Archive for oktober 25, 2012
Är domedagen nära?
Vi lovade i ett tidigare blogginlägg redogöra för hur det står till med Frikyrkoförsamlingarna i GK. Vi kan göra historien kort. Ett antal besök hos olika trossamfund visar att det i dag inte är någon större skillnad mellan Stats och Frikyrka. Lite gladare musik. En del talare som nyttjar, för oss obergipligt tungomål, betydligt större dopfuntar och framför allt ett större antal besökare än i tidigare omtalat bönehus. Men, skillnaden är som tidigare påtalats totalt sett inte så stor. Alla representanterna för de olika riktningarna är rörande och glädjande överens om att alla medborgare skall omfattas av ett heltäckande trosskydd som ger dem rätt till fri tankeverksamhet i andliga frågor.
Vi hade kanske väntat oss att någonstans få uppleva en fläkt av det förflutna där svavelosande predikningar skulle få kyrkbänkarna att skaka loss från mögelangripna golv. Men nej.
Då når oss ryktet att det på andra breddgrader finns platser där man fortfarande håller fast vid gammal hederlig domedagsförkunnelse. Vi beger oss på en utomkommunal, kristlig reportageresa i västerled.
Eftersom bönehuset på orten är stängt p.g.a. renovering så hittar vi ortens hårdföre frikyrkopredikant på hans tillfälliga arbetsplats i bastun mitt i byn. Byggnaden fungerar på ett sinnrikt sätt som reningslokal för såväl kropp som själ. På övervåningen fortgår bastubadandet som alltid medan det på trosbotten erbjuds själslig rening av kraftfull natur.
När vi tittar in gästar Pastor Åke Grön övervåningen för att fylla på svavel i bastuaggregatet inför söndagens domedagspredikan.
”Här i kommunen fortgår allt enligt gammalt väl beprövat mönster. Vi har här i samfundet funnit att en gammal hederlig sträng regim är den bästa strategin för att leda församlingsborna på Herrens rätta, heterosexuella och smala väg. Ett ytterligare skärp tonläge i förkunnelsen om Guds ord i förening med en återinförd mera kroppslig påminnelse om vad som väntar de förtappade har skapat ordning och reda i bänkraderna.
Späkning är nu ett inslag på schemat redan från och med söndagskolans första klass. Vi har anammat fransyskan Marie Guyart Martins, redan på 1600-talet lanserade, späkningsvariant bestående av tre nog så eftertankeväckande inslag: Tagelskjorta, sömn på stenhårda plankor samt bärande av extremt illaluktande kläder.
Detta passar oss bra. Församlingen sover redan i kyrkans träbänkar och med illaluktande kläder har vi pinat oss själva och omgivningen sedan lång tid tillbaka. Återstår att skaffa tagelskjortor. Med lite tur kan vi kanske, via Ullared, få fram en pinsamt illasittande modell redan till höbärgningen i sommarvärmen nästa år.
För de riktigt hårdhudade bögarna skall flagellation införas. Denna späkning är inte frivillig och hjälp skall erbjudas om orken skulle tryta mot slutet.
Vi håller också på att spela in en video som så småningom skall distribueras till hushållen. Vi avvaktar bara tills Valborgsmässoafton, då slutscenerna skall filmas och till sist skall musiken med och av Lasse Stefanz läggas på. Vi kommer då att få en video där ljud och bild på ett nästan outhärdligt sätt kommer att erinra om skärseldens eviga pina och fasa. Den ändalykt som till slut drabbar de homosexuella och övriga orättfärdiga” dundrar Pastor Grön och jobbar vidare med svavelpåfyllningen.
Vi lämnar bastun, lätt skakade för reträtt till mera fritt kyrkliga GK.
Gröna Köpingen 