Nio liv?

april 18, 2013 at 10:14 e m Lämna en kommentar

Det blir mer kattsnack. Nu av det mer udda, ja nästan osannolika slaget. I mitt förra inlägg redogjorde jag för min och hustruns något divergerande åsikter om kattinnehav. Jag fick naturligtvis ge med mig och godkänna ett nytt förvärv, som ersättning för den förre fågeldråparen som hittades död vid hemkomsten från en resa. (Ja, det var vi som kom hem, till en katt som gjort sin sista) Jag måste erkänna att nyförvärvet inte är helt i avsaknad av charm. Nej, hon måste nog betraktas som en liten söt och rolig rackare. Hennes sätt att hantera stövaren är magnifikt. De har stor glädje av varandra. Hunden jagar katten med liv och lust till ömsesidig glädje och katten ligger på sin stol och lappar till stövaren över nosen när han kommer för nära. Allt i all vänskaplighet utan hårda tag. Nu kommer det en annan hund: Jag måste ”göra en Pudel”. Jag erkänner att även jag blivit lite fäst vid kattakräket. Usch, att jag måste tillstå detta. Men så är det.

I går var katten försvunnen. Vi försöker hålla henne inomhus, i herrans tukt och förmaning, och de gånger hon kan ge sig ut på ungdomliga strövtåg är när dörren lämnats öppen och hon lyckas att obemärkt smita ut. Hon har ännu inte blivit så vidlyftig så när hon inte stod vid dörren och ville in när dörren öppnats ett antal gånger befarades det värsta. Rävmat? Råttgift?

Min vördade hustru arbetar i en stad i nordlig riktning och när hon i går kväll, efter avslutat arbete, går att uppsöka bilen, möter hon lille ”Kissemissen” som kommer spatserande på parkeringen. Återseendets glädje var ömsesidig.

Hur gick detta till? Katten har defenitivt inte funnits inne i bilen under resan. Hon måste ha krupit in under huven och på denna något osäkra plats klarat en tre mils resa in till staden, en avstickare till Nilssons konditori, vidare färd till lasarettet, där hon dessutom överlevt en nio timmars väntan på matte i helt främmande miljö. Visst är väl detta en solskenshistoria? Dessutom sann, trots att den förmedlas av GK-bloggen. Alvar kan intyga.

Nu har hon bara åtta liv kvar. (Katten, inte matte)

Entry filed under: Betraktelser. Tags: , , , .

Vårtecken Litterära nyheter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 37 andra följare

Kalender

april 2013
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se


%d bloggare gillar detta: