Gröna Köpingen

Tillbakablickar

maj 26, 2014 at 10:48 e m 1 kommentar

Vi gladdes naturligtvis över de positiva reaktionerna vid vår återkomst till GK och bloggverksamheten. En viss nyfikenhet infann sig på vad det kan vara som gjort oss så efterlängtade. Naturligtvis begriper vi att det är vårt politiska manifest som lockar, och leder väljarna på rätta vägar i den politiska snårskogen. Men utöver detta?  Vi ”roade” oss med att bläddra tillbaka, och titta på ett större antal inlägg som publicerats under det knappa två år som vi varit i farten. Det var en blandad upplevelse. Ett och annat inlägg kan vi väl stå för, utan skammens rodnad blossande på kinderna, och Allvarlige Alvar står för sina åsikter, antar vi. Likaledes ”Blondinballe” som står, men inte förstår.

Vårt ödmjuka sinnelag säger oss att det nog är en del som borde stannat i tankevärlden. Inte för att vi ångrar det sagda i sig, i stort, utan för att det sammantaget blivit en djävla massa gnäll. Gnäll, gnäll, klagan, jämmer. Allt är skit. Det där gillar inte jag. Oh fy faen vad dåligt. Usch och fy. Gnäll, gnäll, gnäll. Vi har gnällt så mycket att det förmodligen finns en och annan som känner sig kränkt.

Det kan gälla musik som inte faller i smaken. TV-program som vi tycker aldrig borde sänts. Personer som enligt vår åsikt är tveksamma, bara för att de har avvikande mening i exempelvis politiska spörsmål etc. etc.

Vi började annars ganska storstilat och generöst i vår presentation av Gröna Köpingen som utmålades som ett paradis på jorden. Paradis är lite starkt, men vi vidhåller att det är en fantastiskt trevlig plats. Bloggande kollegor höll inte med, och tyckte att en positiv inställning var en ohämmad flirt med makthavarna. Så är inte fallet. Den dag Åke Rolandsson och co missköter sig grovt skall de få på tafsen. Hittills har det inte varit befogat. Naturligtvis har det funnits små skönhetsfläckar, men för att slippa dessa helt får man nog uppsöka andra nivåer, ovan molnen, eller var nu himmelriket finns. Om det finns.

VI tycker att vi i GK har det nästan oförskämt bra och vaknar varje morgon med en stor portion tacksamhet över att bo i Sverige och GK.

Det blir nästan komiskt när företrädare för div. politiska riktningar ondgör sig över debattklimatet i Sverige. I vårt land får man klart och tydligt basunera ut att man tycker att Reinfeldt är en ”djävla idiot” eller att Löfven borde likvideras. Vi tycker inte så, men vi hade fått. Det är fritt fram. Det finns naturligtvis en gräns, där ärekränkning kan åberopas, men det är ganska högt i tak i Sverige.

Skulle man på samma vis kritisera makthavarna i de regimer man i vissa fall förespråkar, så blir påföljden inte böter, utan några månader i tortyrkammaren. Eller i bästa fall dödsstraff, som nog är att föredra framför tortyren.

Nej. Vi skall inte gnälla, vi lyckligt lottade invånare i Gröna Köpingen. Här har vi det fantastiskt bra jämfört med stora delar av omvärlden. Det finns inte så stor anledning att klaga, och att ständigt gå omkring och känna sig kränkt får betraktas som onödigt arbete.

Bloggen skall ändra stil. Vi skall fortsättningsvis, i alla läge, anslå en positiv ton, och se allt från den ljusa sidan.

Tänk om detta synsätt kunde genomsyra hela samhället. Varför gnälla på allt och alla? Nästa gång som en jeremiad lurar bakom hörnet, ställer vi oss frågan om det verkligen är befogat med klagan. Det är det ytterst sällan.

I samband med nära och käras frånfälle kan det naturligtvis vara passande med lite sorgmod och negativ sinnesstämning, men även här finns en del att göra. Vi erinrar oss en dödsannons i ”Termometern” för några år sedan där en död kvinna meddelar: ”Välkommen till min sista fest”. Det skvallrar om livsglädje. Det finns mer. Ta ex. Nils Ferlins: Inte ens en grå liten fågel, som sjunger på grönan kvist, finns det på andra sidan. Det tycker jag nog blir trist.

Detta är flitigt använda versrader i dödsannonser. En vacker strof, men lite dyster. Varför inte slå an en positiv ton istället: ”Inte en enda Tagetes, äckligt prålig, bland allt vackert grönt. Finns det på andra sidan. Det tycker jag nog blir skönt.”

Från och med nu kommer vi på bloggen att lägga allt gnäll åt sidan. Vi skall bli in i märgen positiva och bara klaga någon enstaka gång då det är extremt motiverat.

Naturligtvis kommer vi även fortsättningsvis att deklarera vårt avståndstagande till några få solklara fall som: Lars Winnerbäck, Lasse Stefanz, Lill-Babs, Bonde söker fru, Farmen, Lets Dance, Så skall det låta, Mitt i Naturen, grönsaker, kebab, djurkommunikatörer, tagetes, kvotering, militant feminism, genuspedagoger, grannkommuner, glasbruksnedläggning, dåligt väder, bra väder med sol och bad, globalisering, klåfingriga EU-byråkrater, mössor och kepsar inomhus, alla som är kränkta i tid och otid, analklåda, pretentiösa kultursnobbar, gnälliga fruntimmer och veneriska åkommor m.m. I övrigt blir det bara positiva tongångar.

Vi lanserar, här och nu, våra nya ledord och värdegrund för bloggverksamheten: ”Hiva fram det positiva.”

Entry filed under: Betraktelser. Tags: gnäll, hiva, jämmer, klagan, positiv, tillbakablickar.