Verklighetens friskolor

oktober 24, 2013 at 12:19 e m 1 kommentar

Efter vårt inlägg om de svenska friskolorna har vi fått en del förfrågningar om det verkligen är så illa som vi på bloggen vill göra gällande. Naturligtvis vill vi inte svartmåla bara för att låta penseln gå. Vi är oerhört noga med att förvissa oss om att det mesta är som vi påstår. Kan vi ha fel? För att utröna vad som kan vara sant skall vi göra ett antal besök på friskolor, som av omvärlden pekats ut som föredömen bland dessa speciella lärdomsanstalter.

Denna gång tar vi inte med några medhjälpare från ”Termometern”. Vi vill sprida gracerna lite så därför kontaktar vi ”Västran”. De accepterar vår inbjudan med glädje och fyllda av journalistisk entusiasm drar vi till första friskolan på vår besökslista.

Vårt första besöksmål hittar vi i gränstrakterna till Fagerskåra, en liten idyllisk ort västerut. Här har friskolekoncernen ”Fria Friskolan” sitt säte och vi anländer lagom till middagsrasten. Det är påfallande tomt och öde. Inte en enda elev eller lärare inom synhåll. Så småningom hittar vi en pensionerad vaktmästare, som jobbar kvar på ideell basis. ”Var hittar vi skolans rektor”? Vaktis gör en resignerad gest mot en barack, något hundratal meter bort.

Bakom ett IKEA-skrivbord hittar vi den vi söker. Vi framför vårt ärende, en önskan om lite information om skolverksamheten, samtidigt som vi ger uttryck för vår förvåning över avsaknaden av elever.

Nej, de är inte här. De är ute på praktik i hemmiljö. Vi har ingen förhatlig katederundervisning utan eleverna utformar själva sin studieplan utan kreativitetshämmande pekpinnar från oss vuxna. Första halvan av denna termin har eleverna i grupper diskuterat vad de vill göra. Detta är ett utomordentligt system som fostrar de unga i demokratiskt , fritt, kravlöst tänkande. Resultatet blev att de inte ville göra något alls så därför är de hemförlovade till fria aktiviteter inom ramen för skolans värdegrund: Frihet, fritid, fritt från fostran.

Med detta utomordentliga system behöver vi varken lokaler, personal eller undervisningsmateriel så skolpengen går nästan ograverad till våra aktieägare.

Vi är vid det här laget aningen fundersamma. Att koncernen vill tjäna pengar begriper vi, men känner de inget ansvar för att eleverna skall lära sig något?

”Här anar jag ett förlegat och unket förhållningsätt. Vad behöver ungdomarna lära sig? Det viktigaste är att de får leva ut sin ungdomliga entusiasm. Fria från samhällets och skolans hämmande tvångströja.”

Rektor fortsätter: ”Hur fungerar den ’Vanliga skolan’? Stackars omotiverade elever sitter och brottas med matteuppgifter som de inte ser nyttan med. En del tvingas att delta i träslöjd där de riskerar att slå sig på fingrarna. Varför skall de flänga runt och bli trötta under idiotiska idrottspass? Nej. En sund själ i en fri kropp är vårt motto. Vi tror att denna undervisningsmetodik mycket väl förbereder eleverna för framtiden. De blir med stor sannolikhet arbetslösa, och efter tre år här, har de lärt sig hur man fördriver tiden på ett avslappat sätt, utan stressande prestationskrav.

Vårt nästa besöksmål är friskolekoncernen ”Entré-prenaden. Din port in i näringslivet”

Vi hittar skolans rektor på kontoret, inrymt i en gammal verkstadslokal. Också här verkar det glest med elever men vi får snart en förklaring av rektor.

Jo, eleverna är ute på praktik i verkligheten. Där är det meningen att de skall delta i förekommande processer och lära sig saker och ting samtidigt som de gör nytta, till glädje för praktikvärdarna. Vi har merparten av studietiden förlagd ute i näringslivet. På så sätt sparas på lärare, utrustning och lokaler. För tillfället har vi bara en handfull elever på skolan. Tyvärr får vi också hit en och annan dumskalle som inte duger något till och som inte fungerar ute i näringen. Detta hade vi inte förutsett när vi sjösatte reformen och upphandlade praktikvärdar. Just idag fick vi tillbaka en elev från en praktikplats i jordbruket. Det visade sig att denne gosse inte mäktade med att laga en avancerad skördetröska på egen hand. En färdighet som lantbrukaren nog förutsatt att gossen hade. Ytterligare att antal har kommit i retur och vi vet i dagsläget inte vad vi skall göra av dem. Kanske lite renhållningsarbete i de lokaler som inte finns, i väntan på att de mognar och deras agerande börjar genomsyras av den handlingskraft och entreprenöriellt tänkande som är deras skyldighet att uppvisa. Alla kan allt, bara de vill.”

Detta låter bra. Vi har kanske levt i den tron att alla inte har samma medfödda förutsättningar, men om det är som Svenska skolmyndigheter tror, att alla kan om de bara vill, så är det ju alldeles förträffligt.

Universitetsstudier och doktorshatt till alla! I värsta fall får man sänka kraven så att alla uppnår målen.

Nästa gång skall vi besöka ett naturbruksgymnasium i gränstrakterna mellan Smedby och Valdermarsvik. Huvudman är Hästhållningssällskapet (HS). Vi avvaktar med detta besök, för enligt rykte är det lite turbulens med om-, hit och ditflyttning och vi vet för dagen inte var de olika inriktningarna landat in. Vi återkommer om, och när, det hela har fått lite fastare konturer.

Entry filed under: Skola. Tags: , , , , .

Kommunala oegentligheter Nobel-felaktigheter

1 kommentar Add your own

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 39 andra följare

Kalender

oktober 2013
M T O T F L S
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se


%d bloggare gillar detta: