Gröna Köpingen

Oral utsot

november 16, 2012 at 9:00 f m 1 kommentar

I dessa tider av vinterkräksjuka och annat elände kommer vi osökt att tänka på en annan form av diarré som också orsakar irritation. Det är våra radiokanaler vi syftar på. Inte nog med att man pratar skit, det skall gå fort också, och så skall det helst kompletteras med frekventa, hysteriska skratt.

Vi tänker här främst på div. reklamfinansierade kanaler. Där sitter det ett gäng skojfriska individer och har hejdlöst roligt åt sina egna skämt, framförda i ett rasande tempo ackompanjerade av neurotiska skrattsalvor. Någon gång per minut bryter en spökröst in som förmedlar det glada budskapet att det minsann ”inte är någon vanlig radio utan Mix Megapol” alt. informeras det på annan kanal om den excellenta blandningen mellan gammal och ny musik. Även det nya blir snabbt gammalt när man matas med samma låt 137 ggr/dygn.

Man kan naturligtvis undvika dessa kanaler och hålla sig till Sveriges Radio men nu har det börjat bli problem även där. Först, och fortfarande värst, är P3 där att antal gapflabbande individer sprider musik, könsglosor, HTB-reklam och vänsteråsikter i ett våldsamt tempo, även här kompat av hämningslöst flabb. Alla yttringar och åsikter skall naturligtvis luftas så det vore kanske förenligt med kravet på objektivitet att även någon heterosexuell stackare eller moderatslyngel fick komma till tals någon enstaka gång. Vi på GK-bloggen är inte pryda på något vis och torgför gärna lite snusk och sex men när man i P3 hämningslöst vräker ur sig könsglosor på sändningstid när även minderåriga ingår i lyssnarskaran då är gränsen för god smak passerad. Tävlar man om vem som vågar vara mest fräck och frispråkig? K-k . f—a kn—a hör möjligtvis hemma på logementen, i den mån sådana finns kvar, men inte i radio. Med denna skolning via etern behöver vi knappast förvånas över att våra skolbarn skriker ”hora” och ”bögdjävel” till varandra och ibland även till lärarna.

Det senaste orosmolnet är att även P4, med ingående lokalsändningar, börjar att driva upp tempot och skattfrekvensen. Tror man att man måste hänga på flatskrattstrenden och den orala utsoten för att behålla lyssnarna? Så är det med all säkerhet inte. Dra ner på tempot så att man hinner uppfatta budskapet . Vi förutsätter naturligtsvis att detta är värt att ta till sig.

Vi tar oss friheten att rekommendera P1 där det talade ordet nog är till större nytta för folkbildningen än ett stort antal repeteringar av ”I kissed a girl”. Till och med finska nyheterna på P2 är mer upplyftande. Även för dom som inte kan finska.

Sedvanlig avslutnings-Limerick signerad Nils Norrälv.

Entry filed under: Media. Tags: könsord, mix megapol, radio, skratt, sveriges radio.