Veta hut

april 12, 2014 at 2:26 e m 8 kommentarer

Vetande, anses i dagens Sverige inte vara särskilt nödvändigt. Med vetande menar vi här kunskap som lagrats någonstans i bakhuvudet, eller var nu minnet sitter.
Förödande idioti, som påstår att det räcker med att veta hur, och var, i datorn man skaffar sig information, har gripit kring sig, inte minst i skolans värld. ”Varför skall jag lära mig multiplikationstabellen och alfabetet? Det finns ju i miniräknaren eller datorn.” (I dagens läge på samma plats, i mobilen.)

Att ”Veta hut” är en än större bristvara. Ja, ja, ja, ja jag vet! Jag vet! Ja, jag vet, men förstår inte, och har hört till leda: ”Våra barn och ungdomar får inte hämmas med otidsenliga regler som skadar deras självkänsla och riskerar deras utveckling mot självständiga, fritt tänkande kreativa individer”.
Detta är dravel och dårskap långt bortom förnuftets gräns, och här har vi, tillsammans med felsynen på behovet av vetande, en del av skulden till missförhållandena i dagens skola.
Skolan får inte kräva speciellt mycket av dagens ungdomar, alla rättigheter tillfaller eleverna. Ytterst få skyldigheter. Det minsta lilla krav, leder till att Kalle eller Lisa blir ”kränkt”. Kränkt, kränkt, kränkt, kränkt, kräks.
För he… te. Vakna och nyktra till. Skolverk, rektorer, lärare, elever och inte minst föräldrar.
Bloggen tillhör den del av befolkningen som kan se tillbaka på en lycklig barn och ungdom. Jag är ytterst glad för detta. Jag minns med tacksamhet mina föräldrar, döda sedan länge, som lärde mig veta hut utan att för den skull ta till hårda ord eller aga. Man fick klart för sig vad som gällde. Punkt slut. Det var inget att tjafsa om, och alla parter trivdes med denna ordning. Jag och mina syskon skulle väl aldrig kommit på iden att ifrågasätta förståndiga regler som föräldrarna satt upp för det dagliga umgänget.
Ej heller skulle det fallit någon av föräldrarna in, att ringa och skälla ut klassläraren, för att deras lille gosse fått B i ”Ordning och reda”. (Man fick betyg i ”uppförande och ordning” på den tiden.) Man borde ha A, men jag fick B, en termin. Jag var värd ett B för jag hade svårt att hålla reda på mina böcker och tillhörigheter. Böckerna låg ibland kvar hemma, och någon enstaka gång kom jag för sent. Inte på grund av elakhet och trots, utan det bara blev så, ibland. Jag var en notorisk slarver, och jag insåg själv att det var irriterande och oförskämt med elever som inte höll tider och kom i tid. Solklart. Jag skulle egentligen haft C. Varken jag, eller mina föräldrar, tyckte det var befogat att jag skulle känna mig ”kränkt” för det sänkta betyget. Det var välförtjänt.
Jag hade däremot A, i ”Uppförande”, för jag hade fått lära mig att veta hut. Jag skärpte mig även beträffande ordningen och fick A i avgångsbetyget eftersom jag insåg att ett B skulle sticka i ögonen på antagningsnämnder och presumtiva arbetsgivare. Betyg är jättebra. De får eleverna att tänka till och skärpa sig vid behov.
Begreppet ”veta hut” fick 1989 ”ett ansikte”. Carl Lidbom blir uppmanad av Anders Björk att vid ett KU- förhör, göra just detta, ”Veta hut”. Detta är klassiskt och finns, som mycket annat på Youtube.
Hur egendomligt det än kan tyckas, hade Carl Lidbom namn om sig att vara en riktig fruntimmerskarl. Sant eller inte, kan vi inte bedöma.
Tänk om man hade vetat detta i tonåren när man stod framför spegeln för en sista koll innan det var dags att ge sig av till Folkets Hus för att försöka tilltala det motsatta könet. Spegelbilden skvallrade inte om någon ”He-man” med bildsköna drag. Med all respekt, tycker vi nog inte att Carl Lidbom var bildskön, han heller, utan hans påstådda framgång bland kvinnor måste haft andra orsaker. Det hade varit trösterikt att veta för en finnig tonåring.
Idolen på den tiden var inte Carl Lidbom. Det var Gary Cooper, den obestridlige kungen i ”Vilda Västern”. En rättskaffens revolverman som stod på det godas sida, mot hästtjuvar och elaka indianer. Insikten om att indianerna var den förfördelade parten, hade inte vunnit insikt i en tonårings medvetande. Vita var goda, ”rödskinnen” onda.
USA har en aningen tveksam historia. Jag har vid tillfälle kommit i dispyt med personer som tycker att alla invandrare är ett ”djävla pack”. Jag anser mig ha en objektiv syn på invandrare och invandring och nedlåter mig inte att tycka att alla är avskum, men anser heller inte att allt är rosenrött och problemfritt. Vid dessa dispyter har jag påtalat att den vita befolkningen, i föregångslandet USA, till övervägande del egentligen bara är ”djävla invandrare” som tog sig friheten att slå ihjäl ursprungsbefolkningen, varefter de åkte till Afrika och hämtade slavar som inte bara jobbade gratis, utan som man också kunde roa sig med att prygla, när man var lite sysslolös.
Observera. Jag sällar mig på intet vis till skaran som anser att allt Amerikanskt är skit och att USA är sinnebilden för all ondska. Inte alls. Där finns betydligt mer svängrum för demokrati och fritt tänkande, än på många andra håll i världen.
Jag hade en gång det tveksamma nöjet att guida ett Amerikanskt par i medelåldern på en rundtur i Småland. Dessa var goda vänner, till en god vän till mig, bosatt i Dalarna. Han bad mig visa transatlanterna vad Småland hade att erbjuda. Vad fanns att visa? Öland, Glasbruk, Småländska skogar, Kalmar, Gröna Köpingen, Slakmöre, Hammarglo m.m.
Det var inte lätt att imponera. På knagglig engelska försöker jag under färden över Alvaret förklara hur unikt detta semiarida landskap var. Nederbördsmässig halvöken var inget som imponerade på Amerikanska storfräsare. ”Oh, We have so many deserts in California.” Det mesta var bara skit i deras ögon. Jo, en sak imponerade. På ett hus i Kalmar kunde de se årtalet 1658. ”Oh, John lock there. What an old building”. Så gamla wigwams och totempålar finns kanske inte kvar i Amerika.

