Archive for februari, 2013

Önskemål nr 2, 2013

Det var väldigt vad tiden går. Det är redan slutet på februari och det är hög tid att fortsätta redovisningen av våra önskemål inför det numera inte så nya året. Numreringen har inget med önskemålens styrka att göra utan visar bara ordningsföljd i presentationen.

2013 hoppas vi blir det år då likheten mellan en struts och en Homo sapiens reduceras till antalet ben. Att likt denna storvuxna fågel sticka huvudet i sanden för att slippa konfrontation med obehagligheter är en på sikt förödande taktik.

”Glaciärer som krymper är bara naturliga variationer som självläker om ett par år. Ökad frekvens av förödande orkaner och skyfall är bara inbillning lanserade av f.d. metrologer som lever gott på att åka runt och föreläsa om klimatförändringar. Den uppmätta temperaturhöjningen kan bero på dåliga termometrar eller brist i kontrollrutiner. Stigande havsnivåer är bara tidvatten i stor skala”

Detta är inte bloggens påstående utan självsäkra uttalanden från strutsar som kan prata. Vi hoppas innerligt att dom har rätt… Om inte?

Insatsen är aningen för hög för att gambling skall vara en taktik som våra efterkommande kommer att hylla. En enkel fråga. Är det verkligen möjligt att vi under en bråkdel av en sekund, sett på en tidsaxel som visar jordens utveckling, kan förbränna fossila bränslen som lagrats under millioner år utan förödande konsekvenser?

Bloggen hade en gång en hetsig diskussion med en person verksam inom petroleumbranschen. ”Oljan tar aldrig slut” var hans oomkullrunkeliga övertygelse. Vidare diskussion var naturligtvis meningslös. Det visar ganska väl vilka bekymmer som finns och som gör det svårt att hoppas på att någon mäktar slå till bromsarna på en färdkost som nog är på väg att barka åt helve…

Vi får hoppas att oljan snart tar slut.

I väntan på den dagen kan du som miljömedveten medborgare med fördel rösta på Grön AnSamling (GAS). Vi kommer bl.a. att arbeta för nya, miljövänliga transportsystem: Hästskjuts, Cykel, fotgängeri m.m. Endast en smärre mängd bensin och diesel skall få användas för personbefodran av ex. politiska förgrundsgestalter som behöver frakta sig snabbt och lätt mellan olika förättningar.

Rösta på GAS! Stoppa globaliseringen! Handla lokalt!

februari 28, 2013 at 8:00 f m 1 kommentar

Opinionsundersökningsundersökning

Opinionsundersökningar är ett omtvistat fenomen. När de påvisar att något parti gått framåt är de bra och tillförlitliga. Det omvända anses gälla vid sjunkande stöd. Vi på bloggen skulle välkomna en undersökning av undersökningarna. Framför allt gäller det Novus som i dagarna presenterat en undersökning som påstås visa att 58 procent av väljarna anser att Annie Lööf är en belastning för Centerpartiet. Det kan aldrig stämma. Siffran är skrattretande låg och kan aldrig spegla verkligheten. Vi vill nog att Novus kör en repris och förhoppningsvis får fram en relevant siffra.

februari 26, 2013 at 8:00 f m 1 kommentar

Kommentar till Jonnys kommentar

Ja du Jonny. Vi läser nog slarvigt lite till mans. Du har kanske aldrig nämnt ”Skandal” i samband med Kyrkovaktmästeriet. Vi ber om ursäkt om vi lagt fel ord i din mun. Vi på bloggen däremot anser att ”man kan känna en fläkt av skandal” beträffande turerna kring tillsättningen av tjänsten. Det är illa hanterat och vi tycker nog att det är skandalartat om det gått till som beskrivs. Vi ville bara vara lite raljanta och hädiska och ge den ytterst ansvarige skulden. I kyrkans värld finns så mycket egendomligt att man inte höjer på ögonbrynen över en tveksam tjänstetillsättning.

