Gröna Köpingen

Högtidstider

december 16, 2012 at 9:27 e m 1 kommentar

Vi har ett par högtider bakom oss. Torsdag den 13:e spred Lucia sitt blida ljus över land och stad och 10/12 var det andra ljushuvuden som föranledde festligheter på Nobeldagen.

Bloggen övervarade luciafirandet i vår kära kyrka här i GK. Duktiga ungdomar spred ljus och akustisk trevnad i salen och anförvanter strålade av berättigad stolthet och torkade en och annan glädjetår ur ögonvrån. Det hela var stämningsfullt och kyrkan var betydligt mer välbesatt än vid ordinarie högmässor. En sak gjorde oss dock aningen betänksamma och nedstämda. De små barn som i vanliga fall brukar springa runt och skrika och slå i bänkradernas dörrar lyste med sin frånvaro. Det brukar vara ett uppiggande inslag, som visserligen hindrar äldre personer med hörselnedsättning att höra vad som sägs och sjungs men det brukar glädja föräldrarna som strålande av stolthet iakttar telningarnas spontanitet och frigjordhet. En effekt av en god, fri, modern och kravlös uppfostran.

Nobeldag och Lucia för tankarna osökt till vår hädangångne socken-nationalskald Nils Norrälv. Som vi tidigare meddelat har vi hört rykte om att Svenska Akademin på senare tid fått upp ögonen för Nils diktarkonst och kulturella livsgärning. Årets nobelfest aktualiserar möjligheten till en postum belöning. Vi trodde inledningsvis att det handlade om en sådan även vid årets utdelning av litteraturpriset. En pristagare av asiatiskt ursprung sitter likstel under hela ceremonin. Han rör inte en min och inte förrän vår vördade Monark stapplar fram och överräcker priset ser vi att herr Mo Yan är vid liv.

Under tidigt nittiotal publicerade Nils Norrälv en del av sina kväden under pseudonymen Nils Österälv i ett organ med namnet ”Ortfiskenytt”. En skrift som gavs ut till stöd för ”FOF” (Forsabygdens OrtfiskeFörening) vars primära uppgift var, och fortfarande är, att värna om det för bygden så livsviktiga fisket efter lekort i Lillån. (Orten kallas av de fåkunniga även för Id.)

Nils skriver under denna tid ett epos som brutalt och smärtsamt blottar den tragedi och misär som kan döljas bakom en synbarligen ljus och idyllisk fasad. Kvädet har fått månget tårfyllt öra att blänka i skenet från strålande ljusdrottningar. Vi tror oss veta att Nils hämtat inspiration utanför kommungränsen, i västerled. Tag del av Nils versfötter, med ett antal näsdukar i beredskap.

LUSSEKATTNATT I FOLKHEMMET

Lucianattens köld är hård

Stjärnorna gnistra och glimma

Husmor pysslar i enslig gård

I tidig morgontimma

I särken hon vandrar sin tysta ban

Utstyrd och påtänd likt julegran

Går för att lussa maken

”Hoppas han går att få vaken”

 

Makens sömn är hård och djup

Hör hur han rosslar och snarkar

”Han blir trött av ölen och mången sup

Men det är tur att han inte knarkar”

Nu hör man sång från fru och son

Blandat med makens snarknings-dån

”Han borde väl vakna av ljusen

Och sången om Staffan och kusen”

 

Nyväckte makens röst är hård

Hör hur han vråla och stimma

”Vad är det för djävla liv på min gård?

I denna tidiga timma

Hörru’ pojk hur ser du ut

Med fotsid särk och löjlig strut

Och frugan har ljus i håret

Redan vid fyra-snåret”

 

Tänk vilken far så grym och sträng

som lussandet inte uppskatta

Han spiller ut kaffet i sin säng

”Va’ fan gör ni uppe på natta’?

Går pojkfaen kring i klänning vit

Han måste vara transverstit

Kom hit skall du få på truten

Så du tappar den löjliga struten”

 

Bakrusig makes blick är hård

Med rosslande röst han kräver

”Giv min lekamen dess rätta vård

En sup, helst en stor stark Genever

Tror du kärring att det är kul

Med kaffeblask och bulle gul”

”Det är saffransbröd min gubbe”

”Äsch, sån skit! Ta hit en nubbe”

 

”Ja nog är min make le och stygg

Men trots allt det värmer mitt hjärta

Att se honom manligt stark och trygg

Ligga i sängen och fjärta”

Snön lyser vit på fur och gran

Ånyo han sommnar full och dan

”O, det är skönt vill jag lova

När han på nytt börjar sova”

 

Entry filed under: Betraktelser, Diverse. Tags: FOF, Lucia, Nils Norrälv, ort, Ortfiskenytt.