Gröna Köpingen

Kulturchock

januari 25, 2014 at 9:00 f m 1 kommentar

Vad vore livet utan kultur. Utan konst, Utan musik. Utan litteratur. ”Ordet, Ordet, Ordet” som Ranelid skulle ha sagt.

Riket hyser många begåvade författare och poeter. Ranelid är en. Enligt egen utsago. Det finns, och har framför allt funnits, fler.  Det är en överloppsgärning att räkna upp alla här. Vi nöjer oss med exempel som Sigge Stark, Olle Länsberg, Liza Marklund.

Få, om ens någon landsortskommun, kan visa upp så många högkvalitativa, kulturella storheter som Gröna köpingen. Vi behöver inte nämna Nils Norrälv. Alla vet hans betydelse för bygden.  Vi har konstnärer av hög klass och vi har musiker som skaffat GK näst intill världsrykte. Vi kostar på oss att här nämna, det numera pensionerade Browngrass – bandet ”Totex”.

Bygden hyser ett antal kulturella plusvarianter som, utan att själva ägna sig aktivt åt skrivande, musicerande eller konstmålande, har utmärkt sig på ett enastående sätt. Individer som deltar i debatten och genom sin klarsyn och goda omdöme för processen framåt i en progressiv riktning.

Det vore en grov fadäs att inte börja med allas vår charmanta kulturdrottning Lill-Gull A-sson B-sson Nilsdotter Persson. En kvinna som saknar motstycke, inte bara i GK utan även i angränsande kommuner. Hon är själv inte särskilt aktiv, på så sätt att hon målar, musicerar eller poetiserar, utan hon fungerar mer som en rådgivare och rättesnöre för den övriga kultureliten. Hennes åsikter i genusfrågor väger också blytungt. Det som L-G tycker och tänker är kulturellt och politiskt korrekt.

Jag har, tror jag, tidigare omtalat att Lill- Gull A-sson B-sson Nilsdotter Persson inte är så förtjust om man inte nyttjar hela hennes namn i tal och skrift. Det ger, tycker hon, mer tyngd år hennes åsikter om man använder alla namn istället för ett lite tamt ”Lill-Gull.” Vi tar oss emellertid friheten att rationalisera en aning. För enkelhetens skull nöjer vi oss i det här reportaget med Lill-Gull eller ibland bara L-G. Vi tror att L-G har förståelse för detta.

Vem är då denna fantastiska kvinna? Denna kulturgigant och frontfigur i kampen för kvinnans rättigheter och en utjämning mellan de tre könen?  Hon Han och Hen.

Vi hittar L-G i hennes trivsamma lya på övervåningen i Turist och resebolagets lokaler i” Kul- Tur-huset”. L-G har återvänt till stillhet och ensamhet efter en sejour på kultur, jord- och missbrukskollektivet ”Näs-täppan”. Ett litet charmigt gruppboende på en udde i skärgården med biodynamisk närproduktion som affärsidé och täckmantel.

Det där med kollektivt boende mm. har L-G så att säga i blodet. Jag tror att vi tidigare har redogjort för tillkomsten av Lill-Gull A-sson B-sson Nilsdotter Perssons efternamn. L-G:s mamma vistades under tiden för L-G:s tillblivelse och första barnaår på ett biodynamiskt konstnärskollektiv, under fria former. Faderskapet blev aldrig utrett, varför L-G fick sina namn efter möjliga kandidater.

Vi har bestämt tid med L-G, men vi är en aning tidiga när vi äntrar trappan upp till hennes våning. Vi blir minst sagt förvånade när vi möts av musik av ”Lasse Stefanz”. L-G går och nynnar med i en låt som vi känner igen. Tryck här får ni höra. När L-G noterar vår ankomst, tystnar såväl L-G som Lasse Stefans, och istället strömmar en av ”Röda Bönors” kampsånger mot oss på hög volym.

Lill-Gull ser lite överrumplad ut, men finner sig, och med charmigt rosiga och gosiga kinder hälsar hon oss välkommna.” Heeeeej, Heeej! Va kuuuuuuuul  att se  er. Fantaaaaastiskt treeevligt. Jäääääääättekul, Faaaantastiskt, Underbaaaart. Stig in, stig in, skynda på. Guuuud va treeevligt. Ni är såååååå underbara allihop. Jag känner en så fantastisk värme och energi när ni  fins här i rummet. Jääääääätteskönt. Vääääääääälkommna. Sitt här i soffan och svep mina hemvävda indianplädar om er. Ett glas rött?

Jag kanske skall förklara varför ni hörde ”Lasse Stefans” när ni kom. Jo, jag håller på med ett projekt som handlar om skillnaden mellan omoralisk, kommersiell, ryggradslös musik och den sanna, rätta progressiva musiken som nu tyvärr fått stå tillbaka för enfaldens och kommersialismens musikaliska illdåd. Jag blir så glad och rörd när jag ser och hör” Röda bönor”. Denna fantastiska tjejgrupp som höll den röda socialistiska och feministiska fanan högt och som gjorde så fantastiskt mycket nytta i den feministiska frigörelsekampen. Mot patriarkatet. Mot de kvinnoföraktande maskulin-svinen ”

Vi har med oss vår manlige fotograf Bo Åsefur och han skruvar lite besvärat på sig och flackar med blicken men L-G låter sig inte generas, utan fortsätter med sina utbrott mot det manliga könet allt medan nivån sjunker i en flaska Rödtjut.

Det åker fram en flaska till, och L-G står för merparten av konsumtionen eftersom vi är ute på tjänsteförrättning, å ämbetets vägnar. L-G:s pupiller börjar vidgas bakom de rundbågade proletärbrillorna. Efter ytterligare en pava börjar det fuktas i Lill-Gulls ögonvrår. Hon lutar sig bakåt i stolen, fumlar lite med palestinaschalen när hon skall slänga den till rätta med en nonchalant gest. ”Fy faen vad det är ensamt och tråkigt i den kulturella tätklungan. Jag har knappast någon som jag kan samtala med. Det är så innerligt uselt med själsfränder som kan föra ett samtal på hög intellektuell nivå. Jag brukar skriva till Katarina F. för att få lite frisk poetisk livsluft, men hon svarar aldrig. Hon hinner väl inte nu i Flodtider.”

L-G spelar lite mer kampmusik att trösta sig med. En ny platta med ”Röda bönor” åker fram och vi måste i ärlighetens namn erkänna att vi inte tyckte denna var så mycket bättre än den första.

Medan Bönorna mal på, klipper L-G ytterligare en butelj rött. Nu är hon tämligen beskänkt och har svårt att tala felfritt. Ytterligare en proggskiva åker fram och när denna snurrat färdigt tar L-G till orda. Av barn och fyllhundar får man höra sanningen brukar det heta, och om den monolog som L-G nu levererade är hennes innersta tyckande och tankar, så får det betraktas som något av en kulturell chock.

Lill-Gull sluddrar och snyftar: ”Fy för själva faen va jag är less på den här skiten Att alltid hålla masken och visa sig som någon annan än den man innerst inne är. Jag är så trött

Jag skulle vilja ha man och barn som alla andra. En egen liten gubbe att spela Bingolotto med. Två små barn som inte är ”hen”, utan hon och han. Det vore underbart, men då skulle det bli ett jävla liv på Stina och Eva, i ”Lesbisk front”, mina enda riktiga vänner.

Jag skulle vilja ha eget hus med trädgård. Röda tomtar i gips, vattenfontäner och en helvetes massa ljusslingor runt hela huset vid juletid.  Grind av gamla vagnshjul med ekrar målade i rosa. Inte regnbågsfärgade.  Jag vill ha snäckor utefter grusgången och parabol på taket.

Jag vill gå i jeans och gympaskor och inte i dessa förbannade näbbstövlar i läder. Palestinaschalen kliar så in i helvete och snor sig om benen så att man snubblar när man fått sig ett glas. Jag skulle vilja ha ögonlinser och inte den här runda proletärskiten

Jag vill va som vanligt folk. Lyssna på Thore Skogman, Flamingokvintetten och Lasse Stefans. Jag vill spela Drive in- Bingo, men jag har ju inte körkort eller bil. I mina kretsar åker man inte bil. Man skall cykla, med en tovad mössa på huvudet i stället för hjälm.

 Och så denna vegetarisksmörja som smakar fan. Jag vill trycka i mig en flottig, smaskig fläskkotlett i stället för dessa satans sojabiffar. Jag vill ha rökt ål, grisfots- aladåb, flintastek, sjömansbiff, revbensspjäll, rullsylta och feta isterband. Inte kreatursdieten med sallad, bönor, groddar och rotfrukter”

Lill-Gull är nu höggradigt berusad och hon gråter hejdlöst. Vi står lite handfallna och vet inte riktigt vad att göra, men Bosse finner på råd. Han skyndar ner till korvkiosken och återvänder med två tjocka grillade med bröd. I skivhyllan hittar vi, på undanskymd plats, en diger samling med svensktopps- CD och medan vi och L-G tar del av ett av Thore Skogmans mästerverk, som du kan lyssna på här, förtär hon synbarligen belåten de köttprodukter som Bo inhandlat.

Tyvärr sköljer hon ner korven med ytterligare att glas rött och när Skogman joddlat färdigt rasar hon ihop och somnar.

Vi avvaktar en stund för att se att hon inte kvävs av någon returprodukt, sedan drar vi oss tillbaka, med en helt ny syn på en av den lokala kulturens banerförare.

Entry filed under: Diverse.