Storskalig skada

februari 2, 2014 at 5:24 e m Lämna en kommentar

Allt skall vara så stort nu förtiden. Ja, kanske inte allt, men mycket. Storskalighetens baksida manifesterades på ett minst sagt originellt sätt i dagarna på en gård i Tyskland. Vid första anblicken av rubriken: ”Kofisar sprängde lada” trodde vi först att det handlade om någon terrorist från Balkan. Balkaner (heter det så?) brukar ha liknande namn. Kozar, Kostelic etc. så varför inte Kofis‘ar?

Nej, det handlade faktiskt om ko-fisar. Enligt Reuter hade 90 kossor på en gård i Rasdorf åstadkommit en unison vädersläppning som orsakade exposition och brand, när metangasen antändes av någon form av statisk elektricitet. Om besättningen bestod av just 90 djur, eller var större, kunde vi inte utläsa av texten. Rimligtvis var de fler kossor, för sannolikheten att hela besättningen på 90 individer skulle fisa samtidigt förefaller orimligt liten. Nittio kor är i dagens läge inte så många. Det handlar ofta om flera hundra.

Hur som helst så vi här ett exempel på storskaliga nackdelar. Det är lite sorgligt att 10-15 mjölkproducenter skall ersättas av en enda. Orsaken är att vi konsumenter inte vill betala skäliga penningar för våra livsmedel varför man måste bedriva storskaligt ”industrijordbruk” för att få lönsamhet i denna gröna näring. I stället för att ha kossorna utspridda, får man nu köra gödseln land och rike runt för att bli av med restprodukten. Miljövinsten med detta kan diskuteras.

Orsaken till expositionen i Tyskland uppges vara dålig ventilation. Nu föds en idé på vårt entreprenöriella hjärnkontor. Skulle man inte kunna samla fisarna i en stor behållare för senare energiutvinning?

Idén kanske redan finns. Den var dock inte kläckt på sextiotalet, då ett logement på F12, en torsdagskväll, säkert producerade gas i en utsträckning som kunnat värma upp ex. hela marketenteriet. Ja i omvandlad form, naturligtvis.

Någon risk för exposition i ”Hästmannens” stall, som vi minns det från Gerdehags första film om denne säregne hästkarl, förelåg nog inte. Minns vi rätt så var det nog välventilerat genom väggspringorna.

Det är naturligtvis en personlig tragedi för mannen, att bli av med sina kära hästar. Vi har inte sett den senaste filmen, där det skall ges en bakgrund till det kloka alt. okloka beslutet att ta hand om djuren. Vi på bloggen lever i den kanske lite naiva föreställningen att myndigheterna inte i alla lägen är ute efter att djävlas.

Vi minns en sekvens från första filmen där han hörde in ”hö” som stått krakat ute, till mitt i vintern. Gav han det till sina hästar skall han nog inga hästar ha. Det luktade mögel ända in i biosalongen.

Vi har en lite kluven inställning till Gerdehag. En duktig filmare som producerar fantastiska bilder. Vi kunde stå ut med ”Hästmannen”. ”Kokvinnorna” blev för mycket. Att hänga ut ett tragiskt människoöde på det sättet är osmakligt.

Filma på du Gerdehag, men välj gärna andra motiv. Det går att med vackra bilder skildra det verkliga livet på landet, så att en alltmer urbaniserad befolkning får se hur det går till, på riktigt, på den svenska landsbygden. Varken Hästmän, Kokvinnor, ”Bonde söker fru” eller ”Farmen” ger en rättvis bild.