Snedsteg

maj 27, 2013 at 8:00 f m Lämna en kommentar

Jag såg Let’s Dance i fredags. Inte av egen fri vilja utan på grund av brist på alternativ och starka viljor i grannskapet. Jag vet att en ansenlig mängd människor tittar på detta och finner nöje däri. Full respekt för det. Det passar bara inte min smak. Jag kanske bara är avundsjuk. Bitter över att en förr ganska dansant yngling reducerats till en knäsvag halvinvalid.

Trots allt tar jag mig friheten att ifrågasätta den lyteskomik som visas upp i form av orörliga krögare, solbrända poeter och komiker utan antydan till taktsinne. Dessa har naturligtvis budats för att folk skall ha någon tafatt stackare att flina åt. Det är lågt.

Jag somnade framför rutan och missade att Maria Montazami röstats ut. Det var synd, för här har vi en flicka som med kraft visar att begreppet ”Dumma blondiner” är orättvist och fel. För all framtid kommer detta exempel på klarsyn att förvaras i arkivet. Hennes anhöriga kom av någon anledning på tal vilket resulterade i följande: ”Jag stod nära min mormor som var min mammas mamma”. Det kanske var en medveten lustighet, vad vet jag? Hur som helst. Minnesvärt.