Skolans värld

december 14, 2012 at 9:00 f m Lämna en kommentar

GK-bloggen har, som den observante läsaren noterat, listat ett antal missförhållanden och grumliga företeelser som bör bekämpas. Vi har ytterligare en rubrik som skall få ett alldeles eget kapitel: Skolan. Detta blir långt och läsarna kommer kanske, i likhet med normalblasé skolelever, somna halvvägs i dokumentet, men vi tar risken. Vi har förstått att, av för oss okänd anledning, en del läsare ibland tyckt sig kunna spåra stänk av satir och ironi i våra skrifter. För att undanröja misstankar om detta i vårt inlägg om den Svenska skolan har vi engagerat vännen och frilansbloggaren Alvar Alvarsson, i dagligt tal kallad ”Allvarlige Alvar” som otvetydig gästbloggare. I Alvars inlägg finns aldrig ett spår av satir eller ironi.

Alvar har ordet:

Skolan. Man har snart hört ett gammalt mantra till leda: ”Barnen är vår framtid” Och visst är det så. Vi som har framtiden bakom oss har inte så mycket att tillföra, frånsett en sak. En vid det här laget ganska lång jordevandring har gett oss en hel del erfarenhet av saker och ting. Under resans gång har vi noterat sådant som blev bra och sådant som blev aningen sämre och vi tror oss ibland ha visst hum om orsaken.

”Barnen är vår framtid!” Självklart. I skenet av denna odiskutabla sanning blir det extra smärtsamt att se hur våra ungdomar i dag misshandlas i skolans värld. Ja, vi menar inte fysiskt, för numera är det lärarna som med förväntad stryktålighet får ta smällarna.

Sverige har halkat ganska långt ner på rankingen över lyckosam skolverksamhet. Det finns förmodligen ingen med förståndet i behåll som tycker att detta är en trivsam trend. Nej, det är nog en ganska förödande utveckling, eller om man så vill, avveckling. Vi kan som ett belysande exempel beträffande kunskapsluckorna meddela att vi sett elever på gymnasial nivå som inte behärskar alfabetet. Hur har man lyckats ta sig till denna nivå utan att bli upptäckt? Observera att det inte varit fråga om elever med någon form av diagnos. Nu hoppas vi innerligt att det inte dyker upp någon psykologi- eller pedagogfantom och påstår att ”det behöver dom inte kunna. Det kan dom hitta på nätet.” Detta resonemang florerar frekvent när avsaknad av färdighet i multiplikationstabellens handhavande diskuteras. ”Det kan dom slå på miniräknaren.” Vi tycker nog att vardagen skulle bli lite knölig om inte tabellen satt med automatik någonstans i vindlingarna. Vi har här ett av de grundläggande felen i dagens pedagogiska synsätt. ”Korvstoppning” är en förhatlig term som blivit synonymt med nästan all inlärning. Vi som var med på den gamla goda tiden tyckte nog att det fanns ett ytterst begränsat underhållningsvärde i att lära sig psalmverser utantill. Nej, fy och usch! I dag skänker det en viss belåtenhet att kunna stämma in i någon hymn om man har vägarna förbi Guds boning. Det trodde vi inte i tonåren. Ej heller Greta L:s tyska glosor framkallade ljudliga glädjeyttringar. Men ve den som inte kunde. Då fick man med denna lilla späda, men respektingivande pedagog att göra. Det var aldrig någon elev som ens snuddade vid tanken att vara uppkäftig i högre grad. Det var ordning och reda och vi lärde oss, med eller mot vår vilja, och vi har senare upptäckt att det hon manglade i oss var ganska bra att kunna när vi senare känt oss manade att nyttja tyska språket.

Bloggred. skall ta sig friheten att påstå att oavsett vilka pedagogiska krumsprång kunskapsförmedlare av allehanda slag har i sin arsenal så är vi hundraprocentigt säkra, nej, tvåhundraprocentigt övertygade om att inlärningsprocessen gynnas av en lugn, trivsam och avspänd atmosfär, med ömsesidig respekt som ett oeftergivligt krav. Det vore kanske en klädsam strategi att börja i den änden. Skolminister Björklund gjorde försök att ta upp detta på dagordningen vilket resulterade i tillmälen som ex. ”Rottingmajoren” och annat tjafs. Men kanske vore ett krav på ordning, reda, hyfs och folkvett en metod värd att prova. Eller skall vi även fortsättningsvis ha det som idag? Det har bevisligen inte fungerat.

Vi presenterar ett par bilder ur den verklighet som vi idag lever i. Någon fiktiv. Annan i hög grad reell.

Ponera att en kvinnlig bankdirektör sitter på sitt tjänsterum och i allsköns ro studerar hur stora belopp som via bankens internettjänster hamnat i orätta fickor. Då slits dörren upp och en nyanställd kassörska träder in och utbrister ”Varför sitter du här och glor, kärringdjävel?” Det finns ingen som på allvar tror att den kassörskan har jobbet kvar påföljande dag.

Samma scen i en svensk gymnasieskola. Lille Kalle har fått ett försynt påpekande om att det nog hade varit bra om han kommit i tid till lektionen och dessutom haft med sig papper och penna. Då stegar Lille Kalle, med bakvänd basebollkeps, fram till den timida och lågmälda lärarinnan. Hon får fingret och Lille Kalle utbrister glatt och spontant ”Far åt helvete din djävla hora.” Lärarinnan blir av lättförståliga skäl ledsen och uppsöker rektor för att klaga. ”Du har brustit i din fostrande gärning och inte lyckats nå fram till eleven. Det är din skyldighet som professionell pedagog. Vi låter det stanna vid en muntlig varning men nästa gång det upprepas måste jag rapportera dig till skolverket.” Nu rusar dessutom ett stort antal lärarkolleger till rektorns stöd. Orsaken är, delvis, att komma i gynnsam dager inför den individuella lönesättningen. Man vill också briljera med sina färdigheter i den högre psykologiska skolan. Det är en merit att på outgrundliga vägar hitta försvar och ursäkt för Lille Kalles beteende. Då framstår man själv som den fenomenale pedagog och konfliktlösare man i ytterst få fall är. Varför ger sig vår vilsegångne rektor på den stackars lärarinnan istället för att visa Lille Kalle den rätta vägen mot en något så när lyckad framtid? Jo Lille Kalle har med sig en skolpeng i bagaget. Denna vill naturligtvis inte skolan skall gå till någon konkurrent, vilket sker om Lille Kalle blir förargad och, uppbackad av kontraproduktivt enögda föräldrar, lämnar skolan. Då ryker ett stort antal sköna tusenlappar. Nej, stryk Lille Kalle medhårs, rädda pengarna, svik lärarna och överlämna dem till vantrivsel och psykofarmaka. Vi skall i ärlighetens namn erkänna att det inte går till så här överallt. Det finns här och var dugliga rektorer. Det finns lärare med lite kurage och pondus som håller ordning både uppåt och nedåt. Men bara det faktum att det förekommer vanstyre på ganska många platser borde sätta skolstyrelsen i alarmberedskap. Nu tror vi inte att nuvarande laguppställning hos nämnda myndighet utgör grogrund för sunda idéer men med lite god vilja och politisk handlingskraft borde den uppsättningen gå att ändra på. Bara det att verkets generaldirektör slösar arbetstid på att forska efter vilka psalmer som är godkända att sjunga på skolavslutningar borde utgöra saklig grund för avsked. Nu påstås hon visserligen stödja sig på skollagen men om denna är felskriven i horribel grad så är det rimligtvis en primär arbetsuppgift att få en revidering till stånd. Snarast.

Nja, det här börjar nog bli långdraget. Vi tycker oss redan höra spridda snarkningar så vi bryter här för stunden och återkommer senare under rubriker som: Friskolor, Giriga och inkompetenta huvudmän, Läroplaner och betygskriterier, Lärarkompetens, PBL, mm.

Mvh. Allvarlige Alvar

Vi på ordinarie bloggstolar tackar Alvar och lovar honom återkomst enl. ovan.

Vi vill naturligtvis poängtera att ovan relaterade missförhållande inte går att hitta i vår fantastiska GK. Här är allt frid och fröjd i enlighet med invanda mönster. Men inget är så bra att det inte kan bli ännu bättre. Det blir det om Du vid valet 2014 lägger din röst hos CNP.