Inte så illa som befarat

oktober 14, 2012 at 6:45 f m Lämna en kommentar

Vi har i tidigare inlägg belyst den verklighet där våld av allehanda slag är ett vardagligt inslag. Ja inte bara vardagligt. Det är nog så att det även på helger utövas våld mot kvinnor och barn som just då inte faller den föga rusfryntlige husfadern i smaken. Detta är naturligtvis förfärligt men mitt i allt elände har vi en positiv nyhet.

Vi har trott oss märka en stegrad frekvens våld mot kvinnor under senare tid. En ansenlig mängd damer med svullna fläskläppar, befarat resultat av misshandel, ses paradera på köpingens gator. Kvinnor med abnorma svullnader på överkroppen, stora blåmärken på armar och ben och titanskruvar som håller samman sönderslagna käkar har ingett smärtsamma farhågor om brutal kvinnofridskränkning. Så är icke fallet!

Det vi noterat som fläskläppar är i själva verket resultatet av en högst frivillig botoxbehandling. Svullna överkroppar visar sig vara överdimensionerade bröstimplantat. Befarade blåmärken är illa utförda tatueringar och titanskruvarna i käkarna är inget annat än rikhaltig s.k. piercing. Detta var naturligtvis oerhört skönt men efter att tagit del av ännu ett av Nils Norrälvs efterlämnade poem smyger sig frågan på: Det kanske trots allt inte är så nyttigt att laborera med det utseende som en mer eller mindre välvillig skapare skänkt oss. Vi överlämnar Nils kväde till läsekretsen och lovar återkomma i frågan genom att få den sakkunnigt belyst av implantattekniker vid sjukstugan härstädes.

I en sal på lasarettet
Där de vita sängar står
Låg en bröstförstorad flicka
Blek och tärd med lockigt hår
 
Allas hjärtan vann den flickan
Med sin barm så rund och trind
Magnifik den var att skåda
Men hon var så blek om kind
 
Så en dag då frågar läkarn
Där han stod stödd på sin käpp
”Skall vi stoppa lite botox
Uti kinderna och läpp”
 
”Ja det vore säkert tjusigt
Med en läpp så stor och röd
Men det är väl inte farligt?
Det kan inte bli min död?”
 
Dr. House sa: ”Nej för tusan.
Du blir bara söt och frisk
Med de nya implantaten
Finns det inte någon risk
 
Så en dag så var hon färdig
Läpp och kind var röd och stor
”Får jag hoppa upp ur sängen
Åka hem och visa mor?”
 
Läkarn svarar ej flickan
Men strök sakta hennes lår
Och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går
 
För han hade ej berättat
Att så fort hon åt och drack
Frestar det på implantaten
 Så att kind och läppar sprack
 
Nu hon slumrar uti mullen
Ty rätt raskt hon svalt ihjäl
Man en stund så var hon vacker
”Ja det var det värt, min själ”
 

Entry filed under: Betraktelser. Tags: , , .

Häxringar på vattnet Diverse handel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

oktober 2012
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se


%d bloggare gillar detta: