Köttslig lust och olust

juni 14, 2013 at 8:30 f m Lämna en kommentar

Så har då Madde fått sin Chris. Eller är det kanske tvärt om? Vi på bloggen blev inte bjudna den här gången heller. Denna njugghet från hovets sida börjar skapa lite antipatiska stämningar visavi konungahuset, enligt konceptet ”surt sa räven”. Nåja. Carl-Philip skall väl släpa någon till altaret vad det lider och då är det kanske vår tur att sitta på första parkett på plats. I väntan på detta får vi förmodligen snart skåda löpsedlar där Maddes och Chris äktenskapliga vandel ifrågasätts. Inte för att vi tror att de har anlag för otrohet. Det brukar bara vara så. Kvällstidningarna har inget samvete och fabulerar fritt i jakt på sensationslystna läsare som vill frossa i skandaler. Verkliga eller påhittade. Ansvariga, eller snarare oansvariga, utgivare borde dras inför skranket långt mer frekvent än vad som nu är fallet.

I väntan på kungliga snedsteg kan vi ägna andra köttsliga skandaler en tanke. Med jämna mellanrum blommar det upp allehanda tveksamheter när det gäller det vi stoppar i oss. Oftast är det animaliska produkter som man anser hanteras tveksamt eller påstås vara manipulerade. Senaste (förmodligen inte sista) larmet gällde hästkött som salufördes under annan beteckning. Det är nog mestadels inget fel på hästkött men att sälja det som ex. oxkött är naturligtvis rent bedrägeri och skall beivras med lämplig straffpåföljd. Annars kan vi på bloggen nog tycka att det ibland överdrivs. Det behövs inte så mycket för att det skall bli en ”skandal.”

Den verkligt stora skandalen härjade för något eller några år sedan. Här är det skandalösa det faktum att det som lanserades som en skandal inte fick fortsätta.

Det slängs stora mängder mat här i riket. Förstklassiga råvaror och tillagade portioner som inte fallit konsumenter av olika slag på läppen. Detta är omoraliskt i en värld där människor svälter. Den monstruösa skandalen som skakade riket i sina grundvalar var ett avslöjande reportage som visade att handlarna tämligen regelmässigt ändrade bäst föredatum på ”utgånget” kött. Skandal? Naturligtvis inte. Det är mer skandal att inte göra det, och att slänga förstklassiga livsmedel. Våra handlare och charkuterister är inga idioter. I det yrket har man fungerande sinnen som kan användas för att skilja på ätligt och skämt. Om en köttbit har en lukt och konsistens som är OK så är det riktigt korkat att kassera denna bara för att biten ifråga ursprungligen försetts med ett för snävt datum. Det finns ingen livsmedelshandlare med normal självbevarelsedrift som saluför mat som skulle kunna misstänkas innebära risk för konsumentens hälsa. En magsjuka som kan spåras till en produkt i en viss affär är inget man riskerar. Nej. Märk om! Så mycket ni bara hinner. Då får vi konsumenter moget och välhängt kött och omoraliskt slöseri minskar

Mycket av det kött vi äter har inte hängt tillräckligt länge. Välhängt kött är en helt annan upplevelse än det som hanterats felaktigt. Det finns naturligtvis gränsfall och överdrifter. Tyska jägare påstås hänga sina fasaner, med inälvorna kvar, så länge att fasanens egentyngd får stjärtfjädrarna att lossna om man håller fågeln i sagda stjärtpennor. Detta låter lite tveksamt men kan naturligtvis provas i studiesyfte. Gäller det en middag med gäster bör det kanske finnas alternativ i reserv.

Jag avslutar med en egen upplevelse som fått mig att numera hänga kvar viltkött i kylen dubbelt så länge som tidigare rekommenderats.

Det beslutades för några år sedan att vi skulle konsumera en älgstek som söndagsmiddag. Min lagvigda plockar upp köttbiten ur frysen, lägger den bredvid frysen i fönsternischen och glömmer bort den (steken). Även jag glömmer den utlovade söndagsmiddagen och återfinner köttbiten åtskilliga dagar senare. Den ser inte kul ut och luktar aningen tveksamt. Efter en väl avpassad utskällning, som det anstår en god husbonde att tukta en försumlig hustru med, uppmanas hon, att som straff, skaffa undan eländet, för egen maskin. Jag ville inte riskera Stövarens hälsa genom att presentera den som hundmat.

En tid senare har min hustru dukat för två. En charmant potatisgratäng kompletterar det mest fantastiska kött jag någonsin ätit. Sagolikt gott och så mört att tänderna knappt kom till användning. Helt fantastiskt! ”Min välartade hustru. Vad är detta för enastående delikat kött?” ”Det är älgsteken som jag glömde i fönstret”. Från den dagen köper jag alltid kött där datumet har gått ut och sen får det ligga ytterligare någon vecka i kylen.

PS. Naturligtvis kan inte förvaring i förpackningar av olika slag jämföras med hängning av hela slaktkroppar, men en tids ”överhållning” i kylskåpet är ingen katastrof. Snarare tvärt om. DS