Kalhygge

augusti 25, 2013 at 8:23 e m Lämna en kommentar

En slutavverkning i kommunen har rört upp känslorna. Vi ber därför Allvarlige Alvar om en kommentar.

Det var många hårda ord i kölvattnet av ett inlägg på Mönsteråsbloggen.  Jag tycker nog att en del av kommentarerna är onyanserade och respektlösa gentemot inblandade parter. ”Skövling. Oansvarigt handlande av kommun och Södra skogsägarna. Bristande hänsyn till den biologiska mångfalden” m.m.

Här råder uppenbarligt en viss begreppsförvirring. Om det gäller den slutavverkning som jag tror det handlar om så har definitivt Kommunen inget med detta att göra. Det gäller en privat markägare som slutavverkat ett bestånd som förmodligen hade åldern inne. Jag kan inte i detalj minnas hur det såg ut, men jag gissar att det handlar om skog som hade varit svår att föryngra genom olika former av självföryngring, blädning eller andra ”naturmetoder”. Jag skall reservera mig på en punkt. Jag har bara sett hygget från bil (det blir ofta så numera). Om det ex. finns körskador som ändrat loppet i naturliga bäckar och andra flöden vet jag inte. Ej heller om avverkningen raserat någon kulturlämning som skulle bevarats. Odlingsröse, kolbottnar, etc. Så är säkert inte fallet den här gången. Det finns tyvärr en och annan markägare på andra håll som trotsigt demonstrerar sin äganderätt genom att medvetet rasera det som enligt lag skall bevaras. Dessa individer skall straffas. Dryga böter som känns i plånboken. Det är det enda språk de begriper. Sen kan misstag, utan uppsåt, ske och då kan man hålla igen på bötesbeloppet.

Skog kan i princip föryngras på två sätt (Om vi skall göra det lite enkelt för oss). Om naturen får ha sin gång utan mänsklig inblandning så brinner skogen med jämna mellanrum. Det kan handla om stora arealer och branden fortgår tills den möter naturliga hinder i form av vattendrag eller lövskogsbälte. Detta ger ungefär samma effekt som en slutavverkning. Kala ytor med en del brandskadade äldre träd kvar. Det blir så småningom ny skog i en bestämd successionsordning. På ett kalhygge blir det ny skog snabbare eftersom det oftast planteras efter något eller några år.

Alternativ två handlar om att enstaka träd dör av ålder, sjukdom eller ex. insektsangrepp, eller stormfällts. I den lucka som uppstår kommer självföryngring. Ibland blåser kanske lite fler träd ner på samma ställe och det blir en lite större lucka som även den så småningom beskogas genom frö från omgivningen. Inte sällan blåser det ner större mängd träd. Det kan handla om en ännu inte stormfast kant mot ett nytt brandfält (eller hygge om människan varit inblandad). Tillämpat av skogsmän kallas detta för stamvis blädning (plockhuggning) om man konsekvent plockar bort gamla, mogna, grova (och sjuka, skadade) träd. Hugger man en lite större lucka kallas detta logiskt nog ”luckblädning” och det sista alternativet ”kantblädning”. Idén är naturligtvis att skogen skall föryngra sig själv. Man slipper planteringskostnaden och bestånden kalhuggs inte. Detta låter naturligtvis bestickande och fungerar ibland alldeles utmärkt. Men observera: Kontinuitetsskogsbruk fungerar inte överallt, på alla ståndorter. Varför, skall vi inte trötta er med, men kort kan sammanfattas att frisk/fuktig granmark lämpar sig väl. Tall på svag mark kan med fördel självföryngras men då handlar det om skärmställning eller fröträd. D.v.s. det handlar om en avsevärd reducering av stamantal. ”Kalhygge Light” skulle man kunna säga.

Vi har sagt det förut. Svenskt skogsbruk har under tidigare decennier begått grava misstag. Gigantiska, helt renrakade hyggen. Flygbesprutning av löv med Hormoslyr. Miljöfientliga drivningsmetoder. Slutavverkning av naturskog i fjällnära höjdlägen som sedan inte gått att återbeskoga, överdriven fäbless för monokulturer (gran) m.m. Men det har blivit bättre. Faktiskt mycket bättre.

En sak skall tyvärr noteras. Det finns ett visst motstånd mot kontinuitetskogsbruk ute bland skogstjänstemän, främst inom bolagssfären. Orsaken är enkel och den bygger inte alltid på biologiska realiteter. Tjänstemannen i fråga är satt att införskaffa en viss kvantitet virke till industrins behov. Det är betydligt enklare att snitsla in ett antal hektar och sedan skicka skördaren på plats, än att planera och verkställa en ändamålsenlig ”kontinuitets-drivning”. Det är inte alltid en markägare får det råd som är det bästa. Ett flagrant exempel hittade jag i en medlemsskrift som jag inte skall namnge. Här skriver den skoglige rådgivaren ungefär så här: ”Om din ordinarie rådgivar rekommenderar ett hyggesfritt alternativ skall du vara vaksam”. Jaså? Vet denne man så mycket bättre? Det skvallrar om en viss övertro beträffande det egna omdömet.

Jag kan inte se att det aktuella hygget uppvisar uppenbara brister. Ganska hygglig naturvårdshänsyn har tagits och jag tror mig veta att de boende i de två husen intill hygget inbjudits till samråd och vid detta framfört önskemål om att ha så lite skog som möjligt kvar i tomtgränsen, detta för att få sol och utsikt. Övriga boningar har en kappa av äldre skog kvar som knappast kan föranleda klagan.

Jag vill harangera Anders Johansson för ett vettigt inlägg. Som han klokt påpekar är hela riket beroende av ett effektivt skogsbruk och fungerande skogsindustri. Inte minst vi i Gröna Köpingen. Men vi har också råd med naturvårdshänsyn och skydd av värdefulla biotoper. Det har varit lite si och så med detta tidigare och allt är inte frid och fröjd ännu men vi är kanske på rätt väg. Kalavverkning i sig är heller ingen katastrof för den biologiska mångfalden. Fråga älg och rådjur får ni se. Blåbär och kantareller försvinner under en tid men istället kan man glädja sig åt mängder av skogshallon om man är lagd åt det hållet. Men visst. Brist på gammal skog i tillräcklig mängd börjar bli ett hot och det brådskar med att spara en del av vad som fortfarande finns kvar. Dock skall markägaren, som frivilligt eller med lagbokens hjälp, avstår avverkning, hållas skadeslös.

Skogsbruk är en långdragen process och jag vill sluta med en egenupplevd, aktuell, berättelse. Under det mestadels glada sjuttiotalet, var jag och min lagvigda stationerade i gränstrakterna mellan Västmanland och Dalarna. En trevlig tid, i ett landskap nästan lika vackert som Småland. Jag hade den icke föraktliga tjänsteförmånen att få jaga småvilt, gratis, på 6000 hektar. En enorm areal sett med Småländska ögon. Trots detta svängrum var det ibland heta diskussioner om vem som skulle släppa var, när vi, 4-5 stövarjägare, samlades i morgonväkten. Varför det? Jo, största delen av dessa 6000 hektar var hyggen och plantskog. Det handlade om Domänverksmark, nuvarande Sveaskog, och skogen var minst sagt åtgången. Att jaga hare på hyggen är ingen maximal upplevelse, därför var det lite strid om den kvarvarande gammelskogen.

Nyligen var hustrun och jag på nostalgiresa till vår forna vistelseort, inklusive de gamla jaktmarkerna. Hade inte vägskyltarna talat om var jag var, hade jag kört vilse. Vi kände inte igen oss. Där förr hyggen och plantskog bredde ut sig växte nu 40-50 årig vacker, välsluten skog och vi hittade inte ett endaste färskt hygge. Nog blir det ny skog alltid. Men det tar lite tid.

En annan iakttagelse. När man från tätorten åkte till vår forna bostadsort, högt belägen, hade man tack vare ett hygge med en gles fröträdsställning, (där det för övrigt häckade fiskgjuse i en av tallarna under ett antal år) en vidunderlig utsikt över landskapet. Nu, 40 år senare, såg man inte ett skit. Jo skog. Skog till nytta för skogsbruk, industri, djur, jägare, svamp och bärplockare m.fl. Men utsikten var borta och nu retade säkert detta ortsbefolkningen. Man är sällan nöjd. Det är alltid något ”fel.”

Slutligen. Låt hoppet leva. Det blir ny skog även i Nydala.

Vi tackar Alvar för detta inlägg. Själva begrep vi inte så mycket, men det är vi inte ensamma om. Han har säkert rätt.

Entry filed under: Skogsbruk. Tags: , , , , .

Saknad Ironmän

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 38 andra följare

Kalender

augusti 2013
M T O T F L S
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se


%d bloggare gillar detta: