Gröna Köpingen

”Va va det jag sa?” – del 3

november 5, 2013 at 4:00 e m Lämna en kommentar

På tredje och sista punkten av vår framtidsanalys är vi lite osäkrare. Vi vet fortfarande att vi får rätt, men osäkerheten gäller om vi får vara med eller inte. Åldern tar ut sin rätt, i slutänden i form av frånfälle. Denna förutsägelse kan kanske behöva få några år på sig för att bli verklighet.

Vi påstår att alla datasystem, eller ”Datamaskiner”, som vi enligt gammal god terminologi föredrar att säga, med tiden blir så komplicerade och ohanterliga att allt brakar samman i ett enda stort kaos.  Det finns redan oroande tecken. De som använder datorerna för kriminell verksamhet eller bara för att djävlas ligger hela tiden ett halvt steg före. Är det rimligt att någon på andra sidan jordklotet genom en enkel knapptryckning skall kunna länsa mitt internetbankkonto?  Ja, inte mitt. Så korkad är jag inte. Det är fortfarande madrassen som gäller. Säkert och tryggt om än en smula obekvämt när växelkassan svällt.

Så gott som dagligen informeras vi om att datorerna hos ex. landstinget krånglat och patientsäkerheten har på bred front satts ur spel. De ödesdigna konsekvenserna av felmedicinering ser man dagligen prov på, nu när valdebatten kommit igång på allvar.

Vad händer om en yrkesskicklig hacker ser till att någon stormakts kärnvapenarsenal skickas iväg utan innehavarens godkännande? Det är illa nog med krånglande kärnkraftverk i grannskapet.

Vi måste vara ärliga och erkänna att vi är aningen imponerade över datorns utveckling. På 70-talet jobbade vi på en plats där ett helt källarplan rymde institutionens samlade datakraft. Jag misstänker att det motsvarade den kapacitet som man i dag hittar i en miniräknare av fickformat. ”Datakällaren” hade dock en fördel. Där fanns en radio och här samlades i stort sett all personal vid speciella tillfällen. Här kunde man lite undanskymt, fri från arbetsledningens vakande öga, sitta och bita på naglarna och lyssna när Ingemar Stenmark tampades med Gustavo Thöni. Det var härliga tider.

Vi inom BBC (Bredkäftade Bloggares Centralorganisation) är naturligtvis beroende av nät och datorer. Brakar allt samman så tystnar även vi. Inget ont som inte har något gott med sig.

Inom GAS börjar vi redan nu att titta på alternativa informationssystem. Vi blickar som bekant gärna bakåt och gamla hederliga metoder som jakthorn, röksignaler och vårdkasar har en icke oäven utvecklingspotential.

Den som lever får se. Det gör nog inte vi. Om det trots allt skulle bli en förflyttning uppåt, så kommer vi att sitta på ett ulligt moln, titta nedåt och konstatera: ”Va va det vi sa?”

Vi har ibland varit lite hädiska och ifrågasatt det Gudomliga. Kanske blir det, som straff, tummen nedåt, när vi en gång står och klappar på porten. Då får vi väl säga som gumman, som av prästen bannades för ett syndigt leverne och hotades med helvetets eviga pina. ”Änglasång och harpospel kan jag klara mig utan, men se den sköna goa värmen.”

Entry filed under: Diverse. Tags: bank, BBC, data, dator, hacker, internet.