Sport och osportslighet

januari 3, 2013 at 9:00 f m 1 kommentar

Lite stiltje på nyhetsfronten. Ordinarie redaktion tar någon semesterdag för att vila upp efter helgledigheten. Vi har därför värmt upp stolen för ett nytt gästspel av vännen Allvarlige Alvar. Även Alvar brukar snegla på Jonnys ”Mönsteråsbloggen” och inspirerad av Jonnys bevakning av lokal idrottsverksamhet skall han ge sin syn på sportens värld. Den lite globalare varianten.

Allvarlige Alvar:

För några år sedan, det bör ha varit 2008, visade TV-sporten en version av VM-finalen i fotboll 1958 där ljudet hade dubbats så att det lät som om Arne Hägerfors (tror jag) och någon till, refererade matchen i realtid. Vilken fantastisk match. Pelé, Garrincha, Liedholm, Hamrin, Simonsson och inte minst Nacka Skoglund. Ett geni som får ex. Zlatan att framstå som genuint fumlig vid en jämförelse. Nittio minuters förstklassig fotbollsunderhållning. Vad är det då som gör detta så fantastiskt? Jo, frånsett utomordentliga individuella prestationer så är dessa 90 minuter kemiskt rena från medvetet ruff och fusk.

Inte en tröjdragning, inte en stämpling, inte en medveten handpåläggning och framför allt: Inte en endaste skådespelarprestation av Italienskt snitt. Kom inte och säg att det inte var bättre förr! I dag finns det, med några få undantag, ingen idrott där deltagarna kan stava till ”Fair Play”. Det var kanske hårt i överkant, men vi tar och tittar på ett antal sporter och händelser, signifikativa för Fair Play och motsatsen.

En hockeyspelare står och grötar framför motståndarmålet. Då kommer ett antal försvarare och försöker mota bort ”grötaren” och så är cirkusen igång. Handskarna åker av och domarna står lite passiva en stund för att åskådarna skall få sitt lystmäte. Så småningom blir det räfst och rättarting med utvisningar för kombattanterna.

Handbollsmatch mellan Sverige och Rumänien. En stackars rumän försöker smita mellan Järnemyr och Karlsson. Rumänen trycks ihop till bråkdelen av sin forna volym och rasar i golvet med en smäll som ekar i hela arenan. Blir Rumänen förbannad? Ingalunda. Han reser sig, borstar av sig och spelar vidare som om ingenting hänt. Samma sak om Kim Andersson manglas av biffiga rumänska försvarare. Varför skall en hockeyspelare bli asförbannad över en behandling som en handbollsspelare tar med en klackspark? Ja, ja ,ja , jag vet. ”Det tillhör showen” Varför det? Vill man se våld så finns det ett rikt utbud av kampsporter, MMA etc. Hockeyns ”gatuslagsmål” är trams och barnsligheter.

Fotbolls-VM 1986:

En liten, redan då aningen rultig Argentinare, vid namn Maradona, kommer på grund av sin vikt och ringa längd inte upp tillräckligt högt i en nickduell med Englands målvakt Peter Shilton. Vad gör då denne samvetslöse Argentinare? Jo, han slår bollen i mål med handen. Medvetet. Alla ser detta utom den stackars domaren. Men va faen… Hur kan han leva med detta? Är det kanske det dåliga samvetet som gjort att han senare haft behov av att trösta sig med div. kemiska substanser?

Mats Wilander spelar 1982 mot Argentinaren Clerc i semifinal i Franska Öppna. Clerc slår en avgörande boll som döms ut av domarna. Alla tror att matchen är slut. Mats anser att bollen är feldömd och påtalar detta för domaren. En avgörande boll som han ”ger” motståndaren. Bollen spelas om och Mats vinner matchen. Jag minns inte Wilanders alla Grand Slam-segrar men detta exempel på extremt sportmanschip glömmer ingen som såg det.

Det finns sporter där det är självmord att försöka fuska. Vi skall ta två exempel. Golf och Snooker. ”Vad är det för skit” undrar kanske vän av fotboll, bandy eller rally. Jo, golf är det som belackarna brukar kalla ”Primitivt jordbruk” eller ”Moderatbandy”. Snooker är en variant av Biljard som visas frekvent på ”Eurosport”.

Nationalidolen Sven Tumba är Sveriges kanske störste bolltalang genom tiderna. Landslagsman i ishockey, fotboll, bandy och skandinavisk slagspelsmästare i Golf. Tumba har en son, Johan, som var lovande i just golf. Johan blir beskylld för fusk bestående i att han vid en tävling ändrade 5 till 4 i Scorekortet. Johan dömdes till avstängning i 10 år och försvann från rampljuset. Sätt detta i relation till alla cyklister, friidrottare, tyngdlyftare m.m. som efter att ha avslöjats för grov doping ibland tillåts tävla igen efter ett par år. Livstid är naturligtvis den enda rimliga påföljden.

