Lokalhistoria

oktober 1, 2013 at 8:00 f m Lämna en kommentar

Fördömt. Nu hann Jonny före oss igen. Jonny lanserar på sin ”Mönsteråsblogg” tankarna på en lokalhistorisk tidskrift, en tanke som också grott hos GK-bloggen under längre tid.

Delar av GK-bloggen var under 80- och 90-talen engagerad i ”Forsabygdens Ortfiskeförening” och medverkade som skribenter i organet Ortfiskenytt. Föreningens målsättning är, och var, att värna om Orten (eller Iden) i Lillån. En annan viktig uppgift var att försöka upplysa och tillrättaföra befolkningen i ett litet samhälle österut, Hammarglo. Vi såg det som en akt av medmänsklighet att sprida kultur bland de med sämre förutsättningar. Idrottsliga enviger utkämpades dessutom mellan byarnas atleter, och det hela präglades av gott humör och de flesta tog nog påhoppen som ett utslag av skämtlynne. Alla förstod nog inte detta, och vi beklagar om någon eller några tog illa vid sig. Vi är i dagsläget måna om att hålla oss på god fot med Hammarglo eftersom Lena Ek har sina rötter där. En kvinna som haft modet att lansera början till en vettig rovdjurspolitik.

Ortfiskenytt hade av naturliga skäl inte så stor spridning. Det var i första hand Forsaborna och den mindre del i Hammarglo som var läskunnig. Vi tycker det är lite synd med så begränsad spridning, för i organet publicerades bl.a. synnerligen intressanta artiklar av folklivsforskare Rune Thydare, som kastade ljus över tillblivelsen av diverse ortsnamn med anknytning till bygden och länet.

Med början här och nu startar en artikelserie under namnet: ”Lokalhistoria i GK, med omnejd”

Vi börjar med utdrag ur Ortfiskenytt och återkommer senare med nyskrivet material.

Folklivsforskare Rune Thydare kom, efter år ar intensiva studier av gammalt arkivmaterial, fram till vad han tror är sanningen beträffande tillkomsten av ortsnamnet ”Hammarglo”. Rune är nog tämligen säker på att detta är en korrekt tolkning av ortsnamnets historik, men har någon läsare avvikande mening är ni hjärtligt välkomna med kommentarer.

Hammarglo.

Ortsnamnet ”Hammarglo” härleds med stor säkerhet ur ett tidigt 1000-tal. Träskmarkerna kring nuvarande Kråkerum var under denna tid gemensam utmark för tvenne byar, Forsa och Hammarglo. Enligt dåtida sed uppfördes med gemensamma krafter diverse lador och slogbodar för bärgning av det magra starrgräs som slåttermaderna därstädes vid gynnsam väderlek kunde bära. Redan vid denna tid kunde avvikande karaktärsdrag urskiljas bland de i byggnationen medverkande byborna. De från Forsa kommande hantverkarna voro synnerligen flinka och initiativrika och grep sig verket an med stor framåtanda och skicklighet. Hantverkarna från Hammarglo däremot utmärkte sig för passivitet, kraftlöshet och total brist på dådkraft.

Detta vållade naturligtvis irritation bland Forsaborna och ett uttryck man ofta hade anledning att nyttja löd; ”Stå inte där med hammaren och glo.” Därmed var uttrycket ”Hammarglo-bo” fött och tillmälet överfördes sedan att gälla som namn på deras ordinarie bostadsort.

I sammanhanget kan nämnas att en sällsynt kraftfull och urstark Forsabo, som alltid ensam hade hand om resning av takstolar och tyngre bjälklag, av detta skäl fick smeknamnet ”Bjälke”. Stavningen ändrades till Bielke och han tillskansade sig sedermera Kråkerum och står i historieböckerna som mäktig, adlig ägare till storgodset.

Till signaturen ”Vetgirig” ber vi att få återkomma brevledes, emedan den något ekivoka sanningen bakom tillkomsten av det efterfrågade ortsnamnet ”Gökaskratt” kan väcka anstöt hos vår erkänt känsliga läsekrets.