Archive for maj 13, 2013
Nils Norrälv – Ett porträtt
Som ni uppmärksamma läsare noterat är vi lite skeptiskt inställda till modernare form av lyriska övningar. Vi tycker nog att det är att göra det lite lätt för sig när man rabblar upp en massa ord utan sammanhang och mening och sedan kallar det modern lyrik. Vi på bloggen är så konservativa att vi tycker det är trevligt när det rimmar. Gärna äkta rim och inte de fuskvarianter som nyttjades av gamla proggare. Eller nyttjas kanske vi skall säga. Några av dessa håller på ännu, även om de numera hyllar mammon på ett sätt som skulle väckt avsky under tidigare decennier. Nu när de själva också har en slant upptäcks att den är bra att ha.
Men vår nationalsockenskald Nils Norrälv fuskade inte. Här var det rim och reson. Han brydde sin hjärna i hög utsträckning för att få lite stil på rimmandet. Och då är det inte saltade skinkor vi pratar om även om ett Norrälvskt kväde också är något att sätta tänderna i för kräsna lyrikkonnässörer.
Vi har tidigare presenterat verk av Nils Norrälv som skrevs under en tid då han medverkade i publikationen ”Ortfiskenytt” under pseudonymen: Nils Österälv. Organet ifråga hade en tämligen begränsad geografisk spridning varför vi tycker att det är en god idé att via bloggen få upp allmänhetens ögon för Nils diktkonst. Vi vill också passa på tillfället att göra lite reklam för Forsabygdens Ortfiskeförening, den organisation som stod bakom ”Ortfiskenytt”. En sammanslutning som arbetar för att förbättra Lillåns biotop för den kanske förnämligaste matfisken av de alla: Orten, eller Iden som den även kallas. Vi återkommer med mer information om denna delikata mat och sportfisk. Så här strax efter valborg kan det passa att presentera Nils Norrälvs hyllning till våren. Håll till godo med stor naturlyrik.
Valborgspastoral
Se nu har den kommit den årstiden ljuva den vår som dementa ibland tror är höst den kommer med värme som botar din snuva och sol som ger brännsår på rygg liksom bröst Sätt ekan i Lillån på Valborgsmässdagen lätt rusig av ortens bedövande doft av landskapets skönhet så stilla betagen du sitter som klistrad på nytjärad toft Hör vinden som brusar i ängar och hagar i Lillån en orthona släpper sin rom se Rosa och Gullan med svällande magar två nysläppta ungnöt med trumsjuke-vom Nu är den tid då man vill ut och fria var hane så lystet på hondjuren glo Ja, även galten i ljusdunkel stia slår lovar kring rundhyllt och kärlekskrank so Det prasslar i logen, på skullar och slinder En älgskog som pågår i höet månn ’tro? Nej inte alls, det är bara Herr Linder som reder en frukost till mjölkande ko Kring vårsådda fält hör man lärkor som drilla i skogen det gökas: Ko ko.. ko ko och snart skall den kläckas den gökunge lilla som kärleksfullt fostras i fosterhems- bo Hör hur det jäser, pyser och sjuder i grodfyllda gölar i surdråg och träsk men dock ingen jäsning naturen oss bjuder så nyttig och ljuvlig som den hos herr Määsk Så fyll dig ett spetsglas och pröva hans nektar den lenar som honung fast dock mera våt stjälp i dig en liter och sen du ej mäktar förhindra att djupt rörd du faller i gråt Men snart blir vi glada vi stimma och glamma till kasen vid Lillån vi slingra oss ner på platsen den samma som fordom, den flamma den brasa fördubblade ortsbor beser Förhäxade, tysta vi står där och glana i brasan på Valborg och bålen på Maj att stå här vart år det har blivit en vana med flaska som putar i välsydd kavaj Vi plockar fram spettet och kör det i flamman och grillar en skinnfri och isterstinn ”Scan” va underbart trivsamt att komma här samman förtära en korv om än sotig och dan När lågorna mattats och glöderna falna då söker vi värme ur medhavd butelj vi fumla med plastmugg med händer så valna och tackar vår Gud: ”I morr’n är det helg” Den helgdag då massan per tåg demonstrera men glesnat har leden alltmer tycker vi Vi vågar nog påstå: Det är långt, långt flera som samlas kring Valborgs pyromani. Att skåda en kase som fredligt förbrinna är trivsam och anrik vårtradition att uppleva flera vi hoppas att hinna innan vår Valborg har gått i pension