Archive for januari 24, 2014
Von Bloghsters memoarer – del 7
Broder Loke fortsätter sina memoarer i nutid. Nej, kanske inte nutid, utan lite mer dåtid, lite senare än den skoltid som beskrevs senast
”Jag började känna mig aningen sliten efter, inte ett, utan två samliv med Beda och Lena- Britta och med 15 friska ”mille ”på kontot flyger jag över till Staterna för att förhöra mig om Snoddas vidare öden och äventyr som professionell hockeyspelare.
Det hade väl gått ”så där” med Ishockeyn. Snoddas visste inte att Hockey spelades med andra klubbor än de böjda, kortskaftade som kom till nytta i bandy. Han vägrade att befatta sig med nymodigheterna och blev trots sin ekvilibristiska skridsko-framfart utesluten ur ”Rangers”.
Snoddas blir naturligtvis lite tjurig, men finner på råd. För att hämnas på ”Hockey-maffian” startar han upp en Nordamerikansk Bandy-liga som inledningsvis konkurrerade framgångsrikt om åskådarna.
Där fanns lag som ”Winnipeg Fats”,”Boston Ruins”, och Snoddas själv spelade i det aningen Svenskklingande ”MIFFO Rädd Hågs”, ett lag som oftast vek ner sig i det fysiska spelet men som kompenserade detta med enastående klubbteknik.
Bandy- ligan, MBL (Miffo Bandy League) rullar på framgångsrikt och Snoddas gör succé med sin skridskoelegans, och likaledes eleganta keps.
Ett år när Snoddas lag, MRH, spelat hem ”Stanley Sup” blir Snoddas lite beskänkt på banketten och börjar sjunga, mitt i ett tacktal. Man skulle kanske tro att församlingen blir upprörd över detta obildade tilltag. Icke. När Snoddas sjungit färdigt visste förtjusningen inga gränser. Folk stampade, hurrade och tjöt och Snoddas hissades upp mot taket. Tyvärr glömde man ta emot honom vid sista vändan, så det blev ilfärd till sjukhus där en spricka på en kota konstaterades.
Om ni trycker här så förstår ni den överväldigande entusiasm som strömmade mot den skönsjungande vildmarkssonen.
Ryggskadan ville inte läka och Snoddas tvingas inse att bandykarriären är över. Naturligtvis ett hårt slag, inte bara för Snoddas, utan för hela bandy-ligan. Efter segdragna MBL- förhandlingar läggs ligan ner och Snoddas väljer på två alternativ för framtiden. Antingen förflyttning till ”Farmarligan” med aktiviteter som Rodeo, ko-fösning och lassokastning eller att slå sig på en karriär som sångare. Ovationerna på banketten lovade ju gott. Snoddas väljer sången och vi skall redogöra för hans genombrott och makalösa succé på USA-toppen.
Själv var jag inte helt inaktiv i min specialbransch. Jag tillskansade mig en gift dam, som lämnade man och hemmets härd, för att för under en tid förgylla sin tillvaro. Paret hade en liten dotter som skriver ett brev till sin flyktade moder, och när Snoddas läser brevet, tonsätter han det och spelar tillsammans med vännen, Arne Rosenkvick, in på ”Her masters Noice”.
En ny epok i Amerikanskt musikliv inleds. Nu var det bara Snoddas för hela dollarn. Hans låtar hade en touch av ”Country” och eftersom ingen begrep texten blev succén enorm. Om ni trycker här förstår ni varför sången om flickans brev en rekordsäljare.
Lyckan ler mot Bandy-legenden. Skivan säljs i millionupplagor och Snoddas, Arne och undertecknad vältrar oss i lyx och överflöd.
Så hade det nog fortsatt om inte någon idiot kommit på iden att översätta Snoddas och Arnes texter till Engelska. När innehållet blir känt för Amerikanarna, blir det ett helvetes liv och texten utpekas som den vidrigaste pekoralen i musikhistorien.
Vi hoppar över de smärtsamma detaljerna och konstaterar helt enkelt att vi tvingades till samma brådstörtade flykt, ur landet, som när vi flydde från Bollnäs Folkets hus efter filmfiaskot.
Gröna Köpingen 