Vi håller ingen om ryggen. Allra minst kyrkan och dess företrädare. Här finns, som sagt, hur mycket som helst att gräva i och ifrågasätta. Vi är så pass kritiska att vi till och med ifrågasätter vår Herres agerande. Vi på bloggen är tyvärr inte speciellt troende och vi upprepar vår undring. Varför låter den Allsmäktige sådant ske när han i sin oändliga visdom borde veta bättre och kunna ställa allt till rätta? Han kanske inte har tid. Enligt nyheter från katolskt håll finns det en hel del kardinaler och präster som behöver sig en åthutning för skabröst levene och sånt tar kanske både kraft och tid. De stackars katolikerna har kanske missuppfattat begreppet renlevnad och tror att det innefattar besök på bastuklubbar.

Vi kryper ej heller för den politiska överheten. Skulle Åke Rolandsson och Robban m.fl. på katolskt manér börja besöka bastun i andra syften än att hålla sig rena skall vi skärskåda detta. Då skall den nakna sanningen fram.

”GK verkar aldrig inse att något är fel i den här kommunen eller i kyrkan…” Här tycker vi att du är aningen orättvis. Det kyrkliga är redan kommenterat. Här finns hur mycket fel som helst. Beträffande det kommunala så har vi nog vid några tillfällen påtalat risken med att fara ovarligt fram med byggnader och kulturminnen. Där är vi helt överens.

Vad gäller makteliten är det lite knepigare. Vi tycker nog inte att Åke Rolansdsson är en utpräglad skitstövel. Vi tycker att han är kompetent och har skött sig ganska bra under sin långa tid vid makten. Det kan inte finnas så många väljare i kommunen som bara i eget intresse och med omsorg om sitt eget skinn känner sig manade att rösta på Åke o Co. Skulle han börja missköta sig då åker han vid nästa val och då skall även GK-bloggen ge luft åt sitt missnöje.

Oavsett vem som sitter vid rodret så är det alltid någon som kommer i kläm och känner sig illa behandlad. Ibland är det självförvållat, ibland effekt av grumlig lagstiftning och ibland resultat av oskicklig maktutövning. I de senare fallen skall ingen möda sparas i kamp för rättvisa. Där är vi med på tåget.

Slutligen Landshövdingen, som du kommenterat tidigare. Vi råkade på denne vid ett möte i Blomsterhåla och tyckte nog vid en snabb besiktning att det var en trivsam och gladlätt figur. Vi är inte sämre än att vi kan ändra på den analysen. Hans överkörning av underhuggarna i fallet med de Ulveuska byggplanerna i Västervik är alarmerande. Fortsätter han i den stilen så gör han det inte lätt för sig.

februari 25, 2013 at 2:39 e m 1 kommentar

Skandal?

Vi efterlyste för någon tid sedan något riktigt smaskigt att skriva om. Det har gått lite inflation i uttryck som skandal, sensation etc. Det behövs inte så mycket för att något skall betraktas som skandalöst.

Det senaste i den genren är tillsättning av en vaktmästartjänst i den kyrkliga sfären. Här kanske man kan känna en fläkt av skandal om vi rätt har tolkat turerna kring tjänstetillsättningen. Skall vi vara upprörda? Knappast. Eftersom man normalt i dessa kretsar förlitar sig på Herrens oändliga vishet så får man väl acceptera vad som skett. Hade den Allsmäktige tyckt att det varit åt fanders hade han aldrig låtit det ske.

Vi önskar Robert lycka till. Här finns saker att göra för en engagerad medarbetare. Det har funnits ett visst missnöje med skötsel av gravaplatser m.m. Det här kan bli bra. Både för kyrkan och politiken.

februari 25, 2013 at 8:00 f m 1 kommentar

Deckare: Bonde söker fruar – Del 5

DeckarenKärleken mellan Elsa och Sune fördjupas alltmer. Så ofta det finns tid träffas de nyförälskade tu och dom smyger inte längre med sitt förhållande. Långa nostalgiska promenader ersätter den fysiska verksamhet som ett äktenskapslöst förhållande förbjuder enligt Sunes konservativa synsätt. Men visst. Sune är nu så lysten att det nästan är plågsamt. Elsa måste bort. Kosta vad det kosta vill och ingen metod är längre främmande för Sune. Han inser att ett initiativ från hans sida skulle innebära krav på ekonomisk kompensation men han är nu så desperat att han är beredd att köpa sig fri genom att offra några hektar avverkningsmogen skog. ”Nå Elsa, är du villig att gå med på skilsmässa om du får hemskiftet med de fina kantarell- och blåbärsställena?” ”Aldrig i livet” utbrister Elsa. ”Förlusten av en älskad make kan aldrig ersättas med penningar.”

Nu förstår Sune att det är kört. Nu krävs det andra metoder, på andra sidan rågången till det lagliga. Elsa måste röjas ur vägen. Men hur? Sune är ingen blodtörstig typ så en alltför våldsam hädangång framstår som lite osmaklig. Det bästa vore att hjälpa en olyckshändelse på traven.

Nu blir Sune plötsligt våldsamt intresserad av nattliga promenader vid den gamla ättestupan vid Herveskäll. Han propsar på att Elsa skall med och hon blir lätt smickrad över hans nyvakna intresse för fotvandring på tu man hand. Paret företar några vandringar i halvdunkel för att Sune skall kunna rekognosera var han lämpligen skall skrida till verket. På stigen i jämnhöjd med det brantaste stupet och vassaste skärven står en enbuske och den memorerar Sune som ett riktmärke för attack. Nästa fotvandring företas till Elsas förvåning i nära nog beckmörker, men hon protesterar inte, glad över Sunes uppmärksamhet. Dom famlar sig fram i mörkret och efter viss möda är dom framme vid enbusken. ”Nu du kärringdjävel skall du i stupet” tänker Sune och rusar med våldsam kraft mot ett mörkt föremål. Just i slutskedet av attacken förblindas han av en kraftig fotoblixt. Han hinner känna hur en halvstor enbuske ger vika för hans tyngd innan han slås medvetslös mot skärven.

Sune vaknar upp på GK:s sjukstuga, kirurgiska avdelningen och kan ganska omgående räkna in ett antal arm och benbrott. Turligt nog hade huvudet slagit i en större myrstack så förståndet var i ursprungligt skick. Vid hans sida sitter Elsa, strålande glad över att en älskad make och livskamrat sluppit undan olyckan med livet i behåll. Sune har trots allt en del vänner och en strid ström av besökare kommer med blommor och konfektyrer. En kväll, strax innan besökstidens utgång kommer en medelålders, lite kompakt mörkklädd fotograf och sticker i kameran genom dörren. Han tar några bilder och försvinner lika snabbt som han kom.

Dagarna på sjukstugan blir oändligt långa. Av vänliga vänner och bekanta får han tidningar och pocketböcker som tidsfördriv. Sunes bägge armar är gipsade så det är bara när Elsa är på plats som han kan läsa eftersom hon måste hjälpa Sune att vända blad. Han försöker att tröska sig igenom en deckare av Camilla Täckfärg men den är så illa skriven att han ger upp. Dessutom blir det långtråkigt att ligga och titta på samma sida de dagar då Elsa inte är på plats. Men hellre det än Elsa vid sjukhussängen. Sune känner det som en befrielse när hon var fjärde dag är hemma för att ta sin del av de göromål i hemmet som är en välartad hustrus plikt. Beda kommer då och då på besök men med allt längre mellanrum. Nu gör inte det så mycket för en av de sköteskor som förvaltar sjukstugans vårdobjekt är en grasil skönhet av extraordinärt mått. Vilken sjukt skön sköterska! Sune blir alldeles febrig när syster Gunhild kommer för att ordna med bädden. Om Gunhild deltagit i en hundutställning så hade det blivit ett solklart cert och odiskutabel Best in Show. Vi menar naturligtvis inte att Gunhild liknar en hund utan det handlar om en liknelse. Det finns inte ett fel på den extriören. En helt enkelt fulländad skapelse. Sune blir blixtförälskad och han tror sig märka att även Gunhild inte är helt i avsaknad av varma känslor. Hon känner på hans febriga panna med omisskännlig ömhet och värme och när han på hennes initiativ skall kolla tempen hjälper hon honom av med täcket med visst intresse. När Gunhild böjer sig framåt för att ordna med något i golvnivå försöker Sune med det som varje mansperson skulle gjort, men som Sune inte behärskar fullt ut på grund av gipset. Gunhild får en törn av Sunes fumliga skamgrepp så att hon ramlar, men i stället för att uttrycka sin harm skämtar hon bort tilltaget viket uppmuntrar Sune till tankar på nya tag när gipset en gång är borta.

Trots närvaron av gudomliga Gunhild blir dagarna långa och Sune har rika tillfällen att fundera på nya metoder att röja Elsa ur vägen. Nu har han dessutom dubbel anledning när också Gunhild kommit med i bilden som en tänkvärd och inte minst önskvärd pretendent på det äkta ståndet med tillhörande aktiviteter.

Sune har tillgång till TV från sjukhussängen. Han delar denna förmån alt. obehag med sänggrannen Emil, en surmulen förtidspensionär från Västerled som befriats från en krånglande blindtarm. De bägge sängkamraterna är oense beträffande kanalvalet och Emil tillhör de omdömesinvalider som vill titta på ”Bonde söker fruar”. Sune kan på grund av sitt gipsbetingade handikapp inte bära hand på Emil för att driva igenom sitt önskemål om kanalbyte, utan han tvingas med vämjelse åse förnedringen på kanal 4. Eller så försöker han sova ifrån eländet.

Med ett ryck är Sune klarvaken. För bövelen, varför har han inte tänkt på det tidigare. Bonde söker fruar!! Heureka! Sune har genomlidit några avsnitt så han har noterat att deltagande kvinnor är ganska lika Elsa. Ungefär samma ålder, lite halvfula men med en förmåga att trots detta gå med högburet huvud eftersom de inte har så mycket som tynger. Sune får tag i ett foto av Elsa, efter att han lurat i henne att han vill ha sin älskade hustru i blickfånget från sjuksängen. Gunhild hjälper honom med en skriftlig ansökan i Elsas namn och snart dimper ett brev ner hos Linda Londirff.

Så kommer då äntligen den dagen då Sune, gipssanerad och en smula orörlig, får lämna sjukstugan och med hjälp av fruarna 2 och 3 lotsas in i Volvokombin. När Sune baxas in i baksätet smyger en medelålders, undersätsig fotograf fram bakom bilen. Han fyrar hastigt av några blixtar och försvinner lika snabbt som han kom.

Nu är det så spännande så man får en klump i halsen och svårt att svälja. Möjligtvis skulle en liten bit gravad lax kunna slinka ned. Men inget Chilenskt skit som säljs i grannskapet. Ej heller kasseodlat norskt djävulskap som man kallar fjordlax. Försök att få tag i vildfångad Östersjölax eller ännu hellre en blank öring från Em. Här kan en Sauvignon Blanc sitta fint.

februari 23, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Landsbygd och lantliv

Vi viskade om att Allvarlige Alvar skulle ge ytterligare kommentarer beträffande LRF:s sammandragning i Blomsterhålas folkets Hus. Det passar bra idag för ordinarie besättning ligger mellan lakan. Inte som förströelse utan efter ett tillslag av svininfluensa. Vi har inte vaccinerat oss trots att sjukdomens benämning antyder att vi tillhör riskgrupperna.

Utöver tidigare kommenterad vildsvinsdebatt kom andra spörsmål upp efter frågor från publiken. Det gällde stenmurar, reservatsbildning, vindkraftverk, bredbandsutbyggnad, produktionsmål kontra bevarandeintresse inom skogsbruket och lite till. Vi vet att Alvar var i publiken så vi ber honom om en kommentar. Alvar har ordet.

