Archive for mars 15, 2013
Mönsteråsbloggen, igen
Vi har tidigare harangerat Jonnys förmåga att leta rätt på gamla fina bilder och kuriosa. Fortsätt med det. Nu senast var det ett foto på en punchflaska med ursprung Råsnäs Herrgård. I likhet med Jonny hade vi på bloggen ingen aning om denna historik. Bilden sätter sprätt på fantasin och det är trevligt att försöka frammana bilder från en svunnen tid. Intag av iskyld punch förknippas ofta med högreståndsmiljöer. I gamla svartvita ”Pilsnerfilmer” utmålas en punchkonsument oftast som en voluminös, välsituerad grosshandlare eller godsägare som i skuggan, under en parasoll, med välbehag åser bodknoddens respektive drängar och pigors slit för brödfödan, allt medan punchen värmer gott och cigarröken skapar hemtrevnad i bersån.
Om det gick till så vid Råsnäs herrgård vet vi inte men med lite fantasi kan vi se hur hur hjonen i vördnad stryker sina solkiga kepsar av hjässan vid närkontakt med godsägaren. Det kanske inte alls var så, men det skapar en trevlig bild av det tidevarv då det var lite ordning på torpet. Ja, inte på torpet utan på herrgården. Hjonen visste sin plats och den punchdrickande överklassen hade ungefär samma status som Gud fader. Bägge resultat av likartade mekanismer. Ja, det var en härlig tid. För de som hade rätt position på samhällsstegen.
Vi kan i detta sammanhang inte låta bli att sprida lite av vår kunskap om sprithaltiga drycker. Sötsliskigt dricka är normalt inget för normalbegåvade manspersoner utan bör reserveras för syjuntor och tupperware-partys om kvinnfolk vill bli lite rödmosiga och pratglada. Punch utgör ett undantag. Punch är gott, nota bene, om den intas varm, som är den ursprungliga avsikten. Punch skall inte vara iskall. Varm! Gärna i samband med ärtsoppa. Dock inte den överreklamerade burksoppan ”Soldatens”. Den är sönderkokt och jolmig. Koka gärna själv. Av råvor som ni inhandlat, lokalt, här i Gröna Köpingen.
I överkant?
I onsdagens ”Termometern” noterar vi att V i GK vill att ”alla kommunalt anställda själva skall få avgöra hur mycket de vill jobba”. Det tycker vi är att ta i. Räcker det inte med att man får ett visst inflytande över arbetstiderna?
