Gröna Köpingen

Lantliv del 2

november 29, 2012 at 9:33 e m Lämna en kommentar

Livet på landet, dess bebyggare och förutsättningar är något som en ganska stor del av befolkningen har ganska grumliga begrepp om. En bonde är någon som lever på bidrag och måste ha hjälp av TV för att skaffa fruntimmer. En normalbegåvad storstadsbo tror att en fläskkotlett föds i ICA-charken och visste dom att mjölken kommer ur en kossa med en mocka bakom klövarna skulle dom utbrista: ”Kolla, va jäla äckligt”. Vi känner det som en plikt att i folkbildningens tjänst bringa lite klarhet i begreppen. Det bör poängteras att vi på bloggen inte talar i egen sak. Vi har inget med jordbruk att göra men i likhet med flertalet invånare har vi lantbrukande förfäder.

GK-bloggen har tidigare gjort ett utomkommunalt reportage hos lantbrukare Helge Hembrygd i Västerled men vi tar oss friheten att tycka att Helge är föga representativ för dagens lantbrukare. Han representerar snarare den människotyp som från ingenstans dyker upp på GK:s höstmarknad för att lika fort försvinna, Gud vet vart. För att undgå misstanke om att reportaget skulle vara riggat har vi med hjälp av LRF:s medlemsregister lottat fram en inomkommunal lantbrukare som vi efter telefonkontakt fått klartecken att besöka. Eftersom vår fotograf är mammaledig har vi för dagen tagit hjälp av tvenne reportrar från ”Termometern”, Eva Bergfast-Andersson och Bo Åsefur. När vi svänger in på planen framför gårdsbyggnaden möts vi av ett par strävhårstaxar som ger oss en välförtjänt utskällning och från hundgården vid husknuten stämmer en Hamiltonstövare och en Gråhund in i välkomstkören. Det är nog en inte alltför djärv gissning att påstå att husets folk är jaktintresserade.

På altanen står ett kaffebord dukat och ut ur dörren träder Agne Ahgraar och hans hustru Gunnel. Hade vi varit från storstaden hade vi med stor säkerhet blivit aningen överraskade. I stället för en tafatt hemmason med sin åldriga moder i släptåg står här en bonde som ser ut som vanligt folk, vitt skilda från landsbygdsrepresentanterna som visas upp i TV-sopporna. En okulär besiktning av Agne skvallrar om en karl i sina bästa år, ca 40. Hustrun Gunnel ser ut att vara i ännu bättre ålder. En alldeles förtjusande vacker och trevlig kvinna som, om inte lyckliga äktenskap lagt hinder i vägen, hade väckt en viss åtrå hos reportageteamet. Ja, inte hos Eva, hoppas vi.

”I vilken årgång av ”Bonde söker fru” hittade du Gunnel?” undrar vi vetgirigt. ”Nej nej. Gunnel och jag träffades på Centerns riksting i Flerohopp. Trångboddheten i husvagnen resulterade i vår dotter Malin som förresten kommer där borta”. En gracil skönhet i övre tonåren släntrar över grusgången ned till hundgården. ”Sedan har vi en son, Markus. Kom Markus och hälsa på tidningen”. Genom dörren träder ett 4-5 årigt gossebarn i grön John Deere-overall , med en leksakstraktor, 4WD av samma märke i famnen. Markus demonstrerar oombedd alla reglage och finesser på den minst sagt naturtrogna kopian.

”Vi tycker oss spåra en gedigen indoktrinering i syfte att få gossen att gå i pappas maskulina fotspår” påpekar vi en aning anklagande. ”Nej, nej. Helt fel. Min hustru är nästan sjukligt facinerad av balett och hennes stora dröm är att få en Rudolf Nurejev i familjen, fast gärna en hetro-variant. Lille Markus har fått följa med sin syster till balettlektionerna ända sen han kunde gå men det har inte hjälpt. Så fort han fick se sin första modelltraktor var det kört. Vi har försökt att förbjuda den typen av leksaker och istället sökt leda in honom mot de mjuka värdena med det går inte. Vi börjar faktiskt tro att det där med könsroller ligger i generna. Nåja. Blir han en intresserad och duktig lantbrukare så är det väl trots allt OK.

”Vad har ni för produktionsinriktning här på gården?” undrar vi för att verka en smula insatta i agrara frågor. ”Vårt huvudspår är mjölkproduktion och vi har i dagsläget ca 80 SRB plus rekrytering. Vi siktar på att utöka till 120 för att få ekonomi på den robot som vi införskaffat i dagarna. En alldeles fantastisk maskin som reducerar ladugårdsarbetet väsentligt. Vi har förhållandevis mycket naturbete vilket nästan kräver animalieproduktion. Utöver detta har vi ca 200 ha under plog där vi odlar spannmål, oljeväxter och grovfoder. Ibland blir det också något hektar potatis för avsalu och eget behov”. Detta var aningen hieroglyfiskt för oss okunniga men vi håller masken för att inte framstå som korkade stadsbor. Vi leder istället in samtalet på den så omdiskuterade bidragsproblematiken.

”Nå Agne, hur är det med alla bidrag som ni bönder påstås leva på?” Innan Agne hinner svara ringer det i Eva Bergfast-Anderssons mobil. ”Tyvärr vi måste skynda oss hem. Det var redaktionen som ringde. Någon har hittat en osedvanligt liten trattkantarell och red. vill att vi åker och gör ett reportage. Nu när det inte är säsong för stora pumpor, röksvampar och välväxta solrosor gäller det att passa på när det bjuds något sensationellt. Tack för oss!”

Eftersom vi samåker får vi snällt hänga med men vi får löfte av familjen Ahgraar om att få återkomma. Vi vill gärna bringa klarhet i bidragssystemet och förhöra oss lite om jakten och skogsbruket. Vi återkommer snart med mera lantlivsnytt.

Entry filed under: Agrikultur. Tags: bidrag, bonde, lantbruk.