”Någon i publiken förde stenmurar på tal. Förmodligen för att han såg dessa som ett bekymmer. Vi behöver inte diskutera om stenmurar skall rivas eller inte. Lagen ger dem numera ett oinskränkt skydd och det är nog bra i de flesta fall. En vällagd stenmur är ett magnifikt äreminne över svunna generationers oerhörda slit. Man känner sig ganska liten och onyttig vid anblicken. Skall dessa inte bort för att gynna ett rationellt jordbruk? Normalt sett inte, annat än i extrema undantagsfall. Självfallet måste grindhål kunna vidgas så att en modern maskinpark kan passera men i övrigt är det ”locket på”. Till glädje för de flesta, inklusive växter och djur som gynnas av solexponerade murar. Jag tror nog att även brukarna, sett över tid, är vinnare. Man får ingen stödersättning för alla de murar som man byggde skogsbilvägar av innan biotopskyddet trädde i kraft.

De öländska kalkstensmurarna vill jag inte uttala mig om eftersom jag är dåligt påläst. Möjligtvis verkar det väl rimligt att en mur som tidens tand raserat till en diffus stensträng skall kunna tas bort om det omöjliggör ett rationellt brukande att ha den kvar. Lantbrukarna måste vara rationella om de skall kunna producera livsmedel till ett pris som vi småsnåla konsumenter är villiga att betala. En annan man i publiken ifrågasatte varför man inte efter några år får ta bort stenhögar som man kanske själv makat ihop med frontlastaren utan krav på prydlig stapling. Ja, det kan man i vissa fall undra. En tjänsteman på länsstyrelsen förklarade en gång att varje epok skall speglas i landskapet. Kanske står man om ett halvsekel vid något röse och förundras över att man förr fick slösa diesel på att köra tunga maskiner för att samla sten. Vem vet.”

Vi tackar Alvar för detta. Det här med landsbygd och lantbruk är intressant. Vi skall vid senare tillfälle be Alvar kommentera andra frågor som dryftades vid LRF-mötet.

Vår hädangångne vän Nils Norrälv efterlämnade ett kväde från 90-talet. Det var en turbulent tid med EU-anslutning och Dinkenspilare som lurade i folk hur bra all skulle bli om vi gick med. Inte minst lantbrukarna skulle få gyllene tider med skyhöga producentpriser på svin och nöt, fritt från galen kosjuka. Nils dikt har tidigare publicerats i organet ”Ortfiskenytt”, tror vi. Om så är fallet så blir det en nyttig repetition, som påvisar faran med att avhända sig ex. stenmurar, som senare kunnat generera viss ekonomisk vinning i form av EU-bidrag.

Tankar på tomten

Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma
Allan sover i enslig gård
Djupt under midnattstimma
Snön lyser vit på fur och gran
Nu vaknar Allan som han är van
Numera han vaknar om natten
I behov av att kasta sitt vatten
 
Midvinternattens köld är sträng
Stjärnorna gnistra och blinka
Allan har kravlat sig ur sin säng
Till husknut i avsikt att pinka
Allan vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Han fumlar med gylfknapp på tvären
Rätt trängd av prostatabesvären
 
Slår så en sjua mot mangårdsknut
Gul mot den vita driva
Tittar som mången natt förut
Upp emot månens skiva
Tittar mot skogen där gran och fur
Drar kring gården sin dunkla mur
Grubblar fast det ej lär båta
Över en underlig gåta
 
Vad grubblar han på där han frusen står?
I färd med sitt nattliga pyssel
Jo, scenen gör att hans tankar går
Till ”Manneken-Pis” uti Bryssel
Mot Bryssel och EU går tankens färd
Med koppling till bygden och hemmets härd
Åt detta han ägnar sitt grubbel
EU, bidrag och trubbel
 
Han tänker på slit under år som flytt
Han trälat från arla till kvälla’
Och varje år har han redskap bytt
Till större och mer rationella
Han odlingshinder schaktat väck
Alléer, stenmur, träd och häck
Sen traktorn gått fram och tillbaka
På fält som var’t kala och raka
 
Midsommaraftons hö var torrt
Från regnet han räddat det mesta
Allt medan alla de andra rest bort
Till skärgår’n att supa och festa
I lagårn han vandrar sin tysta ban
På morgon, på kvällen och mitt på dan
Fast kossorna är ganska rara
Så är livet tungt, det agrara
 
