Archive for mars, 2014

Mello-dramatiskt

Så har då intrycken från årets Melodifestival satt sig och det är bara att konstatera att kvalitén var som tidigare år. Sanna Nilsens seger gladde, i alla fall henne.

Utbudet av gymnaster var större än vanligt och i år hade vi dessutom det tveksamma nöjet att få beskåda en yngling som frekvent stod och rev sig i skrevet. Varför är oss obekant. Nog finns det väl fortfarande verksamma preparat mot flatlöss, om det var detta som var orsaken.

Personer med anspråk på lite kulturell läggning och god smak, försummar inte att tala om att de minsann aldrig tittar på ”Mello”. De har bara ”råkat gå förbi TV”, eller varit bortbjudna till goda vänner som gärna ville titta, och då hade det sett ofint ut att resa sig och gå.

Vi på bloggen tittar. Hur skulle man annars kunna avge ett omdöme? Man kan väl kort sammanfatta att det blev relativt lite ull efter mycket väsen.

Nu kan vi släppa en nyhet som kommer att ge eko vida omkring. Som vi tidigare meddelat blir det tyvärr inga Otympliga spel i GK nu på vårvintern , pga. av datorhaveriet som raderat alla deltagarlistor.

Här kommer nyheten, om en mer än fullgod ersättning, som tröst. Det blir ”Mello-festival” i Gröna Köpingen!!

Vi kontaktar vår man i populärmusik-svängen Krister ”Krille” Björkis, som pekas ut som hjärnan bakom planerna på en lokal-festival.

”Nå ’Krille’. Vad har du att förtälja?” ”Jo du Bosse. Det här blir något utöver det grå vardagliga. Ett arrangemang som kommer att sätta GK på den musikaliska världskartan”.” Det låter spännande. Kan du redan nu avslöja några detaljer”. ”Nja. Bidragen är inte spikade än så vi kan av det skälet inte ge något smakprov. Vi har vidtalat ett antal låtskrivare som lovat att skicka in bidrag. Jag är speciellt nyfiken på en person, Fredrik Kampe som vi tror kan vara en ättling till en gammal rektor på folkskolan i vår vänort Mönsterås. Den mannen kunde ta ton om det behövdes, och det har kanske gått i arv.

Jag vill inte avslöja för mycket, men det lutar nog åt att arrangemanget bara kommer att heta ”Festivalen”. Melodier och musik börjar bli en bisak så vi tänker hoppa på trenden där akrobatik och gymnastik hamnat i förgrunden.

Vi har intresseanmälan från svettiga ’Sumba- Fittnes’-grupper. Akrobatgruppen ’The flying Desperados’ har lovat komma. Den lite yngre publiken kan nog attraheras av GK:s representanter vid junior-SM i rytmisk sportgymnastik, gruppen ’Hopp och skutt’, och för att tillfredsställa den mera mogna publiken har ett gäng Husmodersgymnaster, med det Island- inspirerade namnet ’Skvalpa- Valka’, lovat att göra sitt bästa. I fjol, eller var det kanske året innan, (tiden går fort när man har roligt) gladde en grupp mogna kvinnor från Ryssland en kräsen publik och inspirerade ett gäng musi- och gymnastikintresserade kvinnliga pensionärer här i GK att starta gruppen ’Moster Gärdas gäddhängs-sväng-gäng’. En liten charmig tjej-grupp som lovat ställa upp om de får snurr på rullatorerna. Det blir nog mest sång, men kanske också lite mungiga. Vill det sig riktigt väl, plockar de fram trianglarna och visar vad de kan åstadkomma med denna lilla tingest. Kanske kan man också förvänta sig ett och annat blåsljud

Även vi i GK skall vara lite vågade. En person som fått sparken från sin arbetsplats p.g.a. sexuella trakasserier skall valsa runt och ta skamgrepp, inte bara på sig själv, utan också på de andra medlemmarna i gruppen. Kanske tar han, på ’Allsång på Skansen’-maner, också en runda bland publiken. Det blir lite lagom snaskigt och frivolt. Han är spänstig, så han kanske slår en och annan frivolt också.”

Här lämnar vi Krister Björkis. Vi tycker att detta låter fantastiskt spännande. Upplägget, med ökad fysiska aktiviteter, tycker vi ligger helt rätt i tiden. Inte minst med tanke på att sången och musiken brukar låta för djävligt.

Vi hoppas på vinst för GK:s artister. Ett mardrömsscenario är, att någon från grannkommuner västerut vinner, och får arrangera nästa års festival. Dit åker vi inte.

mars 31, 2014 at 10:24 e m Lämna en kommentar

Kraftigt intrång

De blå ringarna under ögonen börjar sakta blekna bort. Vi har inte varit i slagsmål. Färgförändringen beror på sömnbrist. Denna i sin tur är orsakad av att ett gäng Greenpeace-aktivister, lyckades ta sig in på Kärnkraftverket i Oskarshamn, utan bekymmer. De orsakade ingen större skada, frånsett kostsam driftstörning och en mängd poliser som slapp göra något annat. Hade det varit ett gäng terrorister som tagit sig in lika lätt och elegant, med lite granater i ryggsäckarna, hade utfallet blivit ett annat. Det är detta som hållit och sömnlösa.

Hugos pojke försäkrade att det aldrig var någon fara, och det får vi väl tro på. Hans far var en rekorderlig karl, en egenskap som vi hoppas gått i arv. Likväl känns det lite läskigt.

Man kanske kan tycka att det går att strunta i vad som händer i Oskarshamn med omnejd, men det är ju så att ett storskaligt haveri även skulle drabba oss i vår lilla Gröna idyll. Vi hoppas att det reder sig. Vi ser inte O:ettan som något större hot eftersom den aldrig är i drift. Det är kanske värre med O:2 och O:3, som snurrar något varv, då och då.

Hur ser det ut på kraftsidan här i GK? Fungerar de tre turbinerna vid Fastbränsle-verket tillfredsställande? Finns det någon risk för sabotage med allmän ödeläggelse som följd?

Vi har inte besökt verket sedan hösten 2012 så det kan vara dags för ett nytt samtal med säkerhetsansvarige, ingenjör Helmer Skälmer.

”Nå Helmer. Hur ser det ut vad beträffar säkerheten här på Värmeverket?” ”Jo tack, det fungerar utmärkt. Vi har haft en del problem med vår äldsta turbin, F:1 men både tvåan och trean fungerar utmärkt. Säkerheten är tillfredställande nu när vi höjt får-nätet runt anläggningen. Vid något tillfälle har nidingar försökt ta sig in i F-ettan men vi lyckades stoppa tilltaget innan de kom till skott. Det är en extrem miljöorganisation, ”Gröna Khmererna”, som försöker att ställa till oreda i driften. Vi vet inte varför. Här bedrivs en grön, miljövänlig energiproduktion eftersom vi till största delen eldar med ”Grot” (grenar och toppar, från skogsavverkning). På senare tid har vi börjat bränna en mindre mängd hushållsavfall. Det kanske är detta som stör miljöextremisterna. Men, som sagt. Vi försöker hålla dem borta, för vi vill inte ha fler ”sopor” på anläggningen, skämtar Helmer Skälmer.

Vi tackar för oss och vänder hemåt. Detta lät lugnande och betryggande.

Under reträtten noterar vi att den aggressiva vakt-katten inte syns till längre. Han kanske har ersatts av elektroniska vakande ögon.

mars 30, 2014 at 9:16 e m Lämna en kommentar

Begriplig handgriplighet

En dom har väckt uppmärksamhet i skolans värld. En lärare i Höör har i tingsrätten frikänts efter att handgripligt ha avvisat en stökig elev ur lektionssalen. Elevens föräldrar hade anmält läraren, för vad tror ni? Jo naturligtvis: ”Kränkande behandling.” På bloggredaktionen sitter vi och funderar. Vi förutsätter att den aktuelle läraren besitter den grad av professionalism att han inte avvisade eleven för att denne satt och småfes lite diskret, utan vi utgår från att eleven var så stökig att undervisning, och kamrater, stördes höggradigt. Man kan på goda grunder också anta att läraren gjort ihärdiga försök att tala den störande tillrätta, innan han verkställer en handgriplig utvisning. En fråga i all enkelhet till alla som har lösningen på alla disciplinära problem och anser att lärare är okänsliga, okunniga idioter som inget begriper. Hur gör man i en situation som denna? Konkreta förslag tack. Inget luddigt svammel. Vi har ingen detaljinformation om händelsen. Vad var det för elev? Tillhörde han en speciell grupp, med särskilda behov etc. Inte en aning. Men, det kvittar. Vi utgår från att det rör sig om en situation där en elev stör verksamheten så pass att undervisning och kamrater blir lidande. Har den aktuelle eleven sådan problematik att han inte kan fungera i denna miljö, utan att störa, skall han naturligtvis vistas på annan plats, under andra former. Nu var han/hon där. Jag upprepar frågan: Vad gör man? Man får hoppas att domen ligger fast. Annars ser det mörkt ut. Skall även polisen avväpnas och fråntas rätten till fysiskt agerande? Skall de efter fruktlösa försök med muntlig tillrättavisning, passivt behöva åse hur Buset stör ordningen och vandaliserar gator och torg? Om handgripligheterna tillåts fortsätta kan ju Busen bli ”kränkt” med alla negativa konsekvenser det kan innebära för hans självkänsla. Det var bättre förr, i alla fall annorlunda. Apropå skolproblem, kommer vi att tänka på en historia, berättad av Allvarlige Alvar. Att det är Alvar som berättar borgar för att den är sann. ”Händelsen tilldrog sig någon gång på femtiotalet, på en anonym ort. Ej heller namnger jag de inblandade, men episoden är väl känd i trakten och lite äldre läsare kommer att le igenkännande. Huvudpersonen är inte längre bland oss, så han tar inte stryk av publiceringen. Det gör ingen annan heller, så jag berättar med gott samvete. Läsarna har betvivlat sanningshalten i Lucky Lokes memoarer, som nyss avslutades, men här behöver ingen ifrågasätta. Jag, Allvarlige Alvar var med, i utkanten, utan att vara direkt inblandad, och jag garanterar att det gick till så här. En reservation vad gäller ordalydelse mm. men händelseförloppet är i sak korrekt återgivet. I min klass, i folkskolan, gick en liten energisk yngling. En frisk fläkt, pigg på det mesta. Detta var den tid innan vi barn satt och häckade framför obefintliga datorer. Vi var ute och lekte indianer och vita och byggde kojor och hade trivsamt. (Undertecknad var inte med vid den aktuella händelsen). Lille Gustav (han hette inte så) var lite hårt hållen hemmavid och råkade han komma försent hem till middagen, blev det bannor. Inget allvarligt, men heller inget som Gustav längtade efter. En dag glömde Gustav bort tid och rum fullständig, och anländer ett par timmar försenad. Hans moder var naturligtvis både orolig och arg. För att förekomma den förväntade uppsträckningen hittade Gustav på följande. ”Jo Mamma. (Snyft). Jag blev bunden vid att träd av NN och NNN och kunde inte ta mig loss. (snyft). Det är därför jag inte kom i tid till maten.” Gustav hade början till halsfluss, och på halsen kunde man ana en svullnad som kunde ha orsakats av repet. Istället för en stund av eftertanke, rusar Gustavs mor till myndigheter av olika slag, och dagen efter kunde man i tidningarna läsa något i stil med: ”Pojke bunden och torterad vid träd.” Jag minns inte den exakta ordalydelsen, men något i den stilen. Nu började en ”rättegång” av det något udda slaget. Gärningsmännen var utpekade av offret, och medan denne låg hemma i halsfluss, pågick fysisk övertalning på rektorsexpeditionen. De utpekade var ofta med där det hände saker och ting, så det var inte förvånande att rektor var övertygad om deras skuld, och det var ett rimligt antagande att de så småningom skulle erkänna, efter verbal och handgriplig påtryckning. Vi hade vår lektionssal granne med expeditionen så vi hörde hur det gick till. När intensiva försök att tvinga fram ett erkännande inte gav resultat, började rektor att vackla i sin övertygelse. I samma veva återvände Gustav till skolan efter sin sängvistelse. När det stod klart för honom vad hans lilla nödlögn ställt till med, föll han så småningom till föga, och erkände att allt var uppdiktat. Rektor gör det enda rätta, samlar alla elever, och manar till förståelse för Gustavs situation. Gustav blir förlåten och det hela rinner ut i sanden. Ganska storsint av de utpekade ”gärningsmännen.” Även klokt agerat av rektor. (I det här fallet). Vems var felet? Ja säg det. Gustav kunde naturligtvis inte ana konsekvenserna av en liten nödlögn, men att peka ut oskyldiga gärningsmän, var kanske inte så vackert. Störst ansvar hade nog Gustavs mamma som rusade iväg i hastigt mod, och som på så sätt försatte lille Gustav i denna prekära situation. Nåja. Allt var snart förlåtet och glömt. Fram till nu. Händelsen med Gustav visar att man skall vara ytterst försiktiga vid fördelning av skuld. För Rektor var inledningsvis de utpekade gossarnas skyldiga, ”bortom allt rimligt tvivel.” Han hade fel. Detta var en tid då rektorer och lärare hade makten, och tyvärr ibland missbrukade den. Dit skall vi inte tillbaka. Men vi skall heller inte ha elevdiktatur, som gör ordning och arbetsro till en ouppnåelig önskedröm Det är dags att vakna. Inte bara för eleverna på morgonen.

mars 29, 2014 at 10:46 f m 15 kommentarer

En epok går i graven

Med viss bestörtning läser vi i ”Termometern” att årets ”Hembrygdsfest” i Gröna Köpingen ställs in. En gammal trevlig tradition, efterlängtad av många, upphör av olika skäl.
En orsak är att gamle ordföranden, Astor Määsk, avsagt sig uppdraget, och det har visat sig svårt att hitta en efterträdare.
Den kanske största, och tråkigaste orsaken är att antalet besökare minskat kraftigt de senare åren. Från glansdagarna på 50-60 talet har besökarna reducerats till en liten rännil jämfört med den flod av entusiaster som unisont reste sig från parkbänkarna och försökte ta sig till gamla Hembrygdsparken för fortsatt festande. De flesta lyckades och det hela utmynnade i en trivsam folkfest, som till största delen höll sig inom lagens råmärken, övervakade av en ordningsmakt som då fanns på plats. Lite fyllegurgel blev det ibland, men det var sällan som någon behövde läkarvård.
Vi söker upp förre ordföranden Astor Määsk för att få hans syn på den ledsamma utvecklingen. Vi hittar Astor tillsammans med några kamrater på bänkarna nere vid hamnen. Klockan är strax efter halv tio och det anländer hela tiden nya likasinnade, med lila påsar i händerna.
”Nå Astor. Du har avgått som ordförande. Vad är skälet till detta?” ”Det finns flera orsaker. Jag börjar bli lite till åren och orkar inte lika mycket numera. Tiden har svårt att räcka till. Sedan vi startade den omåttligt populära brännvinsprovnings-föreningen ”Munstänkarna” går mycket tid till denna verksamhet. Vi har förfinat ritualen vilket skapat visst merarbete. Visserligen provar vi fortfarande bara en sort åt gången men vi har kompletterat med intag av mat för att se hur dryckerna passar till. Vi äter numera inte bara rå falukorv utan prövar också lite elegantare och mer påkostade rätter. I dag skall vi prova ”Kosken” till kokt varmkorv med bröd. Det kanske också blir en mosbricka om stålarna räcker. Maten får dock inte hamna i förgrunden. Vår förening arbetar fortfarande under vår devis som vi lånat av Karin Boye: ”Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst”
Största orsaken till nedläggningen av ”Hembrygdsdagen” är det minskande intresset för detta gamla hederliga hantverk. Förr hade vi en stor åskådarskara som törstade efter kunskap i Öl-bryggandets ädla konst men nu sätter sig de flesta i en buss till utlandet och återvänder med bagaget fullt av Tyskt och Dansk öl. Drickandet har förflackats och det finns ingen stolt hantverkstradition längre.”

Astor visar tecken på sorgmod vid minnena från den gamla goda tiden. Vi lämnar honom i fred och kan i ögonvrån notera hur han sköljer ner en kokt i papper med en rekorderlig klunk Koskenkorva.
Visst är det tragiskt att gamla fina traditioner försvinner och ersätts av modernt trams. Det ryktas om att det finns en sammanslutning som provar vitt och rött vinblask, under tveksamma former. Man vrider och vänder på kupade glas, luktar på eländet och gurglar som om det vore munvatten mot karies. Och värst av allt. Man spottar ibland ut vinet i en skål. Vidrigt!
När GAS kommer till makten blir det slut på detta oanständiga slöseri med våra naturtillgångar. Intet skall spillas och förslösas.

mars 27, 2014 at 10:44 e m 3 kommentarer

Genial idioti?

Vi träffade ånyo på Allvarlige Alvar och han verkade minst sagt upprörd: ”Hur är det fatt Alvar? Du verkar lite antererad.”

”Jo du. Man upphör aldrig att förvånas. Vid mogen, ja nästan lite övermogen, ålder trodde man sig ha upplevt och sett det mesta. Bland annat en massa stolligheter och idiotiska påfund. Uppenbarligen finns det en del kvar.

Det senaste exemplet är så fenomenalt korkat att det blir ytterst svårslaget. TV4-nyheterna visade för en tid sedan ett reportage från ett kontorslandskap i Värmdö kommun. Och inte vilket landskap som helst.

Vid arbetsdagens slut rensar de anställda av sina skrivbord och ställer datorer, pärmar m.m. i en hylla för att påföljande dag återplacera sina tillhörigheter på något nytt skrivbord som råkar vara ledigt. Man har således ingen fast punkt i sin vardag utan flyttar runt, till svårbegriplig nytta.

Vad är det för begåvningsinvalid som hittat på detta? Redan den gamla versionen av kontorslandskap är utdömd av en tämligen enig expertis. Ja inte av den byggnadsekonomiska expertisen, för det begriper även jag att det blir billigare med ett stort rum istället för flera små.

Men, ekonomi handlar inte bara om byggnader, utan också arbetsprestation och trivsel. En medarbetare som vantrivs är ingen god affär.

Jag kan ingå ett vad med dig, utan krav på motprestation. Om man efter ett antal år, genom vederhäftiga studier och analyser kan visa att en majoritet av de anställda tycker att det nya kontorslandskapet är bra och trivsamt skall jag ställa upp i Vasaloppet. På gamla ovallade ”Tegsnäsare” avsedda för åkning i ospårad terräng. Jag skall inte bara åka de nio milen. Jag åker baklänges .”

Detta lät intressant. Jag har sett Alvar på sina lappskidor under harjakt, och en deltagare i Vasaloppet som startar ett år, för att komma i mål påföljande, vore roligt att se, om än en aning enahanda.

För att utröna hur läget är i Gröna Köpingen kontaktar vi den nyanställda, kvinnliga kontors-landskapsarkitekt för att få en sakkunnig kommentar.

”Nå. Hur är läget här i GK?” ”Jo, här i kommunlokaliteterna kör vi det gamla konceptet med ett rum för varje befattningshavare. De flesta tycker nog det är bra och mig veterligen finns inte några planer på förändring. Här i vår gröna kommun prioriterar vi trivsel och god arbetsmiljö och säljer inte ut detta för smärre ekonomisk besparing.

Det är alltid lika trevligt att råka på förståndiga tjänstemän i kommunal tjänst. Så har vi det här i Gröna Köpingen, och än bättre skall det bli, när GAS tagit makten efter valet.

mars 25, 2014 at 10:28 e m Lämna en kommentar

Bra röst

Så här i Melodifestival-tider kommer här ett inlägg som kanske sänker den musikaliska nivån en aning, men vi tycker att alla kulturyttringar skall få komma till tals, eller snarare, till sångs.

Vad är en bra röst? Jo, en bra röst är naturligtvis en som det står ”Grön AnSamling” på, som man lägger i valurnan i september.

När det gäller annan form av röst råder det delade meningar. Vi har tidigare berättat om att det i familjen existerar en lite infekterad debatt om vad som är bra resp. dåligt. Min Dotter tycker att Winnerbäck sjunger bra medan vi är av avvikande mening. När vi spelar Neil Young orerar hon om att han inte kan sjunga. Vem har rätt?

Man kanske skall skilja på ”en bra röst” och att ”sjunga bra”. Vi tycker att ex. Joe Cocker med sin Whiskey-spruckna röst sjunger bra, men frågan är om han har en bra röst. Tom Waits har en röst som låter som en kronisk bakfylla, men han sjunger bra.

Vi vill lyfta fram två personer som ställt utom allt tvivel har enorma röstresurser. Om man sen inte gillar genren har inte med saken att göra.

Vi börjar med den Walesiske Barytonen Bryn Terfel, som gästar Sverige emellanåt. Bloggen fick öronen på honom för att antal år sedan, då han i något TV-program sjöng irländska folksånger. Något som ligger oss varmt om hjärtat. De passar så bra till Guinness och Tullamore Dew.

Han inte bara sjunger bra. Vid intervjuer framstår han som en genom-trevlig prick. Han utstrålar också en genuin pondus där han står rakt upp och ner, med händerna vid sidorna, och sjunger. Utan att för den skull bli pompös och pretentiös, som annars inte är så ovanligt i hans skrå.

Jag har valt två klipp. Det första för att det är en vacker, lite vemodig folkvisa. Tryck här.

Det finns många klipp med Bryn Terfel men flertalet är från operavärlden och då slår många med automatik dövörat till. ”Fy faen för opera, de står ju bara och gallskriker”. Därför kommer här ett stycke som de flesta känner igen och kan sjunga med i. Men det bör man låta bli, och istället koncentrera sig på sångare, som enligt bloggens åsikt, förgäves söker sin like.

Sångare nummer två, går inte av för hackor han heller, och är nog mera känd ute i stugorna än Terfel. Det är den blinde italienske tenoren Andrea Bocelli som sjunger ”Canto della terra”. Det behövs inga kommentarer. Drygt 6 miljoner klick på YouTube säger väl en del. Tryck här och njut.

Vi avslutar trots allt med ett stycke från operavärlden. Här hör ni de bägge giganterna på en gång i Bizets ”Pärlfiskarna”. Oavsett om man tycker om opera eller inte så är kan ingen påstå annat än att herrarna har fantastiska röster.

mars 23, 2014 at 5:30 e m Lämna en kommentar

Platt etyd

Nej, det skall inte handla om melodifestivalen. Rubriken är felstavad. Vi tar melodifestivalen en annan gång.
På morgnarna går klockradion igång på morgonkvisten, och för några dagar sedan undrade en morgonpratarna, apropå blåsigt väder, varför det heter ”Hålla i hatten” nu när ingen, eller ytterst få bär hatt. Man visste inte heller var uttrycket ”Kasta in handduken” kom ifrån.
Detta för oss osökt in på dagens ämne: Plattityder, talesätt, klichéer, eller vad man nu lämpligen kallar det.
”Bollen är rund. Hälsan tiger still. Vi skall alla den vägen vandra” är gamla slitna fraser som känns lite B. Det finns fler och värre, men det finns också utomordentliga varianter som: ”Det var bättre förr”. En oomkullrunkelig sanning som endast ifrågasätts av individer med grumlig verklighetsuppfattning.
Ett uttryck vi funderat mycket på är ”Alla människors lika värde”. Vad menas med detta? Betyder det att alla människor inför Gud, och hela världen är exakt lika mycket värda? Kan det verkligen vara på det viset? Är det möjligt?
Är det rimligt att förespråka ett jämviktsläge, om vi i vågskålarna placerar följande personer parvis. Idi Amin – Florens Nightingale. Pol Pot – Dag Hammarskiöld. Josef Stalin – Raoul Wallenberg. Adolf Hitler – Winston Churchill. Det finns fler, men det kan räcka.
Är det någon som kan förklara och utveckla. Ursprung? Vad menas, egentligen? Är det resultat av någon form av felöversättning?

mars 22, 2014 at 6:55 f m Lämna en kommentar

Katastrof

Vilket ohyggligt dråpslag, vilken fasansfull tragedi.
Det som inte fick hända, har hänt. Datorn, som registrerat anmälningarna till den f.d. stundande ”Otympliaden” har kraschat. Alla data, anmälningar, startlistor har gått förlorade i en digital härdsmälta.
Tävlingarna måste ställas in!
Orsaken till den datoriserade kraschen är en enorm mängd anmälningar från såväl när som fjärran. Uppenbarligen har möjligheten till framgång, genom att vara riktigt dålig, lockat oväntade massor. Inte bara från förutsägbart håll som ex. Högsby, Fagerhult, Slakmöre och Tålebo. Även utomländska lycksökare har hört av sig. Att det skulle visas intresse från Sämre Orienten och Nederlagsländerna var kanske väntat, men att det skulle dyka upp intresseanmälan från en massa misslyckade skidåkare i Norge, med Petter Nortug i spetsen, var mera överraskande.
Nu får tyvärr denna ädla kamp anstå till ett annat år, och Norrbaggarna får tid att slicka såren, innan nästa utskåpning, i fäders spår för framtids segande.

mars 20, 2014 at 11:24 e m Lämna en kommentar

Von Bloghsters memoarer – del 14

Tvillingbroder Loke har sett lite hängig och deppig ut på senare tid. Inte alls samma kaxige ”Lucky Loke” som vi minns från hans storhetstid. Som det anstår en broder bjuder jag hem Loke för ett förtroligt samtal, syskon emellan. Vi slår ner oss vid grillen, med en vildsvinsstek på gallret och en Carlsberg i handen, efter att vi bottnat med en hälsobringande tolva ”Laphroaig”.

”Hur är det med dig Loke? Är du deppig?” ”Deppig och deppig. Lite ledsen kanske.” ”Varför det?” ”Jo jag är lite trött och besviken på alla som ifrågasätter mina memoarers sanningshalt och tycker att det börjar bli tjatigt med alla vidunderliga äventyr vars äkthet man ifrågasätter. Det är klart att det upplevs som tjatigt skryt, när man jämför med sin egen torftiga tillvaro.” ”Tänker du sluta med memoarerna nu?”  ”Ja förmodligen. Det känns lite otacksamt att spilla krut på döda hökar. Jag kanske återkommer med enstaka, lösryckta episoder, men annars får det vara slut i och med denna sista episod, som jag känner behov av att förmedla. Denna händelse är så fullständigt osannolik att jag dragit mig för att berätta, detta för att inte ytterligare spä på misstankarna om bluff och båg.”

 

Jag inledde mina memoarer med en fiskeepisod, som så småningom slutade i Öststaterna. Denna monstruösa gädda, som bogserade oss ända till Baltikum, var känd sedan tidigare. Två storfiskande bröder, stationerade väster om GK, hade vid tillfälle varit i kontakt med ”Storsjöodjuret” men varje gång gått bet. Boende på ”Gärdsleholmen” har till och från sett något stort och vidunderligt men avfärdat iakttagelsen i tron att det rörde sig om en i grannskapet tillverkad ubåt.

Denna enorma gädda måste vara otroligt gammal för det är förmodligen samma fisk som spelar huvudrollen vid en ganska ruskig händelse för ett sextio-tal år sedan.

Det handlar om en liten gosse, vid namn Bo. Vi kommer inte ihåg hans efternamn, men det kan ha varit Brandelius. Vi har inte forskat huruvida Harry har en släkting som heter Bosse, men det kan kvitta.

Den lille 3-årige Bosse satt och metade vid en grynna ute i viken. En och annan abborre fick komma upp i friska luften, och när lille Bosse skall vada ut en bit för att bärga en borre av lite större format händer det fruktansvärda och helt osannolika. En jättelik gädda klyver vattenytan och lille Bosse försvinner ner i gäddkäften. Fisken slår ett slag med sin jättelika stjärtfena och dyker.

Den Bibliska berättelsen om ”Jona i Valfiskens buk” är välbekant. Bosse slapp, att som Jona vistas i fiskmagen i tre dygn, för gäddan styr tämligen omgående in på grundare vatten och spottar upp Bo på stranden vid Fridhem. Händelsen observeras av en livsmedelshandlare som hade sitt sommarhus i grannskapet. Tyvärr är denne inte längre i livet och kan intyga berättelsens äkthet, men Bosses vådliga äventyr blev så pass känt, att han resten av sitt liv fick gå under smeknamnet ”Bosse i Magen”.

Varför Bosse blev utspottad vet vi inte, med det var naturligtvis lyckligt att den lille gossen överlevde, och kunde se framtiden an och smida planer för sitt sedermera framgångsrika yrkesliv.

Här tar vi farväl av broder Loke. Kanske återkommer han med smärre anekdoter då bitterheten över läsarnas misstro lagt sig.

Tack Loke! Jag vet att du talat sanning. Hälsar tvillingbroder ”Bosse Bloggare”

mars 19, 2014 at 7:00 f m 1 kommentar

Språkvårdsfrågor

Vi på bloggen är inte alltid helt befriade från svordomar och invektiv av olika valörer. Här åsyftar vi inte att läsarna svär på oss, utan eget bruk av kraftuttryck av skilda slag. Svordomar har alltid setts som bevis på bristande ordförråd och passar normalt bäst i drängstugor och logement. Dessa lokaliteter är en bristvara i dagens Sverige, så svordomarna har fått söka sig andra estrader. Vi är själva inte fläckfria men ibland känns det befriande att få ta i lite.

Det som stör oss är att utbudet av svordomar är begränsat och ett flitigt bruk gör att det känns lite tjatigt. ”Satan, helvete, djävlar, förbannat” är inte så mycket att komma med, och mjäkiga omskrivningar som Kattsingen, Nedrans, Järnspikar m.m. passar bäst på syjuntor och motsvarande, och är inget som en Karla-karl vill ta i sin mun.

Vi vill därför lansera en del nya förslag på kraftuttryck och förklenande tillmälen, och efterlyser också fräscha idéer från läsekretsen.

Här kommer ett antal tämligen självklara, nya, invektiv som med en förstärkande svordom, klart och tydligt visar vad det handlar om: ”Kvotering, Hen, EU-förslag, Genuspedagog, Värdegrundsarbete, Petter Northug, FI, Feminist, plus ett ytterligare antal, men detta kan räcka så att ni läsare förstår vad det handlar om, och kan komma med egna förslag. En liten varning inledningsvis: Kom inte dragande med ”Bloggar-djävel” som synonym för glappkäftade svamlare.

Vi återgår till exemplen ovan:

”En satans kvoterare” är en person för vilken rättvisa och jämlikhet är ett okänt begrepp. Personer som behandlar ex. arbetssökande eller sökande till utbildningar orättvist, beroende på kön eller etnisk tillhörighet, och väljer att bortse från meriter.

”Hen” behöver egentligen inte förklaras. Detta är ett utmärkt ord för fullständig idioti i alla former. ”Din förbannade Hen” betyder alltså: En klockren dåre. I skiftande sammanhang.

”Vilket satans EU-förslag” är utmärkt och har ett brett användningsområde, som synonym för stolligheter i olika sammanhang, kanske främst i politiken och byråkratins värld.”Idiotiska petitesser” skulle kanske vara en bra översättning.

”Det där var en riktig Genuspedagog” beskriver en vilseledd själ som med tunnelseende och skygglappar vägrar att se sanningen, ex. könsrelaterade skillnader. Här utelämnar vi svordomen eftersom tillmälet passar bäst i förskolemiljö.

”Arbete befordrar hälsa och välstånd”, heter det. Det äger sin riktighet. Däremot är alla former av onödigt arbete förkastligt, och just det, fullständigt onödigt och idiotiskt. Ett exempel kan vara att under en veckas tid gräva ett dike för hand, för att sedan upptäcka att en grävmaskin gjort samma arbete på en halvtimme. Men visst. Det gav motion och gjorde ett besök på ett svettigt och osunt Gym obehövligt. Det mest flagranta exemplet på onödigt, intellektuellt arbete, är när ett antal personer sitter och försöker knåpa ihop en ”värdegrund” för verksamheten, med åtföljande mer eller mindre listiga ”ledord”. Ett rent kriminellt slöseri med arbetstid till ingen nytta. ”Det var väl ett helvetes värdegrundsarbete” betecknar alltså fullständigt bortkastad tid, på något sanslöst onyttigt.

Fy faen vilken Northugare” står för en person utan begrepp om egna kvalitéer, eller motsatsen. En stortrut som finner nöje i att håna omgivningen och lever i villfarelsen: Jag är störst och bäst. Efter nya medicinska rön i skidvärlden kan beteckningen också användas på individer med oklar härstamning, eftersom man numera inte vet vad skidåkarna har för blod i ådrorna.

Begreppet FI är utmärkt. Vi förutsätter att alla vet att FI är en beteckning för en rudimentär sekt som lever i villfarelsen att kvinnor är missgynnade. Flertalet sympatisörer är med stor säkerhet ogifta nuckor som saknar erfarenhet av orättvisan i ett normalt äktenskap, där mannen tar stryk på olika sätt. Fortsättningsvis heter det inte ”Fy faen” utan ”FI faen”

Slutligen ”Feminist”. Ett ord som har potential att bli begrepp för de allra mest häpnadsväckande tokigheterna. ”Det där var en djävligt otrevlig feminist” beskriver alltså om en enögd, rabiat förespråkare för ett orättvist samhälle där det är legitimt att misskreditera manspersoner å det grövsta medan den allra minsta lilla kritiska synpunkt beträffande det kvinnliga könet, ses som en god förevändning för ett tredje världskrig. Med männen på ena sidan och kvinnorna på den andra.

En användbar variant för alla kvinnor som mässar om männens oduglighet och överflödighet, och som förökar sig på artificiell väg, skulle kunna vara ”Seminist”.

 

Några exempel i all enkelhet. Nu är ni läsare välkomna med idéer och förslag, som förnyar och berikar språket.

mars 18, 2014 at 7:00 f m Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 38 andra följare

Kalender

mars 2014
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se