Gröna Köpingen

Lärarmobbning

juni 13, 2014 at 10:55 e m 1 kommentar

Alvar Alvarsson, ”Allvarliga Alvar” har inte fått komma till tals på ett tag, så han kallar på lite uppmärksamhet.

”Jag har med tillfredställelse noterat att Bosse Bloggare anslagit en positivare ton i sina blogginlägg. Det är bra.

Nej. Vi skall inte gnälla, vi lyckligt lottade invånare i Gröna Köpingen. Vi har det fantastiskt bra jämfört med stora delar av omvärlden och har ingen anledning att klaga och ständigt gå omkring och känna oss kränkta.

Eftersom ”kränkt” är så modernt skall jag berätta en självupplevd liten episod. Vi återvänder än en gång till skolans värld. Här dräller det av elever som är kränkta av olika anledningar. Det är mobbing, ”kamrater” emellan, och påstådda kränkningar av elever, orsakade av lärare, får stor publicitet.

Vad som det däremot talas ganska tyst om är den daglig mobbning som eleverna utsätter vissa lärare för. Lärare som inte har haft turen att födas med pondus och auktoritet, men som ändå skulle göra ett gott jobb under normala omständigheter.

Platsen är en gymnasieskola och tidpunkt är examensdag. Jag råkar hamna i en soffgrupp tillsammans med en lärare som hyrdes in någon dag i veckan. Tredje person är en tuff yngling i läderjacka med nitar och en stor prilla innanför överläppen. Det gick säkert att hitta goda sidor hos ynglingen om man grävde lite på djupet, men gossen hade inte gjort sig känd som någon ängel. Den aktuelle läraren hade nog haft en del problem under resans gång.

Av någon anledning halkar resonemanget in på hundar. Lärare NN hade hund, och eleven börjar något förvånande att förhöra sig om hunden. Utseende, härstamning, egenskaper och mycket annat. NN blir naturligtvis smått exalterad över det oväntade intresset för den lilla ulliga ögonstenen och ganska snart tycker nog NN att gossen är en osedvanligt trevlig prick som visar intresse för hans hund. Samtalet fortsätter en bra stund och NN förstår att han äntligen hittat en själsfrände. Han ler, skrattar och stortrivs i sällskap med sin nye kompis.

När NN svarat nekande på frågan om han kunde tänka sig någon annan hund, efter att nuvarande dött, säger gossen: ”Ta hit det satans, förbannade hund-aset, så skall jag sparka ihjäl det djävla kräket”

Jag glömmer aldrig lärarens blick. Från att för en stund känt lite människovärde, förvandlades han till en blöt trasa. Det var fullständigt vidrigt och jag ångrar än i dag att jag inte reste mig och visade lite civilkurage. Om jag gjort så, hade det bara slutat på ett sätt. Fängelse för mig, men gossen hade inte fällts för den psykiska misshandel han utsatte läraren för, utan tvärt om ansetts som ett föredöme som visade prov på sunt ifrågasättande av en representant för unken auktoritet.

Här kan man snacka om mobbning och kränkning. Detta är tyvärr en del av vardagen för ett antal lärare. Lärare som lider i det tysta. Även dessa har lite yrkesstolthet, och vill inte visa att de inte bemästrar situationen ”Det går så bra så.”

Det finns ytterst sällan skolledare som backar upp, och deras föräldrar är kanske döda, och kan inte komma löpande för att ta sin avkomma i försvar.

Halkade vi in i den gnälliga stilen igen? Ja vet inte det. Det var en enkel ögonblicksbild från en verklighet där det inte gnälls så mycket, fast det kanske borde.”

Så har vi det inte i Gröna Köpingen. Här är allt frid och fröjd och så kommer det att förbli, om ni röstar på Grön Ansamling, GAS, den fjortonde september.

Entry filed under: Allvarlige Alvar, Skola. Tags: lärare, mobbning.