Men. ”Rösta för EU så ska allt bli
Så bra” sa han, Dinkelspilen
”Då glider ni omvärlden lätt förbi
Så flott uti EU-gräddfilen
Ert fläsk det säljer ni sen så lätt
Och ägg från hönor som fritt har sprätt
Och köttfärsen blir inte malen
Av kossa som kanske är galen”
 
Ja, EU skulle vår frälsning bli
Och lyfta oss alla ur träsket
Man skulle bli från bekymmer fri
Och få högsta priset på fläsket
Hur gick det då sen? Jo, det är ju känt
Producentpriset sjönk cirka 40 procent
Vår frihet blev än mer beskuren
Likt hönsens, som trängs uti buren
 
Det enda som nu ger nån’ EU-peng
Är ans utav stenmur och diken
Samt hamling av träd uti hage och äng
”Det tror faen att man är besviken
På det som jag nu kunnat leva flott
Det högg jag ner och rensade bort
Och stenmurarna längs med gatan
Blev vägfyll i skogen. Fy satan!”
 
Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma
Ånyo han slumrar i enslig gård
Ännu nån efternattstimma
Månen vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser gul på stället
Med kvävet i kretsloppsamhället
 

februari 21, 2013 at 8:00 f m Lämna en kommentar

Ortsnamn m.m.

Vi noterar med visst vemod att Jonny tänker trappa ned på bloggandet. Vi hoppas att det inte blir permanent. Vi hade tänkt fråga Jonny om han, eller någon annan, har vetskap om vad som kan anses som korrekt uttal när det gäller några ortsnamn.

Vi får väl erkänna att vi på red. har lätt för att reta oss på sådant som kan betraktas som bagatellartat. Bl.a. retar det oss, när företrädelsevis utsocknes, exempelvis från hufvudstaden, skall prata om Em, detta förtjusande vattendrag utan motsvarig i riket. Man säger inte EM-ån utan E-mån. Det är ju för bövelen en Å och då borde det väl rimligtvis heta EM-ån. Eller, har vi trots allt fel? Vad är rätt? Det retar oss alldeles extra när ”Fiskeexperten” William Moberg-Faulds säger E-mån i sina program, där en meditativ sysselsättning förvandlats till gapande, skrikande och trams. Det anses dessutom numera kriminellt att ta livet av en fisk. Är det inte fiskets innersta mening och berättigande att då och då ta upp en fisk för konsumtion? Detta var en parentes.

Gröna köpingens grannort, Mönsterås, är också föremål för varierat uttal. Utsocknes säger Mönster-ås med betoning på Mönster medan vi, inomskärs, säger Mönster-ås. Vad är rätt?

Med Blomstermåla och Långemåla är det tvärt om. Här faller det sig naturligt med betoning på första stavelsen. Rätt eller fel?

Det finns säkerligen ett stort antal ortsnamn med samma problematik och vi tillstår ånyo att det inte är så mycket att bråka om, men, icke förty, ganska intressant. Vore trevligt med någon som ev. kan bringa lite ordning och reda.

Vi kan väl avslutningsvis vara ense om att ”Förlösa” kräver betoning på första stavelsen.

februari 20, 2013 at 8:00 f m 1 kommentar

Popultik

(Vi tror oss här ha uppfunnit ett nytt ord. En syntes av populism och politik)

Vi noterar att Centern lagt fram sitt reviderade idéprogram. Frågan är om det är någon idé.

De värsta stolligheterna har strukits eller modifierats men skadan är redan skedd. Vi begriper fortfarande inte vad som var tanken bakom själva idén. Det framskymtar här och var att syftet var att locka nya väljare. Vad är det för vits med det när man i samma veva skrämmer bort de gamla? Var istället rädda om de gamla trotjänarna som trots allt brukade räcka till att klara fyraprocentspärren. Dessutom vore det klädsamt om ett parti, som i historisk tid värnat om frågor kring miljö, landsbygd och decentralicering, hade sådan framtidstro att man levde i förvissningen om att omvärlden så småningom kommer att inse landsbygdens värde vilket med tiden kommer att generera en mängd väljare med gott förstånd. Förutsatt att man driver frågor som gagnar landsbygden.

