Gröna Köpingen

”Va va det jag sa?” – Del 2

november 4, 2013 at 10:05 e m 1 kommentar

GK-bloggens unika förmåga att se in i framtiden manifesteras gång på gång, i och med att våra spådomar slår in. Därför skall vi skyndsamt fortsätta vår redovisning över vad som kommer att ske så det inte blir för sent att säga: ”Vad va det jag sa?”

Sist berörde vi vargen, och förutsägelse nr.2, gäller också djur: Vilt, och i synnerhet älgen. Här rasar en nästan lika infekterad debatt som när det gäller vargen. Jag träffade för ett tag sedan en skogstjänsteman, anställd på ett större företag som börjar på S. Han yttrade följande: ”Älgen borde utrotas. Hoppas vi får en massa varg som äter upp allihop.” Detta är snudd på tjänstefel.

Vi förutsätter att läsarna vet att ett bekymmer med älgen är betesskador på framför allt tallföryngringar. Vi negligerar inte dessa. Det kan ibland handla om stora skador, framför allt i områden med vandringsälg.

En markägare vill ha avkastning från sin egendom. Skog, åker, sjö, å eller vad det nu handlar om. Men, man kan kanske tycka att han kan strunta i vad det är som genererar pengar. Virke, jaktarrende, naturupplevelser. Egalt vilket. Bara pengarna flyter in.

Redan nu byter skogsfastigheter ägare, där kapitalstarka köparna betalat stora belopp bara för jakten och/eller glädjen att äga egendom. Man struntar kanske inte helt i avkastningen i form av virke men man hugger ex. inte bort ett bra älgpass. Jakten är viktigast. Vi diskuterar inte om det är bra eller dåligt. Denna handel kommer att öka, till dess att myndigheterna graderar upp förvärvstillståndskraven. Och det gör de förmodligen inte. Dumt nog.

Vi sticker ut med hakan igen: Detta påstående kommer att ta lite längre tid på sig att bli en sanning, men den tid kommer då avkastning från annat än virkesproduktion kommer att vara nästan lika betydelsefull som skogsråvaran. Betydelsefull i den meningen att det genererar pengar till markägaren. Den nationalekonomiska sidan är en helt annan femma.

Detta förutsätter bl.a. en sak. Allemansrätten måste justeras. Inte så att medborgarna skall hindras från att plocka svamp och bär utan det handlar om att förbjuda utomstående att slå mynt av naturupplevelser som arrangeras på annans mark. Det skall markägaren själv göra. Det kanske inte i dagsläget handlar om astronomiska belopp men ju mer urbaniseringen griper kring sig, desto mer kommer naturupplevelser att efterfrågas. De skall vi själva ta betalt för. Inte Danska och Tyska aktörer.

Fortfarande kommer jakt och fiske att vara viktigast. Men vi skall se till att det finns något att jaga och fiska. Det gör vi inte genom osund avskjutning, viltfientligt jord- och skogsbruk eller förstörda fiskevatten.

Om vi lever och har hälsan, kommer vi om ett antal år, än en gång, lite självgoda och nöjda, stå där och skrocka: ”Vad va det jag sa!”

Entry filed under: Jakt och viltvård, Skogsbruk. Tags: älg, betesskador, jakt, naturupplevelse, varg.