Gröna Köpingen

Kränknings-kräkning

februari 13, 2014 at 8:00 f m 1 kommentar

Vi har tidigare resonerat en del kring s.k. modeord och begrepp som blommar upp och i bästa fall försvinner efter ett tag. Förra gången ondgjorde vi oss, om vi inte minns fel, över ex. ”Klatt” och ”Tänket”. Dessa deformationer lever tyvärr vidare i konkurrens med andra verbala lyten: ”Liksom”, ”Alltså”, ”Äger”, ”Fett”, m.fl.  Lite mer avancerade begrepp som börjar bli jobbiga är ex. Transparens, evidens, kärnverksamhet, ligga i framkant, utanförskap, turbulens, High-Five känsla, och landa in.

Odiskutabel  1:a, nådens år 2014, är: ”Kränkning”.

Alla är numera mer eller mindre kränkta. Oftast mer. Man är kränkt för allt, överallt, hela tiden.

Om Lille Kalle inte får sitta med mössan på inne på en lektion blir han kränkt och går till lokaltidningen. Den stora massan backar upp Lille Kalle och man förfasar sig över att man så gravt krängt en liten stackars skolgosses integritet.

Måste han ha mössa eller hjälm på i samband med någon kall uteövning så blir han kränkt för det. Får Lilla Lisa för många läxor så blir Lilla Lisa kränkt. Får inte Lilla Lisa några läxor alls så känner hon sig kränkt för att hon inte bereddes möjlighet till erforderlig kunskapsinhämtning. Om Lille Kalle får stryk av Store Pelle så blir Lille Kalle kränkt. Kommer någon lärare och stoppar Store Pelle så blir Store Pelle kränkt över lärarens behandling. Om läraren får en reprimand av rektor, för ingripandet, blir läraren kränkt. Rektorn blir kränkt när skolinspektionen påtalar brister i verksamheten.

Alla är så helvetiskt kränkta så man börjar känna ett lätt illamående. Varför skall man alltid ta i så? Varför inte spara ”kränkning” till de verkligt allvarliga fallen.

Vart tog en liten förolämpning vägen? Varför är ingen lite smått förnärmad numera? Kan man inte känna sig en aning skymfad, och när såg en missfirmelse dagens ljus senast?

Nej, kränkta skall man vara i alla lägen. Helst skall det leda till polisanmälan. Poliser som inte kommer i protest eftersom de känner sig kränkta över att Leif GW Persson utmålat dem som arbetsskygga, ineffektiva pappersvändare.

Men Persson känner sig inte kränkt.  Han har nog inte anlag. Vi skall skärskåda fenomenet GW vid senare till fälle.

Sätt er nu framför TV med en kopp kaffe och känn er inte kränkta om hustrun skäller på er om ni spiller på duken. Den går att tvätta, och en normalfuntad hustru måste få gnälla lite. Annars kan hon känna sig kränkt.

Entry filed under: Betraktelser. Tags: kränkning, Leif GW Persson, polisen, skola.