En akut åtgärd. Byt ut Annie Lööf snarast. In med Åke Rolandsson på riksplanet.

februari 18, 2013 at 10:50 e m Lämna en kommentar

Skandaler

Oh, vad vi längtar efter en smaskig skandal. Vi vill så gärna ha något riktigt sensationellt att skriva och raljera om. Någon kommunal oegentlighet. Någon otrohetsaffär med politiska förtecken eller någon rekorderlig förskingring av allmänna medel. Varför inte någon hjälporganisation som ånyo försnillat insamlade gåvor. Så icke. Det närmaste vi kommer är den tidigare kommenterade skrivelsen från en missnöjd häxmästare vars skrivelse inte diarieförts. Vi läste inledningsvis fel och trodde att det handlade om diarréavföring, en aktuell företeelse i dessa tider av vinterkräksjuka och influensa. Vi på bloggen tycker nog att det är aningen bagatellartat, men det kanske är fel synsätt.

I brist på lokala sensationer får vi gå utomlands och med viss häpnad notera att vår käre Påve kastat in handduken. Nog så uppseendeväckande med tanke på att det knappast hänt tidigare. En normal påve avgår med döden. Denne herrens tjänare såg inte alltför dödfärdig ut om man jämför med hans företrädare som knappast kunne hålla sig upprätta i slutet av sin karriär.

Vi måste medge att den vakanta platsen i Vatikanen utgör en viss lockelse. Det kan antas att det finns att antal kandidater som nog kan passa men vi vill, utan att framstå som oanständigt självgoda, påtala att det vore ett jobb som skulle passa bloggredaktören. Åldern är den rätta. Tillräckligt gammal men ändå, rimligtvis, ett antal år kvar i herrens tjänst. Bilden på redaktionspresentationen redovisar ett fördelaktigt utseende. Välordnade anletsdrag och en kroppshållning som utstrålar pondus och beslutsamhet. Bloggred. har som framgår av tidigare skriverier ett genuint intresse för äldre boningar och detta garanterar ett varsamt handlag med Vatikanens historiskt värdefulla byggnader. Utan att förhäva oss vill vi nog anse att red. är som klippt och skuren för Påveämbetet. Apropå skuren så saknar tyvärr red. intresse för kastratsångarna i gosskören, men det är kanske inte ett krav, trots att det är frekvent förekommande i de katolska leden. Ja, just det: Katolskt. Det krävs naturligtvis en konvertering. (Det är kanske fel benämning, men strunta i det.) Nåja, det är lätt ordnat. Red. är inte speciellt religiös så det kvittar vilken tro han bekänner sig till. Det orsakar inga samvetskval att överge Luther.

Skulle jag få jobbet så förändras förutsättningarna för bloggandet drastiskt. Ja, jag skulle inte sluta, så lätt slipper ni inte undan, med det skulle öppnas en helt ny värld där skandaler av ena eller andra sorten förmodligen inte är en bristvara.

februari 17, 2013 at 9:30 f m Lämna en kommentar

Deckare: Bonde söker fruar – Del 4

Nu är Hulken ur världen för en tid och Sune tycker att det är dags att uppvakta Beda lite intensivare. De nykära tu träffas i smyg på olika platser. Oftast flanerar dom längs den folktomma Storgatan. Alla affärer är nu nedlagda och det finns inte längre något att titta på sedan även Modesta fastigheten rivits för att ge plats åt en efterlängtad parkeringsplats för de besökare som inte längre kommer. Observera att detta hade beslutats inna GAS kom till den kommunala makten. Sune och Beda vandrar fram längs det förr så livaktiga ströget. De stannar framför tomma skyltfönster och försöker erinra sig det stoj och glam som fordomdags präglade gatulivet i GK. Man minns hur överförfriskade personer raglade ut från systemet efter att ha blivit nekade livsnödvändig handel. Glada damer gör förmånliga inköp av korta varor i ”Klänningsboden” och modemedvetna herrar väljer och vrakar bland Dressman-kallingar hos ”Pitts Mode”. Nu är tomt och öde.

Nu grips plötsligt Sune av starkt agg till fjärdehustrun Elsa. Hon tillhör nämligen dem som gärna åkte utomsocknes för att handla sådant som förut fanns i GK:s butiker. Följaktligen är Elsa medskyldig till att kommersen i köpingen havererat. Tankarna smälts samman till en orubblig förvissnig om att Elsa måste bort. Så fort som möjligt och helst för alltid. Sunes aversion övergår allt mer i något som nog kan betecknas som hat. ”Kärringdjävlen måste röjas ur vägen.”

Sune och Elsa fortsätter ostörda sin promenad. Lite dystert att se alla tomma butiker men Sune gläds trots allt åt att miljön i övrigt inte hotas, nu sedan GAS besitter maktens boning. Trots att affärslokalerna tjänat ut finns ingen risk för rivning och torget lär få förbli i sitt nuvarande skick. Nu klickar det till i Sunes hyggligt välmöblerade huvud: Torghandel! Torget i GK har allt sedan hedenhös varit platsen för en välbesökt Höstmarknad, första lördagen i oktober. Folk från när och fjärran kommer för att några timmar trängas och förlusta sig med krimskrams, sockervadd, kroppkakor och stånd. Marknaden förgylldes av ambulerande nöjesfält där svartmuskiga, lite spännande tivoliarbetare utövade lockelse på en del av de kvinnliga besökarna. Det vore kanske något som kunde påverka Elsa i rätt riktning. Bort från äktenskapets hamn in i ett spännande, kringflackande, sorglöst liv.

Varför inte en permanent torghandel, varje dag, året runt? Trevande försök har gjorts på lördagar då lokala grönsaksproducenter med varierande framgång sökt sälja sina varor. Gårdsbutiker har startat här och var, där hugade spekulanter kan köpa närproducerat kött, ost och andra nyttigheter till bra pris. Detta koncept har varit framgångsrikt och nu ser Sune framför sig hur handeln tar ytterligare ett steg mot allt bättre och färskare varor. Varför inte en kreatursmarknad där köttet kan köpas s.a.s. ”På rot” för efterföljande amatörslakt i lugn och trivsam hemmiljö. Ett myller av biffiga stutar, pensionerade mjölkkor, kalvar, får, höns, kaniner etc skulle skänka liv och rörelse åt torget med omnejd. Ett kompletterande betalningssystem i form av byteshandel kunde införas så att bildningshandikappade från grannkomunerna kunde deltaga i kommersen. En prisbild där en kossa motsvarar 12 slaktsvin i gott hull plus 30 vita leghorn i moms är lättbegripligt för alla och envar som annars har lite svårt med matematiken. Nu känner sig Sune upprymd men humöret sjunker snabbt igen när de tu passerar ett Apoptek som vägg i vägg inrymmer ett s.k. GYM. Svettiga, flåsande människor exponerar sina kroppar i fönstren allt medan de sliter och jobbar med fåniga rullband och roddapparater. Sune tycker nog att man kunde gjort något nyttigt istället. Man kunde i alla fall låtit bli att visa upp dumheterna. ”Man får vara glad så länge det inte är ett GYN” tänker Sune samtidigt som han i ögonvrån noterar en medelålders, lite satt fotograf med bakvänd keps, som hastigt tar några bilder och sedan försvinner norrut.

Vi vill erinra om en dramatisk fortsättning nästa lördag kl. 12:00

I texten omnämda kreatur kan kanske inspirera till en rikt marmorerad entrecote till vilken ni tär en helflaska Bolgarello Rosso Sangiovese till det facila priset 75:- En god, ljus lager är självfallet också comme il faut. Framför brasan kan vi rekommendera en försvarlig Ardberg vars rökiga toner harmonierar med en handrullad El Rey del Mundo som förtjänstfullt camoflerar stekoset.

februari 16, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 38 andra följare

Kalender

februari 2013
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se