Samhällskroppen

oktober 22, 2012 at 8:30 f m Lämna en kommentar

Vi kommer i en serie reportage belysa hur det står till med hälsoläget i GK:s samhällskropp.

Vad är väl mer passande att börja med, än själslivet, om man skall göra en analys av hälsoläget. Vi börjar s.a.s. uppifrån för att sedan arbeta oss nedåt ända till fotabjället. Kanske stannar vi till någonstans halvvägs för en djupare penetrering av någon kroppsdel av särskilt intresse. Vi börjar alltså med det andliga för att sluta nere på gräsfotsnivå.

Hur är då det Kristliga livet i dagens GK?

Statskyrkoförsamlingen har haft en relativt stor omsättning i predikstolen allt sedan Pastor Glaadh som en av våra första ekumeniska emigranter övergav GK för några år sedan. Inställningen till Pastor Glaadh var en smula kluven i ordinarie kyrkbänksbesättning. Pastoratet gjorde, strax innan Glaadh avvek, en gallupundersökning där samtliga de församlingsbor som regelbundet besöker högmässan utfrågades om sin inställning i kyrkliga spörsmål. Man förhörde sig bl.a. om åsikterna om Pastor Glaads insatser.

Bägge två var i grunden positivt inställda och nöjda. Fru Frideborg Karlsson var odelat entusiastisk medan Agda Bäähs efterlyste mer allvar i förkunnandet av det gudomliga budskapet. Hon tyckte nog att stämningen vid altaret ibland kunde bli väl munter.

Annars rullar allt på i gamla invanda hjulspår, understundom också i något mindre nyttjade. I samband med ortens omtalade Blåsfestival spelas numera profan, högljudd musik även i kyrkan. Musikaliska övningar som applåderas av åhörarna till de gammelkyrkligas missnöje.

En annan okristlig yttring är det nya påfundet att skolavslutningarna inte längre anses tillhöra kyrkorummet. Även detta till förtret, inte bara för de renläriga utan också för lärarna.

Men det mesta är sig likt. Dop, Konfirmation, Bergavningar m.m. numera med officianter som håller reda på vilken förrättning man för dagen är satt att verkställa.

Den gamla hederliga helgmålsringningen går fortfarande av stapeln kl. 18:00 på lördagskvällen trots att arbetsveckan, sedan lång tid tillbaka, slutar betydligt tidigare.

Kyrkliga Syföreningsauktioner skulle man kanske kunna tro var en företeelse stadd i upplösning i dessa tider. Så icke. Vid jultid byter välystade ostar och gediget handarbete ägare till ansenliga summor, av vilket en mindre del kommer behövande till gagn sedan välgörenhetsorganisationernas överhuvuden tagit sin beskärda bit av kakan.

Det statskyrkliga året går sin gilla gång enl. invant mönster.

Hur står det då till i den frikyrkliga sfären? Vi på bloggen måste tillstå att vi för tillfället inte är så uppdaterade i denna fråga så vi ber att få återkomma vid senare tillfälle.