Men i Gröna köpingen har vi en del gamla fina byggnader kvar. Dessa skall vi vara rädda om. Handla lokalt, så att vi får behålla våra trivsamma butiker i centrum.
Hur halkade vi in på Amerika, Alvaret och Gary Cooper? Det skulle ju handla om att ”veta hut”. Vi får fortsätta på det spåret en annan gång.
PS. Vi erinrar oss en historia som handlar om barn och fostran. Vi kanske har berättat den tidigare men det struntar vi i: I kassakön i livsmedelsbutiken, kan de köande kunderna inte undvika att notera en liten gosse som terroriserar sin stressade mamma. ”Jag vill ha godis ! Jag vill, vill vill vill. Jävla mamma. Jävla kärringdjävel. Jag skall ha godis! Jag skall, skall, skall . Jag vill, vill vill. Jävla mamma” Uppmaningarna växlar med högljudd gråt, och detta fortgår en god stund. En man, längre bak i kön, går fram till mamman och spörjer: ”Jo, ursäkta att jag lägger mig i, men det är så att jag är psykolog, med barn som specialitet, och jag kanske kan få försöka att tala den lille gossen tillrätta” ”Oh ja! Tack, gärna.” Mannen böjer sig fram och viskar något i pojkens öra. Gossen blir knäpptyst. From som ett lamm. Helt otroligt. När mamman avlägsnat sig, med sin numera tysta avkomma, vänder sig någon till mannen och frågar. ”Helt fantastiskt! Otroligt! Vad sa du?” ”Jo jag sa: Håller du inte käften ungdjävel, så slår jag huvudet av dig.” Så enkelt kan det vara ibland.
DS.

Entry filed under: Betraktelser.

Extraknäck. Eller extra knäckt? Glädjechock

8 kommentarer Add your own

  • 1. Flanören  |  april 15, 2014 kl. 8:42 e m

    Med glädje och viss förundran tycker jag mig ana att redaktörn tillhör samma generation som jag. Vi som växte upp med betyg från vårterminen i första klass i en skolklass som oftast innehöll minst 30 elever och där lärare sällan lämnade katedern om man inte gjort något otillåtet som att viska med bänkgrannen under lektionen. Fortsatte man med detta viskande trots en mer eller mindre hårdhänt tillsägelse blev det korridoren och kvarsittning. Nästa gång blev det korridoren, kvarsittning samt lapp till föräldrarna som på den tiden skulle ansvara för vår uppfostran. Skoltiden skulle ägnas åt undervisning. Konstigt nog blev vi aldrig kränkta men ibland orättvist behandlade (åtminstone tyckte vi det själva).
    Trots denna totala frånvaro av moderna pedagogiska grepp i undervisningen blev vi ju ganska hyggliga medborgare och samhället har ju trots allt utvecklats något. Undrar om det är tack vare eller trots oss.
    Undrar också vad som skulle ha hänt om vi hade mött dagens pedagogik. Hade vi blivit bättre och kompetentare människor? Hade vi levt i ett bättre land?
    Ja du, generationskamrat, det är mycket man kan fundera över men vi fick ju trots allt ett ganska hyggligt liv och kanske också lyckats tillföra vårt land något lite.
    För övrigt vill jag rekommendera att du läser ”Det är mina elever det handlar om, inte mina barn” i lördagens Barometern.

    Gilla

    Svara
  • 2. Gröna Köpingen  |  april 16, 2014 kl. 2:26 e m

    Bäste Flanör
    Det är med människor som med vin. Det finns goda årgångar. Din signatur tyder på ett gott omdöme och trevligt förhållningssätt till förflyttning .Det flaneras åt helsike för lite nu förtiden.. De flesta som är ute och rör sig i naturen hinner varken se eller höra. Det skall gå så förtvivlat fort i motionsspåren. Jag var för ett antal år sedan engagerad i avverkning intill en motionsled. För att skona motionärerna från fallande träd hade vi satt upp anslag och avspärrningsband. Mad jämna mellanrum överröstades motorsågarna av flåsandet från löpska individer som forcerade avspärrningarna samtidigt som man med vrede kollade klockan för att se hur många tiondels sekunder man blivit sinkad.
    Då är det bättre att flanera. Man rör sig, men hinner njuta av vackert väder, fågelsång och blomster. Kanske hittar man också en och annan kantarell. Inte nu naturligtvis, men till hösten. Min största fångst av kantareller gjorde jag en gång i omedelbar anslutning till en terrängslinga. Det indikerar att man har lite för bråttom. Eller äter de inte svamp.
    Flanören har säkert uppmärksammat vårt politiska parti GAS och numera också CNP. VI har ännu inte utsett kandidat till posten som idrottsminister. Intresserad?
    Läste lördagstidningen. Kloka ord om jag minns rätt.
    Hälsar Bosse Bloggare

    Gilla

    Svara
  • 3. Jonny Nilsson  |  april 17, 2014 kl. 7:11 f m

    Vilken go inställning ni har! ”Ordning och reda och stryk på fredá”. ”Jag fick minsann stryk och se hur bra folk det blev av mig”. ”Jag cyklade minsann utan hjälm och är hel än ida”. ”Jag fick minsann läre mig vete hut och det mådde jag bare bra av”.

