Replik på Jonnys kommentar

februari 6, 2014 at 12:00 e m Lämna en kommentar

Tack. Det är alltid roligt när någon reagerar.

Jag är ingen vän av burfåglar. Jo, fåglarna som sådana stör mig inte, men ägarna. Det kan inte vara dessa befjädrade varelsers optimala tillvaro att sitta i en bur hela sitt liv och jag har försökt att hålla mig ifrån sådana avarter av djurhållning. Alltså har jag inte så stor erfarenhet av papegojor, men jag vet att en del individer är duktiga att härmas och jag tror mig också veta att en del kan vara ganska så kloka. Alltså, en liten pippi som apar efter, men som också begriper ett och annat. Kanske är det likadant i skolans värld. Man lär sig härma, men samtidigt lär man sig saker som man kanske till och med förstår. Jag är hundraprocentigt säker på att det är bättre att lära sig något genom att härma, än att inte lära sig något alls.

Min skoltid på 60-talet var relativt fri från sadister. Lite beroende på hur man definierar sadism. Det fanns en lärare som när han tyckte att det var påkallat, vred om nackhåren på någon vanartig gosse. Sadism eller inte vill jag låta vara osagt. Den lille gossen hade nog gjort sig förtjänt, och skall man döma av hans frimodiga uppträdande när nackhåren lagt sig tillrätta, så kände han sig nog inte speciellt kränkt. Som en liten hämnd, och för att få utlopp för sin kreativitet, sprängde han lärarens brevlåda och alla ansåg nog att i och med detta var rättvisa skipad.

Vi trädde på vår tid inte in i skolans värld med någon större portion nyfikenhet. Jo, jag var nyfiken på om rektor K. var så elak som mina elaka storasystrar skrämt upp mig med. Nyfikenheten växte emellertid till sig, och inte kvävdes den under Petrus E: s överinseende. Det var en snäll man. Det kanske är en bristvara i dagens skola. Eller är elev-klientelet känsligare.

Vi hade läxor också på 60-talet. Dessa gjordes i mån av tid. Vi stressade inte hem från fotbollen för att hinna. Då fick de anstå till nästa dag. Eller vecka. Hur det ser ut idag i kommunens skolor vet jag inte. För mycket är naturligtvis inte bra. En orsak att man i dagsläget inte hinner med, vad göras skall, på lektionstid, kan kanske vara att det går åt en massa tid att förklara för eleverna: Varför de måste komma i tid. Varför de inte får sitta och messa på lektionstid. Varför de bör hålla käften när någon annan pratar. Varför de inte bör känna sig kränkta av en befogad tillrättavisning. Varför det är lämpligt att läraren bestämmer vad och hur något skall göras. Varför de inte behöver känna sig kränkta om de inte får kalla lärarinnan för ”djävla hora” etc. Det är mycken ”dö-tid” nu.

GK-bloggen skall med glädje och nyfikenhet läsa dina memoarer om du lovar att lägga undan ett ex. för Bosse Bloggares räkning. Dina böcker brukar ta slut har vi förstått.

Tack för ditt inlägg, hälsar Bosse Bloggare.

PS.

Du är välkommen till Grön AnSamling. Vi kan behöva en kunnig skribent när historien om GAS makalösa valseger skall dokumenteras.

DS.