Tomtebo-olycka

januari 17, 2014 at 8:00 f m Lämna en kommentar

I jultider är det oundvikligt att vår gamle, tyvärr bortgångne, socken-nationalskald Nils Norrälv kommer i åtanke. Denne pretendent på ett postumt Nobelpris i litteratur. Ett pris som förr eller senare blir Nils förunnat. ”De aderton” kan inte hur länge som helst skylta med sin inkompetens genom att år efter år belöna utsocknes ordvrängare som inte en käft hört talas om innan. Priset till Nils, eller ett byte av hela klabbet i akademin! Vi har ett antal goda förslag på ersättare, med vår kulturguru Lill-Gull A:son B:son Nilsdotter Persson i spetsen. Red. har nog också gjort sig förtjänt av en sittning. Det kan kanske tyckas lite förmätet att föreslå sig själv, men sanningen bör inte förtigas.

Nils ådagalade ett genuint intresse och engagemang beträffande sociala frågor. Vi har tidigare publicerat ett antal verk där Nils blottlägger den misär och det elände som man hittar här och var ute i verkligheten. Naturligtvis inte i Gröna Köpingen, men annorstädes, utsocknes. Detta lidande bland de sämre bemedlade, blir extra påtaglig i jultider när vi lyckligare lottade smörjer kråset med pressylta, rökt ål, skinka och lutfisk.

Uppdagade missförhållande inom vården griper tag i oss med extra kraft i skenet av Julstjärnan över Betlehem. Nu senast var det ett vårdhem på en ö, österut som uppvisade grava brister i vård och bemötande. Vi gladde oss dock åt beskedet att den utpekade personalen tagits ur tjänst med omedelbar verkan.

Var Nils hämtat underlaget för sitt kväde: ”Jul i Tomtebo” vet vi inte. Vi vet att det inom GK:s domäner inte finns ett vårdhem med detta namn.

Kvädet handlar om en Julafton, som 97-årige Allan genomlider på hemmet. Läs, begrunda och låt ögat tåras av Nils närgångna skildring av ett människoöde i juletid.

”Jul på Tomtebo”

Midvinternattens köld är hård

Stjärnorna gnistra och glimma

Hur ser det ut i vår åldringsvård?

sent här i julaftons-timma

Allans fru, fyllda nittiofem

har fått flytta till annat hem

”Oh, vad jag saknar min maka”

Hon kommer nog inte tillbaka

Här är så trist på alla vis

Men i kväll är det jul. Va härligt!

I kväll blir det julmat, ”Gud ske pris”

Men skinkan smakar förfärligt

Månen vandrar sin tysta ban

”Spelar ej roll att den smakar fan

Åldringar känner ej smaken”

Snön lyser vit på taken

Allan han knaprar på revbensspjäll

Dricker sitt kaffe, rätt ljummet

Får inte i sig nån mat i kväll

Han tänderna glömt kvar på rummet.

Sköterskan vandrar sin tysta rond

Någon får julmaten med sond

”Nu är det sent vill jag lova

Nu måste hjonen sova”

Tiden lider i julaftonskväll

Nu är klockan snart fyra

”Hur får jag tyst på åldringars gnäll”

Nu är goda råd dyra

På detta privata åldringsvårds-hem

Hon ensam har hand om fyrtiofem

”Jag hinner ej byta blöja

Med julmaten får de sig nöja”

Sköterskan skyndar mot hemmets härd

Att fira jul med de sina

Till sängs ligger Allan trött och tärd

Han är ledsen och börjar att grina

”Om barnen ringt, hade varit kul

Till gamle Far, så här till jul”

Snön lyser vit på taken

Julljusen glimmar i staken

Midvinternattens köld är hård

Stjärnorna gnistra och glimma

Nu sover Allan i hemmets vård

Gott intill morgontimma

Månen sänker sin tysta ban

Snön lyser vit på fur och gran

snön lyser vit på taken

Allan är blöt om baken

Sensmoralen av denna dikt:

Varför trakta efter framtiden?

Mot ålderdom, demens och gikt

Nej gläds åt den tid som är liden

När allting var bättre, då, förut

Du yngre var, såg bättre ut

Eller längtar du till hjonen?

På Vård-hemmet, slutstationen

Det verkar vara dystra tider vi har att se fram emot. Det gäller oss alla om vi blir tillräckligt gamla. Eller skall vi säga, för gamla. Ålderdomen är inget att se fram emot. Tänk på det, ni alla nästan sjukligt hurtfriska, som i tid och otid tjatar: ”Nu skall vi se framåt. Hej och hå, Jobba på. Se inte bakåt! Framåt, Framåt. Framtiden är vår!”

Framtiden är inte vår. Den är höst.

Ovanstående dikt har vi hittat i en tidigare inte öppnad låda bland Nils kvarlåtenskap. Dessa verk är således inte publicerade tidigare. Vi har läst igenom det mesta och vi frapperas av hur Nils har kunnat förutse skeenden längre fram i tiden. Det är nästan kusligt med vilken precision Nils beskriver händelser långt efter sin död. Det verkar som om Nils Norrälv vid sidan om sin litterära begåvning också hade ockulta gåvor.

Vi kommer att publicera de nyupptäckta verken efterhand och vrider på så sätt upp blåslampan under Akademins stolar, ytterligare.

Avslutningsvis har vi en glad nyhet för alla GK-bor som har intresse för litteratur och kultur. Vi kommer på det nya året med en artikelserie som handlar om GK:s nu levande kulturgiganter. Närgångna skildringar som kanske blottar nya sidor hos våra kulturella frontfigurer. Vi inleder om några veckor med ett porträtt av allas vår Lill-Gull A:sson B:sson Nilsdotter Persson.

Nu har ni något extraordinärt att se fram emot, så här i vintermörkret.