Archive for augusti, 2013

Valmanifestet: Skatt och bidrag

valfläskVi fortsätter vår redovisning av manifestet, samtidigt som vi med berättigad stolthet presenterar partiets logga som skall följa oss i valkampen.

Vi utlovade lägre skatt och ökade bidrag för alla. Läsare med insikt i politik och inte minst matematik undrar kanske: Hur går detta ihop? Var skall pengarna tas? Hur många röster genererar detta?

Detta är en röstgenerator av gigantiska mått. Vi har räknat lite översiktligt, i underkant, och kommit fram till att ett antal miljoner sympatisörer är en rimlig siffra. Vår idé och kalkyl ser ut så här: Alla skall få lägre skatt. Pensionärer och andra låginkomsttagare skall bli helt befriade. Inte en krona skall fråntagas dessa sämre bemedlade. Medel -och viss del av lägre höginkomsttagare skall också få en sänkning. Inte så stor men tillräckligt för att hålla dem på gott humör. Alla multinationella storföretag och andra med stor lönsamhet skall också betala mindre i skatt. Lite mindre än de borde. Detta gäller i synnerhet div. näringslivstoppar och andra i ledande positioner som förhandlat till sig astronomiska avgångsvederlag. I stället för rimliga 99% skall man bara behöva betala 95% i skatt. 5% på, låt oss säga 300 miljoner i avgångsersättning räcker gott som plåster på såren till någon som i vissa fall varit så oduglig att han fått sparken. Nu undrar vän av ordning: ”Är inte det här lite bolsjevistiska tankegångar?”  Det är möjligt, men vi är, som tidigare påpekats, inte främmande för att plocka idéer från annat håll. Även från (V) i nödfall. Nu när de tagit visst avstånd från gamla tveksamma förgrundsgestalter framstår de som hyggligt rumsrena. Vi tänker här inte bara på Lars Orly, utan också på de despoter som tidigare fördunklade tillvaron för milliontals öststatsmedborgare, men som trots detta hyllades av vänstersympatisörer här i riket.

Hur var det då med bidragen? Alla bidrag skall öka. Barnbidrag, bostadsbidrag, studiebidrag etc. Detta gäller pensionärer och andra låginkomsttagare. Löfte om barnbidrag till pensionärer kan locka till ökad fysisk aktivitet, vilket gynnar folkhälsan.

Ökade bidrag för höginkomsttagare består i att de i högre grad bidrar till stadskassan genom smyghöjning av skatt på diverse varor som tilltalar de bättre bemedlade. Någon 50 lapp på en vinpava. Att en hela maltwhisky blir någon hundring dyrare är inget som förmögna storkonsumenter märker. Feta cigarrer kan röna samma öde.

Räknar vi krasst på detta så blir resultatet med stor säkerhet en väljarsuccé. 1,7 miljoner ålderspensionärer plus någon halvmiljon sjuk- och förtidspensionärer kommer att rösta på oss. Ett antal hundra tusen låginkomsttagare likaså. Vi kalkylerar lite lågt med 3 miljoner väljare. Redan nu, efter bara två punkter i vårt manifest, har vi skrapat ihop 3,3 miljoner sympatisörer. Mot detta skall ställas ett fåtal näringslivsmagnater och avgångsvederlagstagare som blir förbannade och inte kommer att stödja ”Grön Ansamling”. Det struntar vi i. Vi bryr oss heller inte om hot om att de flyttar utomlands om deras orimliga krav inte tillgodoses. Jag tror vi påtalat detta tidigare. Bara åk. Det är ingen som vill ha dem. De är snart tillbaka.

Gör som Sveriges alla pensionärer. Rösta på GAS! Framtiden är vår, även om den ligger bakom en del av oss.

augusti 28, 2013 at 10:56 e m Lämna en kommentar

Ironmän

Ett sportevenemang i en stad söderut har skapat uppståndelse och braskande rubriker i media. Män och kvinnor har i stort antal simmat, sprungit och cyklat en avsevärd sträcka i en tävlingsform som benämns ”Triathlon” och går under namnet ”Ironman”. Horder av åskådare har kantat gator och torg för att betrakta spektaklet och heja fram eventuella anförvanter med överskottsenergi. Efter ett knappt dygn stapplade de flesta i mål, utmattade, men förhoppningsvis nöjda och glada. När kramp, träningsvärk och ljungeld gått över sov de förmodligen gott.

Vi har inget emot detta. Vi lever i ett fritt land. Vill någon slita ut sig i onödan så är det fritt fram. Vad vi vänder oss emot är övertoner som: Bragd, heroiskt, hjältar m.m.

I vår värld är det ”heroiskt” när ex. liten skolgosse räddar en vuxen person från att drunkna. En hjälte är en brandman som med fara för eget liv går in i en övertänd byggnad och släpar ut medvetslösa människor etc. Inte en frisksportare som frivilligt sliter ont i 16 timmar. Det är duktigt, men inte en heroisk bragd.

För staden ifråga, är otvivelaktigt effekterna av tillställningen positiva. Hotell, restauranger m.m. har, förmodar vi, haft gyllene tider. Nu börjar vi här i Gröna köpingen att snegla på konceptet, och det fanns planer på att utlysa en tävling där förslag om aktiviteter som skulle skapa positiva vibbar i GK skulle premieras.

En genial idé har redan landat på reds. bord. Så genial, att vi redan nu kan avlysa vidare tävling.

Gemene man i GK är nog genomgående inte så intresserade av att slita ont i överkant, därför verkar förslaget från intresseorganisationen MU (motorburen ungdom) att passa som hand i handske. Idén går ut på att deltagarna, i för ändamålet lämpligt fordon, iklädd typisk beklädnad från 60-talet, skall mötas i en ädel kamp benämn ”Najlonman”. Detta blir inte en Triathlon utan en ”Tiatlon”, efter antalet ingående moment. Deltagarna är ganska fria i sitt val av utstyrsel och andra attribut men det finns ett oavvisligt krav: Svart skinnväst och nylonskjorta. Eller ”Najlonskjorta” som man sa under denna, raggarnas glansepok.

Vi redogör lite översiktligt beträffande de moment som ingår i tävlingen och som bedöms av en sakkunnig jury. Utöver detta utdelas ett ”folkets pris” till de ekipage som föll åskådarna mest i smaken. Det kan naturligtvis bli samma som juryns val.

Deltagarna, förare plus två passagerare, skall i hög hastighet färdas en längre sträcka där åskådare och jury kan bedöma deras färdighet i de ingående momenten. De delar som bedöms är följande:

Klädsel. Här ger ex. gula marmoreringar under armarna pluspoäng liksom nätbrynja under den obligatoriska ”najlonskjortan”.

På lämpligt ställe efter färdvägen skall passagerarna moona. Naturljud ger bonuspoäng.

Där objekt finns att tillgå skall föraren tvärnita, hoppa ur bilen och helt oprovocerat slå ner någon pensionär. Offrets ålder och fysiska status påverkar bedömningen. 60-talets gentlemannaprincip, att aldrig sparka ett offer som redan ligger, tillämpas fullt ut.

Under hela färden bedöms kvalitén på fylleskrål och hur tonsäkert man framför valda delar av Eddie Medusas rika repertoar.

Burköl konsumeras under hela resan och vid mål räknas tomburkarna. Stor konsumtion premieras.

Kvalitén på Brehäng och Burn-outs granskas av juryns kritiska ögon.

I det kanske helt avgörande momentet skall baksätespassageraren förföra någon tonårs-tös som raggats upp på vägen. Akten skall präglas av resolut handlingskraft men vara fri från grövre våld. Tvekan och romantiska tendenser ger kraftigt poängavdrag.

Slutligen skall man vid tävlingens slut uppskatta förbrukad bränslemängd. Ju större förbrukning desto högre poäng.

Vi på redaktionen tror att detta kan bli en formidabel succé. Förmodligen kan man räkna med lika stort deltagarantal som i ”Triathlonloppet” och åskådarleden borde bli minst lika täta. Det skvallras om att såväl lågprishotell ”Dalen” som ”Öremunken” planera utbyggnad och ökat antal bäddar. Kanske blir trycket så stort att det till och med hittar ut någon till ”Regnbågen” på Ökno. Det återstår att se.

Vi skall titta lite närmare på Ökno och Regnbågen vid senare tillfälle.

augusti 26, 2013 at 9:37 e m 1 kommentar

Kalhygge

En slutavverkning i kommunen har rört upp känslorna. Vi ber därför Allvarlige Alvar om en kommentar.

