Gröna Köpingen

Vildsvin och varg

november 10, 2013 at 9:46 e m 4 kommentarer

I veckan som kommer har div. organisationer (LRF, Jägareförbundet m.fl.) inbjudit till möte och diskussion om rubrikens två omtvistade invånare i vår Herres hage. För att ni, som inte har möjlighet att åka till ett samhälle, västerut, för att på plats ta del av olika stånd- och synpunkter har vi bett Alvarlige Alvar att redan nu berätta vad som kommer att ske. Alvar har, även han, bloggens unika förmåga att förutse vad som kommer att hända och sägas. Ordet till Alvar.

”På måndag står vargen på dagordningen.

Vi tar en titt på mötets porträttgalleri.

På ett antal stolar huserar ”Åsa-Nisse maffian”. Manhaftiga representanter, med reklamkepsarna på inomhus, som torgför budskapet ”det bara är att skjuta de djävlarna”. Denna åsikt framförs inte av representanter på talarlistan, utan lite lagom högt från bänkraderna, så att alla hör vad som sägs, men ändå inte.

Några stolar ockuperas av män och kvinnor, mest kvinnor, i hemstickade färgglada kläder, alternativt ”Fjällräven-jackor”. Dessa, enligt egen utsago, enda äkta naturvännerna, predikar hur oerhört viktig vargen är för ett fungerande ekosystem.

Sedan har vi ”inavelsrepresentanterna” som mässar om att det krävs en stor mängd vargindivider för att säkerställa en gynnsam bevarandestatus. Allt under tre tusen individer är vanskligt för vargens överlevnad på sikt. Påstår man.

Representanter för jägarintressen kommer att påtala vilket bekymmer vargen utgör för jakten, främst då jakt med drivande och ställande hundar. Man kommer också att påtala att det är dålig ekonomi att omvandla förstklassigt, ekologiskt kött till vargspillning.

Nu kommer den färggranna skaran att förklara för jägarna att det är deras eget fel om hundarna blir ”varg-mat om man är så dum att man släpper hundarna lösa i skogen”. Rekommendationen att ”Jaga med hunden i band” kommer att vädras, liksom en förkastelsedom över konsumtion av kött. Det finns så mycket goda och nyttiga grönsaker.

Djurägare som fått fä-kräk och får rivna kommer att vittna om det trauma som ett vargangrepp innebär. Det handlar inte bara om ekonomi, utan också om lidande för djuren, och för ägaren, som trots att han en gång, med berått mod skall skicka dem till slakt, är fäst vid sina djur och vill dem väl.

Här tar myndighetsgardet till orda och förklarar hur en enkel och elegant lösning ser ut: Rovdjurssäkra stängsel. Kostnaden för storskalig stängsling och påverkan på det rörliga friluftslivet kommer bara att få svävande svar och man kommer att hänvisa till pågående utredningar.

En och annan sansad åhörare kommer att påminna om att Sverige som nation förbundit sig att se till att det inom landets gränser ryms en livskraftig vargstam. Rätt eller fel kan diskuteras, men så är det. Dessa talare kommer också att plädera för ett begränsat antal revir, lokaliserade till glesbefolkade områden där de få kvarvarande bosättarna, kompenseras fullt ut för skador på tamdjur och försämrad livskvalitet ex. form av försämrad jakt. De fåtaliga individer som biter sig fast i ”ödebygden” gör det oftast på grund av möjligheten till jakt under fria former i väg-fattigt land. Nu när vargen tar deras hundar och vilt, ser många det som meningslöst att stanna kvar. Ännu en liten by avfolkas. Helt i onödan.

Diskussionens vågor kommer att gå höga och mötet upplöses så småningom utan att man är speciellt överens. Det sista som hörs är det utomparlamentariska gänget, som på väg till sina bilar, än en gång, lite lagom högt skroderar: ”Nu skall vi hem och ladda pojkar. Jävlar vilken salva vargfaen skall få om han sticker hit sitt fula tryne.”

Vi tackar Alvar för detta. Nästa gång handlar det om vildsvinet. Eller snarare vildsvinen. De är fler än ett.

Entry filed under: Allvarlige Alvar, Jakt och viltvård. Tags: Alvar, inavel, Jägareförbundet, LRF, stängsel, varg.