Archive for januari, 2013

Uppdrag granskning: Svenska skolan – Huvudmännen

Vi utlovade ett nytt reportage om Svenska skolan, signerat vår gästbloggare Allvarlige Alvar. Alvar har varit lite upptagen. Snäll som han är har han haft semester åt en kompis som fick det lite snärjigt och hamnade i tidsnöd. En fin gest som han lärt sig av Carl-Axel Thernberg.

Här kommer Allvarlige Alvars analys av skolornas huvudmannaskap av olika slag.

1975 överlämnade staten ansvaret för skolan till kommunerna. Vi har länge undrat varför. Då drar vi oss till minnes att Godsägare Göran Persson var skolminister vid den tiden och då har vi plötsligt en förklaring till tilltaget. Men vi vet fortfarande inte varför.

Gudarna skall veta att blogg. red. inte är vänner av förstatligande men en del verksamhet skall nog i demokratins och rättvisans namn staten trots allt ha hand om. Förutsatt att det sitter skickligt folk vid rodret. Vi har oerhört svårt att se att ett statligt huvudmannaskap inte skulle skapa större rättvisa vid fördelning av nödvändiga resurser för skolornas drift.

Har vi förstått saken rätt så kan de kommunala penningpungarna uppvisa ganska stor variation vad gäller innehåll. Då är det kanske inte alltför naivt att misstänka att det skiljer en del på satsningen på skolan. Så skall det naturligtvis inte vara. Alla skall ha samma förutsättningar antingen man går i en skola i GK eller i Västerled. Vi har lite hårresande exempel på vad kommunal överhöghet kan leda till. Yrkesvägledare har i några fall, av kommunala företrädare, ”förbjudits” att rekommendera elever att söka något av de dyrare gymnasieprogrammen. Detta måste vara tjänstefel och skäl för avsked.

Det sorgligaste kapitlet i skolvärlden är utan konkurrens ”friskolorna”. Det finns alldeles utmärkta varianter som väl fyller sin funktion. Jättetrevliga och bra lärosäten som gör ett fantastiskt jobb. Det finns tyvärr också motsatsen. I överflöd. Redan år 1968 landade första människan på månen. Naturligtvis till ingen nytta med det var onekligen en teknisk bedrift att lyckas med dåtida datorkraft. Med dagens teknik måste det vara en barnlek att kunna förutse hur stora elevkullarna är när de ett visst år står och klappar på ex. gymnasieporten. Kan man förutse en dipp i kundunderlaget är det väl ganska korkat att tillstyrka start av nya friskolor med allehanda tveksamma inriktningar. Som det nu är så slåss ett för stort antal skolor om ett elevunderlag som inte räcker till. Enorma summor läggs på marknadsföring för att lille Kalle skall välja just den eller den skolan så att skolpengen kommer i ”rätta” händer.

En hel del friskolor har avkastningskrav innebärande att ägarna skall ha en rundlig del av kakan. I de mest flagranta fallen handlar det om s.k. ”Riskkapitalister” som mjölkar skolorna på pengar som sedan hamnar i tveksamma fickor. För att förbättra ekonomin när elevunderlaget sviktar tar man till kontraproduktiva sparmetoder. Man lever på rost och röta och underhåll av byggnader och materiel sätts på undantag. Det håller naturligtvis inte i längden. En del aktörer ger sig in i skolbranschen i tron att skolpengen skall räta upp ekonomin i annan verksamhet som av olika skäl går lite halvknackigt. Värst av allt är försöken att skära ner på kvaliten på utbildningen genom att medvetet och samvetslöst slimma verksamheten till anorektiska nivåer. Det finns exempel på lycksökare som startat utbildningar utan att ha tillgång till egna, ändamålsenliga lokaler. Det är självfallet bra om näringen kan hjälpa till med utbildning i yrkesämnen men det är nog mycket begärt att dom skall dra hela lasset. Viljan att hjälpa till är nog också i hög grad konjungturbetingad.

Sen har vi detta med alla specialinriktningar. En 16- åring har inte alltid sin framtid utstakad. Man vet inte vad man vill ägna sig åt i en hägrande framtid. Ibland tror man sig veta men ändrar sig under resans gång. Det är inget fel att en elev kan välja någon specialinriktning och under att par år få syssla med sånt som intresserar honom eller henne. Bara dom får en bred grund att stå på som duger gott oavsett vad dom till slut väljer. Man har en känsla att detta med specialinriktning gått lite över styr och att det ibland får dominera, till men för annat, kanske nyttigare. Vi ser med viss bävan fram mot den tid då det kommer att utarbetas gymnasieprogram med inriktning mot slungboll, dragkamp eller frigörande afrikansk dans. Det kanske redan finns. Då har det definitivt gått för långt.

Lägg ner ett antal undermåliga friskolor. Förstatliga skolan igen. Snarast!

Jag skall, i egenskap av glad amatör, med glädje vika mig för övermakten om någon vill ha godheten att via en kommentar övertyga mej om att jag har fel och att det är en välsingnelse med aktörer inom friskolorna som tar ut höga vinster och stoppar i egna, redan svällande fickor. Det kanske finns någon, för en vanlig dödlig, helt obegriplig finess. Tills så sker tar vi oss friheten tycka att det är för djäkligt. Det finns till yttermera visso många som håller med.

Vi tackar Alvar för detta inlägg och om vi inte är felinformerade tror vi att han är sugen på att nästa gång kasta sig över grepp och missgrepp inom pedagogiken.

januari 31, 2013 at 8:30 f m Lämna en kommentar

Visst har vi lärt oss något!

Bloggarbroder Jonny undrar i ett inlägg, där man ser hur grävskoporna tuggar i sig bl.a. den Rydvallska fastigheten, om vi har lärt oss något. Visst har vi det. Både Du och jag, Jonny, har sedan länge vetskap om att man skall vara aktsam om vårt kulturarv i form av bl.a. gammal trivsam bebyggelse. Problemet är att makthavarna inte alltid har eller har haft den kunskapen.

Rivningen av Rydvallska huset är naturligtvis inget som vi kan lägga nuvarande regim till last. Det är väl Viktor O’ Sund eller hans efterföljare som får ta på sig detta.

Vi på GK-bloggen är kanske aningen oense om det var vandalism att riva Mekan. Vi erkänner reservationslöst att vi inte är hundraprocentigt pålästa i fallet och sålunda inte fullt ut kan bedöma det kulturella värdet. Vår åsikt baserar sig på det estetiska. Byggnaden var kanske inte så exteriört fulländad och jag tror mig veta att många GK-bor delar den uppfattningen. Det är ett betydligt större antal som sörjer Godsmagasinets frånfälle. Nåja. Skulle allt bero på utseendet vore vi inte många som blev skonade.

Eftervärldens dom beror på vad som kommer i stället. Det är kanske redan klarlagt, fast det är GK-bloggen obekant. Skulle Mekan ersättas av något Italieninspirerat stilbrott med runda fönster, felvinklade plåttak och annat krimskrams så vinner vi valet 2014 utan större ansträngning.

September 2014 slår vi våra kloka valurnor ihop och går ut under gemensam paroll: ”Var rädda om vårt kulturarv”. Spara våra gamla förnämliga kulturbyggnader och riv istället nytt, undermåligt skit som ändå inte är resistent mot tidens tand. Riv allt felkonstruerat djävulskap med platta tak, eller ännu värre, inverterade sadeltak där vattnet förväntas rinna uppåt. Det lär bli svårt och inte ens med hjälp av EU-lagstiftning kan vi, som Anders Johansson förtjänstfullt påtalade i ett inlägg, hindra regnvattnet från att söka sig nedåt. Som en nödlösning brukar innovativa arkitekter kompletterat de felvända taken med en inkapslad ränndal. Som alltid är täppt. Hus med felaktig fasadfärg behöver man inte bry sig om. Dom river sig själva. Samma sak gäller byggnader med liggande panel, sågat ur frodvuxet, sommaravverkat virke.

Sätt arkitekter och byggmästare i omskolningsläger där de får undervisning i elementär estetik, materiallära och funktionalitet.

Rösta på GAS och handla lokalt!

januari 30, 2013 at 11:00 f m 6 kommentarer

Entreprenöriellt tänkande

Ett reportage i TV:s ”Kalla fakta” har engagerat och upprört. En Entreprenör i skogsplanteringsbranschen, ”Skogs-Nicke” har enligt Kalla fakta lockat hit Kamerunska gästarbetare med hopp om god lön och dito arbetsvillkor. Lönevillkoren försämrades drastiskt när kamerunierna väl var på plats. Skogs-Nicke framstår som en synisk skojare av avsevärd grad. Vi är medvetna om att det är en sidas version som presenterades i programmet, men är det sant, så är det rent ut sagt för djäkligt.

Vi på bloggen blev aningen oroliga. Det är väl inte möjligt att något sådant skulle kunna försiggå här i GK med omnejd. Vi får tips om en entreprenör inom lantbruksnäringen ”Lant-Micke”, verksam i gränstrakterna västerut. Enligt samstämmiga uppgifter, en man med ett stort antal rävar bakom öronen.

Vi hittar Lant-Micke tillsammans med ett tjugotal gästarbetare vid en lada i en liten by söder om Västerort. Vi har inte avtalat tid så när vi svänger in på planen framför ladan försvinner alla skyndsamt till skogs. Nåja, det reder ut sig när Lant-Micke får klart för sig att vi inte är utsända från skattemyndigheten.

De utländska gästarbetarna är sysselsatta med att riva ett gammalt eternit-tak på en logbyggnad. Arbetarna är synnerligen flinka och deras raska arbetsinsats hindras inte av hämmande skyddsklädsel eller säkerhetsarrangemang. Jag får en pratstund med entreprenör Micke som sitter i en vilstol bakom logen med en back maltdryck inom bekvämt räckhåll. Jag berättar om reportaget på TV och förklarar att vi ville se så att något liknande inte äger rum i grannskapet till GK.

”Nej för böveln, här går allt lagligt och schysst till. Jag tar in anbud på ex. ett sådant här rivningsarbete där arbetarna garanterades 1/6 av anbudsbeloppet, en ersättning som omförhandlades till det dubbla, 1/12 eftersom utlänningarna tyckte att det lät mer. Jag kan ju inte rå för att de förbannade analfabeterna inte kan läsa, skriva och räkna.

Jag håller med husrum för vilket jag tar 100:- dygnet. Det är i dessa dagar lite unikt, och dessutom friskt och sunt, med kallvatten och utedass men jag tar inget extra för det. Mat håller dom med själva. Det blir för övrigt inte mycket mat dagtid. Vi har blivit tvungna att slopa alla uppehåll i form av lunch och kafferaster eftersom dom saknar uppehållstillstånd och lagbrott är mig främmande.

Vi har väldigt generösa arbetstider vilket kompenserar för de indragna rasterna. Nej, dessa arbetsskygga, otacksamma individer har det långt bättre än de förtjänar. Jag hade lite gurgel härförleden med ett gäng polacker som var missnöjda med att de, efter en månad med mager arbetsinsats, var skyldiga mig 1200:- per man. Det lugnade ner sig sedan jag ringt till Polen och hotat deras familjer med besök av personer med fysisk övertalning som affärsidé.

Nästa vecka har vi ett intressant och lönsamt projekt på gång. Utlänningarna skall handgräva ett skogsdike och de har fått förtroendet att själva förhandla med skogsägaren. Skogsvårdslagen är lite njugg när det gäller synen på nydikning så det är bäst att de själva står för det hela om det blir några rättsliga efterdyningar. Det är inte mer än rätt nu när det är dom som tar förtjänsten. De är lovade att få ta hand om dikesmassorna som ersättning för jobbet. Med lite tur kan dom sälja det som fyll till någon entreprenör i byggbranschen. Själv tar jag bara ut en symbolisk summa om 30:- /löpmetern per man som förmedlingsavgift.”

Vi försöker att få ett tillfälle att prata med någon arbetare i enrum men tillfället yppas aldrig. Micke är hela tiden närvarande så vi får anträda återtåget utan någon exklusiv intervju på tu man hand. När vi lämnar platsen står alla arbetarna och skanderar ”Micke micket brå Boss, Micke micket brå Boss. Micke micket brå Boss.”

Vi kan väl summera ungefär så här: Vi såg en del saker som väcker frågor, men det blir en sak för ”Kalla fakta-gänget” som skall få ett tips via mail.

januari 29, 2013 at 8:00 f m Lämna en kommentar

Sensationell sportnyhet

GK-bloggen har glädjen att presentera en stor sportnyhet. Något som kommer att berika svensk skidsport och sätta Gröna Köpingen i fokus.

Svenska Skidförbundet har efter mycken och framgångsrik tankemöda beslutat att lansera en ny gren inom skidåkandets ädla konst. Det handlar om en form av skiathlon där skiftet mellan klassisk och fristil ersatts med en mix av klassisk stil och puckelpist. Masstart skall tillämpas och sträckan som skall avverkas är Storgatan i Gröna Köpingen. Det blir en variant av de nu så populära statsloppen och Storgatan kommer med stor säkerhet att kantas av stora folkmassor.

Allt är i stort sett klappat och klart frånsett en smärre av skidförbundet påyrkad justering. Pucklarna bedömdes på en del av sträckan vara alltför höga men arrangörerna har lovat att de med Lastbilscentralens hjälp skall reducera gropigheten till acceptabel nivå.

januari 28, 2013 at 8:00 f m Lämna en kommentar

Bonde söker fruar – del 1

DeckarenVi presenterar, med början i dag, den nervpåfrestande kriminalrysaren ”Bonde söker fruar”. Händelsen utspelar sig i en framtid, efter valet 2014, på en mindre gård i utkanten av Gröna Köpingen. Gården brukas av Lantbrukare Sune Klöösing och hans fyra fruar. Familjerna har åtta barn i olika konstellationer. Ev. likheter med verkliga händelser och personer är slumpens skördar och utgör inte underlag för åtal i ärekränkningsmål.

Sune vaknar ovanligt tidigt denna lördag i början av maj. Näktergalen har kommit och det var nog dennes, i och för sig förtjusande, sång som väckt Sune. Normalt brukar reveljen utgöras av dammsugaren som hustrun med stor noggrannhet lotsar fram bland möblemangen. Denna vecka är det Elsa som gör sin plikt på Farmen. Elsa sover fortfarande och Sune ligger och beskådar den äldsta av hans fyra fruar. Täcket har glidit av hustrun och han låter blicken glida över en skapelse som vidimerar det gamla talesättet: ”Det var bättre förr”. Ett halvt sekel har inte gått spårlöst förbi och Sune ligger och försöker minnas vad det var som förr orsakade åtrå. Själv är han nyss 71 fyllda men fortfarande så vital att kroppen fungerar vid kontakt med lämpligt objekt. Hans övriga tre livskamrater är i fyrtioårsåldern och i hög grad ändamålsenliga. Sune ligger och låter blicken svepa över Elsas celluliter. Gryningsljuset silar in genom en glipa mellan gardinerna och och skapar en växlig mellan ljus och mörker i Elsas gropiga lår. Huden ser ut som ett kallt månlandskap. Men Elsa är allt annat än kall. Hon propsar allt som oftast på att Sune skall hörsamma hennes önskemål om fysiska övningar. Sune är lite kallsinning för han har häcken full med sina övriga, yngre och attraktivare fruar. En tanke börjar växa fram: ”Tänk om man skulle byta upp sig en årsmodell”. Sedan Centerns förslag om månggifte blivit lagtext har debattens vågor gått höga huruvida det var rätt att begränsa polygamin till fyra fruar. Nu är det som det är och Sune måste på något sätt bli av med Elsa för att kunna komma till stånd med en nyrekrytering. Nu undrar ni kanske: Varför måste Sune göra sig av med Elsa? Han kan väl som alla andra skaffa sig lite vänsterprassel om objekten inte duger eller räcker till. Det är så här. Allt som har med vänster att göra framkallar allergiska reaktioner hos Sune. Han blev i en forntid döpt, han konfirmerades i laga ordning och han har alltsedan dess, utan att för den skull hämmas av stark religiositet, försökt att leva hyggligt rättrådigt. Det skulle bl.a. aldrig falla honom in att ägna sig åt köttslig lusta utom äktenskapet. Lite gammeldags kan tyckas, men så är det.

Nu har Elsa masat sig upp och dammsugaren börjar tjuta. Den är så van och väldresserad att den drar igång så fort den hör Elsa hasa ner för trappan i strumplästen. Sune kan inte somna om så han går till kylen och hämtar sin frukost. En härligt kall Mariestad 5,2 och en stor bit flatrökt ål. Han återvänder till sänghalmen där han intar sin måltid. Nu är livet ganska gott och Sunes humör stiger i takt med att nivån i buteljen sjunker. Ljudet från dammsugaren gör att Sune inte kan släppa tankarna på Elsa och en bytesaffär på begagnatmarknaden. Efter ytterligare ett besök i kylskåpet övergår hans funderingar i ett beslut: Elsa skall bort. Frågan är bara: På vilket sätt?

Det är mitt i vårbruket och Sune sitter i sin John Deere och harvar för att få till såbädd för havren som förhoppningsvis så småningom skall växa välartat och till mindre än hälften bli vildsvinsmat. Det ensamma och aningen monotona jobbet ger tid till funderingar och problemlösning. Sune kan inte släppa tanken på att bli av med Elsa för att bereda plats för nya och bättre förmågor. Sune är i grunden en snäll och fredlig person och tanken på att undanröja henne på sätt som inte är förenligt med lagtexten ter sig främmande för Sune. Åtminstone när han är nykter. Nej, här krävs list och lämpor. Tänk om man kunde få Elsa att självmant lämna farmen. Inga juridiska tveksamheter i hanteringen och Sune kanske skulle kunna avkräva Elsa en slant i samband med skilsmässan eftersom det är hon som tagit initiativet. Hur skall nu detta gå till?

Nu överlåter vi till er, kära läsare att till nästa gång spekulera över fortsättningen. Då har ni något att syssla med och som skingrar tankarna så att väntan på nästa avsnitt inte blir alltför smärtsam och lång. Vi ses nästa lördag kl. 12:00.

januari 26, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Redaktionspresentation

bosseEfter några månader i bloggosfären uppmärksammar vi ett misstag vi begått. Vi har inte presenterat redaktionen vilket av vissa kan tolkas som feghet och ett tecken på att vi inte vågar stå för våra åsikter. Helt fel. Det hela är ett beklagligt förbiseende.

Jag som är redaktör heter Bo Sam Lage von Bloghster och ser ut enligt bifogat foto. Kallas till vardagslag Bosse Bloggare. Som namnet antyder har jag tyskt-österrikiskt påbrå och enligt släktforskning är jag kusin (visserligen på långt håll) med en man vars farfar hälsat på ärkehertig Frans Ferdinand. Trots mitt ursprung är jag en man av folket och kan umgås med såväl kreti som pleti.

Jag är i övre medelåldern och kan se tillbaka på en skolgång som resulterade i en realexamen i mitten av 60-talet. Efter avslutad skolgång har jag ägnat mitt yrkesverksamma liv åt studier på nära håll av vårdinrättningar och behandlingshem med psykiska åkommor som affärsidé. Nu är jag pensionär med en obetvinglig målsättning att via bloggen belysa allt som luktar korruption och maktmissbruk utövat av andra än företrädare för den politiska sammanslutmingen Gas (Grön ansamling) i vilken jag tjänstgör som oomtvistad portalfigur.

Min familj består av fru och tre barn där åtminstone moderskapet är klarlagt. På fritiden ägnar jag mig åt allt som inte har med motion att göra. Någon politisk dito kan däremot vara intressant och engagerande. Jag är musikintresserad och kan lyssna på det mesta. Dock undviker jag dansbandsmusik och country efter att jag intagit min måltid som för mitt välbefinnande bör vara befriad från grönsaker i större mängd. Jag har uppnått en ålder av 66 år och har inte framlevt hela mitt liv i Gröna Köpingen. Inte än hoppas jag.

januari 25, 2013 at 8:00 f m 4 kommentarer

Litterär bomb

Vi vill så här mitt i veckan flagga för en händelse som från och med lördag kommer att ge eko i stora delar av världen. Män som Strindberg, Fröding och Heidenstam har skaffat Sverige ett aktat namn i litterära kretsar. I den kriminella branschen kan pekas på Stieg Larsson som med sin trilogi ”Millennium” skaffade sig världsrykte och en ansenlig förmögenhet. Nu är det dags för GK-bloggen att foga sitt namn till litteraturhistorien.

Våra läsare har säkert noterat att vi följer Jonnys ”Mönsteråsbloggen”. Jonny är rutinerad i branschen och vi tar oss ibland friheten att härma hans koncept.

Jonny arbetar på en deckare som skall handla om vår vänort Mönsterås. Vi känner oss manade att göra sammalunda men med handlingen förlagd till Gröna Köpingen. Vi på bloggen läser sällan eller aldrig deckare, av olika skäl. Vi tror oss i alla fall veta att en kriminalroman skall innehålla en eller flera skurkar som begår illdåd, helst mord eller dråp. Vidare bör det finnas en slug liten polis som på sista sidan löser fallet och presentarar en eller flera gärningsmän som ingen i hela världen hade gissat.

Vi skall vara lite originella och ganska tidigt antyda vem som är gärningsman. Däremot förblir det en hemlighet vem som till slut löser fallet. Vi vågar utlova olidlig spänning och läsvärd kriminalitet fylld av sådant som fägnar en sensationslysten läsekrets: Våld, sex och sprit och en skvätt romantik för den minoritet som är lagd åt det hållet. Vi kan under alla omständigheter garantera att det åtminstone blir olidligt.

Serien kommer att presenteras i avsnitt som publiceras varje lördag klockan 12. På så sätt har ni kära läsare något att se fram emot och trösta er med sedan ni kanske misslyckats med att lösa ”melodikrysset”.

Som sagt: Lördag kl. 12:00!

januari 24, 2013 at 8:00 f m Lämna en kommentar

Vilda västern i Centrum

Vi fick en kommentar från bloggare Flåström, en icke obegåvad man vars blogg vi kan rekommendera. Denne påtalade att den spökstad i Vilda Västern som vi utmålade som ett skräckscenario, som en effekt av utmönstrade butiker utefter storgatan, faktiskt kunde vara ganska coolt. Detta är naturligtvis en lysande idé, som vi skäms över att vi inte kom på själva. Nu när häxparken dessvärre (eller dessbättre beroende på betraktarens förståndsgåvor) inte tycks bli av, har vi här en idé till en mer än fullgod ersättning (alternativt komplement, om Häx- och Trolleriverksamheten trots allt kommer på plats).

Tänk va häftigt med en motsvarighet till ”High Chaparall” här i GK. En turistmagnet av stort mått. Precis i denna stund slår oss också tanken hur man skulle kunna väva in politiska ingredienser i denna västernshow. Våra lokala folkvalda skulle kunna tjänstgöra som cowboys och indianer och spela upp ett skådespel där deras respektive politiska budskap kunde torgföras på ett artistiskt och dramatiskt sätt. Vi anser faktiskt att det politiska valtåget med DOA-kören kunde ställas in och ersättas av Vilda Västern. Visserligen skulle budskapet få aningen sämre geografisk spridning men å andra sidan skulle besökare lockas till GK vilket skulle gynna det lokala näringslivet och handeln i de affärer som i och för sig måste vara nerlagda för att kunna utgöra grunden för själva showen. Vi får se hur vi löser det där.
Vi spekulerar lite löst hur det skulle kunna se ut.

Storgatan kantas av människomassor av samma mängd som vi Blåsfestivalen. Det är mest GK-bor men vi ser även en hel del utsocknes besökare som en aning vilset och oroligt ser sig omkring i väntan på skådespelet. Exakt på utsatt tid drar de hela igång. En dilligens, dragen av ett fyrspann, dundrar fram i riktning mot Domus dit post och livsmedel skall levereras. Postverket har i jakt på besparingar också börjat distribuera charkuterivaror med dilligensen. Brev och böcker från Svalans boklubb trängs i postsäckarna med lättrimmad bogskinka och varmrökt lax från Nimmertabben.

Vid tömmarna sitter naturligtvis kuskbossen Åke Rolandsson. Att hantera fyra tömmar till ett fyraspann är inte det lättaste men Åke är van att hålla i alla trådar så han löser det med bravur. Färden går med stor hastighet. För att hålla ekipaget på rätt köl i kurvorna får dess groomsmen, Gustav Magnusson och Carl-Wide Henrikström, två hästvana karlar, göra skäl för traktamentet. I höjd med ”Idrottstjänst” kommer ett första försök att hindra framfarten. ”Björk-Billy”, en ensam och övergiven folkpartist, hoppar fram ur butiken och försöker greppa tygeln på höger förlöpare. Försöket är så tafatt att ingen noterar det.

Nästa, något mera välorganiserat försök, görs av ett antal socialdemokrater som med Robban i spetsen ligger i bakhåll i kyrkparken och utsätter dilligensen för intensiv beskjutning. Nåja, det är i vanlig ordning bara lösa skott så Åke fortsätter färden med styrkan intakt.
Vid Whita Hästen är det dags igen. Ett antal moderater som varit inne på saloonen och fått förtäring lyckas få stopp på ekipaget och ett visst hangemäng uppstår. Åke och hans flinka mannar går segrande ur striden och lämnar efter sig ett antal moderater med rejäla blåmärken och blåtiror.

Vid korsningen där Hydvalls en gång låg, blir det värre. Där kommer ett förvånasvärt stort gäng Sverigedemokrater som med tillhyggen lyckas hindra färden mot Domus. Åke tvingas ändra färdplanen och och hästekipaget dånar nu förbi Frälsningsarmén och sedermera också Missionskyrkan, där Caterin Pålsson-Almgren och hennes många män från Kd ligger i bakhåll och ber om hjälp, uppifrån, för att stoppa Åkes framfart. Hjälpen uteblir och färden går vidare utefter Suggåsvägen. Här är ett gammalt vänsterfäste och V har samlat sina anhängare i höjd med ”Spetan”. Även V har fått vapenhjälp, österifrån. En gammal ”Stalinorgel” från andra världskriget. Ingen begriper sig på vad det är för en tingest och bandledare Fleetwood Snack försöker spela en progglåt på den i tron att det är ett instrument.

Nu har fyrspannet nästan övergått till skenskjuts. Hastigheten är högt uppdriven och Åke börjar frukta att det skall gå galet.
Framme vid Gammelnäs-serveringen ser Åke att vägen är spärrad av en stor folkmassa. Det är GAS anhängare som anförda av sin ledare Bosse Bloggare väntar på den slutgiltiga uppgörelsen. Hästar har gott förstånd och dom stannar omedelbart när deras instinkt säger dom att dom nu står inför övermakten. Ur folkmassan lösgör sig en reslig, välbyggd man med fördelaktigt utseende. Han skjuter hatten i nacken och justerar höjden på revolverhölstret. Åke har smidigt ålat sig ner från kuskbocken och efter att även han ordnat med sin utrustning för att underlätta snabb eldgivning går kombattanterna varandra till mötes med händerna i jämnhöjd med kolvarna. Oändligt sakta krymper avståndet. 15 m, 14,13,12,11,10,9,8,7,6,5,4,3,2,1. Spänningen är olidlig. Åskådare svimmar av sinnesrörelse och även hästarna är tagna av stundens allvar.
…………..Vem skall ta första steget?…………..Som på en given signal faller de i varandras armar. Man klappar om varandra grundligt, och har än en gång, inför jublande anhänger, demonstrerat sitt sitt samförstånd och samarbetsvilja på den centrala planhalvan, vilket säkrar en ljus framtid för GK och dess invånare.
Så skulle det kunna tänkas gå till och vi tackar än en gång Flåström för tipset.

januari 22, 2013 at 10:25 e m 4 kommentarer

Moralisk handel och vandel

Bloggen vill än en gång meddela att vi på intet sätt har några som helst ekonomiska intressen i GK:s affärverksamheter av skilda slag. Vi bedriver ingen handel och har heller inte för avsikt att börja. Vi har inga släktingar eller vänner som tillhör handlarnas skrå. Vi vill komma med detta förtydligande eftersom elaka tungor skvallar om att vi i eget intresse ofta påtalar vikten av att handla lokalt. Jo en viss egoism kanske vårt engagemang för lokal handel rymmer.

När vi på bloggen, om några år, lätt förvirrade hasar omkring på gatorna i mjukisbyxor och morgontofflor vill vi, ledsagade av våra rullatorer, ha en livsmedelsbutik inom räckhåll där vi egenhändigt kan lösa in våra rabattkuponger som vi förgyllt en trist vardag med att klippa och klistra.

Hur skall vi, med av ålder reducerad förflyttningsförmåga, kunna ta oss till storköp i ytterområdena? Utan bil och körkort som myndigheterna dragit in på grund av ex. brister i synskärpan.

Tänk på det ni alla som nu känner tillfredställelse över någon krona som sparats på utomsocknes handel. Även ni blir gamla om ni får leva och ha hälsan. Betänk vilken tragedi att i en framtid behöva släpa fram rullatorn på en öde storgata där dörrar och fönsterluckor till övergivna butiker slår för vinden ungefär som när John Wayne red genom någon spökstad i en gammal Western på 60-talet.

Handla lokalt! Strunta i om det är lite dyrare. Varorna finns här. Nu. Än så länge…

januari 21, 2013 at 8:30 e m 2 kommentarer

Biblioteksbesök

Gröna Köpingens nya bibliotek har invigts med pompa och ståt. Minister Lena Alm gästade GK och skänkte lita festivitas åt tillställningen. Allt verkar ändamålsenlig, nytt och fräscht (Vi menar nu biblioteket och inte Lena Alm). Vi skänker en tacksamhetens tanke till makthavare som förhalat bygget till dags dato. Hade missnöjesföreträdarna fått sin vilja fram och drivit fram ett bygge 25 år tidigare hade GK nu stått med en omodern och oändamålsenlig lokal som möjligtvis hade kunnat tjänstgöra som inkvartering för ensamkommande från Västerled. Nu är allt nytt och fräscht ”Den som väntar på något gott…”

januari 20, 2013 at 11:37 e m 3 kommentarer

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

januari 2013
M T O T F L S
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se