Självbiografi
april 24, 2014 at 6:43 e m Lämna en kommentar
Bloggande kollegan Jonny presenterade nyligen en självbiografisk dikt. Vi brukar apa efter och nu vill vi inte vara sämre. Normalt överlåter vi det poetiska till Nils Norrälv, men eftersom han har gått hädan så är nyproduktionen relativt begränsad. Vi känner oss lockade att göra ett försök att åstadkomma ett självbiografiskt kväde, men det blir lite snärjigt att klara tidsgränsen, fem minuter.
Med tanke på ålder och fysisk status får det bli en:
”Självbiografisk gikt”
Nu sitter man här med demens och gikt Och försöker att tänka tillbaka Jag försöker att forma mitt liv till en dikt Om mig, mina barn och maka. Ett liv ganska torftigt, så lite man minns Det ryms på futtiga rader Men några små pärlor trots allt det finns Som gör en gamling så glader. Trots minne, rätt grumligt, jag minns som igår Den tid då ”kullan”* fick skjutas På sträcket i tidig, ljuvlig vår Ja, så skall naturen avnjutas. Men allra bäst var en vinterdag Nån minusgrad, snö, utan skare När stövarn kör näsan i nattgånget slag Och snart nog reser en hare. Blott detta jag minns, från sjuttio år Minnesbilder rätt knappa. När jag ser mig omkring jag dock förstår Att jag också hunnit bli pappa Var detta allt? Var det allt som var? Harar och Kullor man skjuter? Jag hinner ej mer, om jag skall bli klar På bara fem minuter.
*Observera att vi med ”Kulla” avser Morkullan (Scolopax rusticola). Zorns ”Dalkullor” kanske också varit föremål för jakt och nedläggning, men inte med skjutvapen. Zorn var intresserad jägare och jagade med bl.a. Bruno Liljefors och Albert Engström. Tänk om man hade fått sitta med det gänget i skåren, med vettarna vid iskanten, en april-morgon. Men då hade man å andra sidan varit död nu.
Nej. Jag har inte angett fel årstid. Viss vårjakt på sjöfågel var laglig fram till 1955, tror jag det var. Kom inte och säg att det inte var bättre förr.
Entry filed under: Bättre förr, Kultur. Tags: dikt, gikt.
Gröna Köpingen 
Trackback this post | Subscribe to the comments via RSS Feed