Hur var det då med Snookern? Jag minns en episod tydligt, trots att jag inte kommer ihåg spelarens namn. Det kan ha varit Ronnie O’ Sullivan eller Stepen Henry, strunt detsamma. På en ganska avgörande boll råkar spelaren ifråga vid förberedelse inför stöten ytterst, ytterst lätt nudda en boll med skjortärmen. Bollen rör sig inte en tusendels millimeter. Ingen ser något. Inte publiken, inte motspelaren, inte domaren och inte heller vi framför TV-skärmen. Spelaren själv, vem det nu var, var den ende som uppfattade regelbrottet vilket han påtalar för domaren. Detta släpper in motspelaren som rensar bordet och vinner framet. Det är sportmanschip. Om det motsatta hänt, att spelaren hade protesterat högljutt mot en utdömd foul hade denne någon, för tid och evighet varit brännmärkt som en osportslighetens företrädare.

En annan alldeles lysande sportsman är ryttaren Rolf-Göran Bengtsson. I London går han till OS-final i hoppning och har tack vare god dagsform chans att ta medalj. En möjlighet som kanske aldrig återkommer. Vad händer? Dagen innan finalen råkar hästen ut för ett smärre ”balltramp”. Detta är inte alls vad det låter utan innebär att hästen trampar sig själv på bakre delen av hoven. Hästen är bara lätt skadad och hade säkert fått veterinärens tillstånd att starta. Vad gör Rolf-Göran? Han avstår frivilligt chansen till en guldmedalj för att värna om hästens hälsa. Det är stort. Det finns naturligtvis en massa andra exempel på sportsligt uppträdande. Tyvärr finns det också en uppsjö av motsatsen.

Jag skall nu göra mig ovän med ganska många fotbollsvänner. Zlatan är en gudabenådad fotbollspelare. En av de allra största i svensk fotbollshistoria. Han skulle varit ännu större om han inte var så ”ful” på planen, ja i många lägen rent hänsynslös. Vi behöver inte backa så långt för att minnas en stenhård stämpling i bröstet på en motspelare och en dito i ansiktet på en spelare som ligger i gräset. ”Det var inte avsiktligt” säger kanske någon. Låt oss hoppas det, men det är definitivt resultatet av oacceptabelt vårdslöst spel. Zlatan har ytterligare ett, inte alltför sympatiskt karaktärsdrag. Han gormar och skäller på allt och alla. Inte för man hör vad han skriker men kroppspråket är otvetydigt.

Låt oss hoppas att Zlatan lägger om stil och lever upp till den lagkaptensbindel som han nu, lite orättmätigt, bär.

Jag önskar alla läsare ett Gott nytt år. Ett nytt gott sportår där fotbollen, hockeyn m.m. blir kemiskt rena från det absolut mest skändliga fusket: ”Filmning”. Vi ber till högre makter att den dagen kommer, kanske någon gång under 2013, när grovt skådespeleri leder till minst 10 matchers avstängning.

Ännu en het önskan. Jag hoppas innerligt att 2013 också blir året då tekniska hjälpmedel nyttjas fullt ut vid ex. en fotbollsmatch. I stort sett alla större matcher dokumenteras ur alla möjliga och omöjliga vinklar. Varför inte använda sig av dessa ”domarögon”. Ett förslag: Domaren får ex. tre tillfällen per match där denne får blåsa ”preliminärt” för att efter noggranna studier av filmen fatta ett korrekt beslut. Ungefär som i ishockey. Det skall inte bara gälla tveksamma målsituationer utan alla avgörande situationer som domaren bedömer som osäkra. Hands eller inte? Filmning? Stämpling? Hade denna möjlighet funnits 1986 hade Maradonas mål aldrig godkänts.

Att argentinaren senare i matchen gör ett av historiens mest fantastiskt solomål ändrar inte eftervärldens dom. Han går till historien som en simpel fuskare.

Än en gång. Gott nytt idrottsår!

Entry filed under: Sport. Tags: , , , , , , , , .

Nyårskvällsgnäll Implantering och utsugning

1 kommentar Add your own

  • 1. Martin Hoftman  |  januari 3, 2013 kl. 9:20 e m

    Reaktionärt ”på gränsen” min kommentar om detta försök till att beskriva idrottens väsen.

    Proffsidrott=Pengar även om vi i Sverige inte är fostrade att förstå detta.
    Apropå Maradona 1986; var fanns Fair Play när Gary Lineker filmade till sig två straffar så att England kunde gå vidare mot Kamerun i fotbolls-VM 1990 i Italien? Fuskare som fuskare eller?

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 37 andra följare

Kalender

januari 2013
M T O T F L S
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se


%d bloggare gillar detta: