Archive for februari 21, 2013
Landsbygd och lantliv
Vi viskade om att Allvarlige Alvar skulle ge ytterligare kommentarer beträffande LRF:s sammandragning i Blomsterhålas folkets Hus. Det passar bra idag för ordinarie besättning ligger mellan lakan. Inte som förströelse utan efter ett tillslag av svininfluensa. Vi har inte vaccinerat oss trots att sjukdomens benämning antyder att vi tillhör riskgrupperna.
Utöver tidigare kommenterad vildsvinsdebatt kom andra spörsmål upp efter frågor från publiken. Det gällde stenmurar, reservatsbildning, vindkraftverk, bredbandsutbyggnad, produktionsmål kontra bevarandeintresse inom skogsbruket och lite till. Vi vet att Alvar var i publiken så vi ber honom om en kommentar. Alvar har ordet.
”Någon i publiken förde stenmurar på tal. Förmodligen för att han såg dessa som ett bekymmer. Vi behöver inte diskutera om stenmurar skall rivas eller inte. Lagen ger dem numera ett oinskränkt skydd och det är nog bra i de flesta fall. En vällagd stenmur är ett magnifikt äreminne över svunna generationers oerhörda slit. Man känner sig ganska liten och onyttig vid anblicken. Skall dessa inte bort för att gynna ett rationellt jordbruk? Normalt sett inte, annat än i extrema undantagsfall. Självfallet måste grindhål kunna vidgas så att en modern maskinpark kan passera men i övrigt är det ”locket på”. Till glädje för de flesta, inklusive växter och djur som gynnas av solexponerade murar. Jag tror nog att även brukarna, sett över tid, är vinnare. Man får ingen stödersättning för alla de murar som man byggde skogsbilvägar av innan biotopskyddet trädde i kraft.
De öländska kalkstensmurarna vill jag inte uttala mig om eftersom jag är dåligt påläst. Möjligtvis verkar det väl rimligt att en mur som tidens tand raserat till en diffus stensträng skall kunna tas bort om det omöjliggör ett rationellt brukande att ha den kvar. Lantbrukarna måste vara rationella om de skall kunna producera livsmedel till ett pris som vi småsnåla konsumenter är villiga att betala. En annan man i publiken ifrågasatte varför man inte efter några år får ta bort stenhögar som man kanske själv makat ihop med frontlastaren utan krav på prydlig stapling. Ja, det kan man i vissa fall undra. En tjänsteman på länsstyrelsen förklarade en gång att varje epok skall speglas i landskapet. Kanske står man om ett halvsekel vid något röse och förundras över att man förr fick slösa diesel på att köra tunga maskiner för att samla sten. Vem vet.”
Vi tackar Alvar för detta. Det här med landsbygd och lantbruk är intressant. Vi skall vid senare tillfälle be Alvar kommentera andra frågor som dryftades vid LRF-mötet.
Vår hädangångne vän Nils Norrälv efterlämnade ett kväde från 90-talet. Det var en turbulent tid med EU-anslutning och Dinkenspilare som lurade i folk hur bra all skulle bli om vi gick med. Inte minst lantbrukarna skulle få gyllene tider med skyhöga producentpriser på svin och nöt, fritt från galen kosjuka. Nils dikt har tidigare publicerats i organet ”Ortfiskenytt”, tror vi. Om så är fallet så blir det en nyttig repetition, som påvisar faran med att avhända sig ex. stenmurar, som senare kunnat generera viss ekonomisk vinning i form av EU-bidrag.
Tankar på tomten
Midvinternattens köld är hård Stjärnorna gnistra och glimma Allan sover i enslig gård Djupt under midnattstimma Snön lyser vit på fur och gran Nu vaknar Allan som han är van Numera han vaknar om natten I behov av att kasta sitt vatten Midvinternattens köld är sträng Stjärnorna gnistra och blinka Allan har kravlat sig ur sin säng Till husknut i avsikt att pinka Allan vandrar sin tysta ban Snön lyser vit på fur och gran Han fumlar med gylfknapp på tvären Rätt trängd av prostatabesvären Slår så en sjua mot mangårdsknut Gul mot den vita driva Tittar som mången natt förut Upp emot månens skiva Tittar mot skogen där gran och fur Drar kring gården sin dunkla mur Grubblar fast det ej lär båta Över en underlig gåta Vad grubblar han på där han frusen står? I färd med sitt nattliga pyssel Jo, scenen gör att hans tankar går Till ”Manneken-Pis” uti Bryssel Mot Bryssel och EU går tankens färd Med koppling till bygden och hemmets härd Åt detta han ägnar sitt grubbel EU, bidrag och trubbel Han tänker på slit under år som flytt Han trälat från arla till kvälla’ Och varje år har han redskap bytt Till större och mer rationella Han odlingshinder schaktat väck Alléer, stenmur, träd och häck Sen traktorn gått fram och tillbaka På fält som var’t kala och raka Midsommaraftons hö var torrt Från regnet han räddat det mesta Allt medan alla de andra rest bort Till skärgår’n att supa och festa I lagårn han vandrar sin tysta ban På morgon, på kvällen och mitt på dan Fast kossorna är ganska rara Så är livet tungt, det agrara Men. ”Rösta för EU så ska allt bli Så bra” sa han, Dinkelspilen ”Då glider ni omvärlden lätt förbi Så flott uti EU-gräddfilen Ert fläsk det säljer ni sen så lätt Och ägg från hönor som fritt har sprätt Och köttfärsen blir inte malen Av kossa som kanske är galen” Ja, EU skulle vår frälsning bli Och lyfta oss alla ur träsket Man skulle bli från bekymmer fri Och få högsta priset på fläsket Hur gick det då sen? Jo, det är ju känt Producentpriset sjönk cirka 40 procent Vår frihet blev än mer beskuren Likt hönsens, som trängs uti buren Det enda som nu ger nån’ EU-peng Är ans utav stenmur och diken Samt hamling av träd uti hage och äng ”Det tror faen att man är besviken På det som jag nu kunnat leva flott Det högg jag ner och rensade bort Och stenmurarna längs med gatan Blev vägfyll i skogen. Fy satan!” Midvinternattens köld är hård Stjärnorna gnistra och glimma Ånyo han slumrar i enslig gård Ännu nån efternattstimma Månen vandrar sin tysta ban Snön lyser vit på fur och gran Snön lyser gul på stället Med kvävet i kretsloppsamhället
Gröna Köpingen 