Vardag igen!
december 27, 2012 at 10:44 e m Lämna en kommentar
Det var det det. Juldagarna är tilländalupna och vi börjar brottas med dåligt samvete över frosseri och utebliven bantning. Livremmen spänner och vittnar om kokta skinkors ändalykt och pressyltor som malts ner av i dessa tider vältränade käkmuskler. En och annan flatrökt ålbit har också tack vare sin ljuvligt flottiga konsistens slunkit ner lätt och galant, utan att tynga samvetet. (Allvarlige Alvar skall i ett senare blogginlägg bringa klarhet ang. Ål och Ålfiske)
Däremot skaver det kanske lite i själen över eget frosseri, vid tanken på de sämst bemedlade som i bästa fall gnagt på en frusen falukorvsbit under några tidningar och kartonger i en utkyld trappuppgång.
De stackare som lever under dessa förhållanden är dessbättre inte så många, men däremot finns det, i olika väderstreck, ett större antal individer som har betydligt sämre villkor än GK:s extremt välmående befolkning. Brist på likvida medel och rikhaltig alkoholkonsumtion bidrar på många håll till ett julfirande som lämnar mycket i övrigt att önska. Flinka, tålmodiga husmödrar försöker trots dåliga förutsättningar att skapa hemtrevnad och julstämning men möts oftast av otacksamhet och tölpaktighet. En mästar på att med ömma och klarsynta versfötter ge ord åt dessa misärens bebyggare, var vår vördade sockenskald Nils ”Nisse” Norrälv. Bland hans efterblivna verk hittar vi mängder av socialrealistiska kväden som skapar tårflöde även hos de mest råbarkade sällar.
Håll till godo med Nils lysande dikt:
”Julaftonsnatt på tomten i Västerled”
Midvinternattens köld är hård Stjärnorna gnistra och glimma Se hur det lyser i varje gård Sent i decembernatts timma Snön lyser vit på fur och gran Snön lyser vit på taken Vekarna glimmar i staken Tjugotredje i tolftes köld är sträng Men inne det svettas och stimmas Nu finns ej tid att ligga i säng När skinkor skall kokas och rimmas Husmor som jäktat mest hela dan Klänger på stegen kring julegran Oh, hon är trött i benen Fumlar med kulor i grenen ”Men, själva fan… är du aldrig klar” Dammsugarn tjuter och fräser Den irriterar nu husets Far Som ligger på soffan och läser ”Ta nu för tusan och rappa på Så vi nån’gång lite julefrid få Hit med en smakbit av grisen Och värm lite starkglögg på spisen” Ja, stackars Far har det inte lätt Av stimmet och jäktet han lider Mor söker trösta med lätt-glöggskvätt Då halvkvävd av ilska han kvider ”Helvete kärring! Är du inte klok Slösar du pengar på lättglöggs-kok Du vet att jag drabbas av dille Om jag får för lite promille” Julafton kommer; Oh himmelsk fröjd Med Ferdinand liksom Karl Anka Vår husmor är slutkörd fast ändå nöjd ”Ja nu är vi rena fast panka Titta så fejat så rent och klart Nu är det äntligen Jul. Va rart” Sen husmor av utmattning somnar Och Fadern i glöggruset domnar. Julaftonsvädret nu svängt till blitt’ Nu är det blaskigt och slaskigt Bortsmält från granar är nu allt vitt Det tycker barnen är taskigt Men skidor som önskats av snälla barn Har ersatts av koftor i yllegarn Så barnen behöver ej sörja Att skidföret blev geggig smörja Midvinternattens köld blev mild Glöggen och skinkorna dofta Se. En så vacker, idyllisk bild När Karl leker med yllekofta Julafton växlar till juledan Far ligger full under ljusklädd gran Och husmor hon sover i köket Som vanligt, helt slut efter stöketEntry filed under: Betraktelser. Tags: jul, julstök, mat, vardag.
Trackback this post | Subscribe to the comments via RSS Feed