Archive for maj 11, 2013
Politiska sammandragningar
Tiden hastar. Jag brukar muntra upp min hustru med att påpeka att ljuset snart vänder och vi går mot mörkare tider. Det är inte populärt. Men sant. Snart är det september och bara ett år kvar till valet. Då avgörs om det blir ljusare eller mörkare tider.
Det händer inte så förskräckligt mycket på den politiska arenan. Demonstrationstågen har ringlat fram i landet nu i dagarna. Mer eller mindre befolkade. Talare har försökt förklara varför vi bör rösta med lite vänstervridning. Någonstans söderut har säkert även Jocke gjort sin stämma hörd av samma anledning. En synnerligen trivsam prick som tyvärr hamnat lite fel politiskt. Han är välkommen till GAS om han mot förmodan skulle ändra uppfattning. Går vi lite längre tillbaka i tiden så har Centern tagit tillbaka sina mest obegåvade förslag och Sossarna har haft sin extra partikongress där Stefan Löfven inte oväntat valdes till banerförare. Bloggen råkade bevittna detta historiska ögonblick i direktsändning och det var inte utan än att man kände en fläkt från gamla tider, österifrån. När valet var ett faktum reste sig församlingen och evighetslånga applådåskor dånade, precis som förr i tiden när det högsta Sovjetgardet visade upp sig på Röda torget. Ingen rörde en min och det var minst sagt osäkert om de gamla kämparna var i livet eller inte. Löven slog väl inga saltomortaler, han heller, men man kunde spåra viss aktivitet i ansiktsmusklerna och så småningom började han tala och då förstod vi att allt stod rätt till. Vi skall inte recensera Löfvén här och nu men vi kan väl tycka att det är trevligt med en S-ledare, sprungen ur arbetarnas hedervärda led. Politiska broiler, som aldrig gjort ett fysiskt dagsverke, finns det nog av. På alla håll. Apropå fysik. Efter valet och talet så var det lite kramkalas. Även Håkan Juholt deltog. Vi vet inte om det var inbillning, men den fysiska hedersbetygelsen verkade inte så äkta och innerlig. Nåja. Det är väl i och för sig ganska sunt, karla- karlar emellan. Om än omodernt.
Opinionsundersökningar duggar tätt . De som har vikande siffror skyller på osäkerhet i underlaget och slumpens skördar. De med stigande siffror talar om tydliga, långsiktiga trender.
Sverigedemokraterna har en stadigt positiv trend. Alla gapar lite yrvaket av förvåning. ”Åtta procent! Det är inte möjligt” Det är visst möjligt. Inte ett dugg konstigt. Hur behandlades Jimmy och co. i begynnelsen? Lars Ohly vägrade i direktsändning att sätta sig i samma sminkloge som Åkesson. Ohlys parti har väl kanske inte haft demokrati som sin starka sida men företrädare för andra partier som inte ville” ta i SD med tång” bör skämmas. Demokrati är väl rimligen att alla får göra sin röst hörd på samma villkor. Så länge budskapet ligger inom lagens råmärken.
SD har varit lite frispråkiga i invandrarfrågan. Det ger många sympatisörer. Hemma vid köksbordet, på verkstadsgolvet, i skolkorridorer, på parkbänkar, i direktörsrummen, i omklädningsrum frodas rasismen. Men ingen vill erkänna eller tala öppet om detta . Invandrarproblematiken är lite som vargdebatten. Antingen är allt svart eller vitt. Aldrig grått. Enligt vissa har en invandrare aldrig begått en brottslig gärning. Aldrig ens tänkt tanken. Och skulle det trots allt kunna ledas i bevis, så är det alltid en följd av olyckliga omständigheter och den aktuelle individen är utan egen skuld och skall gå fri. Det är alltid någon annans fel. Enligt andra är allt djävulskap invandrarna fel. Arbetslösheten beror på invandrarna. ”De djävlarna kommer och tar våra jobb”. All kriminalitet är ett verk av invandrare. De stjäl, våldtar och mördar så ofta de hinner mellan turerna i sina lyxbilar som de fått av socialen.
Det är ställt utom allt tvivel att det i Sverige finns invandrare som upplevt saker som vi i vår vildaste fantasi inte kan föreställa oss. Den mest vidriga tortyr som ingen någonsin repar sig ifrån, varken fysiskt eller psykiskt. Att inte ge dessa människor en fristad och hjälp är naturligt fullständigt omänskligt. Svårt sjuka barn skall självfallet inte heller sändas tillbaka till en osäker framtid. Det finns fler exempel.
Men det finns också exempel på motsatsen. Det finns invandrare som missköter sig grovt och missbrukar det förtroende som vi gett dem. När Expressen, med sedvanlig förtjusning, redovisar de 100 farligaste brottslingarna i Sverige så är det inte så många med svenskklingande namn.( Heter man inte Svensson eller Karlsson så är man i mångas ögon invandrare). Invandrare stjäl, våldtar och mördar. Precis som svenska urinvånare. Men det finns en tendens att, som tidigare påpekats, hitta en ursäkt. ”De har haft det svårt ”Säkert. Men det har svenska kåkfarare också haft i en del fall. Nej tala klartext . En bov är en bov, oavsett ursprung, och skall dömas lika.
Vad gör vi åt detta? Ja säg det . Inte ens vi inom GK, som har svaret på det mesta, kan lansera någon patentmedicin. Men några tankar cirkulerar i våra politiska vindlingar.
Ute bland de med avog inställning, florerar rykten om rent fantastiska förmåner för invandrarna. De får lyxbilar, platt-TV, taxi till arbetsförmedlingen osv. Är det sant, får man förstå att svenskar som lever på existensminimum, och därunder, blir förbannade. Naturligtvis är det inte så, men det vore välgörande om siffrorna redovisades så slapp avunden grassera Att en del invandrare åker flotta Merceders har ofta en naturlig förklaring. Många av dessa är fantastiskt duktiga och driftiga och har arbetstimmar per vecka som en vanlig Svensson inte får ihop på en månad. Det är väl inget att bli förbannad på. Men kommer det någon som åker lyxbil som en effekt av framgångsrik kriminell verksamhet skall man bli förbannad. Oavsett etnisk bakgrund skall denne lagföras och efter dom placeras där han har sitt ursprung. Skåne, Stockholm eller utomlands.
Det cirkulerar rykten om att ett ensamkommande flyktingbarn kan kosta 16000.-/ dygn. Det ryktas också om att en del av dessa ensamkommande inte är barn, utan betydligt äldre. Enligt andra uppgifter handlar det om individer som betalat människosmugglare ansenliga belopp för att komma till Sverige för en bättre tillvaro. Bättre än den tidigare men en tillvaro som inte inneburit politisk förföljelse eller tortyr. Det gäller att prioritera. Vi kan inte hjälpa alla. Sverige är ett rikt land och har råd att ha ett rymligt hjärta. Vi skall hjälpa människor undan förföljelse. Allt annat är orimligt. Men sen kan man fundera. Idealet vore att alla har det lika, alla, överallt. Tyvärr fungerar inte detta, av olika skäl. Människan är sån. Alla vill ha det lite bättre än grannen. Om nu grannen är en invandrare som fått det bättre så utgör detta en utomordentligt bördig grogrund för rasism, invandrarfientlighet och avund.
Därför: Fram med siffrorna på bordet . Är de rimliga så är det inget att smyga med. Är siffrorna däremot orimliga kan man ha viss förståelse för att det knorras på en del håll. Då skall man heller inte förvånas över att SD växer.
Gröna Köpingen 