Utjämnings-jämmer

februari 23, 2014 at 8:00 f m 4 kommentarer

Bloggen tar allt som oftast ton i genusdebatten och några har tyvärr tolkat våra inlägg som att vi är fientligt inställda till jämlikhet mellan könen. Inget kan vara felaktigare. Som tidigare påpekats är vi varma anhängare av såväl kvinnor som jämlikhet.

Vad vi ondgjort oss över är alla s.k. feminister, som i skydd av sin, som de tycker, rättmätiga kamp, spyr sin galla över allt som har med män och manlighet att göra. Detta är sjukt och gagnar inte saken.

Vi vägrar därför att kalla oss feminister, eftersom det har dålig klang. I stället kallar vi oss, som tidigare påtalats, ”Kvinnoister.”

Tyvärr har några misstolkat oss och fått uppfattningen att vi bara gillar riktigt frodiga och fetlagda damer. Vi har inte hyllat ”Kvinno- ister” utan Kvinnoister. Oavsett kroppsform och vikt, ligger varje kvinna oss varmt om hjärtat. Naturligtvis är det ingen nackdel om ett lagom antal kilo sitter proportionerligt fördelade, och det hela krönts av ett ansikte med vackra anletsdrag, men ingen skall känna sig mindre värd bara för att man är fet och ful. Bara lite mindre eftertraktad.

Jämlikheten mellan de två könen är väl dagsläget ganska hygglig Obs! Två kön. Han och hon. ”Hen” existerar inte i vår värld. Detta trams ser vi som ett flagrant exempel på hur fel det kan bli.

Det finns väl en del ytterligare att göra, men rösträtt och möjlighet att ta körkort, var väl ett par historiska steg på vägen, som kvinnorna bör känna tacksamhet över, även om detta har ganska många år på nacken vid det här laget.

Lika lön för lika arbete, låter också trevligt och det har vi inget emot så länge det handlar om samma arbetsprestation. Så är inte alltid fallet när det gäller ex. dikesgrävning för hand, brossling eller annat tyngre kroppsarbete. Här är nog en differentierad lönesättning motiverad, medan det i ex. vården ofta handlar om likvärdiga prestationer, oavsett vilket genus som handhar bäcken eller blodtrycksmanschetter.

En sak som vi opponerar oss mot, med avsevärd styrka, är kravet, som framförts nu i dagarna, att det skall finnas lika många kvinnor som män på höga chefspositioner. Här lägger vi in vårt veto, och ni är förstås nyfikna på våra argument. Jo det förhåller sig så här.

Vägen till en chefspost kan se olika ut. Mer eller mindre slingrig. Men det behövs i samtliga fall ett råämne som måste ha vissa egenskaper.

Det goda ämnet är det som med hjälp av ett gott förstånd, duglighet, driftighet klättrat till toppen och som från denna position sedan leder och fördelar arbetet till på ett sätt som är till glädje för företag, bokslut och inte minst de anställda. En bra arbetsledare finner inget nöje i att avskeda en medarbetare, när så är av nöden. Han gör det med tungt hjärta och lider med de drabbade. En sådan chef får sina underställda att uträtta stordåd.

De mindre goda chefsämnena, som ofta tyvärr hamnar lika högt, är strebertyper som drivs av maktbegär, karriärhunger och inte minst sug efter penningar. De är utrustade med en välsmord käft och en tunga som kan slicka i alla väderstreck. De välputsade skorna har en klack som skoningslöst trampar nedåt. Ganska obehagliga typer som utan att blinka försvara fallskärmar i hundramiljonersklassen och arrogant tittar in i kameran och avfärdar privat missbruk av statliga eller kommunala medel som bagateller, och något som Janne Josefsson skall ge faen i. Blir de tvungna att sparka ett antal underställda, för att maximera vinsten, är det inget som stör deras nattsömn.

De kvinnliga exemplen på dåligt ledarskap, som hittas på hög nivå och rekryterats ur den senare chefsämnesgruppen, är ofta extra motbjudande. Lite arrogantare är sina manliga kollegor och förtjusningen över den egna förträffligheten än mer påtaglig. Ofta paranta kvinnor, i chicka knytblusar, men inget man skulle vilja gå i närkamp med, utan skyddsväst. Skorna har stilettklackar som trampar extra smärtsamt. Vi vill inte namnge några skräckexempel, men de finns, och ni har säkert sett dessa på TV, eller i värsta fall, i verkliga livet. Man hittar dem i såväl näringsliv som offentlig verksamhet. De är dessbättre inte så många och fler skall de inte bli.

Vi inom Grön AnSamling motsätter oss, å det bestämdaste, en ökad andel höga, kvinnliga chefer. Det är illa nog som det är. Vi inom GAS står upp för patriarkatet.

Vad är nu detta, undrar säkert någon? Förtal av personer i arbetsledande ställning. Tillhör inte GK, och dess politiska parti GAS, det politiska mittfältet?  En del av det sagda låter som V-retorik. Har vi närt en kommunist vid vår barm?

Inte alls. Detta är inget utslag av bolsjevism, utan sunt förnuft. Så här tänker flertalet, oavsett vilket position man har på höger- vänsterskalan. Och, har man inte den inställningen redan, så får man efter GAS makttillträde.

GAS kommer att kämpa för trevliga, empatiska och tillmötesgående chefspersoner, av hankön, med en ständig löneförhöjning i bakfickan. Inte som nu, bara till sig själva, utan också till lojala och dugliga medarbetare.

Vi skulle, på ganska nära håll, kunna peka ut prototypen för den perfekte chefen och ledaren, men vår blygsamhet förbjuder oss.

 

PS. Kvinnor kan, och kanske bör, ha chefsbefattningar, men på lite lägre nivå. Vi ser inget hinder för att de har ansvar för ex. äldreboende eller förskola. Vi kan till och med tänka oss kvinnliga rektorer på högstadie och gymnasienivå. Kvinnor kan mycket väl fungera som chefs-tränare inom damfotboll och kvinnliga gruppchefer inom Lottakåren ser vi som en självklarhet. DS.

Entry filed under: Politik och samhälle. Tags: , , , , .

Sund skepsis, eller sjuklig misstänksamhet? Tycke och smak

4 kommentarer Add your own

  • 1. Anders Johansson  |  februari 27, 2014 kl. 5:38 e m

    När jag läser detta kommer jag osökt att tänka på en liten anekdot.
    I min ungdom spelade jag fotboll och mötte ett lag med två, minst sagt, välväxta mittbackar. I nickduellerna kunde jag möjligen hoppas på att bita dem i hälsenorna och i närkampspelet kändes det som att springa in i ladugårdsväggen. Löpstyrka och snabbhet i vändningarna var dock inte riktigt deras specialitet. Vid ett tillfälle kom jag, med bollen underkontroll, med bra fart mot motståndarnas straffområde. Mellan mig och målet fanns bara nämnda mittbackar. Med tanke på deras bredd ansåg jag det vara för långt att försöka runda dom så istället beslutatde jag mig för att försöka gå i mellan. Bollen lyckades komma igenom men jag fastnade. Det hela påminde om en sådandär skrotbilspress som gangsters brukar använda för att göra sig av med mordoffer. – Ja, med undantag för att jag inte satt i någon bil, även om jag tvivlar på att det skulle ha inneburit någon större skillnad. Tillknycklad och bedrövad försökte jag så småningom att resa mig. Då knackade deras målvakt mig på axlen och sa: – Du grabben, jag tvivlar inte på ditt mod, men din intelligens.

    Gilla

    Svara
  • 2. Gröna Köpingen  |  februari 27, 2014 kl. 7:22 e m

    Fotboll är inte att leka med. Jo, bollen kanske, men inte brutala, biffiga backar. Man skall vara ytterst försiktig med att utmana övermakten och jag tolkar ditt inlägg som att jag hoppat i galen tunna i och med min kritiska inställning till delar av matriarkatet.
    ” Ont skall med ont fördrivas”. Delar av mitt inlägg innehåller medvetna överdrifter men det är ett rättvist svar på alla dumheter och oförskämdheter som delar feminismen anser sig ha rätt att slunga ut mot oss stackars hunsade manspersoner.

    Rösta på GAS! För ett jämlikt samhälle utan feministisk övervikt

    Gilla

    Svara
  • 3. Anders Johansson  |  mars 8, 2014 kl. 8:56 e m

    Såsom mycket flitig läsare av GK så identifierade jag nog både avsiktliga överdrifter och ironi i artikeln. Ironins svärd är skrapt men ofta tveeggat och svårt att svinga. Att angripa jämstäldhetens avarter med hjälp av ironi är därför modigt, på gränsen till dumdristgt. Personligen trodde jag att artikel skulle följas av ett flertal kommentarer som handlade om tjära och fjädrar men jag hade uppenbarligen fel.

    Gilla

    Svara
  • 4. Gröna Köpingen  |  mars 9, 2014 kl. 7:21 f m

    Vi trodde nog också att ett gammalt hederligt impregneringsmedel skulle komma till pass, i händerna på personer med avvikande, men felaktiga åsikter. Tjära är alldeles utmärkt, men observera att det skall vara riktig, dalbränd och inte modernt, undermåligt skit. Det finns att få tag i om man är noga men det är kanske är värre att hitta fjäder av god kvalitet. Sedan ” Gås och Kalkonavelsföreningen ” i Forsa lagt ner verksamheten är tillgången på fjäder inte så god. Denna hedervärda förening drev sin verksamhet under devisen ”Vi för gås i Mönsterås” en slogan som kunde ersatt andra och sämre Söderlingska varianter

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 37 andra följare

Kalender

februari 2014
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
2425262728  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se


%d bloggare gillar detta: