Begriplig handgriplighet
mars 29, 2014 at 10:46 f m 15 kommentarer
En dom har väckt uppmärksamhet i skolans värld. En lärare i Höör har i tingsrätten frikänts efter att handgripligt ha avvisat en stökig elev ur lektionssalen. Elevens föräldrar hade anmält läraren, för vad tror ni? Jo naturligtvis: ”Kränkande behandling.” På bloggredaktionen sitter vi och funderar. Vi förutsätter att den aktuelle läraren besitter den grad av professionalism att han inte avvisade eleven för att denne satt och småfes lite diskret, utan vi utgår från att eleven var så stökig att undervisning, och kamrater, stördes höggradigt. Man kan på goda grunder också anta att läraren gjort ihärdiga försök att tala den störande tillrätta, innan han verkställer en handgriplig utvisning. En fråga i all enkelhet till alla som har lösningen på alla disciplinära problem och anser att lärare är okänsliga, okunniga idioter som inget begriper. Hur gör man i en situation som denna? Konkreta förslag tack. Inget luddigt svammel. Vi har ingen detaljinformation om händelsen. Vad var det för elev? Tillhörde han en speciell grupp, med särskilda behov etc. Inte en aning. Men, det kvittar. Vi utgår från att det rör sig om en situation där en elev stör verksamheten så pass att undervisning och kamrater blir lidande. Har den aktuelle eleven sådan problematik att han inte kan fungera i denna miljö, utan att störa, skall han naturligtvis vistas på annan plats, under andra former. Nu var han/hon där. Jag upprepar frågan: Vad gör man? Man får hoppas att domen ligger fast. Annars ser det mörkt ut. Skall även polisen avväpnas och fråntas rätten till fysiskt agerande? Skall de efter fruktlösa försök med muntlig tillrättavisning, passivt behöva åse hur Buset stör ordningen och vandaliserar gator och torg? Om handgripligheterna tillåts fortsätta kan ju Busen bli ”kränkt” med alla negativa konsekvenser det kan innebära för hans självkänsla. Det var bättre förr, i alla fall annorlunda. Apropå skolproblem, kommer vi att tänka på en historia, berättad av Allvarlige Alvar. Att det är Alvar som berättar borgar för att den är sann. ”Händelsen tilldrog sig någon gång på femtiotalet, på en anonym ort. Ej heller namnger jag de inblandade, men episoden är väl känd i trakten och lite äldre läsare kommer att le igenkännande. Huvudpersonen är inte längre bland oss, så han tar inte stryk av publiceringen. Det gör ingen annan heller, så jag berättar med gott samvete. Läsarna har betvivlat sanningshalten i Lucky Lokes memoarer, som nyss avslutades, men här behöver ingen ifrågasätta. Jag, Allvarlige Alvar var med, i utkanten, utan att vara direkt inblandad, och jag garanterar att det gick till så här. En reservation vad gäller ordalydelse mm. men händelseförloppet är i sak korrekt återgivet. I min klass, i folkskolan, gick en liten energisk yngling. En frisk fläkt, pigg på det mesta. Detta var den tid innan vi barn satt och häckade framför obefintliga datorer. Vi var ute och lekte indianer och vita och byggde kojor och hade trivsamt. (Undertecknad var inte med vid den aktuella händelsen). Lille Gustav (han hette inte så) var lite hårt hållen hemmavid och råkade han komma försent hem till middagen, blev det bannor. Inget allvarligt, men heller inget som Gustav längtade efter. En dag glömde Gustav bort tid och rum fullständig, och anländer ett par timmar försenad. Hans moder var naturligtvis både orolig och arg. För att förekomma den förväntade uppsträckningen hittade Gustav på följande. ”Jo Mamma. (Snyft). Jag blev bunden vid att träd av NN och NNN och kunde inte ta mig loss. (snyft). Det är därför jag inte kom i tid till maten.” Gustav hade början till halsfluss, och på halsen kunde man ana en svullnad som kunde ha orsakats av repet. Istället för en stund av eftertanke, rusar Gustavs mor till myndigheter av olika slag, och dagen efter kunde man i tidningarna läsa något i stil med: ”Pojke bunden och torterad vid träd.” Jag minns inte den exakta ordalydelsen, men något i den stilen. Nu började en ”rättegång” av det något udda slaget. Gärningsmännen var utpekade av offret, och medan denne låg hemma i halsfluss, pågick fysisk övertalning på rektorsexpeditionen. De utpekade var ofta med där det hände saker och ting, så det var inte förvånande att rektor var övertygad om deras skuld, och det var ett rimligt antagande att de så småningom skulle erkänna, efter verbal och handgriplig påtryckning. Vi hade vår lektionssal granne med expeditionen så vi hörde hur det gick till. När intensiva försök att tvinga fram ett erkännande inte gav resultat, började rektor att vackla i sin övertygelse. I samma veva återvände Gustav till skolan efter sin sängvistelse. När det stod klart för honom vad hans lilla nödlögn ställt till med, föll han så småningom till föga, och erkände att allt var uppdiktat. Rektor gör det enda rätta, samlar alla elever, och manar till förståelse för Gustavs situation. Gustav blir förlåten och det hela rinner ut i sanden. Ganska storsint av de utpekade ”gärningsmännen.” Även klokt agerat av rektor. (I det här fallet). Vems var felet? Ja säg det. Gustav kunde naturligtvis inte ana konsekvenserna av en liten nödlögn, men att peka ut oskyldiga gärningsmän, var kanske inte så vackert. Störst ansvar hade nog Gustavs mamma som rusade iväg i hastigt mod, och som på så sätt försatte lille Gustav i denna prekära situation. Nåja. Allt var snart förlåtet och glömt. Fram till nu. Händelsen med Gustav visar att man skall vara ytterst försiktiga vid fördelning av skuld. För Rektor var inledningsvis de utpekade gossarnas skyldiga, ”bortom allt rimligt tvivel.” Han hade fel. Detta var en tid då rektorer och lärare hade makten, och tyvärr ibland missbrukade den. Dit skall vi inte tillbaka. Men vi skall heller inte ha elevdiktatur, som gör ordning och arbetsro till en ouppnåelig önskedröm Det är dags att vakna. Inte bara för eleverna på morgonen.
Entry filed under: Allvarlige Alvar, Skola. Tags: dom, klassrum, kränkning, lärare, ordning.
15 kommentarer Add your own
Lämna ett svar till Mönsteråsbloggar´n Avbryt svar
Trackback this post | Subscribe to the comments via RSS Feed
Gröna Köpingen 
1.
Mönsteråsbloggar´n | mars 29, 2014 kl. 3:19 e m
En bra lärare hamnar i princip aldrig i den situationen att han ska behöva leda ut en elev från klassrummet handgripligen. En bra lärare vet i god tid hur han vinner klassens förtroende, även bråkstakarnas, och efter en stund har en ömsesidig respekt infunnit sig. Jag var en gång själv i ett sammanhang som lärare där tidigare personal hade haft problem med några stökiga grabbar. Läraren hade svarat med att ryta och gorma och cementera konflikten. Jag skulle nu överta klassen. Givetvis testade de mig direkt, men eftersom jag inte skrek utan såg grabbarna i ögonen och samtalade med dem, så lugnade de snart ner sig och allt gick väldigt bra. Jag talar nu generellt. Givetvis finns det helt omöjliga elever. Ring rektorn. Ring föräldrarna. Avbryt lektionen.
GillaGilla
2.
Gröna Köpingen | mars 29, 2014 kl. 4:53 e m
I den bästa av världar finns bara bra lärare. Dessa hanterar de flesta situationer så att konflikter undviks Helt rätt. Alla lärare tillhör tyvärr inte eliten. Det vore orimligt att begära. Det finns medelmåttiga charterturister, lokförare och revisorer. Och lärare. Om de medelmåttiga, och i vissa fall ännu sämre, skulle rensas bort skulle det bli ganska tomt i katedrarna. De utrensade skulle dessutom känna sig” kränkta. Så är det och det har vi nog konstaterat tidigare .Skolan måste ha sådana verktyg och befogenheter att verksamheten fungera, även i klasser där elitpedagogerna saknas.
GillaGilla
3.
Mönsteråsbloggar´n | mars 29, 2014 kl. 6:46 e m
Skolan har vad jag vet redan befogenheter att leda ut en elev. Har inte läst om aktuellt ärende, men är spontant förvånad att det kom till rätten om det handlade om enkel utledning. Slita ut elever är mer tveksamt om inte nödvärn föreligger.
Sedan det här ordet ”kränkt”. Tyvärr har ordet blivit så devalverat att det är svårt att använda annat än om man vill raljera över hur lättkränkta alla är. Min poäng vid föredrag om brott och straff är dock att 1900-talet förmodligen är den enda epok i historien då människor inte var lättkränkta. 1600-talet var kanske värst. Då stämde man varandra på tinget för minsta lilla oförrätt. Så om människor är lättkränkta nu för tiden så är det i själva verket det historiska normaltillståndet.
GillaGilla
4.
Gröna Köpingen | mars 30, 2014 kl. 8:27 f m
Vi skall inte göra dig äran stridig när det handlar om historia. Var det som du säger, och det var det säkert, måste det varit ett rent helvete på 1600- talet. Vi tar oss dock friheten att gissa att försumbara bagateller inte hamnade i domstol. Så sker tyvärr idag. Lite för ofta.
GillaGilla
5.
Mönsteråsbloggar´n | mars 30, 2014 kl. 4:28 e m
Det kunde i princip räcka med vilket banalt skällsord som helst så var risken överhängande att det hamnade i rätten. Men banalt var det knappast på den tiden då orden verkligen betydde någonting. Lite stingsligt kan tyckas. Men det var ett sätt att återfå heder och ära och stoppa ryktesspridning.
GillaGilla
6.
Mönsteråsbloggar´n | mars 30, 2014 kl. 4:30 e m
Helt av ondo var det inte heller. Har exempelvis flera exempel där kvinnor har kallats horor av män. En allvarlig vanhedrande anklagelse och givetvis jobbigt om ryktet fick fart. Men när det hamnade i rätten slog rätten fast att orden saknade grund och så fick mannen böta. Kvinnan fick offentlig upprättelse.
GillaGilla
7.
Flanören | mars 30, 2014 kl. 9:11 e m
Jag tillhör dom som redan för ett drygt halvsekel sedan fick tillbringa vissa lektioner i korridoren utanför klassrummet. Å andra sidan fick jag vara kvar i klassrummet när kamraterna gick hem. Ibland var jag oskyldlig (jag hade inte pallat äpple i vaktis’ trädgård) men oftast hade jag nog varit ganska störande för lektionen.
Jag hade underbara föräldrar som litade på mej och ställde alltid upp på min sida, så när jag kom hem och berättade hur orättvist behandlad jag blivit så frågade dom ”Vad hade du gjort då?” En fråga som idag verkar blivit lite bortglömd.
Visst hade vi, har vi och kommer alltid att ha lärare av skiftande kvalitet. Detta kommer nog varken lönenivå eller certifiering att kunna ändra på. Men oavsett lärarens kvalitet tycker jag dock att denne har rätt att kräva att eleverna och deras föräldrar accepterar att det är läraren som ansvarar för inlärningssituationen i klassrummet. Är jag som förälder inte nöjd så bör det väl gälla samma regler på denna arbetsplats som på alla övriga arbetsplatser. Man vänder sig till närmast högre chef, alltså till skolans rektor, som har ansvaret för udnervisningen på skolan.
GillaGilla
8.
Gröna Köpingen | mars 31, 2014 kl. 5:35 f m
Bäste Flanören. Det var kloka ord. Jag hade inte sagt det bättre själv. Välkommen med fler kommentarer.
GillaGilla
9.
Jonny Nilsson | mars 31, 2014 kl. 10:03 f m
Tänk om lärarna kunde respektera elevernas och föräldrarnas fritid. Dessutom är ju skolans verksamhet på medborgarnas uppdrag. Förstår att det har varit en svår omställning för lärarna att få sin gamla auktoritet ifrågasatt av medvetna föräldrar.
GillaGilla
10.
Gröna Köpingen | mars 31, 2014 kl. 1:39 e m
”Auktoritär” är inget trevligt, men en” auktoritet” behöver inte vara auktoritär. Auktoritet är bra, inte minst i skolans värld. En fråga i all enkelhet. Vem bör äga auktoritet i ett klassrum? I min värld är det inte eleverna, och definitivt inte föräldrarna. De bör visa sin auktoritet i hemmet. Gärna mer frekvent än vad som nu är fallet. Det är nog sällan som lärarna får sin auktoritet ifrågasatt av medvetna föräldrar. Det är nog de omedvetna som sköter den saken
GillaGilla
11.
Jonny Nilsson | mars 31, 2014 kl. 2:04 e m
Huruvida man ifrågasätter lärare beror helt på hur de sköter sin uppgift. Det kan nog föräldrar avgöra lika väl som rektor många gånger. Som förälder får man erfarenheter och drar olika slutsatser. Personligen anser jag att dagens lärare generellt sett saknar den naturliga pondus och välförtjänta auktoritet som gör att vi föräldrar kan slappna av och sluta lägga oss i. Lärarutbildningarna har under årtionden varit lekstuga. Jag anser också att vi föräldrar som lägger oss i är föredömen för våra barn då vi visar att de inte ska böja sig hur som helst under auktoriteter. Så jo…jag kallar mig medveten förälder och har sett hur mycket skit som helst i skolan de senaste åren pga inkompetenta lärare och skolledningar.
GillaGilla
12.
Gröna Köpingen | april 1, 2014 kl. 6:43 f m
Vi blir nog aldrig helt överens du och jag, Jonny. Det är bra. Du har ibland deklarerat att samsyn, bland annat i politiska sammanhang, är ett hot mot demokratin. Du anser att föräldrar, lika bra som rektor kan avgöra hur lärarna sköter sin uppgift. Detta förutsätter en rektor som är så frånvarande att det är tjänstefel, och en närvaro av föräldrar som är oacceptabel. Skolsalen kan inte vara full av utomstående som lägger sig i driften på ett mer eller mindre konstruktivt sätt. Man måste ju rimligen vara närvarande i ganska hög omfattning för att skaffa sig en objektiv bild.
Att en del av dagens lärare saknar pondus och auktoritet beror på att du och jag och andra skattebetalare vill bekosta de löner som garanterar kompetens i katedern. Tacka f..n för att lärarutbildningen blivit en lekstuga när vem som helst kommit in, och där ohämmat fått lufta pedagogiskt flummeri. Till den låga lön som inkompetens förtjänar. Jag tycker att det är utomordentligt om barn får lära att inte böja sig för auktoritära lärare, men att de skall ha sund respekt för auktoritet. Auktoritet som skall tillfalla läraren, inte eleven, eller, av förståliga skäl,lite partiska föräldrar.
GillaGilla
13.
Gröna Köpingen | april 1, 2014 kl. 6:51 f m
Fel igen. Skall naturligtvis vara…..” inte vill bekosta”…
GillaGilla
14.
Jonny Nilsson | april 1, 2014 kl. 7:23 f m
Olika åsikter ser man allt för sällan i Mönsterås, så vi är helt eniga att denna diskussion har varit givande. Känner att jag har fått fram mitt budskap i övrigt och begär inte att få sista ordet.
GillaGilla
15.
Gröna Köpingen | april 1, 2014 kl. 11:54 f m
Du får sista ordet. Tack för en uppfriskande diskussion
GillaGilla