Trist Älgbrist

oktober 20, 2013 at 8:41 f m Lämna en kommentar

Vi sprang på Allvarlige Alvar ute på köpingen, och vi undrade om han kunde kommentera årets älgjakt, som nu har några dagar på nacken. Alvar ser lite avslagen ut så vi förmodar att utfallet inte har varit det önskade. Alvar får ordet utan att vi ställer närgångna frågor.

”Ja då har man suttit där igen. I en fantastiskt färgsprakande natur som vi inte sett så mycket av på grund av dimma, duggregn och annat elände. Nåja, vi har inte farit illa och vi har ej heller störts av intensiv skottlossning i grannskapet. Premiärmorgonens akustiska upplevelse inskränker sig till ett (1) skott i gränsen till hörhåll. En så händelsefattig premiär har mina åldriga öron aldrig upplevt tidigare. Frånvaron av skott beror nog inte på att en massa jägare springer runt med ljuddämpare på studsaren utan orsaken är nog att älgarna lyst med sin frånvaro. Om detta i sin tur beror på en klen älgstam eller är väderberoende vill jag låta vara osagt. Kanske är det så, att den av enögda företrädare för skogsbruket, efterlysta halveringen av älgstammen, redan skett. I så fall ropar man snart på en halvering av den återstående halvan. Så vill man hålla på tills att skogsskadorna är noll, men då har vi å andra sidan inga älgar kvar. Älgar som trots allt genererar en icke föraktlig avkastning i form av arrendeintäkter och förnämligt ekologiskt kött. Ett par hundra tusen jägare skulle dessutom tycka att det vore lite trist. Väsentlig ”livskvalitet” skulle gå förlorad. Men det räknas inte.

Vi struntar i detta just nu. Vi kan återkomma senare, och jag är villig till diskussion med alla och envar som kan visa vederhäftiga siffror på kostnader för, men även intäkter från, en normalstor älgstam.

Jakten är inte längre vad den en gång varit. Från en trivsam ”kraftmätning” mellan jägare och vilt på hyfsat lika villkor, har jakten utvecklats till en teknik och prylsport. Jag blir varje gång lika överraskad och beklämd när man samlas på morgonen inför en jakt. Det är studsare med lampor, plastkolvar, och en eldkraft värdig en yrkesmedveten bankrånare. Nåja. Det är den resandes ensak och plastbössor skjuter nog ofta väl, i avsaknad av trä som kan slås sig.

Då är det värre med denna förbannade elektronik. I fickorna trängs kommunikationsradior och GPS. Hundarna ränner kring likt färgglada julgranar med pejlhalsband och fladdrande halsband och västar och på jägarna hänger sladdar in och ut ur öronen, också likt julgransslingor, fast dessbättre utan lampor.

Nu har jag retat upp ett antal läsare. Det kan erkännas att det finns små fördelar med radio och pejl, men nackdelarna är så mycket större. Jag skall med glädje redovisa dessa om jag får mothugg. Tystnad tolkar jag som att ni tiger och samtycker.

God jakt! Utan elektronik.”

Vi tackar Alvar för detta, och vi vet att han vässat tangentbordet för att bemöta kritik och kommentarer.