Grönt vågspel – del 3 | Gröna Köpingen

Grönt vågspel – del 3

maj 20, 2013 at 8:00 f m Lämna en kommentar

Vi presenterar avsnitt tre av Sigge Klens romantiska roman.

Nu är vi tillbaka i nutid. Senast vi träffade ÅL ”live” lade hon ifrån sig en bok som hon inte skulle glömma att stoppa undan. Varför? Jo i morgon kommer fem av FI rörelsens förgrundsgestalter på besök. Det är Eva-Pitt Pattström, Rosa Venusberg, Hanna Genushärj och syskonparet. Maria-Pia och Bo Ethius som kommer hem till ÅL för lite strategisamtal inför valet. ÅL vill naturligtvis inte skylta med att hon läser romantiska romaner av genusförrädare. Boken göms i källaren och på bordet placeras istället SCUM- manifestet som ett bevis för renlärig fritidssysselsättning. Den valtaktiska sammankomsten blir lyckad. Efter några pavor rött blir de kreativa och inspirerade. Man enas om att man i är veckorna innan valet skall köra en amatörteaterföreställning på ”Röda Folkan”. Det blir inte SCUM i år utan en liten pjäs skriven av Hanna. Det är en mansförnedrande liten kuplett som handlar om, just det, en liten pjäs. En väldigt liten pjäs. Stycket heter ”Lelle Lillpitt” och syftet är att underhålla åskådarna med en historia om en löjeväckande, förhatlig mansperson med ett könsrelaterat, skrattretande lyte. ÅL föreslår att OP skall få huvudrollen, för hon vet att OP har de förutsättningar som krävs. Det vet de andra också, för de bodde för ett antal år sedan på samma vegetariska konstnärskollektiv. Men det vet däremot inte Åsa-Lill.

Det där med kollektiv har alltid lekt ÅL i hågen. Fast inget stort, utan bara ett enfamiljskollektiv. Hon drömmer om ett biodynamiskt lantliv, byggt på självförsörjning och biologisk mångflad. Hon skulle ha höns och en get som hon kunde mjölka och göra ost av. Ja, inte av geten utan mjölken. Sedan skulle hon ha barn som skulle springa fritt i naturen . Nakna och naturliga. När det blir för kallt på vintern skulle hon sticka regnbågsfärgade kläder i ull som hon spunnit från ett av de får som skulle inhandlas och fullborda den kollektiva idyllen. Tyvärr finns inte de ekonomiska förutsättningarna för att göra drömmen sann. De har det ganska så knapert. OP är fortfarande arbetslös och ÅL:s frekventa sjukskrivningar gör hål i lönekuvertet. Men. Drömma är gratis.

En dag händer det fullständigt osannolika. ÅL deltog i en tävling där det gällde att författa en slagkraftig slogan till FI partikongress. ÅL skickar in sitt förslag: ”Kastrera alla män, med en jätteslö kniv”. En dag kommer lantbrevbäraren med ett kuvert. ÅL hade vunnit första pris, bestående av tio trisslotter. Va kul! Spännande! Den lyckosamma familjen sätter sig vid köksbordet med var sitt glas morotsjuice. ÅL har aldrig varit med om någon skrapning förut, i vart fall inte av lotter, så hon är lite fumlig och osäker. När de är klara ligger nio nitlotter på bordet plus en med tre klöver med 60:- i varje. ”Sextio kronor. Alltid något” Tycker ÅL och tar cykeln till handelsboden för att hämta sin vinst. Nu är det ju så lyckligt att folk är ärliga här på landsbygden. ÅL blir upplyst om att hon skall till TV och har chans att skrapa fram en massa millioner. ”Va! Det hade jag inte en aning om. Jag trodde att jag bara vunnit sextio kronor.” Hur lätt hade det inte varit för expediten att ge ÅL sina sextio kronor och stoppat lotten i egen ficka. Så har nog hänt, menar personer med anlag för misstänksamhet.

Vi hoppar över detaljerna med TV-skrapningen. Vi noterar att lyckan än en gång log mot ÅL i osannolik utsträckning. Full pott! 100000:- i månaden i 25 år. ÅL svimmade naturligtvis men när hon hämtat sig började planeringen för en framtid i ekonomiskt oberoende. ÅL och OP har naturligtvis i likhet med sina själsfränder på vänsterkanten alltid hävdat att pengar inte betyder något men nu när dessa finns, märker de att det underlättar. Allt blir enkelt och ÅL inser nu att hon kan förverkliga sin dröm om ett ekologiskt tvåmanskollektiv på landsbygden. De börjar lusläsa annonser i Land och motsvarande publikationer och en dag hittar de vad som i annonsen ser ut att motsvara deras dröm. En röd liten stuga med ett stall och en rejäl bit mark som gränsar till havet. Inspektion på plats vidimerar att annonsen inte ljugit . Helt perfekt. Nu hastar det. ÅL har genom kontakter från socialen fått vetskap om att kommunen har planer på att etablera ett boende för Romska flyktingar i ett hus, granne med deras nuvarande bostad. ÅL misstänker att det skall påverka fastighetspriset negativt så nu gäller att sälja innan planerna blir offentliga .Huset bjuds ut till försäljning och de får vad de begärt.. Pengarna kommer in på kontot veckan innan det i tidningarna meddelas att ett tjugotal romer skall flytta in i grannhuset.

Flyttlasset drar till Lill-Gläntan som de döper sitt drömställe till. Det är helt fantastiskt. Rött med traditionellt vita knutar. Rödfärgen är lite krackelerad men det löser sig senare. Femtio meter från huset finns en brunn ur vilken man kan hinka upp kristallklart, välsmakande vatten . Ett fantastiskt välhållet utedass, med alla detaljer som bör finnas, fullbordar idyllen. Kungaporträttet, veckotidningar och uttjänta mjuka dagstidningar för sanitärt ändamål. Första natten på prasslande halmmadrasser blir en upplevelse. När de blåst ut ljusen för entré in i drömmarnas värld märker det att något saknas: ” Vad är det som inte låter?” Det är tyst. Fyllständigt tyst. Inget trafikbrus. Inget ljud från bullrande industrier. Inget fylleskrål från hemvändande krogbesökare. Tyst . Knäpp tyst. ”Nej fy tusan vad obehagligt, rent kusligt”. Som tur är har de med sig en transistorradio och med ”Karlavagnen” i öronen blir de bättre till mods och somnar så småningom.

Nu stundar hektiska tider. Trots att de nu är i stort sett ekonomiskt oberoende lever fortfarande drömmen om ett jordnära, ekologiskt levnadssätt med hög självförsörjningsgrad. Ja inte bara självförsörjning. De har vidlyftiga planer på ekologiska produkter, också till avsalu, i folkhälsans tjänst. Äpplemustproduktion är ett av de ben som dom tänkt att deras produktion skall stå på . Ett annat är getostystning. I ”Land” hittar ÅL en annons som kommer med det glada budskapet att det finns handpressar för mustframställning till en billig penning. Postens paketbuss anländer med pressen samtidigt som en djurtransport anländer med en get som hittats på annons i samma tidning. Ännu en transport anländer med tre Vit Leghorn. Självvärpta ägg till frukost plus ett större antal till avsalu ingår i planerna. Man resornerade länge om behovet av antal hönor men med en beräknad produktion av ett tjog per höna och dag fastnade man för att trenne hönor var ett gott alternativ. Samma sak med äppleträden. Man insåg nog att ett träd skulle räcka gott men med tanke på att de nyplanterade träden kanske inte skulle bära full skörd förrän nästa år så planterar man två som en säkerhetsåtgärd. Geten var något av en besvikelse. Väldigt ståtlig med stora horn och ett magnifikt hakskägg utgjorde den visserligen en vacker syn men hur man än letade hittade man inget juver och spenar när den skulle mjölkas. ”Nåja. Den kanske är så ung att spenarna inte vuxit ut ännu. Vi får avvakta och se”

En hektisk vår med trädplantering och stallbyggnation övergår i sommar. Äggproduktionen vill tyvärr inte ta riktig fart. I bästa fall får de tre ägg per dag men ibland bara ett eller två. Nåja, det räcker till egna frukostägg och det blir väl bättre med tiden. Det finns fortfarande inga tecken på tillväxt av spenar på geten . Däremot har denne blivit minst sagt kaxig och försummar inte en attack om ÅL vänder ryggen till. Till en början är det gulligt och kreativt men blåmärken växer efter hand till i antal och storlek. Äppleträden däremot artar sig bra men växer inte till i dimension enligt planerna . Vid midsommar är de i stort sett lika spinkiga som vid planteringstillfället.

