust och avundssjuka bland dessa sämre lottade existenser. Vi ransonerar därför skandalreportagena för att inte väcka ont blod bland dem som redan har det svårt i överkant.
Limericktävlingen
Vi på bloggen var nog lite snabba, ja för snabba, när vi publicerade bästa utsocknes limerick. Vi har fått in ett betydligt bättre bidrag. Heder åt denne rimsmed. Klara, koncisa fakta utan runda ord och tvetydigheter. Det är bara ett fel. Det är att vederbörande är, just det, utsocknes. Vi skulle gärna ha sådana talanger i de egna leden.
En murare från Smygehuk Vars grej lär va lite för mjuk I byn är det känt Han äter cement I hopp om att ta den i brukTack Daniel Lyrstedt för ditt bidrag!
Mobil vård
Den av Landstinget eftersträvade åtstramningen av pungen har som bekant resulterat i att starka, eller i alla fall, krafter börja snegla på möjligheten att reducera antalet sjukstugor i regionen. Framför allt är det en sjukvårdsinrättning norrut som anses ligga i farozonen för vad man kallar nedmontering.
Vi på bloggen tycker med viss rätt att vi kan komma med ett sällsynt gott råd till befälhavarna i Landstingskorridorerna.
Lägg dessa planer i soptunnan. Konsultation med ortens Lastbilcentral och noggranna beräkningar visar entydigt att projektet är logistiskt ogenomförbart, åtminstone till rimliga pengar. Dessutom. Var skall de flyttade huskropparna placeras? Nej, lagd kåk ligger, som man säger i pokerkretsar.
Däremot tycker vi förslaget med mobila vårdenheter verkar tilltalande och kostnadseffektivt. Här finns oanade möjligheter till besparingar om man kombinerar sjukskrivning med uttag av semesterdagar. Hur tänker vi då? Jo vi tänker så här, och det är inte fel:
Större fordon, typ SJ bussar, förses med mer eller mindre avancerad vårdutrustning, allt efter vårdtagarna behov, och sedan anordnas sjuk/semesterresor i olika väderstreck, där patienterna får uppleva nya vyer alltmedan vården s.a.s. rullar vidare.
Ex. ett gäng vårdbehövande magsårspatienter kan göra en resa till Ullared. Förhoppningsvis är dom så pass sjuka att dom inte kan gå in och slösa bort pengar på saker som dom inte behöver.
Om samma resa görs med en grupp debila, förvirrade eller dementa bör en man- och armstark vaktstyrka medfölja om patienterna skall kunna hindras från att storma varuhuset.
En busslast benbrott kan åka till någon fotbollsmatch där åsynen av de bollspjärnande atleterna skapar motivation för ökat engagemang i rehabiliteringen.
Ett lite dystrare men trivselbefrämjande alternativ är att låta de stackare som är utom räddning i olika åkommor göra sin sista resa per buss bland likasinnade. Denna färd bör naturligtvis gå inom kommunens gränser. Vi tycker att den sista anblicken skall innefatta något vackert och njutbart. Grannkommunerna och Ullared är inget alternativ.
Vi skall kontakta f.d. fältskären och nuvarande pensionären Hopp Jerk för en expertanalys och kommentar.
Är domedagen nära?
Vi lovade i ett tidigare blogginlägg redogöra för hur det står till med Frikyrkoförsamlingarna i GK. Vi kan göra historien kort. Ett antal besök hos olika trossamfund visar att det i dag inte är någon större skillnad mellan Stats och Frikyrka. Lite gladare musik. En del talare som nyttjar, för oss obergipligt tungomål, betydligt större dopfuntar och framför allt ett större antal besökare än i tidigare omtalat bönehus. Men, skillnaden är som tidigare påtalats totalt sett inte så stor. Alla representanterna för de olika riktningarna är rörande och glädjande överens om att alla medborgare skall omfattas av ett heltäckande trosskydd som ger dem rätt till fri tankeverksamhet i andliga frågor.
Vi hade kanske väntat oss att någonstans få uppleva en fläkt av det förflutna där svavelosande predikningar skulle få kyrkbänkarna att skaka loss från mögelangripna golv. Men nej.
Då når oss ryktet att det på andra breddgrader finns platser där man fortfarande håller fast vid gammal hederlig domedagsförkunnelse. Vi beger oss på en utomkommunal, kristlig reportageresa i västerled.
Eftersom bönehuset på orten är stängt p.g.a. renovering så hittar vi ortens hårdföre frikyrkopredikant på hans tillfälliga arbetsplats i bastun mitt i byn. Byggnaden fungerar på ett sinnrikt sätt som reningslokal för såväl kropp som själ. På övervåningen fortgår bastubadandet som alltid medan det på trosbotten erbjuds själslig rening av kraftfull natur.
När vi tittar in gästar Pastor Åke Grön övervåningen för att fylla på svavel i bastuaggregatet inför söndagens domedagspredikan.
”Här i kommunen fortgår allt enligt gammalt väl beprövat mönster. Vi har här i samfundet funnit att en gammal hederlig sträng regim är den bästa strategin för att leda församlingsborna på Herrens rätta, heterosexuella och smala väg. Ett ytterligare skärp tonläge i förkunnelsen om Guds ord i förening med en återinförd mera kroppslig påminnelse om vad som väntar de förtappade har skapat ordning och reda i bänkraderna.
Späkning är nu ett inslag på schemat redan från och med söndagskolans första klass. Vi har anammat fransyskan Marie Guyart Martins, redan på 1600-talet lanserade, späkningsvariant bestående av tre nog så eftertankeväckande inslag: Tagelskjorta, sömn på stenhårda plankor samt bärande av extremt illaluktande kläder.
Detta passar oss bra. Församlingen sover redan i kyrkans träbänkar och med illaluktande kläder har vi pinat oss själva och omgivningen sedan lång tid tillbaka. Återstår att skaffa tagelskjortor. Med lite tur kan vi kanske, via Ullared, få fram en pinsamt illasittande modell redan till höbärgningen i sommarvärmen nästa år.
För de riktigt hårdhudade bögarna skall flagellation införas. Denna späkning är inte frivillig och hjälp skall erbjudas om orken skulle tryta mot slutet.
Vi håller också på att spela in en video som så småningom skall distribueras till hushållen. Vi avvaktar bara tills Valborgsmässoafton, då slutscenerna skall filmas och till sist skall musiken med och av Lasse Stefanz läggas på. Vi kommer då att få en video där ljud och bild på ett nästan outhärdligt sätt kommer att erinra om skärseldens eviga pina och fasa. Den ändalykt som till slut drabbar de homosexuella och övriga orättfärdiga” dundrar Pastor Grön och jobbar vidare med svavelpåfyllningen.
Vi lämnar bastun, lätt skakade för reträtt till mera fritt kyrkliga GK.
Språkvårdsfrågor
Modersmålet genomgår ständigt en, i de flesta fall, omärklig förändring. Gamla begrepp försvinner eller förändras och nya kommer till. Vem skulle idag inom ex. skolvärlden komma på iden att använda ord som: Disciplin, hut, hyfs, respekt eller läxläsning?
Vissa ord får med tiden förändrad innebörd. Vem skulle i modern tid meddela att man ämnar ”runka” när avsikten är att skaka på något. Skulle man trots allt göra det får man nog finna sig i att bli betraktad med viss skepsis.
En utomordentligt irriterande variant av språklig förändring eller snarare förflackning är de modeord och begrepp som plötsligt blommar upp för att i de flesta och bästa fall så småningom försvinna. Ni känner säkert igen några exempel.
När något idag är färdigt så är det inte klart. Nej det är ”klatt”. Vi har idag inga funderingar eller tankegångar. Det är ”tänket” som gäller och när utsattes senast något spörsmål för granskning? Nej man ”lyfter” frågan.
Enligt ordlistan har klatt betydelsen; klick eller kladd och frågan: Är det klatt? skulle alltså uttolkas: Vad är det för klet och kladd som vi hittar här?
Vi kan dock, om vi vill vara positiva, konstatera att antalet ”bollar i luften” och den ”resultatinriktade” skaran minskat något i omfattning. Likaså har antalet ”Know how” reducerats märkbart.
Sen vår käre poet och språkvårdare Nisse Norrälv gått ur tiden har vi ingen självklar konsult i språkvårdsfrågor. Den person som ligger närmast till hands som stand-in är språk- och folklivsforskare Rune Thydare som vi har förmånen att hysa inom kommungränsen. Vi uppsöker Rune för en kommentar:
”Ja, jag har nog också lite problem med att man lyfter frågan för att utröna huruvida tänket är klatt. Än större irritation skapar div. omskrivningar som tillkommit av grumliga skäl.
Varför har vi i dag inga städare utan bara en mängd hygienoperatörer?
Varför har vi inga lata kommunalarbetare utan bara prestationsblokerade kommuntekniker? Vart tog alla Lappar vägen och var kommer alla Samer ifrån? Varför finns det inga Zigenare utan bara Romer och varför kallas inte en neger för neger, utan färgad?
Nej det enda som har bestått genom åren är ”Bonnjävel” Trots LRF-kampanjer, ”Bonde söker fru” och andra missgrepp som skulle popularisera agrarerna. Nej, en lantbrukare är och förblir en bonnjävel i folkmun. Jag tycker nog att det i grunden är respektlöst och orättvist. Bönder är trots allt en yrkeskategori som producerar något vettigt och som gör verklig nytta i samhället Dom producerar mat. Något alla måste ha.”
Vi måste ge Rune rätt och vi lovar att ta upp frågan vid vårt nästa besök hos vår utomkommunale lantbrukarrepresentant Helge Ödebrygd.
Lantliv
Vi hade idag tänkt starta vår reportageserie om lantlivet i GK och vår avsikt var att göra vårt första besök hos lantbrukare Agne Ahgraar för att se hur en höstdag förbrukas på den Grönländska landsbygden.
Nu visade det sig att Agne med familj är bortrest någon vecka framöver så vi gör istället ett besök hos utomkommunal bondeman, Helge Hembrygd i Ödeby.
Vi hittar Helge vid köksborder i det trivsamma hemmanet. Klockan är halv åtta och Helge dricker sitt morgonkaffe efter det att 32 juver skattats på sitt innehåll. Helge är mjölkbonde och har förutom mjölkkor med rekrytering också slaktsvinsproduktion och ett antal får för hemtrevnadens skull. Denna förstärks ytterligare av ett par katter och en jämthund.
Hustrun Maud slumrar fortfarande på övervåningen efter väl förättat värv. Helge får själv laga med morgonkaffet, en tingens ordning som inte faller i god jord.
”Här har man varit uppe och slitit och släpat i arla morgonväkten medan kärringen bara ligger och drar sig. Det var bättre förr. Då visste dom sin plats. Och den är inte i sängen, annat än undantagsvis när hon, om än motvilligt, uppfyller sina äktenskapliga plikter.
Nu är det bara en massa nymodigheter. Körkort ska dom ha, och rösträtt, och så skall dom ut och ”förverkliga sig själva”. Det är matlagningskurser. Kurser i amning, modevisningar, kafferep, syjuntor, tjejkvällar och annan skit. Och är det inte detta så är det aerobics, zumba fitness, frigörande afrikansk dans, stavgång, stegräknare och något djävla rullband som hon löper på dagarna i ända.
Sen skall hon åka till Spanien eller Grekland och fördärva hud och pengar bland en massa strandraggare med guldtänder och hår på bringan. Fy faen! Nä, tacka vet jag den tid när dom hade fullt upp med handmjölkningen och blev lite flinka i fingrarna. Det var bättre förr.
Nä, nu måste jag iväg. Drängen såg en storoxe i går uppe vid Flatmossen och den skall jag försöka ha ikull innan han hittar över kommungränsen. Vill ni vara vänliga och väcka kärringen innan ni åker?”
Här reser sig Helge, greppar sin 30-06 och kommenderar in jämthunden i Land-Rovern. När vi går för att verkställa Helges önskemål om revelj så möter vi drängen i sovrumsdörren. Denne hälsar avmätt och försvinner med god fart nedför trappan.
Vi måste nog erkänna att detta första, lite privata mötet med Familjen Hembrygd inte alls stämmer med den bild vi skapat oss av moderna representanter för Bondeskrået , år 2012.
Förhoppningsvis kommer bilden att ändras när vi får besöka vår egen landsbygdsrepresentant Agne Ahgraar.
Ps. När vi på reträtt från reportageresan nyttjar vår förnämliga Storgata som transportled möter oss, utanför en butik, det glada men tvetydiga budskapet om att det i dagarna skall anordnas en ”Killkväll”. Är det en uppföljning och fortstättning på ovan nämnda Tjejkväll? Är det någon som skall kittlas? I så fall, var och varför? Eller är det ett utslag av missriktad jämlikhetssträvan?
Ds.
Här slänger vi till slut in en Norrälvsk Limerick, på gammalt känt tema, som vi tycker kan passa:
En bonde ifrån skånska Höör Sin piga på skullen förför ”Har frun ingen koll?” ”Spelar inte nån roll För drängen han gör vad han bör”Samhällskroppen
Vi kommer i en serie reportage belysa hur det står till med hälsoläget i GK:s samhällskropp.
Vad är väl mer passande att börja med, än själslivet, om man skall göra en analys av hälsoläget. Vi börjar s.a.s. uppifrån för att sedan arbeta oss nedåt ända till fotabjället. Kanske stannar vi till någonstans halvvägs för en djupare penetrering av någon kroppsdel av särskilt intresse. Vi börjar alltså med det andliga för att sluta nere på gräsfotsnivå.
Hur är då det Kristliga livet i dagens GK?
Statskyrkoförsamlingen har haft en relativt stor omsättning i predikstolen allt sedan Pastor Glaadh som en av våra första ekumeniska emigranter övergav GK för några år sedan. Inställningen till Pastor Glaadh var en smula kluven i ordinarie kyrkbänksbesättning. Pastoratet gjorde, strax innan Glaadh avvek, en gallupundersökning där samtliga de församlingsbor som regelbundet besöker högmässan utfrågades om sin inställning i kyrkliga spörsmål. Man förhörde sig bl.a. om åsikterna om Pastor Glaads insatser.
Bägge två var i grunden positivt inställda och nöjda. Fru Frideborg Karlsson var odelat entusiastisk medan Agda Bäähs efterlyste mer allvar i förkunnandet av det gudomliga budskapet. Hon tyckte nog att stämningen vid altaret ibland kunde bli väl munter.
Annars rullar allt på i gamla invanda hjulspår, understundom också i något mindre nyttjade. I samband med ortens omtalade Blåsfestival spelas numera profan, högljudd musik även i kyrkan. Musikaliska övningar som applåderas av åhörarna till de gammelkyrkligas missnöje.
En annan okristlig yttring är det nya påfundet att skolavslutningarna inte längre anses tillhöra kyrkorummet. Även detta till förtret, inte bara för de renläriga utan också för lärarna.
Men det mesta är sig likt. Dop, Konfirmation, Bergavningar m.m. numera med officianter som håller reda på vilken förrättning man för dagen är satt att verkställa.
Den gamla hederliga helgmålsringningen går fortfarande av stapeln kl. 18:00 på lördagskvällen trots att arbetsveckan, sedan lång tid tillbaka, slutar betydligt tidigare.
Kyrkliga Syföreningsauktioner skulle man kanske kunna tro var en företeelse stadd i upplösning i dessa tider. Så icke. Vid jultid byter välystade ostar och gediget handarbete ägare till ansenliga summor, av vilket en mindre del kommer behövande till gagn sedan välgörenhetsorganisationernas överhuvuden tagit sin beskärda bit av kakan.
Det statskyrkliga året går sin gilla gång enl. invant mönster.
Hur står det då till i den frikyrkliga sfären? Vi på bloggen måste tillstå att vi för tillfället inte är så uppdaterade i denna fråga så vi ber att få återkomma vid senare tillfälle.
Budgetnytta
Det börjar strama i de kommunala budgetarna lite här och var. GK är väl fortfarande inte i farozonen men alla möjligheter till sparsamhet är av godo.
Därför tycker vi att det är en glad nyhet att de kostsamma filmarkeringarna som planerades i korridorerna i kommunborgen, som skulle hindra de som kommer sent från att kolliderar med de som går hem tidigt, har visat sig onödiga. Noggranna undersökningar visar nämligen att det rör sig om samma personer.
Gröna Köpingen 