Gröna Köpingen

Von Bloghsters memoarer – del 14

mars 19, 2014 at 7:00 f m 1 kommentar

Tvillingbroder Loke har sett lite hängig och deppig ut på senare tid. Inte alls samma kaxige ”Lucky Loke” som vi minns från hans storhetstid. Som det anstår en broder bjuder jag hem Loke för ett förtroligt samtal, syskon emellan. Vi slår ner oss vid grillen, med en vildsvinsstek på gallret och en Carlsberg i handen, efter att vi bottnat med en hälsobringande tolva ”Laphroaig”.

”Hur är det med dig Loke? Är du deppig?” ”Deppig och deppig. Lite ledsen kanske.” ”Varför det?” ”Jo jag är lite trött och besviken på alla som ifrågasätter mina memoarers sanningshalt och tycker att det börjar bli tjatigt med alla vidunderliga äventyr vars äkthet man ifrågasätter. Det är klart att det upplevs som tjatigt skryt, när man jämför med sin egen torftiga tillvaro.” ”Tänker du sluta med memoarerna nu?”  ”Ja förmodligen. Det känns lite otacksamt att spilla krut på döda hökar. Jag kanske återkommer med enstaka, lösryckta episoder, men annars får det vara slut i och med denna sista episod, som jag känner behov av att förmedla. Denna händelse är så fullständigt osannolik att jag dragit mig för att berätta, detta för att inte ytterligare spä på misstankarna om bluff och båg.”

Jag inledde mina memoarer med en fiskeepisod, som så småningom slutade i Öststaterna. Denna monstruösa gädda, som bogserade oss ända till Baltikum, var känd sedan tidigare. Två storfiskande bröder, stationerade väster om GK, hade vid tillfälle varit i kontakt med ”Storsjöodjuret” men varje gång gått bet. Boende på ”Gärdsleholmen” har till och från sett något stort och vidunderligt men avfärdat iakttagelsen i tron att det rörde sig om en i grannskapet tillverkad ubåt.

Denna enorma gädda måste vara otroligt gammal för det är förmodligen samma fisk som spelar huvudrollen vid en ganska ruskig händelse för ett sextio-tal år sedan.

Det handlar om en liten gosse, vid namn Bo. Vi kommer inte ihåg hans efternamn, men det kan ha varit Brandelius. Vi har inte forskat huruvida Harry har en släkting som heter Bosse, men det kan kvitta.

Den lille 3-årige Bosse satt och metade vid en grynna ute i viken. En och annan abborre fick komma upp i friska luften, och när lille Bosse skall vada ut en bit för att bärga en borre av lite större format händer det fruktansvärda och helt osannolika. En jättelik gädda klyver vattenytan och lille Bosse försvinner ner i gäddkäften. Fisken slår ett slag med sin jättelika stjärtfena och dyker.

Den Bibliska berättelsen om ”Jona i Valfiskens buk” är välbekant. Bosse slapp, att som Jona vistas i fiskmagen i tre dygn, för gäddan styr tämligen omgående in på grundare vatten och spottar upp Bo på stranden vid Fridhem. Händelsen observeras av en livsmedelshandlare som hade sitt sommarhus i grannskapet. Tyvärr är denne inte längre i livet och kan intyga berättelsens äkthet, men Bosses vådliga äventyr blev så pass känt, att han resten av sitt liv fick gå under smeknamnet ”Bosse i Magen”.

Varför Bosse blev utspottad vet vi inte, med det var naturligtvis lyckligt att den lille gossen överlevde, och kunde se framtiden an och smida planer för sitt sedermera framgångsrika yrkesliv.

Här tar vi farväl av broder Loke. Kanske återkommer han med smärre anekdoter då bitterheten över läsarnas misstro lagt sig.

Tack Loke! Jag vet att du talat sanning. Hälsar tvillingbroder ”Bosse Bloggare”

Entry filed under: Memoarerna. Tags: memoarer.