Höstkänning

oktober 3, 2013 at 12:54 e m Lämna en kommentar

Lite kallare. Det är skönt. Det skall inte vara 27 grader varmt i september. Personer som har sol och bad som hobby, tyckte det var bra. De fortsatte att exponerar sig för ultraviolett strålning och väta och dra på sig urinvägsinfektion, melanom och annat elände.

Flyttfåglarna är slugare än så. De känner på sig när det är dags. Svalorna som nyss satt på elledningarna som nottecken i en aning entonig melodi, är nu borta. Lite sorgligt tycker somliga. Inte alls. Det vore sorgligare om de stannade kvar. Utbudet av insekter är minst sagt magert på vintern och om de inte flyttade gick vi miste om glädjen att se dem komma tillbaka nästa år.

Vi skall inte fördjupa oss i naturen, den låter vi Allvarlige Alvar ta hand om. Alvar skall få utökat svängrum. Av två skäl. På statistiken ser vi att inlägg som handlar om skog, djur, jakt mm. är populära. Alvar har dessutom genom ändrad produktionsinriktning fått mer tid att ägna sig åt gästspel på bloggen. Vi ger Alvar ordet:

”Nä, nu skiter jag i det här! Inte i bloggen. I jordbruket.

I snart en mansålder har jag brukat fädernejorden, efter bästa förmåga. Jag har inte vilat mig över hövan utan gjort mina dagsverken med råge. Men, jag har gjort det med glädje och jag gnäller inte. Det har varit fantastiskt. Jag har älskat mina djur, som samtidigt som de gett mjölk och kött, hållit hagar och ängar i hävd. Hagar och ängar som tätortens invånare gästat med sina picknickkorgar, och där kunnat njuta av blomsterprakten. Skapad av mular och lien. I kanten mot stenmurar och byvägen har de vid midsommartid kunnat plocka blåklint i den zon som jag skonat från växtskyddssprutan. Inte bara med tanke på midsommarfirare utan också för att spara lite ”ogräs” och insekter till fasanerna och andra behövande.

Vad gör tätortsborna när de tuggat ur sin korg och plockat sin blåklint? Jo då skall de hem och tända midsommargrillen. I charken står de och väljer och vrakar. ’Helgrillad fläskfilé vore inte så dumt. Få se här: Ursprung Sverige. 139:-kilot. Fy fan va dyrt. Dessa djävla bönder. De får ju en massa bidrag så de borde kunna hålla ett rikligt pris. Men se här! Här har vi dansk fläskfilé för 89:- Den får det bli.’

Köttbiten åker på grillen. Efter några öl och snapsar blir de lite gråtmilda och sentimentala och resonemanget kommer in på ett reportage man sett på TV som visar om hur man behandlar slaktdjur utomlands. ”Det är ju fullständigt förfärligt, stackars arma djur: Hur kan detta få fortsätta?”

Nu vet jag exakt hur det låter ute i folkhemmet. Jag skall dra det, så är det gjort: ’Men låginkomsttagare med många barn som har det knapert. De har inte råd att äta svenskt kött.’ Det har de kanske inte och det är naturligtvis tråkigt. Men då skall man inte hålla på att ondgöra sig över dålig djurhållning i lågprisländerna. Kvalitet och god vård kostar.

Som sagt. Nu skiter jag i detta. Jag har pension, så jag reder mig. Jag är inte hämndlysten men jag skall ge tätortsborna en läxa. Om de nu inte uppskattar ett öppet landskap och vill vara med och betala vad det kostar med god djuromsorg skall de slippa. Jag skall plantera gran på hela gården. Ända intill byvägen. Ner till strandkanten mot sjön. Snart skall orkidéerna och midsommarblomstren ersättas av mossa och röksvamp. Det enda som trivs i en välsluten granskog på gammal åkermark. Själv skall jag sitta och rulla tummarna och se hur granarna växer. Det blir kanske lite jobbigt om några år, vid jultid, för då kommer tätortsborna och skall hugga sin gran. En verksamhet som de tror ingår i allemansrätten. Nåja. Jag skall nog kunna freda både mig själv och granarna. Det blir säkert bra med det.

Nog för idag. På ledig tid, som det blir mycket av nu, skall jag blogga om skogsbruk, djur, natur, väder och vind när Bosse ber mig. Det blir nog ett inlägg om jakt härnäst”.

Vi tackar Alvar för detta. Nog låter att han lite bitter och ilsken, men får han skriva av sig om jakt och hundar nästa gång, så blir nog humöret bättre.