Positivt

november 26, 2013 at 10:20 e m Lämna en kommentar

Vi har påpekat det tidigare. Det är mycket som framställs som dåligt och negativt. Det blir mycket gnäll om sådant som inte faller oss i smaken. Vädret är dåligt och tv-programmen är usla osv.

I dag skall vi gå lite mot strömmen och peka på saker som är bra, trevliga eller i varje fall uthärdliga. Vi börjar med vädret. Äntligen visar termometern på gradtal som är normala för årstiden. Det skall inte vara 11 plusgrader i slutet av november. Det medför bara elände. Östersjön hinner inte kylas av och vid ostliga vindar finns det risk för ”snökanoner” i vinter, som kräver intensiv skottning.

Fredagskväll, och ett gott glas öl eller vin sköljer ner en bit ost och rostade jordnötter. Klockan är åtta och en välkänd signaturmelodi förkunnar att ”På spåret” är på gång. Hur jag än försöker kan jag inte bli förbannad på detta program. Luuk och Lindström är duktiga och roliga och man kan inte ana minsta spår som antyder att programmet skulle vara riggat i något avseende.

Nu skulle vi vara positiva men jag kan inte låta bli att nämna den absoluta motsatsen: ”Så skall det låta”. De tävlande uppmanas kanske att sjunga en låt som börjar med ex. ”Mors”. Vilken undermålig ryggmärg som helst skulle då blixtsnabbt kunna hosta fram: ”Mors lille Olle i skogen gick”. Icke. De tävlande som hann först, framför då med hjälp av en gitarr och trumpet, som av en händelse fanns tillgängliga, en melodi, på engelska som inte innehåller det minsta lilla ”Mors”. ”Jättebra” vråla en flåshurtig Settman. ”Det blir poäng”.

Min hustru, som är lite mer tolerant, eller skall vi kanske säga blåögd, skäller på mig för att jag är negativ och misstänksam. ”Du begriper väl att det måste vara lite förberett om det skall bli bra TV”. Det begriper jag inte alls. Det skulle bli, kanske inte bra, men bättre TV, om det tävlande stakade sig ibland och inte kunde hela texten. Då skulle det bli mer äkta och de tävlande skulle få möjlighet att visa hur duktiga de är på att improvisera.

Det som gladde oss mest i lördagens ”På spåret” var att Jan Giulio inte kände igen en Beagle utan påstod att det var en Drever. Denne mästare med ett förflutet i ”Grabbarna på Fagerhult” har vi lite svårt för. Han har gett självgodheten ett ansikte och det retar oss. Vi på bloggen vill gärna ha en ohotad position i den branschen.

Nu har jag tänkt länge och kommer inte på något mer program som jag är nöjd med. Jag måste nog återfalla i det negativa. Men först lite mer positiva tongångar trots allt.

Nyhetsprogrammen i SVT:s kanaler är bra. Saklig och korrekt information förmedlade av alldeles utomordentligt kunniga och trevliga programledare. När jag var ung var jag lite kär i Ann-Britt Ryd Pettersson. Det har gått över nu. Man inser med tiden att chansen är minimal och dessutom har hon blivit äldre. Men fortfarande trevlig.

Anna Lindmarker på fyran ser bra ut. Men bakom den fasaden och blicken anar man en kvinna som man förmodligen inte kör räta fåror med. Det kanske är fel.

Uppmärksamma läsare har noterat att vi på bloggen inte förfasat oss över ”Bonde söker fru” på länge. Det beror på att vi inte sett något av de nya avsnitten och därmed inte kan uttala oss. Vi vågar, trots detta, ta gift på att kvalitén inte genomgått någon genomgripande förbättring. Dessutom har vi nog gett upp. Det har nämligen visat sig att en del lantbrukare som vi känner, och tillskriver hög grad av förnuft, själva sitter och tittar på förnedringen. Det finns mängder av usla dokusåpor, men ”Bonde söker fru” har lite särställning. Det vi inte kan med, är att en hel yrkeskår utmålas som tafatta idioter som inte kan handskas med fruntimmer.

Varför gör man inte ”Byggnadsarbetare söker fru”? Eller varför inte Adjunkt, Dramapedagog, Rörläggare, Bibliotekarie, Socionom, Offsettryckare, It-tekniker, Aktivitetssamordnare… som är ute i samma ärende. Nej, en tafatt lantbrukare skall det vara. Då blir det bond-komiskt på ett sätt som tilltalar den urbaniserade delen av tittarna som vid det här laget tror att det går till så här på landsbygden. Nu måste jag svära igen: Fy faen!