Det var många hårda ord i kölvattnet av ett inlägg på Mönsteråsbloggen.  Jag tycker nog att en del av kommentarerna är onyanserade och respektlösa gentemot inblandade parter. ”Skövling. Oansvarigt handlande av kommun och Södra skogsägarna. Bristande hänsyn till den biologiska mångfalden” m.m.

Här råder uppenbarligt en viss begreppsförvirring. Om det gäller den slutavverkning som jag tror det handlar om så har definitivt Kommunen inget med detta att göra. Det gäller en privat markägare som slutavverkat ett bestånd som förmodligen hade åldern inne. Jag kan inte i detalj minnas hur det såg ut, men jag gissar att det handlar om skog som hade varit svår att föryngra genom olika former av självföryngring, blädning eller andra ”naturmetoder”. Jag skall reservera mig på en punkt. Jag har bara sett hygget från bil (det blir ofta så numera). Om det ex. finns körskador som ändrat loppet i naturliga bäckar och andra flöden vet jag inte. Ej heller om avverkningen raserat någon kulturlämning som skulle bevarats. Odlingsröse, kolbottnar, etc. Så är säkert inte fallet den här gången. Det finns tyvärr en och annan markägare på andra håll som trotsigt demonstrerar sin äganderätt genom att medvetet rasera det som enligt lag skall bevaras. Dessa individer skall straffas. Dryga böter som känns i plånboken. Det är det enda språk de begriper. Sen kan misstag, utan uppsåt, ske och då kan man hålla igen på bötesbeloppet.

Skog kan i princip föryngras på två sätt (Om vi skall göra det lite enkelt för oss). Om naturen får ha sin gång utan mänsklig inblandning så brinner skogen med jämna mellanrum. Det kan handla om stora arealer och branden fortgår tills den möter naturliga hinder i form av vattendrag eller lövskogsbälte. Detta ger ungefär samma effekt som en slutavverkning. Kala ytor med en del brandskadade äldre träd kvar. Det blir så småningom ny skog i en bestämd successionsordning. På ett kalhygge blir det ny skog snabbare eftersom det oftast planteras efter något eller några år.

Alternativ två handlar om att enstaka träd dör av ålder, sjukdom eller ex. insektsangrepp, eller stormfällts. I den lucka som uppstår kommer självföryngring. Ibland blåser kanske lite fler träd ner på samma ställe och det blir en lite större lucka som även den så småningom beskogas genom frö från omgivningen. Inte sällan blåser det ner större mängd träd. Det kan handla om en ännu inte stormfast kant mot ett nytt brandfält (eller hygge om människan varit inblandad). Tillämpat av skogsmän kallas detta för stamvis blädning (plockhuggning) om man konsekvent plockar bort gamla, mogna, grova (och sjuka, skadade) träd. Hugger man en lite större lucka kallas detta logiskt nog ”luckblädning” och det sista alternativet ”kantblädning”. Idén är naturligtvis att skogen skall föryngra sig själv. Man slipper planteringskostnaden och bestånden kalhuggs inte. Detta låter naturligtvis bestickande och fungerar ibland alldeles utmärkt. Men observera: Kontinuitetsskogsbruk fungerar inte överallt, på alla ståndorter. Varför, skall vi inte trötta er med, men kort kan sammanfattas att frisk/fuktig granmark lämpar sig väl. Tall på svag mark kan med fördel självföryngras men då handlar det om skärmställning eller fröträd. D.v.s. det handlar om en avsevärd reducering av stamantal. ”Kalhygge Light” skulle man kunna säga.

Vi har sagt det förut. Svenskt skogsbruk har under tidigare decennier begått grava misstag. Gigantiska, helt renrakade hyggen. Flygbesprutning av löv med Hormoslyr. Miljöfientliga drivningsmetoder. Slutavverkning av naturskog i fjällnära höjdlägen som sedan inte gått att återbeskoga, överdriven fäbless för monokulturer (gran) m.m. Men det har blivit bättre. Faktiskt mycket bättre.

En sak skall tyvärr noteras. Det finns ett visst motstånd mot kontinuitetskogsbruk ute bland skogstjänstemän, främst inom bolagssfären. Orsaken är enkel och den bygger inte alltid på biologiska realiteter. Tjänstemannen i fråga är satt att införskaffa en viss kvantitet virke till industrins behov. Det är betydligt enklare att snitsla in ett antal hektar och sedan skicka skördaren på plats, än att planera och verkställa en ändamålsenlig ”kontinuitets-drivning”. Det är inte alltid en markägare får det råd som är det bästa. Ett flagrant exempel hittade jag i en medlemsskrift som jag inte skall namnge. Här skriver den skoglige rådgivaren ungefär så här: ”Om din ordinarie rådgivar rekommenderar ett hyggesfritt alternativ skall du vara vaksam”. Jaså? Vet denne man så mycket bättre? Det skvallrar om en viss övertro beträffande det egna omdömet.

Jag kan inte se att det aktuella hygget uppvisar uppenbara brister. Ganska hygglig naturvårdshänsyn har tagits och jag tror mig veta att de boende i de två husen intill hygget inbjudits till samråd och vid detta framfört önskemål om att ha så lite skog som möjligt kvar i tomtgränsen, detta för att få sol och utsikt. Övriga boningar har en kappa av äldre skog kvar som knappast kan föranleda klagan.

Jag vill harangera Anders Johansson för ett vettigt inlägg. Som han klokt påpekar är hela riket beroende av ett effektivt skogsbruk och fungerande skogsindustri. Inte minst vi i Gröna Köpingen. Men vi har också råd med naturvårdshänsyn och skydd av värdefulla biotoper. Det har varit lite si och så med detta tidigare och allt är inte frid och fröjd ännu men vi är kanske på rätt väg. Kalavverkning i sig är heller ingen katastrof för den biologiska mångfalden. Fråga älg och rådjur får ni se. Blåbär och kantareller försvinner under en tid men istället kan man glädja sig åt mängder av skogshallon om man är lagd åt det hållet. Men visst. Brist på gammal skog i tillräcklig mängd börjar bli ett hot och det brådskar med att spara en del av vad som fortfarande finns kvar. Dock skall markägaren, som frivilligt eller med lagbokens hjälp, avstår avverkning, hållas skadeslös.

Skogsbruk är en långdragen process och jag vill sluta med en egenupplevd, aktuell, berättelse. Under det mestadels glada sjuttiotalet, var jag och min lagvigda stationerade i gränstrakterna mellan Västmanland och Dalarna. En trevlig tid, i ett landskap nästan lika vackert som Småland. Jag hade den icke föraktliga tjänsteförmånen att få jaga småvilt, gratis, på 6000 hektar. En enorm areal sett med Småländska ögon. Trots detta svängrum var det ibland heta diskussioner om vem som skulle släppa var, när vi, 4-5 stövarjägare, samlades i morgonväkten. Varför det? Jo, största delen av dessa 6000 hektar var hyggen och plantskog. Det handlade om Domänverksmark, nuvarande Sveaskog, och skogen var minst sagt åtgången. Att jaga hare på hyggen är ingen maximal upplevelse, därför var det lite strid om den kvarvarande gammelskogen.

Nyligen var hustrun och jag på nostalgiresa till vår forna vistelseort, inklusive de gamla jaktmarkerna. Hade inte vägskyltarna talat om var jag var, hade jag kört vilse. Vi kände inte igen oss. Där förr hyggen och plantskog bredde ut sig växte nu 40-50 årig vacker, välsluten skog och vi hittade inte ett endaste färskt hygge. Nog blir det ny skog alltid. Men det tar lite tid.

En annan iakttagelse. När man från tätorten åkte till vår forna bostadsort, högt belägen, hade man tack vare ett hygge med en gles fröträdsställning, (där det för övrigt häckade fiskgjuse i en av tallarna under ett antal år) en vidunderlig utsikt över landskapet. Nu, 40 år senare, såg man inte ett skit. Jo skog. Skog till nytta för skogsbruk, industri, djur, jägare, svamp och bärplockare m.fl. Men utsikten var borta och nu retade säkert detta ortsbefolkningen. Man är sällan nöjd. Det är alltid något ”fel.”

Slutligen. Låt hoppet leva. Det blir ny skog även i Nydala.

Vi tackar Alvar för detta inlägg. Själva begrep vi inte så mycket, men det är vi inte ensamma om. Han har säkert rätt.

augusti 25, 2013 at 8:23 e m Lämna en kommentar

Saknad

Tänk vad härligt att på morgonen få hasa till brevlådan och hämta ”Termometern” för att samtidigt med konsumtion av frukostägg och en sillbit få ta del av vad som sig tilldragit haver, i när och fjärran. Jag begriper mig inte på folk som nöjer sig med datorns tidningsversion. Nej papper skall det vara. Ibland är det glada nyheter. Ibland tråkiga. Krig och annat elände är naturligtvis inte så skojigt men man kan egoistiskt glädja sig åt att det inte drabbat oss.

I år saknar jag i stor utsträckning något som brukar vara till stor glädje för läsekretsen så här års. Nu är den tid då tidningarna brukar svämma över av reportage om diverse spännande fenomen. Jag tänker naturligtvis på alla gigantiska pumpor som vårdats ömt av gröna fingrar. Solrosor så höga att de skymmer skorstenen brukar också väcka förundran och beundran. Bilder på voluminösa röksvampar, och morötter som ser ut som bläckfiskar, är också värda all uppmärksamhet. Det kan också handla om någon hund som kan skälla så det låter som Gullan Bornemarks ”Sudda sudda” och ibland visas foto av någon katt som liknar Gullan Bornemark själv. Mest spännande är det när någon från räddningstjänsten, med dödsförakt, räddar en liten kissemiss ner från ett träd. I och för sig slöseri med kommunala medel. Katten kommer så småningom ner självmant. På ena eller andra sättet. Men det är spännande och spektakulärt med heroiska insatser.

Allt detta har den här säsongen lyst med sin frånvaro. Varför? Har Bo Åsefur tappat stinget? Vi vet att Eva medverkar i ett band som framför musik på ett tilltalande sätt. Bandet hette tidigare ”Wullves” men har nu av outgrundlig anledning fått det något tveksamma och aningen frivola namnet ”Blötakalsongen”. Vi noterar f.ö. att även en kommunal representant finns med i sättningen. Det är bra när även dessa tar ton på ett trivsamt sätt.

Är Eva Bergfast-Andersson så djupt engagerad i sextetten att det inte blir tid över för journalistiska scoop? Nej, skärpning!

I morgon vill vi se någon monstruös rabarberstjälk, någon skojigt deformerad palsternacka eller en potatis som liknar Eskil Erlandsson.

augusti 21, 2013 at 8:37 e m Lämna en kommentar

Frustration

Knappt hade stolparna i Grön ansamlings valmanifest presenterats förrän redaktionens dator kraschar med en smäll. Vi slungar inte ut några anklagelser men det ligger nära till hands att misstänka sabotage från politiska meningsmotståndare. Det får vara hur som helst med den saken men efter ett tidsödande och kvalificerat reparationsarbete är vi på banan igen. Red. tackar supportteknikern för all hjälp.

Under frånvaron från sociala medier har det enligt rykte hänt ett och annat som borde kommenterats. Håkan Juholt har givit en intervju i en secondhandaffär i Norrstad. Detta inger farhågor. Vi vill poängtera att allt gammalt knappast lämpar sig för återanvändning. En slutavverkning i Vänorten, Mönsterås skärgård, har väckt irritation. Vi skall be Allvarlige Alvar att kommentera detta vid tillfälle. Alvar är påläst i skogliga frågor så man kan räkna med att han kommer att lägga ett och annat tillrätta.

Datorkraschen har haft en positiv effekt. Tusentals brev har nått oss på redaktionen där oroliga medborgare undrat vad som hänt. Vi tackar för detta. Vi kan inte besvara alla bl.a. det enkla skälet att postdiligensen lämpat all post vid sidan av brevlådan vilket haft effekten att breven blivit oläsliga av allt regnande. F.ö. samma taktik som tillämpas av tidningsbudet om brevlådan vid enstaka tillfälle skulle innehålla något kvarglömt när morgontidningen skall levereras.

Några brev har varit läsliga bl.a. ett från Beda Fjösing i Blaskhult. Tack Beda för ditt erbjudande, men tyvärr är jag lyckligt gift och med ålderns rätt är inte orken längre vad den en gång varit. Lolita Gunnarsdotter i Kråkehage har skickat en liten trevlig bild på sig själv. Kära Lolita. Om du vid nästa val röstar på GAS garanterar jag att du skall få det så mycket bättre ekonomiskt att du får råd att köpa nya kläder istället för de minimala tygbitar som nu knappast skyler det nödvändigaste.

Det enorma brevflödet har enligt rykte haft effekten att postverket nu funderar på att åter öppna ett postkontor i Gröna Köpingen. Detta är lite tveeggat. Som det nu är, med postverksamhet bland charkuterier, beredes möjlighet till hälsobefrämjande impulsköp av feta ädelostar och rökt ål.

Vi poängterade vid presentationen av stolparna i valmanifestet att dessa radats utan rangordning efter politisk vikt. Frånsett vårt första krav: Återinför sträckjakten på Morkulla. Nu säger den fåkunnige. ”Detta är väl ett särintresse utan vikt för den breda allmänheten. Detta är otaktiskt och ger inga röster”. Helt fel. Fel, fel, fel. I Sverige finns ca. 300000 jaktkortslösare. En rimlig gissning är att 250000 av dessa jagar regelbundet. Alla dessa vill ha tillbaka sträckjakten och vips har vi på riksplanet ett väljarstöd i paritet med de mindre riksdagspartierna. Efter att vi förklarat hur det ligger till med Morkullejakten får vi rimligtvis ytterligare 50000 sympatisörer.

Det förhåller sig så här: Vi går inte in på Morkullans liv och leverne i detalj utan nöjer oss med att denne lilla polygama vadare från och med sin ankomst i mars – april fram till slutet av juni, sträckflyger kvällstid (och till viss del också i tidig gryning), på jakt efter parningsvilliga honor. Sträcket går utefter en ganska bestämda bana och med vetskap om denna kan jägarna posta på lämpligt ställe. Morkullan är talrik, finns spridd över stora delar av Europa, och är på intet vis hotad. Endast hanfågel sträcker och det polygama levandet resulterar i att en bortskjuten hane gör tillvaron så mycket trevligare för de kvarvarande. Jakten hotar på intet vis reproduktionen.

Nu några vanliga invändningar mot jakten: ”Ingen skottlossning i naturens barnkammare. Det stör det vilda”. Alla med erfarenhet av jakt och skottlossning vet att ett skott inte stör ett skvatt. En koltrast som sitter och sjunger gudomligt vackert i någon grantopp gör ett litet kort avbrott i musicerandet men är snart i full gång igen. Han bryr sig inte ett dugg. Inte heller rågeten, räven, tjädern etc. Ett skott stör inte. Skulle så vara fallet så borde vildsvinsjakten på vår och sommar omvärderas. Det smäller ganska frekvent numera, året om, men inte tusan skrämmer det livet ur den övriga vildnaden. Jag kan ge ett självupplevt exempel: För ett antal år sedan satt jag en augustikväll i ett torn och väntade på att någon råbock skulle visa upp sig. På rådjurets nästan övernaturliga sätt att ta sig fram obemärkt, står en bock plötsligt där. En hygglig gaffelbock har från ingenstans dykt upp på ca 60 meters håll. Jag gör mig ingen brådska så innan jag makat studsaren till kinden lägger sig bocken ner. Örnbräken skymmer bogen och skott i halsen tillämpas bara av idioter i diverse Jaktprogram på TV. Jag sitter och studerar bocken i kikarsiktet. Rådjur är fantastiskt vackra och väntan på att bocken skall resa sig blir inte långtråkig. Plötslig smäller ett skott från grannmarken. Inte mer än ca 100 meter bort. När skottet smället studerar jag bockens huvud i kikarsiktet. Skottet orsakar inte en blinkning. Inte en ryckning i hela kroppen, ingenting. På ren svenska, sket bocken i skottlossningen. Han reste sig så småningom men i en vinkel som omöjliggjorde skott.

Ett annat vanligt argument mot jakten lyder: ”Den är ju så liten. Det är väl inget att äta”. Det är det visst det. Morkulla är fantastiskt gott om de får hänga en tid. Eftersom det oftast är äldre fåglar som skjuts behöver de några dygn i kylen innan anrättning. Vad gäller mängd mat per avlivat djur vill jag påpeka att det äts ett antal ton kräftor varje år i riket. Kräftan är betydligt mindre. Självmordsbenägna personer slafsar i sig ostron, sniglar och annat tveksamt krafs där det går åt ett stort antal liv för att få till samma vikt som en morkulla. Nej. Ät morkulla. Den behöver nödvändigtvis inte anrättas enligt gammalt recept där endast ögonen och klorna avlägsnas. Resten steks och efter denna procedur tas inälvorna ut och mosas till någon form av paté som serveras till fågeln.

Morkullan var fram till 1959 (tror jag) lovlig mellan 16 och 31maj. Sedan har det växlat mellan förbud och jakttid vid olika tidpunkter. Senast kullan var lovlig för sträckjakt började den första måndagen efter midsommar. Nu är den lovlig mellan 21 augusti (när sträcket upphört) och 30 november. Den som är så lyckligt lottad att han äger en stående hund som lämpar sig för morkullejakt kan under flyttningen på hösten komma till skott på en och annan kulla. Övriga flyger ner till kontinenten där de jagas flitigt och skjuts i stort antal. Vore det inte klokt att även vi i Sverige fick chans att ta vår beskärda del av detta fantastiskt trevliga vilt.

Vår- och sommarjakt på Morkulla är inte förenligt med EU:s fågeldirektiv säger motståndare till jakten. Se här en utsökt anledning att lämna denna enfaldens sammanslutning. EU skall ge fan i hur vi jagar. De skall också låta bli vårt snus och strunta i hur gurkorna är krökta. Ett exempel inom jakten som belyser idiotin och osmidiga regelverk: Korpen är fridlyst i Sverige, eftersom den är ovanlig i ex. Tyskland. Vad är detta för trams? Korpen har från att varit ganska ovanlig fram till ca 60-70 talet fullkomligt exploderat till numerären. En oerhört effektiv predator som tillsammans med mården lägger beslag på 90 % procent av alla skogsfågelägg. En normal stam av dessa skulle ge skogsflanören rika tillfällen att njuta av tjäderflog vid bärplockning eller välfyllda spelplatser till glädje för de som orkar upp i ottan en vårmorgon.

Rösta på” Grön Ansamling” så har du snart sträckjakten tillbaka!

augusti 18, 2013 at 7:22 e m 1 kommentar

Gas valmanifest

Så är det då äntligen dags att presentera Grön AnSamlings hett efterlängtade valmanifest. Efter månader av minutiöst arbete, där varje stavelse granskats och vägts, presenterar vi något som kommer att betraktas som en milstolpe i Svensk politik.

Om inte minnet sviker och Google inte ljuger så betyder ”Politik” ursprungligen ”Statskonst”. Någon lustigkurre har myntat de bevingade orden: ”Konst är något man inte kan, för kan man, är det ju ingen konst”.

GAS kan! Politik, statskonst, är en av Grön Ansamlings många specialiteter. Få partier, nej, inget parti, har vår djupa kunskap och insikt i de politiska skeenden som styr tillvaron för oss medborgare. Om tillräckligt stort antal valsedlar med rätt innehåll läggs i valurnorna vid nästa val, går Gröna Köpingen, och så småningom hela riket, in i en ny fas, där tillvaron för gemene man blir så oerhört mycket bättra.

Vår värdegrund ligger orubbligt fast: Bättre för alla. Överallt. Garanterat. Möjligen skall vi göra en smärre modifiering av begreppet ”Överallt”. Inledningsvis kommer GAS naturligtvis att ägna vår kära hemkommuns invånare störst omsorg. Det är orimligt att begära att grannar i norr, söder, väst och definitivt inte österut skall gynnas i samma utsträckning som vår inhemska befolkning. Oförtjänt belöning ger en fadd bismak.

Initialerna i ”Bättre för alla. Överallt. Garanterat” bildar det visserligen trendiga, men dock aningen tveksamma, (BÖG), ett faktum som vi inte observerade vid lansering av begreppet. Därför gör vi en slutgiltig förändring av våra ledord till: ”Bättre för alla. I Gröna Köpingen. Garanterat” (BIG).

I och med Grön ansamlings inträde på den politiska arenan kommer en ny era inom svensk politik att inledas. Det hittillsvarande politiska käbblet är en beklämmande uppvisning i förtal, sarkasmer , illvilja och småaktighet. Sällan ser en politiker så glad ut som när han klurat ut något riktigt nedsättande om en politisk motståndare. Kan man hitta något litet felsteg taget i en grå forntid så basuneras detta ut till allmänhetens förfasande. En sketen Toblerone har uppenbarligen ett evigt liv. En uppmaning att i en knepig situation sjunga ”We Shall Overcome” kommer att förfölja förslagsställaren till döddagar. Enda trösten i bedrövelsen är att det drabbat socialdemokrater och inte vanligt folk.

GAS-ledningen kommer inte att drabbas. Orsaken är att vi har osannolikt rent mjöl i påsen. Inga gamla lik i garderoben som kan halas fram och läggas oss till last. Möjligtvis erinrar vi oss en numera preskriberad hare, som stöp på fel sida rågången, men eftersom det var en fälthare och inte en vacker svenskhare räknas det inte.

Med dryga året kvar till nästa val kan det kanske tyckas att vi är ute i minst sagt god tid. Det är bra. Nu har väljarna tid att begrunda och analysera, för att slutligen komma fram till att GAS är det självklara alternativet för väljare med sunt själsliv.

Vi inom GAS är unika på många sätt. Vi kommer inte att ta heder och ära av våra politiska motståndare bara för att de är, just det, motståndare, även om de naturligtvis gjort sig förtjänta av en nedlåtande behandling. Vi skall försöka hitta positiva inslag i våra meningsmotståndares idéarsenal och presentera dessa som egna förslag.

Vi listar nedan en del av de förslag, idéer, önskemål och krav på förbud i det manifest som utgör valfläsket i GAS smaklig anrättning. Listan är kanske inte hundraprocentigt heltäckande men den ger en bred och bra bild över ”Grön Ansamlings” politiska ambitioner. Vi kompletterar efter hand vid behov.

Senare kommer mera djuplodande analyser och förklaringar till våra tankegångar under respektive huvudrubrik. Dessa presenteras här utan rangordning efter politisk tyngd, bortsett från den första och viktigaste:

  • Återinför sträckjakten på morkulla
  • Lägre skatt för alla
  • Högre bidrag åt alla
  • Stäng gränserna för onödig transport av personer, varor och tjänster kors och tvärs
  • Förbjud rucolasallad
  • Arbeta för ett utträde ur EU
  • Kriminalisera all genushysteri och avskaffa befattningen” Genuspedagog”
  • Förstatliga skolan och förbjud friskolor med tveksam målsättning.
  • Inga vinstdrivande företag i vårdsektorn
  • Indragen legitimation för oseriösa veterinärer
  • Släck ner P3 och ställ de ansvariga inför skranket.
  • Förändra lagstiftningen så att det blir lättare att åtala militanta feminister för ärekränkning.
  • Värna de heterosexuellas rätt i samhället
  • Återinför skolavslutning i kyrkan
  • Stärk skolans och lärarnas auktoritet.
  • Skärp kraven på kompetens inom skolan
  • Skärp graven på kompetens inom politiken
  • Skärp kraven på kompetens inom polisen
  • Bort med privata ”Trafikpoliser”
  • Inför flexibla mandatperioder(förläng dessa efter en önskad valseger, förkorta efter en oönskad)
  • Övertala kung Carl-Gustav att gå i pension.
  • Vänd befolkningsströmmen. Motarbeta större städer, befolka landsbygden.
  • Inför en vettig rovdjurspolitik så att boende på landsbygden möjliggörs.
  • Motarbeta enfaldig jämlikhetssträvan i hem och hushållsarbete.
  • Förbjud hetsjakt på rökare
  • Värna vår nationalsymbol; Snuset. Utträde ur EU om så krävs
  • Värdig tillvaro i livets slutskede(nubbe till maten, en cigarr efter), för våra åldringar på vårdinrättningar av skilda slag.
  • Förbjud könskvotering vid intag till utbildning och vid tjänstetillsättning
  • Stäng banker som slopat kontanthantering
  • Förbud för plastförpackningar som inte går att öppna .
  • Utökad skarv- och säljakt för yrkesfiskarna så att ålen till midsommarbordet säkras
  • Begränsa det fria handredskapsfisket
  • Utökad hjälp till brottsoffer, inte bara till förövarna
  • Förbud för kläder till katter och hundar.
  • Förbjud flexikoppel och hundbajspåsar.
  • Förbjud oseriösa bloggare.
  • Bilda en Nordisk union, snarast.
  • Värna Systembolaget. Ingen spritförsäljning i livsmedelsbutiker.
  • Återinför rökning på krogen.
  • mm.

VI upprepar: Vi återkommer med analyser, förklaringar och tillrättaläggande och dito visningar, med jämna, alternativt ojämna, mellanrum

augusti 9, 2013 at 6:11 e m 2 kommentarer


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

augusti 2013
M T O T F L S
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se