Sommar blir till höst. Vintern kommer tidigt med stora mängder snö och termometern orkar inte över nollstrecket under hela vintern. Däremot under minus tjugo vid ett antal tillfällen. ÅL och OP har missat att bygga isolerade visten till sina djur. De skulle säkert klarat sig ändå men för säkerhets skull får de komma in i stugvärmen när det är riktigt kallt. Det fungerar stort sett bra, men lukten är besvärande. Nåja, geten vänjer sig till slut och visar efter ett tag inga tecken på obehag. Charmen med att hämta vatten ur brunnen börjar blekna och ÅL går med ständiga urinvägsinfektioner efter vintriga sittningar på kalla fjölar i utedasset. Ett beslut mognar sakta: ”Vi måste renovera och modernisera”

Än en gång ler lyckan mot nybyggarna. ÅL har för skoj skull skickat in en anmälan som spekulant på ett besök av teamet bakom TV-succén ”Äntligen Borta” En dag vid kaffebordet ser de hur en TV-4 buss svänger in på tomten. Ur bussen kravlar Martin Kriminell som lägger huvudet på sned och lite andfådd, men sedvanligt beskäftigt, meddelar ”Vi skall göra om ert hus” I bakgrunden står Lullull Carter och ler i den utsträckning som botoxen tillåter. Tiden som följer blir lite jobbig . Martin Kriminell visar sig vara en helt annan än den lille snedhövdade mysgubbe som visas upp i rutan. En lite jobbig besserwisser som kör med allt och alla..ÅL och OP bestämmer sig för att resa bort och passa på att besöka ”Vargens Vänners” riksmöte på Friends Arena i Hufvudstaden. Mötet blir mycket lyckat och efter en avstickare till ett symposium: ”Rädda Skarven” i Gislaved är de tillbaka lagom i tid för att med förbundna ögon lotsas in i det nyrenoverade huset. När handpåläggningen över ögonen lossas ramlar de förblindade rakt in i väggen. Det första som kommer i blickfånget är två stora järnhjul från en rostig gammal hästräfsa som hänger i taket Från ekrarna hänger långa brandgula tygremsor som fladdrar hejdlöst för vinddraget från en köksfläkt, målad som en flugsvamp. Tapetseringen på kortväggen består av ett kollage med stora bilder av prickiga får i smaragdgrönt. Överallt på golv, bord och stolar ligger stora kuddar i skrikiga färger. Mest brandgult. Hela inredningen är fullständigt förfärlig och ÅL och OP stirrar förskräckta på vandaliseringen. De lyckas hålla masken så pass att inspelningen kan slutföras och när Martin och Lullull hastigt retirerat tillsammans med inspelningsteamet sätter sig paret ute i trädgården för att författa en stämningsansökan. Plötsligt utbryter det mest fruktansvärda oväsen. De har glömt att stänga ytterdörren och geten och hönorna har letat sig in för att se hur deras forna vinterkvarter ser ut. Geten blir fullständigt vansinnig. På kort tid har han massakrerat all inredning och hönorna flyger skräckslagna genom treglasfönstren så att fjädrar och glassplitter yr. Ål och OP inser att det nu är lönlöst att försöka stämma TV4 så istället tillkallas besiktningsman från försäkringsbolaget. Han är tveksam beträffande deras anspråk på ersättning men hans besök har det goda med sig att det uppdagas att geten är av hankön. Mannen är lite påläst i husdjursfrågor och kan meddela att det förmodligen är lönlöst att vänta på att det skall växa ut juver och spenar. Detta utgör naturligtvis ett bakslag för planerna på getostystning men paret har det nu så gott ställt att de på intet vis är beroende av denna uteblivna inkomstkälla. ÅL:s fader, Assessor Assarsson som är händig med aktier har hjälpt sin dotter med placering av kapital i Kinesiska risk- och risfonder och med hjälp av tur och skicklighet har ÅL:s kapital vuxit till häpnadsväckande höjder. De är nu ,utan all diskussion, ekonomiskt oberoende för all framtid. Denna ekonomiska status gör att de har råd att återställa sin bostad i beboligt skick utan att bråka med trilskande försäkringsbolag. De inte bara återställer. Huset byggs ut till femdubbel boyta och i kanten mellan huset och sjöstranden anläggs en jättelik pool med tillhörande bastu. ÅL har börjat läsa ”Gods och Gårdar” och ”Drömhem” och inspirerade av dessa skrifter inreds nu huset i elegant Engelsk lantlig stil.