Gröna Köpingen

Tycke och smak

juli 11, 2014 at 12:13 f m 1 kommentar

”Gud va bra, alldeles fantastiskt!”
”Det var det djävligaste jag hört.”
Ingen kan påstå annat än att ovanstående är omdömen som skiljer sig åt. Ändå kan det gälla samma sak. Det kan handla om musik, TV-program, film, konst etc. Detta beror naturligtvis på vems trum- resp. näthinna det träffar.
I linje med vår nya positiva och liberala framtoning har vi på bloggen lärt oss att acceptera att det finns olika tycke och smak. Numera är vi så storsinta att vi har förståelse för andra åsikter än våra egna.
”Den där förbannade Bosse Bloggare är inte klok på en enda fläck”. ”Gröna Köpingen är lite smårolig emellanåt.”
Olika tycke och smak. Vi hoppas att det är de senare som gäller, men man vet aldrig. Vi börjar svikta i vår tro, för vänner och bekanta läser enlig egen utsago aldrig bloggen. Ändå har de ibland vetskap om vad som skrivits, hur det nu har gått till.
Nåja, vi struntar i detta och svamlar på, av den enkla anledningen att det är lite kul att få utlopp för skrivklådan. Tycker andra att det är skit, så stör det inte sinnesfriden.
Man skulle kanske göra som Jonny och skriva en bok istället. Det verkar lite bökigt med försäljning och distribution, och hur många ex skall vi trycka i så fall? 2, 20, 200, 2000, 20000, 200000? Mindre än två tusen kan knappast ge klirr i kassan. Vi är betydligt girigare än Jonny, som nöjer sig med att få det hela att gå runt. Bloggen har dragit vårt strå till stacken, men har ännu inte läst ”Mönsterås Barn” i sin helhet varför vi avvaktar med recension. Med stigande ålder har läsandet blivit lite jobbigt och man klarar inte så många sidor i taget innan texten flyter ihop. Beror det kanske på glasögonen från lågprisbutiken för 10:- /paret? Tidsbrist är också en tyngande faktor.
Så långt har vi dock hunnit att vi kan slå fast att det vore fel att ifrågasätta Jonnys stilistiska begåvning. Bloggen är inte alltid överens med Jonny i sakfrågor. Ja vi tycker nog ibland att han har helt fel, men hans språkbehandling och historiska kunnande är av oantastlig kvalitet. Efter vad vi läst hittills är det många som kommer att förbanna att de inte kom i besittning av ett ex. ur en alltför snålt tilltagen upplaga.
Mönsteråsbloggen publicerar emellanåt YouTubeklipp med personliga favoriter. Inte heller här är vi alltid överens, men vi har tack vare Jonny fått upp ögonen för en låt av klass. ”There is a light that never goes out”. Morrissey/The Smiths är inte dåliga men har inte fått plats bland Miles Davis, Art Blakey, Neil Young m. fl.
Morrissey gör denna låt fantastiskt, men den är också som skräddarsydd för en av landets bästa sångare, Magnus Carlsson. Ja inte den Magnus, utan den eminente sångaren i ”Weeping Willows”. Vi tog för givet att man kunde hitta Magnus med denna låt på ”Tuben”. Det enda vi lyckades leta fram var ett medley från ”På Spåret” där, ”There is a light…” kommer in efter ca 1,50min.
Bloggen har tidigare presenterat en del personliga favoriter från musikens underbara värld. Det finns så mycket bra. Det finns också så mycket dåligt. Enligt vår smak.
Nu startar vi en serie som vi kallar ”Pärlor från arkivet”. Bloggen recenserar och dömer inte utan presenterar bara YouTubeklippen rakt upp och ner så får läsarna själva bilda sig en uppfattning. Målsättningen är ett inslag i veckan.
Första inslag blir en låt som vi presenterat tidigare. Vi struntar i det. Här kommer än en gång ett av Neil Youngs mästerverk: Cortez the killer, med Dave Mattews band och Warren Haynes. Den senare med ett förflutet i ”The Allman Brothers band”. Låten är lång, men håll ut, för ca 10 minuters njutning, alternativt lidande. Håll till godo.

Entry filed under: Musik. Tags: Johnny, Magnus Carlsson, mönsteråsbloggen, Morrisey, Neil Young, smak, The Smiths, tycke.