Archive for januari 29, 2014
Von Blogsters memoarer – del 8
Så här långt i mina memoarer kan man kanske tycka att hela mitt liv kantats av misslyckande. Det ena fiaskot efter det andra. Ett felaktigt synsätt. Jag har hela tiden försörjt mig på ett sätt som tillåtit en utsvävande levnadssätt, om än med olika metoder.
Tack vare mitt entreprenöriella förhållningssätt anpassar jag mig hela tiden till nya skiftande förutsättningar och har aldrig någonsin behövt gå och lägga mig hungrig eller törstig. Ej heller ensam.
Vid denna tid, då detta utspinner sig, hade ett antal framsynta politiker kommit på den lysande iden att staten skulle slippa ansvaret för skolväsendet. Den bördan vältras över på kommunerna och samtidigt öppnas möjligheten för privata, driftiga aktörer att starta lönsamma friskolor.
Här ser jag naturligtvis, direkt, min chans till en framtid i ekonomiskt oberoende. Ett liv i lyx utan betungande utgifter och ansvar.
Samtidigt som detta sker, råder det hausse i matlagningsbranschen. I TV smetar matglada skådespelare smör i långt stripigt hår, och buk- svullna trubadurer byter ut Eldkvarnar mot pepparkvarnar och rullar kåldolmar i pausen mellan låtarna. Mat är oerhört populärt. Det grillas och bakas och det är ingen ände på kreativiteten.
Men oavsett mängden nya aptitliga rätter så är det bara en sak som gäller för våra barn och tonåringar: Hamburgare och Kebab
Jag har blixtsnabbt fattat, att ett lysande framgångsrecept är, Friskolor med snabbmat som affärsidé. Utan något större kapital på fickan bildar jag ”Hushållssällskapet AB” som startar upp ett antal friskolor med inriktning, ”Hamburgare och Kebab”. Konceptet är så kostnadseffektivt och genialt att det är skrattretande.
Undervisningen sker till hundra procent som verklighetsanpassad, arbetsplatsförlagd praktik. Eleverna praktiserar på Mc Donalds. Frasses, Max, Kirres Korvmoj, Zorans Kebab och Elsas Gatukök där de får lära sig yrket från grunden och dessutom får de äta hamburgare till skollunch dagligen. De s.k. kärnämnena läser eleverna på egen hand i lugn och ro i trivsam hemmiljö.
Sammantaget har Hushållsällskapet inga som helst utgifter, för varken lokaler eller studiematerial, och efter att vi påtalat att skolverksamheter bygger på nyttjande av naturprodukter, blir vi registrerade som ”Naturbruksgymnasier”, och uppbär på så sätt den högre elevpengen.
Vi tjänar oerhörda penningar, som ograverade går rakt ner i koncernens fickor, dvs. mina. Eleverna stormtrivs, och de serverar med entusiasm” Big Mack” ”Mack Feast med dubbelmeny”, Frasses miniskrov” och ”Maxiko Grand de Luxe” till hugade köpare. Det som blir över konsumeras som populär skollunch.
Allt är frid och fröjd ända tills någon upplyser ungdomarna om att det som de kastar sig över med glupande aptit, egentligen är Köttfärsplatta med bröd och grönsaker. ”Fy faen vad äckligt! Är det bara köttfärs? Det är ju värre än fiskpinnar och leverstuvning”
I ett slag kollapsar hela marknaden. Den Amerikanska reklambluffen, ”Mc Donalds” med efterföljare, är genomskådad och friskoleverksamheten, med Mat och Hushåll som ide, rasar ihop som ett korthus. ”Hushållssällskapet” försätts i konkurs och jag och min kompanjon, M.H.måste sätta oss i säkerhet undan revansch – lystna elever och vårdnadshavare.
Ännu en liten motgång, men tack vare de enorma belopp som jag samlar på mig, så länge friskole-rallyt varade, har jag kapital till nya djärva satsningar.
Ett gigantiskt projekt planerades i en grannkommun, norröver. En svulstig satsning som naturligtvis gick i stöpet med samma förutsägbara säkerhet som ”Fansådumt”, söderut. Emellertid inspirerade detta oss till en satsning som vi döper till ”Cirkel Resbort” Upplägget kan kort beskrivas som en turist- satsning, med havsnära boende, och möjlighet till rekreation av allehanda slag. Golf, Lek o Vattenland, Fiske, mm.
Eftersom vi av erfarenhet vet att det kan ta lång tid med alla tillstånd och beslutsprocesser kontaktade vi först av alla vår vördade Landshövding. Han ger klartecken direkt. ”Bara sätt igång. Det är inte så viktigt att det blir rätt, bara det går snabbt”.
Stärkta av denna välvillighet, var vi klara att sätta spaden i vattnet, men vi förhalade starten några dagar för att genomföra den marknadsanalys, som vi dessbättre gjorde.
Planerna på en Golfbana skrinlades relativt omgående bl.a. av skälet att intresset för golf minskat markant. Tanken var att vi skulle bygga konstgjorda öar där greenområdena skulle placeras. Från utslagsplatserna på fastlandet skulle sedan spelarna ro ut till greenen för närspel och puttning. En gallup visade att tänkbara medlemmar och gästspelar har ett snitthandicap på 43, 3 vilket indikerar att första-slaget aldrig skulle nå fram till de konstgjorda öarna. Ett andra- slag var, på grund av naturgivna förutsättningar, inte att tänka på.
Fisket fick vi också ompröva, eftersom miljöexperterna misstänkte att fiskbeståndet skulle ta stryk av den storskaliga, strandnära byggnationen.
Återstod Lek och Vattenland. För att få bästa tänkbara råd och support, kontaktar vi Fjärt Karlsson som driver en likartad, framgångsrik anläggning i Västergötland. Vårt ide var att anordna forsränning och kanotslalom i passagerna mellan de 400 nybyggda villorna. Där skulle bosättarna kunna sitta på bryggor och verandor med en drink i handen och applådera de dödsföraktande forskarlarna, med den gamle flottarlegenden Snoddas son, ”Lillsnodden”, i spetsen.
Vi stötte ganska omgående på oförutsedda problem. Vi som fostrats i den positiva, sjukligt hurtfriska andan att” inget är omöjligt” måste till sist inse att detta är en floskel. Hur vi än försökte fick vi inta vattenytan att luta, vilket i hög grad försvårade möjligheterna till forsränning utefter strandkanten.
Hela projektet börjar däremot få slagsida och Fjärt Karlsson gör, med sitt berömda vidlyftiga leende, tummen ner. ”Detta går inte. Fullständigt meningslöst. Satsa istället ditt kapital i flyktingförläggningar så skall du och jag bli rika som troll.”
Gröna Köpingen 