    Alltså….finns ni på riktigt!? Glad påsk på er i alla fall. Ni behöver nog det.

    Gilla

    Svara
  • 4. Gröna Köpingen  |  april 18, 2014 kl. 8:26 f m

    En glad påsk tillönskar vi också dig Jonny. Behovet kan nog finnas där man minst anar. Om vi finns” på riktigt” beror på hur man menar. Åtminstone jag; Bosse Bloggare har än en gång vaknat upp till en ny dag, i detta fall en långfredag som ”firas” till åminnelse av en man vars existens är mera tveksam. Fanns/finns han på riktigt? Jag finns. Om jag är ”riktig” eller inte, råder det kanske delade meningar om. Dina citat reser frågor. Är det dina egna eller allmänt förekommande? En sak är kristallklar. Jag har mig veterligen aldrig propagerat för stryk. Jag hyllar vett och hyfs, men är detta resultatet av stryk så är det aldrig” tack vare” utan” trots”. Kan du på något ställe i mina inlägg peka på att jag hyllat stryk, skall jag omedelbart dementera. Tacksam för ett klarläggande.

    Gilla

    Svara
  • 5. Mönsteråsbloggar´n  |  april 18, 2014 kl. 8:47 f m

    Förlåt om jag raljerade lite med den atmosfär du och flanören förmedlar genom att spetsa till mina formuleringar. Men GK brukar ju uppskatta humor. Och det var nu humor jag gav uttryck för och där finns en urgammal metod som innebär att man driver det till sin spets för att få fram budskapet. Man ska aldrig märka ord i humor.

    Det är den känslan som förmedlas. Flanören skriver ex: ”Fortsatte man med detta viskande trots en mer eller mindre hårdhänt tillsägelse blev det korridoren och kvarsittning.” När Gröna köpingen sedan kommenterar Flanörens ifrågasätts inte Flanörens formuleringar, utan GK ge intryck av att vara samma andas barn.

    Alla dessa ”mer eller mindre hårdhänta tillsägelser”, gav barn men för livet. Tycker också att ni ibland har raljerat över dagens bortskämda ungar och föräldrar. Frågan är om barnen verkligen är bortskämda när fler barn än någonsin får psykiatrisk hjälp för att de inte mår bra, bla pga skolans värld.

    Gilla

    Svara
  • 6. Gröna Köpingen  |  april 18, 2014 kl. 12:37 e m

    Vi får nog ta ett inlägg om detta senare. Bara en kommentar nu. Kan det kanske vara så att dagens barn behöver psykiatrisk hjälp på grund av att de känner sig vilsna i tillvaron för att det saknas normer, gränser. Saker som gör att de känner sig trygga och vet vad som gäller, från tid till annan .

    Gilla

    Svara
  • 7. Mönsteråsbloggar´n  |  april 18, 2014 kl. 12:50 e m

    Den unga generationens narcissism är förmodligen en reaktion på att det ställs olika och hårda krav på att de ska vara si och så och se ut si och så från så många håll. Trycket leder i bästa fall till en ”jag är mig själv attityd” och i värsta fall till att de mår dåligt. En annan faktor är alla dessa skilsmässor som gör barn splittrade. Däremot har jag ännu aldrig träffat föräldrar som inte sätter gränser. Men det hjälper inte alltid när barn får så många andra intryck från Internet, kamrater etc.

    Gilla

    Svara
  • 8. Gröna Köpingen  |  april 18, 2014 kl. 1:48 e m

    Du har haft tur. Jag däremot, har träffat många ” gränslösa” föräldrar. Dessbättre inte i den trängre bekantskapskretsen.

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Trackback this post  |  Subscribe to the comments via RSS Feed


Arkiv

Skriv i din e-postadress för att få notiser om nya inlägg på Gröna Köpingens Blogg!

Gör sällskap med 37 andra följare

Kalender

april 2014
M T O T F L S
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  


Humor
Fler besökare till bloggen
Blogglista.se


%d bloggare gillar detta: