Vårtecken

april 16, 2013 at 8:36 e m Lämna en kommentar

Inga stora sensationer på gång. Vi väntar på att våra GK-politiker skall göra bort sig så att vi får något att raljera om, men det verkar dröja. Det dröjer också med vårbruket så vi skall passa på att ge ordet till Allvarlige Alvar medan han har tid.

När väl värmen kom gick det fort. Lite, lite snö kvar i skugglägen men där solen kommer åt fick den ge med sig ganska så hastigt. Men än dröjer det ett tag innan harven skall i jorden.

Utefter dikeskanter och stenmurar, där det nyss låg halvmeterdjup snö, kan man nu glädja sig åt anblicken av vårens glada budbärare. De har väl funnits i grannskapet hela tiden men det är först nu som de har anledning att vara ute och exponera sig. Färg och form varierar. Brokiga, vita, svarta, små, stora, långhåriga. ”Vad i allsin dar är detta för flyttfåglar?” undrar ni. Nej, det är inga fåglar. Det är tätortens samlade kattbestånd som återtar sina revir för att ta itu med att decimera såväl antalet gnagare som skaran av återvändande flyttfåglar.

Katten är ett fantastiskt djur. När man ser en katt röra sig inser man omedelbart sin egen begränsning. Det är omöjligt att inte falla i stum beundran över med vilken precision katten rör sig mellan porslinspjäser och andra familjeklenoder, utan att slå ner dessa från fönsterbrädor och hyllor. Det är också omöjligt att tycka riktigt illa om en kattunge. De smälter det mest förhärdade hjärta nästan lika effektivt som en hundvalp. Jag lever i ett mestadels lyckligt äktenskap. Tycker jag själv. Om hustrun har annan åsikt, innerst inne, vet jag ej. I ett avseende är vi inte riktigt överens. Hustrun vill ha katt. Det vill inte jag, trots vad jag nyss sagt. Det är inte katten jag tycker illa om utan de effekter som katten har i släptåg. Eller snarare kattägarna. Det svenska kattbeståndet tar mellan 16 och 18 millioner fåglar varje år. Allt ifrån välväxta fasanhönor till den lilla gärdsmygen som lagt sitt bo i någon dikesbrink. Ett av mina tidigaste naturminnen har med detta att göra. Som liten parvel hade jag utforskat den som jag tyckte oändligt stora trädgården och hittat en gärdsmyg, som ruvade i en oklippt slänt. Jag följde förloppet noga och kravlade mig varje dag upp i ottan för att se vad som hänt. Fågeln och jag blev ”vänner”, åtminstone så pass att hon utan knot accepterade mina besök. En dag hade äggen kläckts och fyra ungar propsade på att bli matade. Nu var det än mer intressant att se hur ungarna artade sig. En morgon möter jag vår huskatt med något i munnen. Jag ser inte vad det är, men väl framme vid dikesslänten förstår jag sammanhanget. Boet är utrivet och tomt. Här grundlades något.

18 miljoner småfåglar tål väl naturen bli av med utan att det är någon katastrof? Det gör den säkert. Ekosystemet kollapsar inte för det. Men det är trots allt 18 miljoner, helt i onödan. Jag missunnar inte sparvhöken sin mat. Inte andra rovfåglar heller. Inte vesslan, illern, mården eller räven. Inte en sekund. Men kattens predation är en extra belastning och helt onödig. Vi har påtalat det tidigare. Som hundägare måste du hålla din hund under sådan kontroll att den förhindras att jaga och störa vilt, utom när det är fråga om legal jaktutövning. Men katten skall, året runt, få ränna runt och plocka småfågel och förorena grannens sandlåda och trädgårdsland. Varför? ”Det är kattens natur”. Det är en kommentar som jag på ren svenska är djävligt trött på. I hus och lägenheter sitter det undulater med en golvyta på i bästa fall någon kvadratmeter. Det är lagligt att hålla en kaninusling på samma yta. Är det kaniners och fåglars natur? Likhet inför lagen? Jag tycker att det är för djävligt att detta är godkänt, men man kan kanske, sett i ljuset av detta, tycka att det är helt i sin ordning om en katt får ha ett helt hus eller större inhägnad till sitt förfogande. Varför behöver den en hel socken, när kaninen får hålla till godo med en kvadratmeter? S.k. ”Djurvänner” ränner runt och släpper ut minkar som har det trångt. När hörde man senast talas om någon som bryter sig in och befriar kaniner och burfåglar? Var lite konsekventa. Katten är ett gissel för vildnaden. Kattägaren är den som bär skulden. För inte så länge sedan kunde man i jaktlagen läsa ungefär som följer: ”Katt som påträffas utanför gård eller trädgård må av jakträttsinnehavaren eller hans folk saklöst dödas.” Den ordalydelsen ger en vink om att man ansåg att katter skall hållas hemma och att man fick skylla sig själva om det gick galet. Nu är lagen ändrad och det har givit kattägarna så mycket råg i ryggen och de tycker att det är helt OK att deras skyddslingar far omkring och ställer till elände. Lagen tillåter det, och den enda risk som kissen numera löper är att bli överkörd.

”Min lille Tusse tar minsann inga fåglar.” Tillåt mig tvivla. Ytterst få, om ens någon katt försummar att jaga om de får tillfälle. Har ingen betydelse om de är mätta eller inte, kastrerade eller okastrerade. De jagar, och de är oftast duktiga. Jag har en minnesbild från tidigt 70-tal som etsats sig fast. Skogsharen är numera sällsynt på våra breddgrader men på 70-talet fanns det hyggligt med skogshare och man kunde vid enstaka tillfälle se någon även ute i odlingslandskapet. Jag hade en morgon ärende ut i markerna och i anslutning till ett öppet dike får jag se en halvvuxen harunge som intar sin frukost. ”Ta mej tusan är det inte en skogshare”. Mycket riktigt. Kikaren, som oftast hängde hunt halsen, visade att det var rätt. Jag står och glädjs åt anblicken då plötsligt en vit blixt slår till. Haren hinner inte reagera förrän den hänger avliden i gapet på en volumiös, vit angorakatt. Katten försvinner in i dikesrenen, akompanjerad av en bjällras plingande. Jag hinner också se att katten har en röd rosett runt halsen. Här har vi alltså en stor, tam angorakatt med rosett och bjällra runt halsen. Kattens ägare har förmodligen inte den blekaste aning om vilken skicklig jägare lilleTusse är. Trots bjällran. Katten måste, med stort tålamod, ha inväntat sitt byte, alldeles stilla, för att inte bli förrådd av sitt ”halssmycke”. Imponerande. Jag har inte sett någon skogshare ute i åkermarken sen dess. Nu är jag naturligtvis inte så korkad att jag skyller detta på katterna. Skogsharen har minskat i hela södra Sverige och ingen vet varför.

Slutligen en liten egenhet hos katterna som gör mig avvogt inställd. Ja, ja, ja, ja, ja, ja jag vet, jag vet! ”Det är kattens natur, den är inte medvetet elak. Den får bara utlopp för sitt jaktbeteende.” Ja, ja, ja. Men det är förbannat osmakligt. Lille Tusse kommer hem med en liten mus i munnen. Stolt lägger han ner den i gräset i synhåll för husse. Bytet börjar röra på sig och har efter en stund kvicknat till så pass att den försöker rädda sig undan i höggräset. Katten iakttar intresserat, och när musen precis har räddningen inom räckhåll är katten framme och ger musen en lavett så att den åker tillbaka på det kortklippta gräset. Tilltufsad, och naturligtvis så livrädd som en mus mäktar bli, gör den ett nytt försök att rädda sin lilla, men dock livhanke. Samma resultat. Gång på gång. Jag har svårt med detta. Det verkar så utstuderat elakt. Jag skiter i orsaken. Det är grymt.

Håll ordning på era katter. Tack för mig.

VI tackar Alvar för detta inlägg. Vi vågar inte erkänna att vi håller med, för då får vi nog ett antal ”kattmadamer” på halsen och då finns risk för ”rivet skinn”

Entry filed under: Betraktelser. Tags: , , , .

Lyriktävlingen Nio liv?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 38 andra följare

Kalender

april 2013
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se


%d bloggare gillar detta: