Archive for september, 2013

Miljö och klimathotet

I en kommentar till mitt senaste inlägg, som egentligen handlade om bilist-lymlar, men halkade in på Edvin Flåströms blogg, efterlyser sign. Leif vad jag menar med att ”försiktighetsprincipen bör gälla” och Edvin påpekar att 95 % inte är 100%. Vi börjar med procentexercisen.

Jag erbjuds att satsa pengar i två lotterier. Det ena erbjuder 5 % chans till vinst. Lotteri nr. två erbjuder 95 % vinstchans. Vinsten är lika stor i bägge fallen. Jag skulle ligga sömnlös i flera veckor och med viss rätt betrakta mig själv som en fullständig idiot om jag köpte en lott av den förste försäljaren. Sannolikhetsläran säger att valet var fel.

Nu handlar det inte alltid om sannolikhet vid lottköp. Chansen att skrapa fram en million på en lott är försvinnande liten, men likväl satsar man 30 spänn då och då, i hopp om ekonomiskt uppsving.

Edvin klamrar sig fast vid 5 % trots att oddsen inte är så goda. Han hänvisar till experter som betraktar klimathotet som bluff. Vilka är dessa experter och vem jobbar de åt?

Om Edvin får rätt, vilket jag hoppas att han får, så består vinsten i att vi kan fortsätta vårt sätt att leva och utnyttja planetens resurser som tidigare. Inte bara vi utan stora befolkningsgrupper som framgent, med rätta, gör anspråk på samma standard och levnadsvillkor som vi åtnjuter. Om detta kan ske utan att klimatet och planeten havererar är det naturligtvis trevligt.

Vad händer om Edvin har fel? Tänk om 95 % av forskarna har rätt. Vad väntar då? Buden om temperaturhöjningens storlek och hur stor höjningen av havsnivåerna blir varierar, men redan 1 grad och 1 meter är illa nog. Än en gång: Jag hoppas att de 95 % har fel. Jag vill det av hela mitt hjärta med tanke på att man satt barn till världen. Själv hinner jag hinner nog i jorden innan septembermorgonen blivit så torr och varm att stövarjakten försvåras och skogsbruket ser sig föranlåten att plantera exoter och annat skit som passar i ett förändrat klimat. Då vill jag inte vara med. Men de stackars barnen och eventuella barnbarn. Hur får dom det?

Jag har lite svårt att bortse från en del fakta. Jag förutsätter att det är fakta, trots att jag själv inte varit på plats och kollat. Isen på Grönland och Arktis försvinner och tunnas ut i en takt som rimligtvis inte kan bero på naturliga variationer. Alpina turistorter på kontinenten ser hur snögränsen flyttas uppåt varje år. Extrema nederbördsmängder och stormar blir vanligare m.m. Jag kan inte tro annat än att detta bygger på lätt verifierbara fakta. Eller. Är också detta lögner, spridda av illasinnade miljöterrorister?

Jag är ingen miljöfanatiker och är inte dummare än att jag begriper att utvecklingen måste rulla på. Jag hyser viss tilltro till en del vetenskapsmän och forskare som kanske i en framtid kan lösa energifrågorna på ett elegant sätt. När fusionskraften är verklighet är många problem lösta. Men till dess måste ”försiktighetsprincipen” gälla. Jag återkommer till denna, som ett inslag i GAS valmanifest.

Ps.

En kategori forskare och vetenskapsmän tycker jag hjärtligt illa om. Jag hörde igår att man till tonerna av åtskilliga miljarder dollar kunnat konstatera att det finns ca 2 % vatten på Mars. Jag vill gärna komma i kontakt med någon som kan förklara vitsen med detta. Men. Kom inte dragande med: ”Det ligger i människans natur att vara nyfiken.” Det räcker inte som argument för ett vanvettigt slöseri.

Ds

september 28, 2013 at 6:30 e m 9 kommentarer

Valmanifestet: Förbud mot ”privata trafikpoliser”

valfläskDenna punkt kommer en bit ner på manifestlistan men som tidigare meddelats har detta inget med rangordningen att göra. Vi tar denna punkt idag för vi vill göra det lite lätt för oss. Vi hänvisar helt enkelt till Edvin Flåströms blogg där han på ett utmärkt sätt redogör för svensk trafikkultur eller snarare brist på sådan.

När GAS kommer till makten skall alla idioter som tutar, blinkar, svär och domderar och ger sina medtrafikanter fingret, om de av misstag råkat bete sig fel, lagföras och straffskalan skall bestämmas efter vilken typ av fordon de färdas i. Mercedes, Audi, BMW ger höga bötesbelopp medan en rostig Volvo slipper lindrigare undan.

En positiv bieffekt är att polisen får en uppgift som de sannolikt klarar av.

Vi skall i förbigående ägna Edvin Flåström lite uppmärksamhet. Edvin är en vaken yngling och hans inlägg är oftast läsvärda och underhållande. Han har rätt i det mesta med ett undantag: Miljöfrågor. Alla larmrapporter om ex. klimatförändring är enligt Edvin ett verk av konspiratoriskt begåvade personer från WWF, Naturskyddsföreningen, Greenpeace m.fl. Jag är ingen vän av förgrundsgestalterna i div. natur och miljöorganisationer. De är ofta enögda och har en enastående förmåga att trampa omgivningen på tårna. Jag skulle kunna tänka mig att stödja Naturskyddsföreningen om de hade en annan framtoning i jaktliga frågor och annat folk i ledningen. Så långt är vi nog överens, Edvin.

En liten fundering: Vem har mest ekonomiska muskler att driva en tes som gynnar de egna intressena? Multinationella giganter inom oljeindustrin, kemikaliefabrikanter, etc. eller representanter för ”Miljörörelsen”?  Det finns säkert en och annan klimatprofet som skaffar sitt levebröd genom att åka kring och föreläsa om stigande havsnivåer och smältande glaciärer. Men det är betydligt fler som skor sig på att olja, kemikalier, kraftindustri får flöda och rulla på som vanligt.

Jag hoppas innerligt att du har rätt. Men jag tror tyvärr att du har fel.

Vi på bloggen har svårt att tro att man under bråkdelen av en sekund, sett i ett perspektiv som speglar jordens utveckling, kan förbränna alla fossila bränsle som tagit årmillioner att ”skapa”, utan negativa konsekvenser för vår planet.

Det finns många djävligt jobbiga ”miljönissar”. Det råder ingen tvekan om det. Det kan gälla allt från vargar, skarvar till fästingar. Men. Vi på bloggen är så ödmjuka att vi kan konstatera att en del faktiskt hade rätt. Ett exempel: Rachel Carson skrev på 60-talet en bok som hette ”Tyst Vår” och som pekade på bekymret med bl.a. DDT i naturen. ”Jävla miljöfjant” sa alla som ville fortsätta att pudra rapsen med DDT eller beta sitt utsäde med metylkvicksilver. Det blev stopp för detta och tur var det. Annars hade vi nog haft just en ”Tyst vår”. Det är ingen som ifrågasätter dessa förbud idag. Då lät det annorlunda. Carson blev stämplad som hysterisk: ”Om vi skulle följa fröken Carsons läror skulle vi återvända till medeltiden och insekter, sjukdomar och ohyra skulle åter ärva landet.” Vem sade så någon gång på 60-talet? Robert White Stevens, talesman för kemiindustrin i USA.

Under samma epok sprutades icke önskvärt lövuppslag på hyggena med Hormoslyr. Vi behöver inte redogöra närmare. Alla vet hur det gick.

Ozonhålet var en skrämmande hot för ett antal år sedan: Freon gavs skulden och hade det nog också. Freonerna förbjöds och nu kan man nog skönja en ljusning när det gäller ozonhålet.

Under 70- och 80-talet duggade larmrapporterna tätt om skogens sviktande hälsa på grund av försurning. Kronutglesning, försämrad vitalitet och i värsta fall döda träd var nog inget påhitt från miljörörelsen. Inte heller fisk och kräftor som tog stryk i försurade sjöar.

Än en gång. Jag hoppas du har rätt och att alla larmrapporter angående klimatförändring bara är hjärnspöken hos forskare och miljöaktivister. Om inte. Tänk om du har fel? Konsekvenserna är så hisnande att det enda rimliga är att försiktighetsprincipen bör gälla. Insatsen är för hög för gambling.

Ha det bra Edvin, och fortsätt ditt förtjänstfulla bloggande, hälsar Bo von Bloghster.

september 27, 2013 at 6:00 e m 3 kommentarer

Valmanifestet: Motarbeta enfaldig jämlikhetssträvan i hushållsarbetet

valfläskÄntligen. Säsongens första frost har tonat bilrutan. Det är alltid lika härligt att känna svalkan mot fingertopparna när rutan skall skrapas, med den skrapa som aldrig finns tillgänglig. Men det går bra med en tändsticksask eller plastmugg också.

Slutet av september och mindre än ett år till nästa val. Det har varit mycket annat nu så det är hög tid att fortsätta redovisningen av vårt valmanifest. Vi anser väl, i och för sig, att valsegern redan är i hamn, men vi känner ett behov av att presentera manifestet i sin helhet för väljarna.

Vid presentationen av stolparna i GAS valmanifest poängterade vi att dessa presenterades utan rangordning efter politisk vikt. Naturligtvis väger olika delar mer eller mindre tungt, och en av de allra tyngsta som GAS skall lägga stor möda på att vrida rätt är det som faller under rubriken ovan.

Människor har olika förutsättningar beroende på medfödda och förvärvade gåvor. Här spelar könet en inte oväsentlig roll. Oavsett vad högröstade feminister och vilsegångna genuspedagoger förfäktar, är det skillnad på hon och han. Med könet följer också fallenhet för verksamhet av skilda slag.

Jag bevittnade för några år sedan ett TV-program där en forskare redogjorde för resultatet av studier hos något naturfolk som aldrig sett ett uns av civilisation, än mindre hamnat i klorna på någon genusekvillibrist. Studier av små, oförstörda barn, visade att gossarna ganska tidigt ägnade sig åt lekar som ex. att kasta sten och brottning. De lika opåverkade flickebarnen ägnade sig åt lekar präglade av vårdbeteende. Observerade att det handlade om så små individer att de ännu inte förstod att det var pappa som var ute och jagade och att mamma skötte sysslorna i hyddan.

Vart vill vi komma med detta? Naturligtvis till den enkla och oantastliga slutsatsen att vi har olika förutsättningar beroende på kön. Därav följer den kristallklara konklusionen att den som är mest lämpad skall göra den uppgift som faller sig naturligt att ta på sin lott.

Vi tänker oss en barnfamilj i en mindre ort på landet. Man, hustru, tre mindre barn, egen villa, bil, hund och en katt som sällan är hemma. Bägge föräldrarna förvärvsarbetar. Villan värms upp genom vedeldning och hunden, en stövare, motioneras lämpligen genom jaktutövning.

Låt oss titta lite närmre på de sysslor som skall utföras för att hemmet skall fungera.

Kvinnor ogillar att frysa. Det skall vara varmt och gott när termometern hasar neråt och nordan tjuter. För att en vedpanna skall fungera krävs det ved. Vem skall lämpligen hantera denna? Naturligtvis mannen i kraft av sin fysiska styrka. Varför skall en späd liten kvinna tampas med motorsåg och vedklampar? Jag har sett prov på denna styggelse. En övning som skulle fått en rullstolsbunden, åldrig mansperson att se flink och rask ut vid en jämförelse.

Även en proper och renlig familj genererar en del smutstvätt. På den gamla goda tiden, som i det här fallet kanske inte var så god, låg kvinnorna vid någon klappbrygga och slet ont. I dag trycker man på en knapp, sätter sig tillrätta i fåtöljen med en ask praliner inom räckhåll och Svensk Damtidning i synfältet och inväntar att tvättmaskinen skall ha gjort sitt. Detta är inget att orda om jämfört med slitet med vinterveden. Sedan skall visserligen tvätten torkas och vikas ihop vilket innebär en mindre arbetsinsats. Detta arbete skulle reduceras märkbart om man agerade rimligt rationellt. Så är tyvärr inte fallet.

På en tvättlina, full med klädnypor, skall tvätten placeras. Först skall nyporna flyttas, plaggen skall plockas upp ur en korg på marken och sedan skall klädnypan återplaceras. Tacka tusan för att det tar tid och upplevs som jobbigt.

En normalbegåvad mansperson gör naturligtvis så här: Tvättlinan är ren från klädnypor. Tvätten ligger i en korg placerad på en vagn i bekväm arbetshöjd. Klädknäppena förvaras i en påse eller korg som står på vagnen eller bärs i en rem runt livet. Denna tvätt kommer på plats på halva den tid som det tar med den kvinnliga metoden. Jag utmanar härmed alla och envar på en duell som bara kan sluta på ett sätt. Nu säger naturligtvis någon. ”Ja men sköt tvätten då, du som är så duktig.” Visst skulle jag kunna göra det men det finns något som heter rättvis arbetsfördelning. Jag har veden att hantera och så skall hunden rastas. Vad är det för vits med att hustrun skall skala runt på byvägarna med jycken i koppel och en bajspåse i handen när hunden kan få så mycket bättre motion genom att jag motvilligt kravlar mig ur bingen i morgonväkten, hakar ner bössan och tar en tur till skogen. Hunden trivs och med lite tur kan hustrun till helgen få laga till ”Tells hargryta”.

Städning är ett speciellt kapitel. Inte särskilt arbetsamt, om än en smula monotont. Jag skulle mycket väl tänka mig att byta veden mot städning om det inte vore för ett rent kriminellt förnedrande inslaget i renhållningsarbetet.  ”Visst, lilla gumman. Jag kan städa köket idag”. Dammsugaren tjuter. Disken plockas i och ur diskmaskinen. Golvet svabbas och slutligen sjunker man ner i fåtöljen, med en kall pilsner som belöning, efter väl förrättat värv. Då. En iskall blick sveper över köket och sen drar det igång. Dammsugaren tjuter på nytt. Disktrasan virvlar över diskbänken som nyss fått sig en samvetsgrann polering. På glasen hittas obefintliga tumavtryck som skall putsas bort, osv. Kort sagt. Hon gör om allt. Det är förnedrande och fullständigt onödigt. Varför bjuda till när inget duger?

Det finns hur mycket som helst att orda om, och för den delen också förändra och förbättra. Kvinnor är i vissa stycken rent sjukligt orationella. Man hasar på i gamla invanda spår utan att lyfta blicken och fundera. ”Hur kan jag göra detta bättre och enklare?”

Vilken normalbegåvad mansperson skulle lägga en kritvit matta på golvet i köket?  Tacka faen för att det behöver tvättas. En grå-svart camouflagemönstrad matta skulle reducera behovet av tvätt med 90%.

Hur många män skulle köpa vita kalsonger och strumpor? Nej, vi väljer leopardmönstrad bomull. Inte bara för att likna Tarzan. Vi vill ha en kulör som är lite resistent.

Varför skall det städas en hel vecka innan det kommer ett gäng goda vänner på besök? Dessa struntar högaktningsfullt i om det finns någon dammtuss på toaletten bara de får en bit mat med passande dryck. För en festfixande man kommer drickat i första hand. Inte städningen

Listan kan göras hur lång som helst. Det skall vi inte göra. Däremot kan vi lova att det vid GAS makttillträde skall tas krafttag mot osund jämlikhetssträvan i hem och hushåll. Den som är bäst lämpad skall göra det aktuella arbetet.

Vi påstår visserligen att mannen i de flesta fall, i kraft av sin rationella läggning, är mest lämpad för det mesta, men det finns något som heter: Rättvisa. Hemarbetet skall delas lika. Inte som det är nu med stark slagsida mot det maskulina hållet.

Rösta på Grön AnSamling. Vi vill bekämpa orättvisor och stärka mannens ställning i hemmet.

september 26, 2013 at 8:51 e m 2 kommentarer

Gammal ”Termometer”

Vid förra lördagens genomläsning av förr-förra veckans ”Termometern” gjorde vi några noteringar som bör kommenteras.

I sin krönika konstaterade allas vår Eva Bergfast-Andersson, att nyhetstorkan är svår nu på sommaren. Det behöver den inte vara om man tar tillvara vad som bjuds.

Det har i GK bildats ett nytt parti, som alla vid det här laget inser kommer att blåsa de andra partierna av banan. En politisk sensation av extraordinärt mått. Har detta uppmärksammats i ”Termometern”? Nix. Inte en rad.  Detta är inget mindre än en skandal. Än mer skandalöst blir det i skenet av att Grön AnSamling (GAS) uppmärksammats på högsta politiska nivå. Tillförlitliga källor gör gällande att Barack Obama i förtroliga samtal med statsminister Reinfeldt yttrat: ”The whole world needs GAS. Now, and also in the future“. Sades det något om “The People party” eller “The Christian party”? Inte ett ljud.

Nej. Rappa på nu och kom till skott. Vi har redan en lång radda av tidningar som köar för audiens. Norran, Södran, Östran och Västran står i kö och intresse har visats från andra delar av landet. Vi har t.ex. lovat att ”Nerikes Enahanda” skall få komma och vi har även, efter viss tvekan, godkänt ”Norrskens-flamman”. Vi erkänner att vi inte riktigt vet vad det handlar om för organ men av namnet att döma är det väl rimligen något av, eller med, Norrländska fruntimmer.

I samma nummer hittade vi ett inlägg av Marcus Svensson som gjorde oss riktigt förbannade: Det skrivna hade rubriken: ”Vargen är ett politiskt djur” och det som gjorde oss förbannade var att vi inte hade skrivit det själva. MS redogör mycket klarsynt för de mekanismer som styr åsikterna om vargen.

Ett inlägg i måndagstidningen 26/8, undertecknat av tunga centernamn, Anders Åkesson och Bodil Wahlgren gjorde oss nyfikna. Rubriken var ”Vi måste värna om svenskt lantbruk”. Välskrivet och i sak korrekt. Tror vi. Duon skriver på ett ställe: ”Vi vill införa en ko-peng. För oss är det viktigt att vi använder EU:s jordbruksstöd effektivt: Stöd skall gå till riktiga bönder och inte till golfbanor”. Det är nog i sak riktigt. Men. Går stöd verkligen till golfbanor? Det var oss obekant. Vi trodde det var ko-peng till bönderna och inte en kopek till golfen, som gällde. Vi ser fram emot ett klarläggande.

F.ö. noterar vi att volymen på ”Termometern” varierar i hög grad. På måndagarna är den så tunn att man misstänker att tidningsbudet tappat bort hälften. På lördagar är förhållandet det motsatta. Nåväl. Det är inte kvantitet som gäller, utan kvalitet.

Därför: Visa kvalitet genom ett reportage om århundradets största politiska skräll: GAS intåg på den politiska arenan.

september 15, 2013 at 8:08 e m 1 kommentar

”Va va det jag sa?”

Att vara efterklok är ingen större konst. Det klara de flesta. Att vara ”förklok” är aningen svårare. Att kunna förutse skeenden och händelser är få förunnat.

En del är så korkade att de tror på diverse spågummor och liknande. Bedragare som lurar i folk att de kan se in i framtiden och tala om var tappade ringar finns, eller vad som hänt bortsprungna hundar. Någon enstaka gång gör slumpen att Saida och co har rätt. Detta blir omtalat. De 99 % av fallen där hon har fel är det ingen som noterar.

Jag känner en man vars tax försvann.  Av ren nyfikenhet ringer han Saida för att efterhöra var hunden kunde tänkas finnas. Saida svarar inte själv. Hon påstods vara bortrest, men taxägaren får framföra sitt ärende och lämnar adress och telefonnummer. Vad gör Saida nu? Jo hon kan, med vetskap om vistelseort, på kartan se att det går en större trafikerad väg i närheten, samt en å, inte heller så avlägsen. Vad har oftast hänt drivande taxar som försvinner? Jo antingen drunknar de eller blir ihjälkörda. (Numera riskerar de också att bli vargmat eller hamna i någon vildsvinskäft.)

Saida ringer upp, och under fingerad vånda värker hon fram något i den här stilen: ”Jag ser ett långt rakt band. Jag vet inte säkert men det kan vara en större väg. Jag ser också något silvrigt glittrande. Kanske en större bäck eller å.” Om nu hundägaren letar utefter vägen eller stränderna så är det inte uteslutet att han hittar sin hund drunknad eller överkörd. (Detta var innan hundarna rände runt med pejlhalsband. Detta djävulens påfund som Allvarlige Alvar skall få kommentera vid tillfälle. En funktion är dock bra. Man hittar sin döda hund.)

”Tänk va fantastiskt. Saida visste var min hund var!” Bullshit!

Nu kom vi lite vid sidan av ämnet.  Vi ville egentligen framhäva en av GK-bloggens starka sidor: Förmågan att förutse vad som skall hända och ske. Vi har inga övernaturliga gåvor utan bara ett sunt bondförnuft att luta oss mot. Det räcker långt och vi får i stort sett alltid rätt. Några exempel: När Luen med ”Fansådumt” skulle etablera sig söderut roade vi oss med att slå vad med ett stort antal personer. Vi påstod att det skulle skita sig medan ”motståndarna” var så blåögda att de satsade en hela Malt-whiskey på motsatt händelseförlopp. Samma sak med ”Häxparken”. Att få rätt där var lika enkelt som en straffspark från 2 meter, utan målvakt.

Nu skall vi sticka ut hakan och berätta vad som kommer att ske i ett antal kontroversiella frågor. Vi slår inte vad om någon Whiskey nu, för överkonsumtion går illa åt vår lever.

Första förutsägelsen: Debatten om vargens vara, eller inte vara rasar i riket. Från att det varit förenat med näst intill dödsstraff att bara titta lite elakt på en varg så ges det numera möjlighet att skydda sin egendom, får, hundar etc. Detta är högst rimligt. Men jägare och djurägare är fortsatt oroliga, vilket är förståeligt. Lugn. Det ordnar sig på sikt.

Vargpopulationen är nu så pass stor att tillväxten accelererar ganska så raskt till nivåer som blir minst sagt obekväma. Detta om inte politiker och myndigheter tänker om.

Vi påstår: Inom en icke avlägsen framtid, 3-5 år, har problemen blivit så stora att de flesta av vargens tillskyndare kommer att be, ja kräva, att jägarna skall ta sitt ansvar och skjuta vargar. Ungefär som när personer, som tidigare utmålat rådjursjägare som blodtörstiga barbarer, ropar på avskjutning om ”lilla Bambi” stulit någon tulpanknopp i deras trädgård. En god vän och före detta arbetskamrat yttrade de tänkvärda orden: ”Vänta tills att vargen etablerat sig innanför tullarna och små söta Chihuahuaor sticker ut som tandpetare i varggapet då blir det annat ljud i skällan.”

Det kommer det att bli. Då står vi där med klädsam självgodhet och myser: ”Va va det jag sa!”

Vidtala redan nu någon jagande god vän att lova hjälp er, när vargarna börjar bli för efterhängsna.

Vi återkommer med fler förutsägelser i andra ämnen.

PS.

Ett tillägg. Nu hade vi lite otur. Ovanstående skrevs för någon vecka sedan. Jag har tidigare erkänt att bloggen behöver teknisk support för att få det skrivna ut i ”etern”. Supporten har varit bortrest så därför hann framsynta politiker med Lena Ek i spetsen lägga fram ett förslag ang. rovdjursförvaltningen, som kanske gör att den ovan beskrivna populationsutvecklingen mildras. Bra Lena! Det märks att du härstammar från Hammarglo.

DS.

september 13, 2013 at 11:45 e m 1 kommentar

Valmanifestet: Militant feminism

valfläskVi fortsätter redovisningen av tankegångarna i vårt valmanifest Det är kanske lite otaktiskt att gå ut så här tidigt. Risken att andra politiska partier kopierar våra förslag är uppenbar. Vi ser redan oroande tendenser i och med att Alliansen gått ut och lovat pensionärerna en hundralapp i skattesänkning. Det är naturligtvis småsmulor jämfört med vårt löfte om total skattebefrielse så konkurrensen på det planet är inte mördande.

Idag skall vi behandla något som vi faktiskt hoppas att alla partier tar efter. Avståndstagande till den s.k. ”feminismen”.

Få företeelser har genom åren skänkt oss sådan glädje och tillfredställelse som kvinnor. Utan dessa fantastiska varelser skulle tillvaron för en normalt funtad mansperson te sig som en hopplös vandring i öknen utan en enda liten oas inom räckhåll. Tillvaron skulle vara fullständigt meningslös.

Vad skulle en tonåring sysselsatt tankarna med under en tråkig kemi- eller mattelektion om inte med flickor? Hur mycket folk hade samlats i folkparkerna, om inte förhoppningen om närkontakt med motsatta könet funnits? Kom man dit enbart för musiken och dansen? Ingalunda. Låt oss slå fast. Vi älskar, och har alltid älskat kvinnor. Kvinnor värda namnet.

Vad vi däremot tycker hjärtligt illa om är ”feminister”. I synnerhet s.k. ”militanta feminister”. Nu kallar sig visserligen snart sagt alla, av populistiska skäl, sig för feminister. Till och med en så pass förståndig karl som Reinfeldt tittar storögt in i kameran och säger: ”Jag är feminist.” Alla är feminister. Låt oss reda ut begreppen och definiera vilken variant som vi, med rätta, tycker erbarmligt illa om.

Kvinnan har i ett historiskt perspektiv understundom behandlats illa. Det råder ingen tvekan om det. Lika lön för lika arbete är en självklarhet, och det är skandal att så ännu inte är fallet, fullt ut. Samma karriärmöjligheter inom skilda sektorer också. Men. OBS! Vi anser att resp. kön skall passa till jobbet ifråga. Om så är fallet, så skall naturligtvis jämlikhet råda. Självfallet bör också likhet inför lagen vara en rådande princip.

Nu finns det en liten klick vilsegångna och högljudda ”feminister” som genom sitt agerande och metoder motarbetar ett gott syfte. Ett bärande element i deras kontraproduktiva kamp är att alltid, överallt, smutskasta personer av hankön. Män är svin, äckliga, våldtäktsbenägna, horkarlar som borde utplånas från jordens yta. Det finns säkert ett och annat mansjouvernistiskt svin men att dra alla över en kam är oförskämt, onödigt, enögt och enfaldigt.

Det är trevligt med kvinnor. Om dessa också ser trevliga ut så är det definitivt inget minus. Att män tittar på vackra kvinnor är väl inget konstigt. Tvärt om. Det vittnar om att såväl kropp som själsliv fungerar enligt vår skapares intentioner. Det är heller inget fel att kvinnor tittar lite skälmskt och lystet på attraktiva manspersoner. Vi på bloggen har glädje av detta.

Flickor, damer, kvinnor vad man nu vill kalla dem, lägger ner en inte föraktlig tid på att göra sig attraktiva. Man sminkar sig, spenderar mindre förmögenheter på täta besök hos frissan och att tyget inte räcker till att skyla hela bysten är inget utslag av sparsamhet med textilierna. Nej. Man vill visa upp sina behag. För vem? Oftast är det nog motsatta könet som är måltavla för ambitionerna. ”Nej, nej”, säger FI-kvinnorna ”Jag gör det för min egen skull. För att jag skall känna mig säker i min roll som självständig, fri kvinna.” Nja. Vi tror vad vi vill. Kvinnor vill attrahera män, (i undantagsfall andra kvinnor). Män vill imponera på kvinnor.

Enligt militanta feminister är alla män som fastnar med blicken i ett djupt dekolletage eller tittar aningen lystet på ett par välsvarvade kvinnoben, presumtiva våldtäktsmän och banditer. De är dreglande äckel och avskum som borde kastreras och steglas partiellt.

Om en klädkedja, eller annan, som säljer varor till en kvinnlig publik, annonserar sin vara genom att förevisa den på någon annonspelare där en välskapt kvinna visar upp trosor, BH eller vad det nu kan vara blir det ett helvetes liv: ”Kvinnoförnedring. Könsförnedring. Spridande av ett osunt kvinnoideal” etc. Vad är det som är förnedrande? Om modellen är för smal, eller för den delen alltför fet, kan det vara tveksamt. En modell så voluminös att man inte kan avgöra var brösten slutar och magarna tarvid, är nog inte så säljande. Nu hör jag hur det rasslar till ute i stugorna. Feministerna reser sig som en man, höll jag på att säga, och vrålar: ”VA! Skall inte en fri, stark, självständig kvinna få se ut som hon vill?” Naturligtvis får hon det men det säljer knappast i den utsträckning som det ”elake, klädkedjeägande, kapitalistiska svinet” önskar. Skulle man inte kunna tänka sig att ”en fri, stark, självständig kvinna” också kan se ut som en fotomodell? Här menar vi inte den trådsmala, ganska frånstötande typen, utan en med lagom antal kilo och med anletsdrag som hamnat på rätt ställe. Är det kriminellt att vara snygg? I så fall ligger vi på bloggen lite risigt till. Måste ett äkta, vänsterradikalfeministiskt praktexemplar alltid gå kring i hemstickade, fotsida kläder i regnbågens alla färger. Långt stripigt hår som det kostat stor möda att få tillräckligt risigt. Röda strumpor som kliar och en tovad hatt som vore den hämtad från någon gammal Åsa- Nissefilm?

De kanske de måste. Dock är det inget som lockar det manliga könet, men det är väl det som är meningen.

När Grön AnSamling (GAS) kommer till makten blir det en stark reducering av de militanta feministernas svängrum. Det skall bli straffbelagt att smutskasta oförvitliga manspersoner och att sprida ett osunt kvinnoideal. Innehav och uppförande av Valerie Solanas, SCUM-manifest innebär med automatik fängelse under minst en månad. Där skall den skyldige straffas med tvångsvisning av ”Dressmans” reklamfilmer där ett antal lagom medelålders män, charmigt småskrattande, kliver upp ur havet iförda kalsonger. Då får de lära sig vad äkta, maskulin förnedring innebär.

Som tidigare påtalats. Vi älskar kvinnor. Den riktiga varianten. Därför skall vi införa att nytt begrepp som inte fläckas av gamla vanföreställningar:”Kvinnoist”

När GAS vunnit nästa val kommer alla att deklarera: ”Jag är kvinnoist”

Med GAS, mot feminism, för kvinnoism!

september 9, 2013 at 8:00 f m Lämna en kommentar

Youtube

Det finns en del nymodigheter som inte är så dumt. Youtube till exempel. Där finns mycket skit men också bra musik som ibland inte finns inspelad på skiva.

Bloggande kollegor brukar tipsa om musik som de tycker är bra och ibland överensstämmer deras åsikt med GK-bloggens. Jonny brukar nämna namn som Van Morrisson och Elvis Costello och det tyder på ett gott förstånd.

I depression över att ett hett efterlängtat tillfälle att få se Neil Young live inte blev av, på grund av att en medlem i ”Crazy Horse” skadat armen, satt jag och tröstade mig med hans musik på Youtube.

Av nyfikenhet över hur andra tolkar hans verk tittar jag på detta klipp: En skönsjungande, sensuell Grace Potter och gitarrvirtuosen Joe Satriani, omgivna av ett gäng kompetenta musiker, tolkar på ett mästerligt sätt Youngs ”Cortez the killer”. Tryck här och njut.

En del av säger nu ”Fy faen vilket skrän!” Andra: ”Det var inte så dumt.” Ett tips. Ni som tycker det var uthärdligt: Lyssna gärna flera gånger. Typiskt för Neil Youngs musik är att den ”växer”. Låtarna blir bättre och bättre ju mer man lyssnar. God musik är slitagebeständig. Motsatsen är det trallvänliga, som fastnar direkt, men som ganska snart orsakar illamående.

Vi återkommer med mer tips eftersom vi känner oss manade att sprida lite musikkultur.

F.ö. skall ni rösta på Grön AnSamling. Vi kommer att förbjuda dålig musik när vi tagit makten. Vad som är bra och dåligt avgör vi. Detta borgar för kloka beslut.

september 8, 2013 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Lördag

Lördagsmorgon, och tid att bläddra igenom sistlidna veckas tidningsskörd, inklusive ”Termometern”. Att vi inte läser direkt beror inte bara på tidsbrist utan också på vår inställning att det mesta var bättre förr. Därför låter vi skrifterna ligga till sig lite. De blir på så vis äldre och bättre och man har haft tid att, via annan nyhetsförmedling, se om det skrivna stämmer med verkligheten. Det gör det oftast när det gäller ”Termometern” men aldrig det som står i s.k. ”Kvällstidningarna”.

Radion står på och jag förstår så småningom att det handlar om ”Ring så spelar vi”. Jag känner inte riktigt igen rösten. ”Det där är väl inte Lisa Syrén?” ”Jo” upplyser min hustru som nyttjar revaxör regelbundet och därmed borde vara trovärdig. Att jag inte kände igen Lisa berodde kanske på att den allra glättigaste, jobbiga  jargongen lyste med sin frånvaro.

Jag har tidigare kritiserat Lisa Syrén. I dag skall jag, tvärt om, berömma henne. Vid samtal med en hustru till en älgjagande man, någonstans norrut, påtalar hur hon bra, nyttigt, gott och ekologiskt oantastligt det är att äta viltkött. Hon pekar också på vilket bra liv viltet levt innan det var dags. Nu kommer naturligtvis någon och säger: ”Det hade väl varit ännu bättre om älgen fått leva.” Här har vi ett grundläggande och vanligt fel i tankegången. Livskvalitet handlar inte om volym utan om, just det, kvalitet. Vi skall ha det bra den stund vi fått oss tillmätt. Hur lång den blir spelar i slutänden ingen roll (Det gör i och för sig inte kvalitén heller). Varken för oss, älgen eller morkullan. Vi har sagt det förut. En dödande kula är den smärtfriaste död en älg kan få. Allt annat är plågsammare. Inte minst en vargattack mot en vuxen älg.

Ytterligare ett plus i kanten för dagens ”Ring så spelar vi” (vi hörde bara detta lilla avsnitt så vi reserverar oss för resten). Älgjägarhustrun hade den goda smaken att önska en skiva, av och med, Allan Edwall. Denne briljante skådespelare och geniale text och musikmakare. Fler borde lyssna på honom.  Kan man tänka sig någon annan i rollen som ”Karlsson” i Strindbergs ”Hemsöborna”? Nej.

Strindberg var också genial

Tryck här så får ni höra Edwalls ”Familjeporträtt”

september 7, 2013 at 12:54 e m 1 kommentar

Kamratlig fostran

Pennalism, i form av stryk med strykjärn, på ett riksinternat i sköna Värmeland har orsakat rabalder av den grad att skolan nu stängts med omedelbar verkan. Styrelsen ställde sina platser till förfogande och rektorn fick sparken. I media har de som inte blivit utsatta snyftat och berättat hur kränkta de är för att deras kära skola bommats igen.

Detta låter förfärligt och dramatiskt och vi här i GK undrar naturligtvis om något liknande kan tänkas hända här. Därför lånar bloggen ett par kompetenta reportrar från lokala ”Termometern”. Eva och Bosse blir själaglada över att få komma ut och lufta sig lite i dessa nyhetstorkans tider. Vi anträder resan västerut till länets motsvarighet, Risk- och piskinternatet Lunshärj.

Efter ett antal kilometers färd på slingrande grusvägar öppnar sig landskapet och vi står snart parkerade framför an ståtlig herrgårdsliknande byggnad. På gårdens trappa poserar skolans rektor för fotografer från andra tidningar som är ute i samma ärende som vi. När Södran, Norran, Östran och Västran fått sina bilder är det vår tur. Under vår väntan har vi noterat alla, synbarligen välartade, skolbarn som skyndat hit och dit i sina gula och blåa skoluniformer. Ett gäng förstaklassare har idrott på schemat. Även dessa har enhetlig gymnastikklädsel i svenska flaggans färger och deras överarmar och smalben går i samma färg. De drillas i taktfast gång av en person med utseende och röstresurser som en gammal hederlig överfurir från 60-talet. Det visar sig vara en äldre elev som fått hedersuppdraget att skola in sina nya kamrater. Hela bilden andas ordning, reda och disciplin.

Rektor Staffan Törndvärg gör vid första anblicken ett jovialiskt intryck. En glad och lättsam typ som inger ett visst förtroende vid ett hastigt påseende.

”Stig på” bjuder Rektorn med en gest mot kontoret. På de mörkgröna väggarna hänger porträtt på gamla elever som fått sin fostran här ända sedan 1896. Vi känner omedelbart igen ett antal prominenta personer som skaffat sig höga positioner inom Gröna Köpingens rågångar: Provinsialläkare Malte Mjälthbrand, Friherre Filip von Oben, Whisky-importören Harald Oban och charkuterigrossist Axel von Färsen, för att nämna några. Alla medborgare som av födsel och ohejdad vana kommit i åtnjutande av ett aktat namn och icke föraktligt välstånd.

Rektor Törndvärg har tagit plats i en skinnfåtölj av Chesterfield-typ. Vi står och väntar på en inbjudan att också sitta ner men vi får vänta förgäves. Vi småpratar om väder och vind och när samtalet så småningom kommer in på skolfrågor märker vi en gradvis förändring hos skolledaren. Begrepp som disciplin, ordning, fostran, aga m.m. får hans ögon att ändra färg och när begreppet pennalism kommer på tal får han något lystet i blicken och kramar armstödet så att knogarna vitnar.

Nu tar vi mod till oss och ställer den som vi tycker berättigade frågan: ”Skulle något sådant som hände i Värmland också kunna hända här på Lunshärj?” Törndvärg ryggar till som för ett piskrapp. Han blir högröd i ansiktet och fradga bubblar i mungipan när han väser fram: ”Hända här??? Skulle vi låta någon sketen skolinspektion stänga vår gamla anrika, framgångsrika skola? Aldrig! Här har vi under alla år fostrat gräddan av landets ungdomar till framgångsrika medborgare och det tänker vi fortsätta med.”

”Vi har infört ett nytt och kostnadseffektivt personalkoncept. Vi har inte längre någon dyr bemanning på elevhemmen utan ordning och reda övervakas av avgångseleverna. Av besparingsskäl skall jag själv börja undervisa i ämnet ’Affärsmoral och etik’ och jag håller just i dagarna på att klippa ihop en instruktionsfilm i ämnet. För bara någon timme sedan hittade jag ett klipp på Youtube som på ett utmärkt sätt belyser hur man handskas med personer som häftar i skuld och inte kan göra rätt för sig. Titta skall ni få se.”

Törndvärg startar sin dator och vi känner genast igen ett klipp från Hans Alfredsons film ”Den enfaldige mördaren”. Det är den scen där arrendator Månsson (Nils Ahlroth) uppsöker fabrikör Höglund (Hans Alfredsson) för att reglera en skuld som förfallit. För att kunna göra rätt för sig har Månsson tvingats sälja sin häst. Rektor Törndvärg skrockar belåtet när Höglund slänger pengarna i öppna spisen. (” Månsson skall inte tro att jag bryr mej om en sån här struntsumma. Det är principen.”)

”Så skall de tas. Detta glömmer typer som Månsson aldrig och nästa gång betalar de i tid. Ho ho ho ha ha ha. Det var roligt! Detta blir en utmärkt instruktionsfilm för blivande företagsledare. Dessa måste kunna avskeda folk och sänka löner utan att hindras av sentimentalitet, empati och andra effektivitetshämmande handikapp.”

Här måste vi, dessbättre, hastigt lämna Lunshärj, Eva och Bosse får samtal från redaktionen och beordras att åka och göra ett reportage om en kamphund som är så fantastiskt lik Stefan Löven att hunden inledningsvis fick livvaktsskydd innan misstaget uppdagades.

Det var ganska skönt att retirera från Lunshärj. Vi tyckte nog att filmklippet var en aning obehaglig men det kanske är vi som är känsliga i överkant. Ni kan titta på scenen om ni trycker här. Döm själva.

september 3, 2013 at 8:43 e m Lämna en kommentar

Ju mer förr, desto bättre

Skall man reta upp någon riktigt ordentligt så finns det en osviklig metod. Den fungerar rent kusligt effektivt. I synnerhet på individer som skall vara lite ”på”. Strebertyper som skall vara på bettet och visa hur duktiga och framåtsträvande de är. ”Nu måste vi se framåt. Glöm det gamla. Tänk progressivt.” Hur många anställningsansökningar innehåller inte det krystade och inställsamma: ”Förändringsbenägen person som inte fastnat i gamla fåror utan ser framåt och söker nya utmaningar. Jag ser inga hinder. Inget är omöjligt.” Fy faen vilket dravel. Det finns hur mycket som helst som är omöjligt. 9,30 i stavhopp. 5,3 sekunder på hundra meter(löpning) osv. Bara en så utomordentligt enkel sak som att få en i övrigt god hustru att inse att en Snookermatch mellan O’Sullivan och Selby är viktigare än ett avsnitt av Downton Abbey är fullständigt utsiktslöst. Nästan allt är vid närmre granskning mer eller mindre omöjligt.

Det som retar folk till vansinne är det gamla hederliga uttrycket: ”Det var bättre förr”. Yttrat i fel sällskap får man en iskall blick och man har genast klart för sig vilken äckligt reaktionär usling man är.

Allt var naturligtvis inte bättre förr. Inte allt. Men mycket. Exempelvis var man yngre förr, utan dåliga knän och förkrympta biceps. Lite tråkigt att det så småningom drar ihop sig till ”Gammal fäbodspsalm från Dalarna”. Sen skall man ju vara död så otroligt länge. Till nästa istid, ja faktiskt ända tilldess att solen slocknar vilket den lär göra om ca 4 miljarder år. Sett i det perspektivet är det väl en Guds nåd om man slipper det som utlovas, av diverse trossamfund: Ett evigt liv, som belöning för ett dygdigt leverne.

Digerdöd, hungersnöd, pest och kolera var förmodligen inte så kul. Det slipper vi nu och vi har turen att se att dessa fenomen numera grasserar på annat håll i världen. Charmen med loppor, vägglöss och stampade jordgolv kan också diskuteras. Men detta fanns å andra sidan i hus som var välbyggda och inte möglade bort efter något decennium. Vägglössen har fått en renässans. Detta är en effekt av detta förbannade resande som vi inom ”Grön ansamling” (GAS) skall sätta stopp för när vi kommer till makten. Vägglöss och gas är en tragisk kombination. Det kostade livet för en av våra mest begåvade diktare. Dan Andersson. Han dog på ett illa vädrat hotellrum där man gasat vägglössen med cyanväte. Men detta vet ni redan. Dan Andersson är unik. Eller var. En diktare som tilltalar de flesta. Både vi vanliga bondtölpar med enkel smak och alla de som gör anspråk på att vara lite exklusivt kulturella. Ja inte alla. De riktigt svåra, sorgmodiga konsumenterna av obegriplig lyrik tycker naturligtvis att Dan Andersson verk är poetisk pekoral. Hans dikter rimmar och det är inte fint. Det var inte detta det skulle handla om.

Vi skulle kunna räkna upp ytterligare saker från förr. Exempelvis korstågen, där stridsmän drog kring och slog ihjäl folk för att lära dem bli kristna. Det finns mer tveksamheter men det är oändligt mycket lättare att hitta det som var bättre förr. Mycket bättre.

Om någon hade sagt till undertecknad när man som liten parvel satt vid bryggan och metade abborre att fisken nästan skulle försvinna hade man ruskat på huvudet och konstaterat: ”Där står en idiot.” Det fanns mängder av fisk. Abborre, gädda, mört och snorgärs. Att ro ut och kasta eller meta och bli utan fångst fanns inte i tankevärlden. Ej heller idiotin att kroka en gädda, landa den och sedan sätta tillbaka. Jo, för små naturligtvis. (Vi skall vid tillfälle be Allvarlige Allvar kommentera catch and release.)

Vindstilla sommarnätter kunde man få följa med en välvilligt inställda vattenägare och stöja ål. Vattnet var kristallklart och när man lärt sig beakta vattnets brytning kunde ett antal ålar få sätta livet till. Otroligt trevligt. Idag är siktdjupet obefintligt och vattnet är, som det kanske skall vara i Gröna köpingen, grönt. Klart, rent vatten tycker vi nog var mycket bättre.  Det fanns det förr.

GK hade på den tiden ett hygglig framgångsrikt bandylag. Nöjesutbudet var kanske inte så stort så hade man inte frusit tillräckligt på någon rävjakt så gick man och tittade på matcherna. På naturis. Man lyckades för det mesta genomföra seriespelet på Gröna Viken, vid Ökno eller annorstädes. Så småningom spolades det en landisbana. Av ett gäng övernaturliga entusiaster, med Mats D. i spetsen som kunde maka till is när det var plusgrader. Vart vill vi komma med detta? Det var riktiga vintrar förr. Det var bättre.

Ganska tidigt började intresset för det motsatta könet att spira. Söta småskoleflickor fick hjärtat att klappa hastigare. (Det är bäst att påpeka att vi var jämnåriga så inga missförstånd uppstår.) Av dessa blev det vackra tonårsflickor och på den vägen är det. När man idag möter någon gammal tonårsförälskelse ser man att åren gått. Det gör förmodligen hon med. Hur som helst. De var snyggare förr. Mycket snyggare, och det var bättre.

Tågen höll tidtabellen. Tågen höll och tålde snö och kyla. Torbjörn Fälldin var statsminister och det fanns roliga och trevliga sossar. Gunnar Sträng var en skojig prick och hans klassiska: ”Varför använda så mycket krångliga ord när det finns en adekvat Svensk vokabulär” är, just det, klassisk och fyndig. Sossarna var roligare förr.

Sist men inte minst. Sträckjakt på morkulla var tillåten. Det var gott om skogshare i marker som nu endast hyser den bruna Tyska kusinen (eller Fältharen om man så vill). Det fanns inga vildsvin. Svin som bökar och förstör den övriga jakten. (Hur många grisrena älghundar hittar man idag?) Hundarna var bättre förr.

Vi skulle kunna hålla på så här i det oändliga och peka på mängder av saker och företeelser som försämrats med tiden. Det skall vi inte göra utan sluta med en uppmaning: Titta bakåt. Av det som är, och framför allt av det som varit, kan vi dra lärdomar och ändra vårt beteende till det bättre. Ja inte vi på bloggen. Vi har inget som behöver ändras. Det är bra som det är.

Vad kan vi lära av framtiden? Av något som vi inte vet något om. Inte ett dugg.

Bort med alla hurtfriska, bredkäftade typer som orerar om progressivitet, framåtblickande och annat tjafs. Nej, se tillbaka och gläds åt alla goda minnen från en tid som var så mycket bättre.

september 2, 2013 at 5:00 e m 3 kommentarer

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

september 2013
M T O T F L S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se